Jag och min kille har setts i några år och han har druckit sig full 2 t 3 dar i veckan och det har lett till att ja gått, o kommit tillbaka från o till. Det har blandats med bråk tårar besvikelse från min sida av honom o en del lögner som han kommit med.En stor sorglig händelse , då jag vart gravid med honom så trodde jag att han skulle finnas vid mig, eller som jag förväntade mig, ta sitt ansvar! Tyvärr vart det inte så, utan han betedde sig som innan, gick ut o drack de där 3 dagarna då jag väntade på få komma upp och ta beslut om abort.ja försökte be om hans hjälp, stöd, mm men han ville inte.
sen han fick en varning från jobbet pga hans drickande för ett par månader tillbaka, så har han skärpt till sig så pass att han dragir ner drickandet till 1 t 2 gånger inom 2 veckor. Det ledde till att vi ville försöka vara tillsammans på riktigt.

problemet som fanns kvar, var att han verkat irriterad över situationen och att han inte varit bekväm med oss på nåt sätt.
det hela tog slut här om dagen pga att han själv bestämde sig för att gå ut och dricka öl när vi bara för nån vecka sedan hade ett stort gräl och våran relation va på tal om att ta slut. men han gick ut och han tyckte jag gjorde en stor grej av det, han ville jag skulle lita på att han klarar av att ta 1 t 2 öl. ( det här har inte funkat för det har slutat med fylla) det slutade så denna gång med, fylla och bråk o tårar.

efteråt, dagen efter så säger han som så många gånger,.... ja vet inte varför jag gör så här, de är nu jag inser att jag valt fel...
o det är det som gjort jag stannat kvar hos honom, förs nu när jag sagt att det bästa är att gå isär.

det jag märker är att när han/den beroende får en känsla av att jaaaa nu ska jag ut o ha kul, så är det som att då är dens relation inte i prio, han på nåt sätt " glömmer" allt som man tagit upp innan, konsekvenserna av sårandet pga alkoholen, och att förtroendet måste byggas upp för att få en trygghet bara försvinner den kvällen, och jag då/medberoende blir förtvivlad och blir bara ett hot...

jag har märkt hur min hälsa att va kvar raseras, jag har ingen ork för de mesta av min energi kretsar kring honom och oss.och det här med aborten har vart en stor sorg och svek jag känt efteråt. Jag fick en del och tänka på och hur fel jag tyckte han behandlade mig i en sårbar situation

trojja

Hade en dimp igår av ledsenhet, inser väl att det är slut, tror inte jag själv fattat det efter alla turer som vi ändå gått tillbaka till varandra. Kanske att man inte menat det på allvar de andra gångerna... att det mer vart bråk o sagts en massa. Nu är det på ett helt annat plan.....

Det va nära att jag ville åka till han igår... ( skäms ) :(
Jag hade sånna kännslor av ensamhet, ledset och han erbjöd att jag fick komma. Men ja sa til, han att det passar inte, inte för jag inte vill, men det gör det hela värre. Idag känner jag att jag var stark att stå emot, men ändå så känns det tomt

trojja

Skriver om kämpandet. Kamp framsteg

Kände dagen efter ledsenheten att vilken tur jag vaknade hemma ensam, hade skämts, känt och vart besviken på mig sj att falla tillbaka ett steg i djupet! Måste klappa mig sj på axeln o säga att det var bra gjort, men också erkänna att det var INTE lätt!

fick en liten dimp igår kväll med, verkar komma då jag är ensam o på kvällen....

trojja

Skriver

ja skriver det här pga att jag ser vad han gör, jag inser att han kan inte ändra sig...

prata med han nyss, han sitter på ett ställe där han får bli serverad... han hade drukit... det är bara en vecka sen...

det som är bra för mig är att nu ser jag hans dåliga ansvar, utan att jag blir inblandad. Jag sa inget. Frågade inte nåt...
jag glider ifrån, o han hade chanser att kunna förändras... en sa till mig att han vet o har kunnat gjort nåt, men nu ser jag va han går för....

lite känns det i mig, det där att det känns som jag inte är värd att satsa på... o lite att jag släpper taget, ansvaret, inge bråk o tjaffs nu... de blir tomt, men också en ny frihet

trojja

De är igång ikväll igen, han dricker...

kan säga att det får mig att känna mig så jävla värdelös, ovärd att älskas, inte intressant o inte ens värd att satsa på... så känner jag nu.. visst det är slut, men har han visat ånger, nej, har han visat att han mår dåligt o är i seperationen nej, han lever exakt som han gjorde innan...

jag har lämnats med ångest, kämpande, ont o seperationen värker emellan dagarna....
det känns inte ens som han ens menat ett ända dugg med de han sagt... älskar dig trojja???????:/
jag har valts bort till de bland de sämsta alkoholen, den skiten ger han mer än va jag kan göra.... kan ni förstå det?
jag är SÄMRE än alkohol....

