Har de senaste månaderna fört dagbok och ser att jag av 46 dagar har jag druckit 16 dagar, detta trots att jag verkligen vill sluta!! Jag dricker för mycket, mår dåligt av det och tappar helt tron på mig själv. Nu sitter jag här med ångesten från gårdagens misslyckande och vill helst bara ha en fastforvardknapp så jag kan snabbspolad tiden fram tills jag mår bra igen. Jag ska inte dricka på 30 dagar nu, efter det ska jag ta trettio till och så vidare för jag tror jag måste ha delmål så här i början. Måste bara klara av den här vidriga ångesten och minnas hur avskyvärt jag mår sedan när allt är bra och jag glatt kastar min in i alkoholkarusellen igen. Jag hatar verkligen mig själv just nu!

Jag vet att ja…

Nu är det verkligen timma för timma som gäller för mig! Ni som varit nyktra ett tag och lyckats hålla er på rätt väg, snälla dela med er till mig det som varit det absolut viktigaste för er för att klara av det!

konstnären

Ja, du om det hade funnits en snabbspolningsknapp hade jag tryckt på den från början. Tyvärr finns inga
genvägar bara en järnvilja. Det var mycket tufft i början för mig oxså. Nu har det gått nio månader utan.
Det viktigaste var för mig att ta just en timme i taget när ångesten och suget kom. Efter det en timme till,
tänkte aldrig att nu ska jag vara nykter hela livet. Det blev för tungt att tänka så. Utan en dag i taget.
Gick långa promenader, bakade, cyklade med hunden för att komma undan min hemska ångest. Det som hjälpte bäst
var att bara vandra omkring ofta hade det släppt för stunden.
För mig har det varit värt jobbet, men jag är fortfarande vaksam så att ingen inleder mig frestelse. Som någon
sa jag är bara en armslängd från vinglaset men lyfter det inte.
Önskar dig all lycka, och skriv av dig sorg och glädje här har hjälpt mig enormt.
Konstnären

Jag vet att ja…

Fantastiskt med nio månader. Ser fram emot när jag kan skriva det här, förstår att det är hårt jobb som gäller men jag har bestämt mig! Hur länge var det jättejobbigt för dig? Dvs när släpper det värsta? Just nu är det bara att uthärda ångesten och skräcken för andra "biverkningar". Hur kan man misshandla sig själv på det här sättet? Har alltid varit medveten om att jag inte kan dricka på ett normalt sätt men har ändå behövt göra det. Igår hade jag inte ens ett sug eller begär efter det men gjorde det ändå, vad fn är det för fel på mig?

konstnären

Verkar som du bestämt dig och verkligen vill. För mig har det varit det viktigaste i början.
Det var värst första två veckorna, för att sedan avta så sakta. Själv hamnade jag på avgiftning
gick alltså så långt för att få mig att vakna upp. Tänk så här det kan inte bli värre än så här.
Utan lite bättre dag för dag.
Låter som du bestämt dig, kanonbra. Jagvill inte ha tillbaka den ångesten jag fick av A.
Sitt inte stilla gör något, farligt med sysslolöshet då går ju tankarna till A.
Kämpa på
Konstnären

Jag vet att ja…

Tack konstnären! Ja, jag har verkligen bestämt mig och jag hoppas att jag kan finna styrkan att klara av den här första skakiga tiden utan att må allt för dåligt. Det kan, som du skriver, inte bli värre än så här. Kommer att använda mig av forumet och hoppas att det blir skillnaden som hjälper mig där jag inte lyckats ensam tidigare. Tänk om man kunde prata öppet om sådana här problem, vad mycket enklare det vore. Men jag känner mig mindre ensam när jag läser alla fantastiska trådar om er som kämpar, sliter och mår bättre. Det finns hopp :)

konstnären

Jag tror du klarar det för du låter så bestämt. Ja visst är ämnet tabulagt ute i samhället.
I början visste jag inte vad jag skulle säga, men många ggr. sa jag bara JAG HAR DRUCKIGT FÄRDIGT.
Visst blev det tyst men inga kommentarer. Man behöver ju inte skrika ut det till vem som helst.
En del s.k. väninnor som dricker alldeles för mycket tycker inte om det jag gör nu. Jag blir obekväm
helt enkelt för dom, eller tänker dom på sitt eget drickande. Även fått kommentarer om att det är väl
bara att dricka lite mindre. Om det vore så enkelt för mig. Men jag vet efter ett antal misslyckande
att jag är inte nöjd efter ett glas vin jag vill ha 10 eller tills allt var slut. Vet också
nu att om jag skulle försöka igen skulle jag snabbt vara tillbaka där jag slutade. Det är det som är
det kluriga. Så jag säger det inte högt men för mig är det noll som gäller. Visst känner man sig mindre
ensam här inne. Här har vi likasinnande som aldrig dömer. Tvärtom pepping till max.
Vet ej om jag klarat detta utan forumet där man kan skriva om precis allt.
Visst finns det hopp och du låter så stark
Konstnären

Jag vet att ja…

50 timmar avklarade, känner mig fortfarande säker i sadeln men nu gäller det att vara vaksam då man sakta mår bättre och den värsta ångesten gått över. Svettas floder på nätterna, mår illa och ont i magen men det lär väl hålla i sig ett tag? Nu dags för 50 timmar till :)

konstnären

Bra jobbat av dig. Just vaksamhet är vad som gäller när man börjar må bra. Gick på det många ggr. att
nu kan jag nog dricka, nonsens gick inte alls. En fördel nu är att jag vet vad gäller mig själv.
Håll dig kvar i sadeln. Inget första glas för mig idag vad som än händer.
Konstnären

Jag vet att ja…

75 timmar :)
Önskar er alla på forumet ett härlig midsommar, hoppas ni alla finner styrkan i att låta bli, jag med..
Inget första glas idag!!