Det var länge sedan jag skrev eller läste här inne men idag pockar behovet på enormt mycket.

Jag har vetat att min sambo dricker för mycket och ofta i snart 6 år. Och nästan lika länge har jag varit medberoende och försökt förneka och dölja allt både för mig själv och för min omgivning. Många är bråken, katastroferna och dramerna. Å ändå är jag fortfarande kvar. Kämpar med näbbar och klor för att få detta att fungera ändå, trots allt.

Det går sådär va....

Det här året har jag trots allt tagit tag i mig själv och min hälsa. I mars slutade jag röka, i april att dricka och i juni började jag en 21 dagars lång juicefasta där jag gick ner 10,6 kg. Så jag har verkligen ryckt upp mig och fortsätter på min hälsoresa. Det roliga var att jag även fick med mig sambon på resan och ett hopp började spira i mig. Han fastade varvat med grönsaker och frukt och gick var nykter i nästan 4 veckor och har dessutom, även han, slutat röka.....

Detta var den lyckligaste perioden i mitt vuxna liv och jag är ändå 44 år..... Så ni hajar att detta var väldigt speciellt för mig. Vi köpte bil och resa under denna period, för nu skulle väl ändå inget kunna gå fel, när vi hittat så rätt.....?

När väl fastekuren sen var slut och min sambo lyckats gå ner 9 kg på samma tid så tyckte han att nu måste vi ju ändå fira att vi varit så duktiga och då självklart med alkohol......

Behöver jag förklara mer......? Ni hajar va??

Inte nog med att han ville dricka, han övertalade också mig att dricka......( Jag vet, jag har en egen vilja, men att stå emot hans övertalningskampanjer är överjävligt svårt. ) Är det nått han har så är det charm och en enorm förmåga att manipulera. Och jag trillade dit.

Sen dess, och det är ca 6 veckor sedan så har vi druckit varje helg och till och med någon vardag, fast vi jobbat. Duktigt va.

Då min sambo fortsätter att äta enbart frukt och grönsaker och tränar löpning i veckorna är det som om han om möjligt tål alkohol ännu sämre. För på denna tid har han hunnit slå sönder en fönsterruta, hålla på att döda mig genom att hålla fast mig i nått militärgrepp, han lärt sig i lumpen som attackdykare, så jag fick blåmärken på och sår på både armar och ben samt att han gjort bort sig hemma hos min vännina genom att kränka hennes man samt kränkt och bråkat med mig och varit väldigt aggressiv och fått blackouter där han inte minns vad han gjort dagen efter.

Denna helg fick jag fly hemmet i fredags kväll och blev som tur var hämtad av en väninna som jag sen stannat hos hela helgen. Han vart så aggressiv och gick till verbal attack att jag blev rädd, med tanke på vad han gjort tidigare fyllor och att han då blivit psykotisk. Bättre fly än att illa fäkta eller bli dödad....

Nu då till mitt dilemma..... Om två veckor ska vi åka på semester i två veckor i Grekland........ Och resan går inte att avboka utan läkarintyg...... Men vad skriver man för diagnos på läkarintyget??? Lever ihop med en galning som riskerar att döda mig på semestern??? Tips någon!?

Vi bara måste ju separera. Vilket jag försökt göra flera gånger förut men aldrig lyckats. Fast jag försöker slänga ut honom så naglar han sig fast och jag blir mer och mer försvagad och mina hot betyder mindre och mindre.

Separerar vi måste jag sälja bilen, för den har jag inte råd med utan honom och jag är dessutom livrädd för att leva själv så där av sitter jag där jag sitter.

Skulle så gärna vilja gå i någon slags terapi för att komma ur mitt medberoende. Någon som kan tipsa om nån bra terapi och eller terapeut?
Har varit på Al-Anon möten men tycker de är för lite känsla och ärlighet i delningarna så jag känner mig inte riktigt hemma där.

Hur som helst! Jädrigt skönt att få skriva av sig!! Tar tacksamt emot tips och råd eller era berättelser och erfarenheter av att leva med någon som blir våldsam när han/hon dricker.
Hur tar man sig ur en sådan här destruktiv relation??

Vänliga, villrådiga och sorgsna hälsningar kommer från en som vill

Segra

Ebba

Det brukar sägas att alkoholen är listig, lömsk och falsk.
Självklart blir alkoholister med sitt beroende detsamma.