Men vi är med dig Trojja i precis samma båt.Vi är alla mindre värda än den smörja de häller i sig.Trots att vi är begåvade vackra,värda att älskas och framför allt otroligt välvilliga till vår korkade alkis.Men det fattar de inte.Utan att blinka väljer de det som de helst vill ha nämligen alkoholen och det är så fruktansvärt surt att ta.Men när man till fullo tar in den beska sanningen så blir det faktiskt lite lättare."När du utan att bli rädd törs se hur mörkt det faktiskt är så börjar det redan ljusna"

trojja

Det är jag som måste släppa han psykiskt....
att jag bryr mig så mycket.... jag är rädd
vart helg förstörd över att han skicka sms nu kl halv fem att han va hemma... full o nu 2 dar denna vecka

det är det som ja bör jobba bort, att det inte påverkar mig...
trodde det skulle räcka med att inte va ihop, sluta sova o ha sex o tala om för andra nu att det är slut.... men det här är kvar... att jag blir så ledsen o arg över hur han beter sig

Ärligbesvärlig

Umgås med bra vänner, berätta för dom du litar på. Det är en stor befrielse bara att kunna prata om det med en vän även om det i början är jobbigt att erkänna. Jag berättade nyss för en vän, var dock inte lika jobbigt då hon sitter i ungefär samma situation. Men nu kan vi tillsammans bli starkare och jag känner att jag inte blir lika sårad själv när han gör nåt. Jag har släppt lite och tänker att han får skylla sig själv mm. Nu har vi två små barn ihop så hade vi inte haft barn så hade jag varit färdig och kunnat lämna. Men de tar tid och är mer komplicerat med barn känns de som.
Hoppas du kommer kunna gå vidare snart! KRAM

trojja

Jo jag börjar berätta för andra att det är slut mer o mer...
o med det att ha barn med i bilden förstår ja mycket väl, att det är mycket mer komplicerat än utan.

Kram tillbaks

trojja

Skriver lite...

jag har sagt vad jag känner, att jag är besviken på hans val, o hur det fått mig att känna mig, även sagt jag kan inte göra nåt mer åt hans val...
sa att jag blir ledsen att nåt fint väljs bort pga att han vill fortsätta drickandet...

det var viktigt för mig att få ut det. O jag sa också att det känns jobbigt att ens bry sig. O att jag får kämpa mig framåt.
Det känns lättare idag när jag sagt vad jag tycker.

Det har gått framåt nu i allafall, vi har inte sets, jag har inte åkt dit, inga älskar dig sms, inga sakna sms...
så ja bör vara stolt! En del av våra vänner menar på att varför ens ha kontakt? Jag tycker det jag åstakommit räcker just nu... orkar inte med nå annat nu. Sen fattar en del inte att ja l han haf samma umgänge... vi känner andra förutom det med. Så de är inte bara att lätt skita i han heller... vart vi än är så råkar vi på varandra. Orkar inte med o höra skit i o ens ha kontakt :/

har jag fått rådet av klok kvinna i samma sits.Stäng den i den takt du klarar det men försök hålla glipan mindre och mindre.Dörren kommer ändå att smälla upp på vid gavel ibland när han når in i ditt medberoendehjärta.Men sen kan du stänga tillbaka den till den lilla glipan.Då är det mindre som slinker igenom och kan skada dig.

trojja

Skriver

igår va de igång igen... han fick oväntat besök från sin hemstad så de va vår stad runt igår kväll
så de är 3 gånger den här veckan han har druckit sig berusad allt från 5-6 starköl till mera de här dagarna...plus kommit hem på morgonen

kändes inte bra o få ett glatt sms om att hej o hå nu kom min vän till så vi ska ut... vi hörs senare....

