Hej! Jag började dricka alkohol på riktigt runt 19-20 års åldern och har varit likadan sen dess om inte värre nu. Jag behöver inte alkohol för att vardagen ska gå ihop men det är på helgerna det smäller. Jag bor i en liten bruksort och här är festa det enda man kan göra på helgerna så har blivit x antal helger i rad (Har tappat räkningen). Ska jag vara helt ärlig har jag inte varit salongsberusad en enda gång som jag kommer ihåg, utan varje fest är det minst 1 liter sprit och x antal shots + cider/öl. Ungefär 3/4 fester brukar jag ha grova minnesluckor och mår skit hela dagen efter om inte två dagar. Enda tillfället jag får att träffa kompiskretsen är under festerna, därav så vill jag inte sluta gå dit för det är kalaskul och har testat en fest nykter (Jag jobbade den kvällen) men kommer aldrig göra om det. Har märkt av att mitt närminne har blivit helt katastrof de senaste åren, glömmer bort saker precis hela tiden. Gått upp i vikt har jag också. Ibland när det inte är någon fest för folk jobbar så brukar jag svepa i mig en halvliter sprit under minuten bara för att få den där sköna känslan, släppa alla känslor liksom.

Jag har alltid varit känd som den som dricker alla under bordet så man vill inte sluta heller, vet faktiskt inte vad jag ska göra. Har jag problem?

Kan även tillägga att min far var alkoholist de 5 senaste åren jag bodde hemma om det nu spelar någon roll. Det var en av anledningarna att jag började så "sent" med alkohol.

Vet hur det har påverkat min familj när pappa drack, han blev arg och aggressiv men jag är verkligen inte så utan är alltid glad och trevlig när jag är full.

Det här är absolut första gången jag skriver/pratar med någon om mina alkoholvanor för tidigare har inte tanken slagit mig att jag har problem. Räknas mina vanor som alkoholism? Jag dricker liksom inte varje dag för att få vardagen att gå ihop (Så som far gjorde).

Mvh

Virvelvind

RussianIdiot! Alkoholism är mycket ärftligt, därför måste vi som har missbrukande föräldrar vara extra uppmärksamma! Jag tror att många förr i tiden blev frireligiösa av den anledningen faktiskt, att man inte ville riskera att "väcka den björn som sover", dvs alkoholistgenen.

Hursomhelst. Du vet nog svaret själv, om du är alkoholist eller har ett beroende. Om du inte skulle se det som ett problem så skulle du inte posta en tråd här, så jag anar att du redan har svaret.

Om jag vore som dig så skulle jag ha pappa i åtanke. Han har genen, du har den med största sannolikhet. Du rår inte för att du har genen/sjukdomen men du styr över ditt tillfrisknande. Det är du som bestämmer om du vill bli fullblodsalkoholist eller om du vill bryta nu innan hälsan sviktar mer (du beskriver övervikt, minnesluckor) och du riskerar att kanske förlora jobbet pga spriten.

Jag tror att man måste vilja själv för att klara det. Du verkar vara på gång nu, genom att faktiskt ha analyserat din situation och reggat dig här för att ställa en fråga. Det är bra. Nu är det upp till dig att fatta ett beslut. Fortsätta som du gjort hittills? Dra ner på konsumtionen? Sluta helt?

Jag har själv svårt att "dricka lite" och har nu en vit period (som jag självklart hoppas blir livslång). Jag tror på 100 procent alkoholfri, men jag vet samtidigt att vissa verkar klara att "dricka lite". Jag tror dock att vi med sjukdomen i släkten kan ha det svårare... Stort lycka till! Modigt av dig!

Den ärftliga delen är omdiskuterad. Det finns ingen alkoholistgen (men vissa studier tyder på att gener kan påverka suget). Vissa tar efter en förälders intensiva drickande medans andra tar avstånd just på grund av föräldrars drickande.

(Sorry virvelvind, inte ett påhopp och vem vet kanske det är en specifik gen till slut men just nu är det svåravgjort om arv eller miljö)

Men du måste själv avgöra, om du har problem eller inte. Alkoholist är ingen klinisk diagnos som att du har mässlingen eller inte. Helgsupande i stora mängder har visat sig vara skadligt. Men ingen konsumtion av alkohol är riskfri. Mindre mängder gör dock risken nästan obefintlig.

Tycker du ska fundera på om ditt drickande skadar dina relationer och liv. Minnesluckor är väldigt dåligt fysiskt och du riskerar värre skador genom att fortsätta så. Skulle du vilja ha det annorlunda och på vilket sätt.

Att dra ner går men kräver disciplin och konstant vaksamhet. Det är svårt om man som du och jag dricker hårt. Då ska man när det är som roligast vid 3-4 öl sluta. Men det finns tekniker. Jag klarade det inte och mitt hårda helgfestande blev ofta några dagar till i veckan, så jag tog beslutet att lägga av. Funkar bra. Stolt över det.
Men hur som helst är det ditt liv och du som väljer hur du vill leva det. Så bestäm dig och satsa på den förändring du anser att du vill ha. Det är dock positivt att du är glad och trevlig på fyllan.
Frågar du mig så skulle jag säga att du borde se över minnesluckorna och vara vaksam eftersom det lätt rinner över till att bli oftare och suget starkare samt att det får fysiska konsekvenser för din kropp.

Vi finns här!

Livet är nu

Hej RussianIdiot!
Hur kan du veta att du alltid är snäll och trevlig om du får minnesluckor? Jag har också alltid trott att jag varit schysst och rolig när jag dricker. Men tyvärr är jag bara jävligt dryg och jobbig. Jag bestämde mig idag för att ha ett väldigt långt uppehåll från alkohol. Förhoppningsvis sluta helt. Jag sabbar för mig själv och gör bort mig gång på gång.
Jag tror, som de andra skriver, att du säkert förstår själv att du har problem. Take care!

Femina

Hej!
Förlåt, men din konsumtion låter oroväckande hög. Försök dra ner eller sök hjälp. Var inte rädd för att ta hjälp av närmaste AA-grupp. Du kan gå på ett "öppet" möte och du behöver inte prata själv ifall du inte vill. Du kan bara lyssna.
Allt gott till dig!