Jag får en stark känsla av att denna resa som ej går att avbeställa är ett resultat av de tre orden.
Nu är du ju liksom "fast" och vet inte hur du ska göra.

Jag som läser vad du skriver och ser det du berättar utifrån sett, för mig är det självklart!

Du ska INTE med på den här resan under några som helst omständigheter.
Det handlar om ditt liv och det han är kapabel till när han är full/ har abstinens kan sluta riktigt illa.
En knuff, du faller och slår huvudet i golvet och skadar dig allvarligt.
Det är allvar och det kan hända.

Pengar kan inte ersätta liv.
En läkare borde verkligen skriva ett intyg om du beskriver det du har skrivit här!!
Men tyvärr är jag inte kunnig gällande reglerna vid resor...

Kära du, jag förstår att det här är så svårt. Jag VET. Om du vill kan du läsa vad jag har skrivit till Trojja här i forumet.

All styrka till dig/ Ebba

Mittendaliv

Den där resan är inget för dig. Kontakta en läkare för sjukskrivning, eller kanske resebyrån om pengarna är viktiga. Annars släpp dom bara. Priset för att åka kan bli högre... Håller helt med Ebba.
Vad är det som skrämmer dig mer att leva själv än att leva som du gör nu?
Kanske finns någon annan grupp med al-anon som passar bättre. Jag har förstått att många fått stor hjälp där. Jag blev tipsad om:
http://namndemansgarden.se/vara-enheter/ronneholm/anhorigcenter

Starkt av dig att tagit tag i dig och din hälsa, samla kraft till nästa steg.
Lycka till!

Förstår din ekonomiska tanke med bil, pengar och resa. Din man har allvarliga problem och behöver få hjälp. Jag tycker att du ska ge honom ett ultimatum om du nu vill. Sluta dricka och ta hjälp eller förlora mig. Det låter hårt men är flaskan värd mer varför ska du då satsa? Tänk på dig och din hälsa. Du är värd ett värdigt liv och att bli älskad.

Segra

Jag vet att ni har helt rätt allihopa!!! Hade jag behövt råda någon annan i min närhet hade jag sagt precis som er!! Men på nått konstigt vis är jag så störd i mitt medberoende och min förnekelse är så effektiv så jag tror på fullaste allvar att pengarna är viktigare än kärlek och harmoni!

Belöningen efter en sån här hemsk helg är ju när han ber om ursäkt och inser sitt misstag och lovar bot och bättring...... Korkat jag vet!!!! Men sant.

Han hade inte fattat att han skrämt iväg mig i fredags. Han förnekade att han hällt i sig 4 starköl och nästan en kvarter whiskey på mindre än en timme. Han tyckte jag var den onda som bara dragit.... Men när han sen frågade var jag gjort av den andra wiskeyflaskan som han hade haft i fredags. En hel 75:a och jag svarade, att den har du själv gömt, tvivlade han på mig.
Han anklagade mig för att ljuga och vägrade inse att han själv skulle ha gömt den. Men när jag stod på mig och han letat igenom hela lägenheten 2 gånger, hittade han den till slut i en väska i hans garderob.....

Då först trillade poletten ner.... Då förstod han hur full han varit för detta hade han INGET minne av. Och detta hände kl 19:00 på fredagskvällen......

När han insåg att han tappat kontrollen så lovade han att han aldrig mer ska dricka starksprit......
Jag hoppas verkligen han klarar av att hålla det löftet men jag litar inte på det en sekund?

Resan är viktig för mig och pengar är ännu viktigare. Men så klart borde hälsa och välmående vara viktigast! För vad har jag om jag inte har hälsa. Har ju börjat ta tag i mitt liv detta år på många plan och då vore det väl fasen om jag inte skulle ta tag i även detta med.

Ska ringa läkare i morgon och se om jag kan hitta någon som kan hjälpa mig.

Nämdemansgåden låter jätteintressant! Ska kolla upp det! Tack för tips.

Vet inte varför jag har sån enorm skräck för att leva själv. Har gjort det tidigare i mitt vuxna liv men mått hemskt dåligt av det. Trots att jag är självgående och både stark och driftig.....? Måste nog se till att få nån slags hjälp mot den skräcken.

