Jag har fått höra av bl.a psykologer i många år att min alkohol-konsumtion inte är bra. Jag har ignorerat det. Blivit irriterad, känt att de inte har sett mina verkliga problem. Jag har ignorerat det faktum att jag, varje gång jag dricker, dricker tills det inte får plats mer i min lilla kropp. Ignorerat hur otroligt svinig jag blir, att jag bråkar, gråter, är otrogen och allt som oftast inte har en aning om vad jag gör. Jag är glad om jag vaknar nästa morgon i min egen säng.

Grejen nu är den, att efter gårdagen när jag återigen lyckades sabba ett förhållande på grund av alkoholen, att jag har vaknat upp och börjat inse vad det är jag håller på med. Men frågan är, har jag riktiga alkoholproblem? Vad definieras som alkoholism?

Jag är ensamstående med två barn. Jag dricker ALDRIG alkohol när jag är med dem. Men när de är hos sina pappor varannan helg så kan jag knappt bärga mig tills jag får gå ut och festa, supa bort min ångest och min tomhet. Och det gör jag då alltså, varje gång. Så totalt blir det ungefär fem dagar i månaden där jag dricker på ett sådant sätt som skapar problem för mig själv. Där jag gör dumma saker, inte tänker mig för, vaknar upp dagen efter med en sådan ångest så jag bara vill dö över skammen över allt jag minns att jag gjorde kvällen innan. Varje utekväll blir det mellan 5-8 starköl, vilket är mycket för en liten kropp som inte ens är 160 cm lång. Jag känner inte heller att jag riktigt kan gå ut och socialisera mig utan att blanda in alkohol i sammanhanget. Föreslår gärna och ofta för mina vänner att, vad vi än har planerat, borde ta en öl också. Och det är alltid med viss ångest jag föreslår det, för egentligen så vill jag inte. Egentligen vill jag ha mysiga hemmakvällar med mina vänner, men det slutar alltid med fylla.

Har jag problem? Eller är det jag som är nojjig?

Brasklapp

http://www.aa.se/vadaralkoholism%3F

Jag anser dig vara alkoholist utifrån det du skriver. Det är en sjukdom. Alkoholen kontrollerar dig och inte vice versa. Det är en progressiv sjukdom, så det blir bara värre och värre.

Det finns hjälp att få, kontakta sjukvården, ring numren på AAs hemsida eller prata med socialtjänsten.

Låter som det orsakar konkreta problem för dig i din vardag och i dina relationer.
Tycker inte du behöver fundera på om du är alkoholist eller inte. Det räcker med att du funderar på om ditt liv skulle vara bättre om du drack mindre eller inte alls.
Man har svårt att ta in det, jag förstår att du blir irriterad över pekpinnar och åsikter om ditt drickande. Men fundera över vilken påverkan alkohol har på ditt liv och vilka konsekvenser ditt drickande får. Om du ser ”hela sanningen” i vitögat så kan du lättare hitta motivationen för att förändra din situation. Ingen kan få dig att sluta eller dra ner om du inte vill det själv.
Om du hittar ditt eget svar så har du gott om likasinnade här. Ta hand om dig.

Tisias

Wow! Ditt inlägg skulle kunna vara skrivet av mig (förutom barnen hehe).. Jag har fått sluta gå i terapi för relationer etc då det hela bara resulterade i att jag gjorde allt dumt på fyllan. Om ja inte tar tag i alkoholen kommer inte resten bli bättre heller.. Vilket jag såklart innerst inne vet. Jag tror absolut du har alkoholproblem och jag har som dig tidigare inte ens velat tänkt tanken och bara blivit sur. Nu har jag insett att jag har problem och måste göra något åt detta. Tar lång tid och för mig känns det inte som att jag vill bryta totalt eller gå på medicin. Tror att alla måste ta det i sin takt och att det skall komma inifrån. Ett steg i rätt riktning är att vi båda befinner oss på denna plattform! :)) jag ligger i soffan och ångrar fredagen då jag ev oxå sabbade en ny relation med en person som verkade superbra. Alltid samma visa med aw som startar 5,går vidare, går vidare, mer öl, dans och hemma 12h senare med minnesluckor, gråt, bråk och borttappade saker. Vi hade ju så kul!? Minns inte vad som gick fel ens.. Ångest, skakningar och ont i magen igår. Skammen är enorm! Känner som du beskriver i övrigt, inget sug i veckorna, inget ensamdrickande utan mer jävligt laddad för helg. Dock fortfarande problematik som inverkar på hela mitt liv vilket man tyvärr hinner glömma i veckorna. Vi får vara starka tillsammans! :)