Jag tycker det är svårt att förklara för anhöriga att man vill sluta dricka. Jag upplever att många förminskar mina problem, att "du måste bara lära dig att dricka lagom", men det är ju just det jag inte kan. Jag känner i dagsläget att det är enklast att vara ärlig med att att jag anser att jag har ett problem för att folk skall lämna mig ifred och inte försöka dra med mig ut eller truga med alkohol. Jag berättade för min mamma att jag kommit till ett vägskäl, att jag tycker det räcker nu. Hon undrade vad jag hade gjort, som var så hemskt. Men jag har ingen lust att berätta för mina anhöriga vad det var jag gjorde som gjorde att jag kom till ett vägskäl, eftersom jag skäms.

Alltså, jag förstår att det bara är upp till mig att bestämma mig och att det kommer finnas oförstående människor för evigt. Jag behöver inte berätta någonting om jag inte vill såklart, men då blir det så svårt att få anhöriga att sluta tjata. Varför kan de inte se mitt problem på samma sätt som mig? Jag trodde det var uppenbart för alla. Jag tror att det är för många i min närhet dricker mycket själva och känner sig provocerade av att jag vill sluta. Eller så vill dom inte inse att jag har problem.

Jag väntar mig inget svar på problemet, bara säga att det är svårt. Sitter bara just nu och funderar på att anhöriga kommer bli ett kämpigt hinder på vägen...

Hej Fisken,

Det är lurigt med anhöriga... Jag känner lika inför min man till exempel. Jag har inte sagt rakt ut till honom att mitt beslut "att inte dricka på ett tag" sannolikt måste bli för alltid. Har varit nykter i 13 dagar nu och han tror nog att jag håller upp tills semestern.

Jag tror att omgivningen är svår för oss, eftersom en person som väljer att vara nykter, automatiskt får andra att tänka på sitt eget drickande. De börjar så att säga syna sitt eget drickande i sömmarna. Därtill:

1. Obehagligt om någon slutar - då kanske jag också borde det.
2. Missriktad välvilja - ja, men så farligt är det väl inte?

Tror också att omgivningens förlåtande och medgivande inställning medfört att vi utnyttjat situationen och druckit ännu mer. Hade omgivningen vågat/velat prata med oss, så hade man kanske börjat fundera tidigare.

Försök att strunta i omgivningen. Alla får bära sina egna beslut själva. Det gäller även dig. Låt inte omgivningen bli en anledning till hur du väljer att leva ditt liv.

Styrkekramar till dig!

Weekend

Efter snart 8 månader som vit kan jag bara konstatera att man ifrågasätter nykterheten mer än en brakfylla.
Stå på dig, vill du inte berätta så säg att du kör mot mål....som du sedan hela tiden ökar på.

Ha det - Kämpa på!