Hej detta blir mitt första inlägg här, men jag har läst forumet till och från de senaste fyra åren.

Redan som 19 åring började jag fundera över mina alkoholvanor efter ett antal minnesluckor och konsekvenser av mitt drickande. Sedan dess bodde jag i en av Sveriges stora studentstäder i nästan 3 år, och det var väl där det verkligen accelererade, normal konsumtionen var minst tre ordentliga fyllor i veckan. Att kurserna inte krävde någon närvaro suddade helt ut gränserna mellan vardagar och helger. Jag upplevde givetvis även konsekvenser under denna period, men jag blev nog ganska likgiltig inför dom. Framför allt eftersom att jag inte har några direkt aggressiva tendenser på fyllan, utan jag blir mest lugn och "laidback". Detta medförde att min omgivning var väldigt tillåtande mot mitt drickande, jag orsakade inga problem och accepterade barstopp osv. Även fast jag hade haft en total blackout började jag lita på mitt fulla jag.

Det senaste året stötte jag på flera motgångar i form av ett kort förhållande som slutade väldigt olyckligt, och jag började komma till insikt att programmet jag gick egentligen inte var någonting för mig. Detta var problem som jag givetvis bedövade med A. Jag avslutade till slut mina studier, men stoltheten gjorde dock att jag planerade att bo kvar och jobba tills jag visste vad jag ville göra med mitt liv. Detta var en väldigt jobbig period då jag jobbade med psykiskt sjuka personer som krävde att man var fullt närvarande och stabil. Jag var intetdera utan jag hade konstant ett tryck över bröstet, muntorrhet och kraftiga symptom på ångest. Under denna period drack jag även mycket som tröst och för att varva ner när jag var ledig. Vid ett tillfälle drack jag en hel vecka i följd framför datorn, lyssnade på musik och drömde mig bort.

Tillslut fick jag lov att svälja stoltheten och dra mig tillbaka till min hemstad där jag nu har jobb hela sommaren. Jag kämpar för att hålla mig nykter men impulserna är ibland mycket starka. Idag har varit en tuff dag och jag har krigat med mig själv för att inte fara förbi systembolaget. Jag upplever impulserna som spänningar,oro,ångest ---- behov att dricka ------ omedelbar lindring. Ångesten var något jag utvecklade någongång under dessa 3 år, och även den har accelererat från att vara obefintlig till kraftig. Det är först nu den senaste månaden som jag har börjat misstänka min gode vän A för att eventuellt vara det bakomliggande problemet.

Oro, spänningar och sömnproblem nämns som abstinenssymptom, vilket är väldigt träffande på mig. De senaste 14 dagarna har jag dock bara druckit vid ett tillfälle ( i lördags) Men jag upplever fortfarande oro varje dag. Är det sannolikt att alkoholen kan ligga bakom detta, och hur länge bör man varit nykter för att kunna upptäcka någon eventuell förbättring?

Jobbet jag har nu är även det inom vården, vilket jag har tänkt att uthärda nu i sommar för inkomstens skull. Men det är väldigt tufft att arbeta med andras problem när man har tillräckligt med sina egna.

Loka

Hej Furulund, vilket modigt och klokt beslut du tog att skaffa dig konto här och skriva av dig!!
Antar att du ägnat en del tid åt att läsa i andra trådar? Om inte - gör det!
Du kommer att märka att du inte är ensam, och att den samlade erfarenheten och klokskapen på detta forum är enorm!

Abstinens eller inte, men som du beskriver det är du nog inne i det där ekorrhjulet som ibland snurrar så snabbt att man inte ser klart. Det du vill ha mot ångesten är också det som orsakar ångesten.....

Åh, så jag förstår att det måste kännas tufft att vara stark inför andras problem, när du är så full av egen oro och ångest!
Det är nog väldigt individuellt hur länge man bör hålla upp för att bli kvitt den allra värsta oron.
Själv är jag bara inne på min 5:e dag utan någon öl (som det oftast varit för mig) och jag är konstant trött.
Insåg också redan dag 1 (som gick förbluffande lätt) att det för mig nog handlade väldigt mycket om att sudda ut en växande ångest över "vart har livet tagit vägen...?!", och att det för mig handlar om att våga möta den känslan och ta itu med den, lika mycket som att inte dricka.

Där är inte du, såvitt jag förstår är du ännu inte fyllda 30? Så din ångest har nog ett annat tema, men våga se den. Ge den ett namn!
Fly inte. Och stå emot lockelsen från Systemet, där säljs bara sånt som göder oron och ångesten - åtminstone för oss som kommit så långt att vi självmant har sökt oss hit, till Alkoholhjälpen...

Kämpa, Furulund! Och skriv av dig, här eller annanstans - men ner med känslorna i ord!

Massor av kramar!!