O jag ringde... o det är där jag börjar fundera på om det kan va någe som gör att jag är kvar... som om jag acepterar det här då jag ringer eller ens svarar då jag vet han är ute o är onykter! De kändes inge bra o prata med han o lyssna till en glad o onykter han där han ville berätta kvällens planer o va de haft för sig o skulle ut nånstans.... va ska jag lyssna på det för

bara dagen innan sa jag ju hur jag kände om det här... o då ska han vilja prata igen då på fyllan.... ringa vid hemgång mitt på natten

trojja

Skriver

Jag mår lite bättre, det var ett tag sedan vi sågs o vanan av att sova ihop mm börjar kännas av mindre.... känner att göra det nu nån gång vore jätte dumt....

börjar glömma hur det kändes.....
visst tänker jag på han varje dag o mycket energi slösas på det....

men jag kämpar..

Så väntar längtar och hoppas en del av mig fortfarande.Trots att varje kontakt med honom tydliggör att han inte har för avsikt att sluta och iom det så blir det inget mer oss.Men det spelar ingen roll,det gör ont man förbannar alkoholen och försöker greppa situationen.Men den är ogreppbar just för att det är en tredje "person" inblandad nämligen alkoholen och det är hen som bestämmer över båda mig och min fd partner.
Kämpa på, nån millimeter per dag växer du på höjden.

trojja

Så känner jag med att det tydligör att han inte kommer att ändra sig....
det gör ont att bli bortvald av nåt som är en substans. Jag kommer nog aldrig fatta hur man kan vilja det

trojja

Skriver en uppdatering

det går framåt, är nästan så jag känner mig dum inför han... jag känner inte lika starkt för han längre, o det är som jag skäms att det går över mer o mer, lite som att jag inte får ha de så....

han drack förra veckan, så de är varje vecka 1 til 2 dar så de är samma sak som jämt!
jag försöker säga åt mig själv att låt de va så här, du har inget att må dåligt över, börjar känslorna avta mer o mer så låt de va så, han har haft tid att kunna gjort någe för dig, er, sig själv. Han har kunnat agera annorlunda för att ni skulle levt som ett par.du har ibget att känna skuld över.

han va hos mig för nån dag sen, innan det sågs vi snabt på en fest, de va på festen jag kände att jag glidit ifrån...
när han va här efter den dagen så va det som jag inte va så värst uppåt åt det.

att du känner att känslorna svalnar lite eftersom.Det är ju de man ofta inte kan rå på.Är man lite svalare känslomässigt är det förstås lättare att stå emot försoningsförsök.Men akta dig,ibland förleds man att tro att man har svalnat och så smäller känslorna upp i ansiktet på en när man minst anar.Och det är väl också ok,men inte lika lätt att hantera.Sorg,skuld lycka och saknad brottas jag med varje dag.Jag hoppas att det ska lätta allt eftersom.

Linnsan

jag känner igen mig så väl i det du skriver...jag lämnade min kille för ca 2 veckor sen, även vi har haft ett stökigt förhållande från o till under 1½ år. Han dricker varje dag...så snart han åkt hem till sin stad och till sin lägenhet, så börjar hans evighetslånga supande. Jag försökte verkligen. Men till slut fanns det bara en väg...bort. Bort och ut ur det destruktiva, självplågande livet jag hade med honom. Det känns nu befriande...jag börjar långsamt att återfå mina krafter, mitt liv. Och vet du vad? Jag saknar honom inte ens nu...jag är fri från sömnlösa nätter, hot, våld och hans psykiska misshandel mot mig! Det känns faktiskt riktigt bra. Jag har insett att han och jag aldrig skulle kunna få ett bra liv tillsammans...han vägrade dessutom att inse att han drack för mycket, felet finns inte hos honom utan hos alla andra. Det är totalt omöjligt att försöka resonera och få en sån människa att förstå och vilja förändra sitt liv...
Bit ihop, tjejen. Ta en dag i taget, precis som du gör nu. Hitta nya saker/intressen som får dig att tänka på annat än honom. Slösa inte din underbara energi på nån som envist väljer att dricka...det är ju hans förlust och inte din. Bli starkare. Till slut klarar du dig utan honom. Det vet jag.
Styrkekramar till dig <3

trojja

Gråtit igår och nu...

bråkade med han numera exet :(
han hade druckit den andra dagen i den här veckan så han va i sin dryga roll mellan orden...

tänker att varför ens prata med han, vi pratar varje dag, vi behåller kontakten... de andra i samma umgänge pratar ja inte så här ofta med..
det här måste få en annan riktning. Mår inte bra av att ha kontakt, det är hela tiden laddat med att kanske höra han full, kanske det bråkas,
vet inte om flera har kontakt med sina ex... fattar inte ens varför ja ska jämföra mig med andra...
jag mår inte okej, frågan är hur mycket ja orkar göra just nu, om jag törs förändra kontakten.