Eller entligen vet jag det.
Min man dricker på helgerna och semestern. För mycket och för ofta. Tycker jag. Han håller inte med.
Jag har två barn med honom. Å det är hemskt hur 8 åringen lärt sig läsa av honom. Å han vet hur han ska behandla pappa när han är sådan.
Har gråtit , bönat och hotat alldeles för länge. Flyttat gränserna hela tiden.
Men frågan är när räcker det? När går jag? Vad händer då med mina barn? Måste de vara med honom på helgerna då ? Fasa.
Jag har ju funnits där som ett skyddsnät för dem.
Känner mig så ledsen!

Margaretavilhelmina

Cissi1

Jag vet precis hur du känner det. Har precis så hemma. Igår lämnade jag. Att läsa och skriva här hjälper mig jättemycket fast jag bara precis har börjat. Imorgon ska jag gå på biblioteket och läsa om medberoende. Tänkte att det kanske också hjälper.

margaretavilhelmina

Det är verkligen intressant.
Han har haft ett par relativt bra helger alltså lite alkohol eller inget . Vad vet jag.
Så fort man glömmer. Jag överdriver, det är inte så farligt! För några veckor sedan var jag nästan på väg nu vacklar jag igen!! Suck. Blir galen på detta !!!!!

Nora

Tvivla inte på det du känner, när han dricker är det jobbigt, och känner du att du inte kan leve med det så är det så. Börjar du tvivla på om du överdriver eller tvivla på dina känslor så sviker du dig själv. Gör inte det. Du måste respektera dina gränser och kräva att han gör det samma. Du och din självkänsla är viktig. Du är dina barns trygga hamn och därför måste du ta hand om dig själv och ta dina känslor på alvar. Man är inte redo att lämna någon innan man har bestämt sig,fullt och helt, och den dagen man gör det känner man det i varje fiber i kroppen. Du sitter nu i det som är jobbigast, ska jag stanna eller ska jag gå, det blir lättare när du har bestämt dig för vad du vill, då vet du var du ska lägga dina krafter och vad du ska göra. Stå på dig, det kommer en dag när du vet vad du ska göra.

margaretavilhelmina

Allt var riktigt bra relativt länge. Nu är allt tungt och jag är förkrossad igen. Vad trodde jag? Tar för mycket skit? Men vad trodde jag igentligen?

Elisabeth

Jag ber om ursäkt om det här låter hårt. Om du inte lämnar honom så sviker du dina barn. Det är min åskit. Det är fegt att inte gå. Du kan hjälpa och skydda dina barn bäst genom att ta hand om dig själv. Du kan inte skylla på att du är rädd för vad som händer om ni får delad vårdnad. Om min mamma hade lämnat min pappa så hade hon levt idag och kanske till och med varit lycklig och stolt över sitt liv. Men hon vågade inte.

Nora

du skyller barnen att se till att dom har det bra. Stannar du i en hopplös relation så sviker du barnen och dig själv. Ni mår alla dåligt av att ha det så här. Dina barn måste komma i första hand.

Att jag känner så väl igen dina tankar o funderingar innan jag lämnade min sambo. Jag var på väg så många gånger . När det hade varit som värst med supande o elaka ord både till mig o barnen så kände jag mig så säker o tänkte att nu får det vara nog nu går jag men sen kom det en lugnare period o jag började tvivla på mig själv o kände att jag överdrev.
Känns som jag måste påminna mig själv hur det var då för jag tänker llite så fortfarande . Nu när jag har lämnat så är han jättesnäll o hjälper mig med olika saker . Man blir förvirrad men jag känner ändå att jag har gjort rätt för jag känner mig mycket lugnare nu o behöver inte gå på tårna o väga vartenda ord. Jag förstår att det är väldigt svårt för dig men tänk på dig själv.
Styrkekramar

margaretavilhelmina

J***la skit! Är så less. Jag krossas . Nu ger jag upp snart. Inget jag säger spelar någon roll :-(. Såååå ledsen

Ge upp,lämna släpp taget,kapitulera och gå så långt du kan och dit näsan pekar.Det finns alltid en väg tillbaka om du känner att du inte orkar fullfölja.Men det första klivet måste vara ditt.Han kommer inte att ta det,för han har det för bra med dig kvar i sin närhet.

