Hej!
Jag sitter i en komplicerad situation som jag inte vet hur jag ska hantera.
För några år sen trodde vi att mamma höll på att gå in i väggen, men det visade sig att hon drack.
Mina föräldrar har alltid druckit mycket i sociala sammanhang men har under min uppväxt aldrig märkt av att de inte kan hantera det. Min mamma är även min chef på ett mindre företag vi jobbar på.
För några år sen märkte jag att hon drack och vi hade några månader av ett helvete där hon hade stor abstinens på jobbet, drack när hon passade min då 1-åriga son och jag fick ljuga för hennes skull på jobbet. Till slut kom en punkt där jag inte orkade mer och efter konfrontationer och brev erkände hon problemet men vägrade söka hjälp. Hennes absolut största rädsla är att det ska komma fram på jobbet. Det hon gick med på var att gå i terapi någon gång i veckan. Det började bra, hon slutade helt dricka men började så småningom åter dricka i sociala sammanhang. Vi har kunnat prata om det som hänt och det har börjat kännas bättre och bättre. Jag har åter börjat lita på henne med min son, och för att mitt liv ska gå ihop som numera ensamstående hänger det på att hon kan hjälpa mig med sonen vissa kvällar och nätter. Min pappa är ingen hjälp då han inte vill erkänna problemet utan tycker att hon ska "skärpa sig" typ. Jag trordet beror på att han absolut inte själv vill behöva ändra deras alkoholvanor eller sociala liv där dricka är en central del.
För ca 4 veckor sen tog hon ett återfall eller vad man ska kalla det. Jag tycker det är svårt för de var på fest på lördagen och då var det ok att hon drack. Men när hon sen åter drack på söndagen fick hon jätteångest och såg det som återfall.
Jag fick än en gång ljuga för jobbet om att hon var sjuk och täcka hennes frånvaro. Jag försökte prata med henne och hon bad om en sista chans att klara detta på egen hand. Hon lovade att vara ärlig om hon drack och sa att hon nu insett att hon inte kan dricka i sociala sammanhang.
Jag har svårt att lita på henne men vet inte vad jag ska göra, känns inte som att jag kan outa henne för hennes chefer när hon uttryckligen ber mig om en chans till. Nu var de på fest i lördags och då drack hon åter socialt men säger att hon har det under kontroll.
Jag blir så matt och vet inte vad jag ska göra. Känner mest för att dra mig undan henne en period men helt omöjligt då jag dels träffar henne på jobbet hela tiden och dels är beroende av att hon kan passa sonen som nu är 3.
Hur ska jag bemöta henne? Jag känner mest för att bara byta jobb och göra mig oberoende av henne, men känns samtidigt orättvist då jag älskar mitt jobb och har en framtida karriär där.
I min familj/släkt pratar man inte öppet om såna här problem utan alla pratar typ med mig. De kan ringa och säga till mig att hon låtit påverkad i telefon men att de inte ville säga något till henne då de inte vet säkert osv.
Vet inte riktigt vad min fråga är men jag är på väg att bli galen i situationen och det som gör mest ont är att jag märker på min son att han märker att jag mår dåligt och är orolig.

Du berättar om din mamma som druckit för mycket alkohol och det har lett till flera tuffa situationer och händelser. Det har verkligen tagit mycket energi från dig och gör fortfarande. Det gick så långt att hon passade din son på 1 år och var onykter, haft abstinens på arbetet med mera. Du fick tillslut nog och satte en tydlig gräns. Det hade effekt och hon började gå i terapi och på sikt kunde du börja känna tillit till henne igen.
Nu på senaste tid har hon vid ett tillfälle halkat dit och du funderar på hur du ska bemöta henne. Du har även flera andra saker kring detta du funderar på, att ni arbetar på samma arbetsplats, att du ljuger på arbetet åt henne. Och kring att du är den enda i familjen alla pratar med om det här.
Det låter som du tar mycket ansvar samtidigt som att du är medveten om att du inte kan ha det så och behöver hitta sätt att själv må bra också.
Klokt att du tagit steget att börja skriva här på forumet. Ibland tar det lite tid innan man får ett svar och man kan behöva skriva flera gånger.

Hoppas du kan hitta lite du inspireras av och att något här blir hjälpsamt.

Varma hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Chastin

Hej Rosette,
Jag vill först få uttrycka hur fint det är att i din komplicerade situation läsa att du skriver med både kärlek och respekt för din mamma. Hon har drabbats av en beroendesjukdom. Hon kan inte rå för det men hon kan ta ansvar för sitt mående och tillfrisknande.

Du vill inte avslöja henne, det tycker jag är rätt. För då tar ju du det ansvaret. Därtill förlorar du del av din respekt för er relation som jag ser det.
Egentligen handlar din situation om två skilda saker och jag tror att du ska vara noga med att separera dem från varandra. Arbete och privatliv. Då måste du komma fram till att ta ansvar för det du kan - dej själv.

Din pappa är inte på samma bana som du och egentligen spelar det mindre roll. Du behöver prata med din mamma. Berätta att det ställer till bekymmer för dej på arbetet och fråga om och hur ni kan komma närmare en lösning tillsammans. När det gäller din privata relation så måste ni också komma överens. Du kanske inte ska lita på din mamma. Inte sätta dej själv i situationer där hon riskerar att misslyckas och ställa till det för dej och inte minst - att hon inte på något vis äventyrar ditt barns säkerhet ifall hon skulle bli berusad. Kanske ska hon bara träffa barnet korta stunder där det finns en enkel närhet för dej att ta över?

Det är svårt att acceptera att du inte rår på din mammas sjukdom, att du inte kan förändra henne. Du kan bara sätta upp staket (begränsningar) för dej och ditt barn, se till att skydda er från det som hennes svårigheter kan ställa till med. Du behöver inte sluta tycka om henne, tvärtom. Försök tänk dej in i hennes situation, hur hade du velat bli bemött?

Du behöver hjälp med att begränsa din omgivning och deras skvallrande om henne. Vad ska du göra med den informationen?

Din son har börjat reagera på ditt mående. Du behöver ta hand om dej själv och honom. Inte försöka kontrollera mamma. Det behöver du befria dej ifrån.
Acceptera det du inte kan förändra - din mammas beroendesjukdom.
Var modig - prata med henne, kom överens om hur ni ska kunna ha en relation både i arbetslivet men främst privat.
Förstå att det är skillnad på att acceptera det du inte kan förändra och modet att förändra det du kan tillsammans med henne.

Hoppas du snart får hjälp att börja lösa upp knutarna så att det blir lättare att se vad du behöver göra för din skull.