Kraaaam och tack till alla ni som svarat!!! Underbart att vara bland kloka och förstående människor!!

Tillsammans kan vi!!!

Segra

Finns ju en lösning och det är att äta medicin så man inte kan dricka, typ antabus eller campral. Den sistnämnda kan mam dricka på men sug och rus uteblir. Vill han inte så stanna hemma. Vet ju inte hur bra denna lösning är och antabus får väl du ge och då kan man vägra äta. Går ju att operera in också men kanske lite tidsbrist.
Själv känner jag som man in mig på din beskrivning. Var exakt som din man men jag slogs aldrig utan däckadebi soffan.

Ebba

Du är klok Segra.
Jag märker det i hur du resonerar och det är det som är så läskigt, att trots att du/vi vet vad som är rätt att göra någonstans innerst inne så är du/vi medberoende och/eller fysiskt eller psykiskt misshandlade så svaga när det kommer till att fatta kloka beslut.
Svaga därför att vi levt i det så länge och sakta men säkert har vi liksom brutits ned och varit med om så mycket sjukt att våra huvuden är programmerade att tänka fel - förstår du hur jag menar?
Jag tror alla som lever i detta förstår.

Känner så väl igen situationen då han letade efter en flaska och du fick skulden. Varit med om något liknande och jag letade som en dåre efter det borttappade. När jag väl hittade det small det. För då var det såklart JAG som hela tiden hade vetat var det borttappade låg för att kunna plocka fram det och spela hjälte.

Segra, din process för att ta dig ur detta har börjat inom dig nu.
Jag förstår att det inte är lätt.
Innan jag tog mig ur mitt blev jag provocerad av de som sa att jag skulle gå på direkten.
Tyckte de var kalla och elaka mot han som var elak mot mig - kunde de inte se hans fina jag också?
Det gick tillslut för långt.
Jag hotades, ställde stolar och drog ett bord fram till dörren varje kväll så att jag skulle ha en chans att vakna om han försökte ta sig in.
Hade t.o.m en hink vatten stående för att kunna hälla över honom för att han skulle vackla till och jag få en chans att fly.

Sjukt.
Sjukt.
Sjukt.

Efter att jag hittat medmänniskor att tala med detta om, sådana jag ej kände,alla i min närhet ville jag ej oroa, lyckades jag bli fri men det tog sitt lilla tag.

Kram Ebba.

Ebba

Du behöver absolut inte leva själv.
Kanske ett tag men bara tills du hittar någon som förtjänar dig och som du kan åka till Grekland med utan att riskera livet.

Kram

Segra

Nu har jag smugit mig ut i bilen på rasten för att kunna kolla min tråd, här på forumet, och när jag läser vad ni skriver, Ebba och aeromagnus får jag rysningar i hela kroppen och ståpäls på armarna!!

Blir alldeles rörd av er omtanke och er stora förståelse för vilken situation jag befinner mig i! Det märks verkligen att ni vet vad ni pratar om!!!

Jag kommer ALDRIG få honom att ta antabusen innan en resa!! För för honom är det mer än halva nöjet med semester, att få dricka! =((( tyvärr!!!!!

En gång för några år sen efter att jag försökt göra slut ställde jag detta ultimatum och han gick då med på att testa antabusen för att bevisa för mig att han inte var beroende av att dricka......

I tre veckor var han nykter den gången och tyckte sen att han bevisat nog och började sen dricka som vanligt.....
Å om det sen stämmer som han sa vet jag inte, men han påstår att de på beroendemottagningen sa att " han inte var alkoholist om han inte tog återställare" ......... Så det enda detta ledde till var att han kunde slå tillbaka på mig och hävda att jag beskyller honom för något som inte stämmer enligt expertisen......., SUCK!!

Och Tur att du inte slogs aeromagnus!! Är du helt nykter nu??

Å Ebba, du har så himla rätt i att man/ jag har ett förvridet och sjukt sätt att tänka. Fast jag rent logiskt fattar att jag borde lämna så kan jag inte för jag har blivit hjärntvättad och förminskad fööööööör länge och för mycket!!!

Jag behöver verkligen proffisionell hjälp!!!! Vännerna och familjen har gett upp för länge sen och orkar snart inte höra på mig längre..... Å jag förstår dem! För utifrån sett är valet så jävla enkelt och självklart!! Jag vet det!!