sveksviken

Jag sitter i samma båt, men min man går på råd &stöd vuxen sedan 1 år tar antabus men fuskar å hoppar över ibland nu men fortfarande lika egoistisk, lögnare mm vet inte om det någonsin blir bra men han dricker inte nu på det sättet men smyger å gömmer ibland.Min rädsla är som din,jag vill aldrig för mitt liv lämna mina/vårs barn hos honom,skulle aldrig förlåta mig själv om det händer dom något.

margaretavilhelmina

Ni vet när man sagt att det inte ska drickas något men ni funderar ändå på om han druckit ismyg. Där var jag ikväll.Är nästan säker på att han druckit. Det märks ju på ögonen, gester och humöret.
Mm vi får se .

margaretavilhelmina! Det lärde jag mig tidigt här på forum. När han är nykter kan du tala om vad du ser, hör och känner igen ... men det viktiga är att du själv tar dig på allvar.
Att du litar vad du ser och hör "på ögonen, gester och humöret". Lita på dina sinnen och på dig själv. Kram, kram /mt

margaretavilhelmina

Tänk att det ska vara så svårt med att släppa kontrollen. Att inte ta ansvar över honom och hans agerande. Att inte leta efter flaskor. Att inte lukta, fundera eller vara misstänksam. Suck !

margaretavilhelmina

När vet man att nu är det nog? Det är inte bara alkoholen längre. Undrar om jag inte snart är klar?

ställer dig utanför och tittar in på din man och på dig själv och det förhållande ni lever i med lite nyktrare ögon än vad du gör i vanliga fall.Utan att känna att nä,nu måste jag kliva in kliva ur åtgärda agera gråta osv.Utan bara lugnt kan konstatera att nä,detta bär ju ingenvart alls.Den känslan kommer kanske oftare och oftare för att till slut bosätt sig mer eller mindre permanent.Så var det i alla fall för mig.

margaretavilhelmina

Helgen närmar sig. På fredag tar jag med mig barnen och hälsar på min mamma. Får se hur maken mår när jag kommer hem. Vi har bestämt noll alkohol men han kan inte hålla det så länge. Då tar jag upp det å då ska han skärpa sig. Jag flyttar fram mina gränser hela tiden! Blir så arg på mig men veckodagarna är oftast bra å då är det så svårt. :-(

att inte förändra situationen så kommer den inte att förändras.Så himla enkelt och svårt är det.
Du ställer dig i en position där du tycker att valet är hans att förändra situationen.Och så gör man ju när man inte är redo eller har kraft nog att agera.Det är fullt förståeligt.
Men var ska du söka styrkan att förändra situationen?
Och hur ska du förändra situationen?
Vilka förändringar vill du ha som du själv kan påverka?
Du har ju varit med så länge och skrivit här så du har nog passerat acceptansen av att du inte kan påverka honom.
Du verkar ha fastnat lite i rollen av att inte kunna agera på egen hand och för din egen skull.

Jag hoppas verkligen att du inte tycker jag är för hård.
För jag hade suttit i samma sits som du om han inte hade flyttat.I alla fall tror jag det.
Nykterhetsförsök blandat med fylla,besvikelser och dåligt mående och frustration över min livssituation och en nedåtgående spiral som jag inte kunde påverka.
Men tack vare hans val,han som inte hade nån egen kraft så står jag nu här,betydligt starkare och gladare.

Kan du resa bort i helgen och må bra hela den helgen och fullkomligt strunta vad han pysslar med där hemma?
Inte följa upp med ett ögonblick om han druckit eller inte,inte lägga ned en enda tanke (skitlätt...) på han och hans mående i helgen,bara din och dina barns?

margaretavilhelmina

Du har så rätt Ullabulla! Precis så är det.
Jag gjorde oxå det du sa är borta hela helgen. Första halvan har varit jättebra. Sovit enormt bra. Känner mig utvilad på första gången på länge.
Sedan om jag struntat i honom, ja nästan iallafall.
Men ska bara försöka njuta denna helg. Tack Ub :-)