Medberoende har jag förstått att jag är, städar undan ölburkarna, fixar, plockar, städar undan, ljuger för att dölja sanningen, mannen jag lever med är alkoholberoende! Ikväll är inget undantag, trav och öl (först 8 starköl, sen 6 st 3,5:or...) Igår kväll var det samma mängd som slank ner. Han hoppar över att äta mat, inte hungrig just nu, så ölen ger bättre rus. Känner bara äckel när jag tittar på honom nu, en gubbe med ölmage som väller fram, en gubbe som blir surare, argare och hetsigare ju mer öl som sväljs.... Han själv är kung och bäst, vet och kan allt när ruset sitter i. De få dagar han är nykter är han deprimerad och helt apatisk. Rör sig mellan kök, tv och dator då. Lyfter inte ett finger för att hjälpa till hemma med hushållet. Tidigare har han åtminstone skött "karlgörat" men senaste tiden är det jag som klipper gräs, klipper häckar, tvättar bil osv. Han är arbetslös just nu och har inga tider eller åtaganden att passa tycker han, han gör precis som han känner och vill..... Har läst en del på sidan här och sett att han följer samma mönster som andra alkoholister. Lovar och lovar att bättra sig men kan inte stå emot. Han säger att han åker till systemet för att köpa 6 öl och kommer hem med minst 8 st eller i värsta fall en hel platta. En platta går åt på två dar, han är redlös då och slår alltid sönder något då. Vette sjutton hur mycket mobiler och datamöss/tangentbord vi köpt.... Hela vårt liv kretsar runt hans drickande!!! Hans fokus är när han ska få dricka nästa gång. Nog från mig denna gång! Kram till alla er andra som är på denna sida, oavsett situation!