Tusen tack fina ni!! Ni ger mig hopp om att det går att komma ur fängelset!!

Kraaaaaaaam på er!!!

Ebba

Det går att komma ut ur fängelset Segra och vet du, du är påväg :)
Vi här hjälper dig att fila upp gallret men du vet ju att du själv måste klättra ur.

<3
Ebba

Äppelknyte

Åk för Guds skull inte på någon resa! Våld eskalerar bara och precis som det sagts ovan så kan du råka riktigt illa ut nästa gång. För det blir en nästa gång.

Han behöver ju långsiktig hjälp och han verkar inte beredd att ta emot den. Min man går på antabus just nu och jag är precis sådär osäker, hur länge håller det i sig? Blir suget till sist för stort för att stå emot? Slutar han ta sina tabletter då? Ska jag behöva bli polisen? (Svaret på den är nej.) Och hur länge kan vi, dvs jag och barnen, nu lita på honom??

Jag önskar verkligen att du tar dig ur ditt medberoende. Finns det inga barn med i bilden - tveka inte, utan gå.

Kram

Ebba

Och finns det barn med i bilden är det ännu viktigare att gå. Har barn en förälder som misshandlar psykiskt/fysiskt och/eller missbrukar är det ännu viktigare att den friska föräldern tar sig ur det för att visa barnen vad som är rätt och hur man som människa ska ha det (bra och tryggt) och vad man förtjänar (kärlek, respekt, trygghet i hemmet) annars finns risken att de i framtiden väljer fel partner och inte inser sitt eget värde.

/ Ebba, som absolut inte menar något illa utan skriver som hon känner. Kram till alla medberoende där ute.

Jag är nykter nu, ett återfall sedan november 13. Känner mig nöjd med det. Känner mig inte nöjd med din situation skulle bara vilja åka upp och hämta er så ni fick lite lugn och ro. Att prata om detta med sina vänner och anhöriga är mycket svårt (läs omöjligt) för de har inte själva varit med om detta och dömmer dig för din mans handlingar. Kan nästan höra replikerna i mitt huvud. "Varför lämnar du honom inte? Hur kan du stanna? Varför gör du så?" Du måste prata med en utomstående. Provat alanon?

Du måste se till dig och dina barns bästa och det är inte tillsamnans med din man. Du ska inte heller bo där eftersom han blir våldsam när han super. Har du någonstans att bo? Eftersom din man inte inser sina problem och aldrig kommer att lyssna på dig så måste du befria dig från honom. Jag tänkte exakt på samna sätt som din man. Resa utomlands, billig sprit och långvarigt rus. Alkoholberoende är egoister som tänker på sig själva, ljuger för sig själva och för sin omgivning. Att få dricka är viktigare än sin familj. Jag blir så arg när jag läser hur du har det samtidigt får jag själv en käftsmäll eftersom jag gjort nästan likadant mot min familj.

Alkoholen är en djävul som borde förbjudas. Kämpa på, du kommer få ett bra liv men det kommer ta lite tid men du kommer i slutändan må bättre. Vad kan vi göra för dig?

Jag tycker inte du ska vara ensam med honom eftersom han är labil och våldsam. Om han slår dig så tycker jag du bör fundera på anmälan. Du kanske får hjälp snabbare? Kämpa på och häng i. STYRKEKRAMAR från Magnus fd alkoholberoende

Segra

Ledsen att jag inte svarat på era fina och kloka kommentarer!!! Jag läser vad ni skriver, men har inte alltid möjlighet/hinner att skriva.
Skyltar inte för mina kollegor eller min sambo att jag skriver här direkt.... Ni hajar... Måste vara ensam i lugn och ro för att kunna författa nått...

Idag tog jag sovmorgon för att hinna gå in här i lugn och ro.

Jag kan lugna er med att det inte finns några hemmavarande barn. De är vuxna och utflugna som tur är!! Men de är inte nöjda med min situation och tycker självklart, de med att jag ska lämna!! De undviker att hälsa på mig för de vill inte träffa sambon. Och jag klandrar dem inte!! Jag förstår dem så väl. Vem vill se sin mamma brytas ned och må dåligt??
Vi har löst det så att jag åker till dem istället. Sambon klarar inte att umgås med mina söner. Han ser mest bara fel på dem och drar sig inte för att klanka ner på dem!!! Och det var det som utlöste hans ilska i fredags. Jag sa att jag ville åka och hälsa på dem ( de bor 25 mil bort) och sen eskalerade hans irritation till vrede och kränkande kommentarer om hur vidrig jag och mina söner är......

