Jag är 70 år gammal och har druckit sedan jag var 13. Under min aktiva period var jag oerhört fokuserad på mitt arbete och tillät mig inte att påverka min prestationsförmåga med alkohol, vilket betydde aldrig någon alkohol under dagarna och utom i undantagsfall så mycket alkohol på kvällen att det kunde påverka mina prestationer nästa dag. I och med pensioneringen gick proppen ur eftersom motiveringarna för ett måttligt supande försvann. Min största motivering nu till att dra ner på drickandet är omvårdnad av min lever. I min ålder drabbas många av depression, d.v.s. inaktivitet och likgiltighet. Om jag nu bara har 10 år kvar så kan jag dricka som jag vill, detta tankesätt är antagligen kopplat till depressionen. Jag fick antidepressiva en period men slutade, ett av mina bästa beslut därför att när topparna kapades (tillsammans med bottnarna) blev livet totalt meningslöst. Men min motivation pendlar, om jag dricker säg fyra öl en dag så vaknar jag nästa dag med ångest för min lever. Någon egen önskan saknas egentligen, frånsett levern. Jag dricker numera ganska måttligt för att vara jag, några öl om dagen, nyttigt är det inte men som sagt, vad spelar det för roll när man fyllt 70.

Ebba

Jag hoppas att du ser det här trots att det har gått ett tag sedan Du skrev det.

Du skriver att du kanske har tio år kvar att leva och att du är pensionär.

Jag kom på att om du nu bara har tio år kvar på jorden så kan du väl ta vara på den fjuttiga tiden och vara nykter för sen när du är död får du en skön evig fylla utan faror som varar förevigt.

Det låter så himla sorgligt att ge upp och den enda du bryr dig om är din lever, den är det enda du oroar dig för?

Men det är ju DU.
Jag blir ledsen och tycker synd om dig, det känns så sorgset.

Har du några anhöriga eller är du helt ensam?

Hoppas du mår bättre.

Vänliga hälsningar Ebba