Resan kommer jag att åka på. Fast jag vet att det låter och är helt galet av mig. Och vad jag än säger för att försvara mitt beslut kommer låta lika korkat som alla medberoendes försvarstal låter.
Mitt försvar är att jag inte grejar att stå emot hans krav på att få åka och behöver verkligen själv få ha semester. Har jobbat hela sommaren och tänker att om jag avbokar resan får jag sitta hemma i regnet eller boka en ny resa och åka själv.... Vilket om möjligt skrämmer mig mer än hans elaka fyllegrejer.

Men, jag kan glädja er med att jag, sen jag började skriva här i söndags har en annan känsla av styrka i mig, Att ni kommenterat och engagerat er i det jag berättar samtidigt som jag får sortera mina tankar genom att skriva av mig här gör att jag har en känsla av att.... Ja ja.... Vi kan åka på den där resan.... Som vänner.... Men förvänta dig inget mer av mig. Jag vet att jag kommer bli besviken på dig, så jag har inga förhoppningar på att det ska bli en trevlig eller fantastisk kärleksresa. Snarare bara " vår sista resa".... Å det känns skönt!! Inbillar mig att jag kommer må mindre dåligt om jag reser med den inställningen.... Men vem vet. Jag kan ha fel även här.

När det gäller att flytta, ha någon annan stans att bo.... Vi bor i min lägenhet. Och efter förra sommarens rabalder då vi skulle separera och jag höll mig borta i två månader och bodde på vänners soffor och sa upp vår förra lägenhet och skaffade denna....... Bor han nu mer som inneboende hos mig....
Men det verkar inte göra saken ett dugg lättare. N
R jag försökte slänga ut honom i våras. Bet han sig fast pga att han inte har någonstans att ta vägen. Han har skatteskulder, är inte fast anställd och allmänt hopplöst dålig på att ordna nått eget. Han sitter i en sån taskig sits att han behöver mig rent praktiskt. Utan mig kan han inte ens hyra en släpkärra......ni hajar varför han är mån om att vara i hop med mig, fast jag är så hemsk va....

Men efter vår resa, fram i oktober.... Då har han möjlighet till att få ett eget boende.... Dit vi planerat att flytta ihop..... Men som det känns nu får nog han flytta själv....

Jag vågar inte hyra ut min lägenhet och flytta in med honom för att sen behöva uppleva ett enda till sådant där raseri och inte ha någon stans att ta vägen..... NEJ Tack!!!

Han tror att allt kommer bli bra bara vi kommer iväg på semestern..... Det tror inte jag!!

Så även om detta är en mycket långsammare process än vad jag och ni vill se så är det nog så att inte förrän i oktober november kan jag vara av med honom.....och tills dess måste jag göra allt jag kan för att bygga upp mig!!!

Al-anon har jag varit på fem gånger. Och alla gånger på olika ställen, Jag tyckte tyvärr att det kändes för stelt och som att många höll igen på tok för mycket i sina delningar. Som om de försökte tillrättalägga sina smärtor!! Sånt har jag svårt för!! Jag är spontan och uppriktigt men blev obekväm på mötena. Tyvärr!! Därmed inte sagt att jag kan testa igen.

Och Aeromagnus! Tack för att du delade med dig av din historia omsatt du varit lika dan och att alkisar är Egon som ljuger både för sig själva och andra. Behövde få höra det från någon som du som vet och som kommit ut i ljuset igen!! Tack!! Jag blir galen när jag ser hur min sambo förnekar sina problem. För alkoholproblem, det har han bara inte!! Och hans utslag på kroppen beror absolut inte på alkoholen..... Nehej då!! Och sluta dricka behöver han inte.... Nehej då! Man måste ju leva och få ha lite kul!! Att det sen alltid slutar i bråk....är väl kul.....??? Eller ??

Polisanmält honom har jag gjort en gång. Förra sommaren. Och det var väl snarare som ett skämt än som en allvarlig händelse,... Polisen var hånfull och uttryckte sig som att ; Jahaja... Ni var ute och firade nationaldagen lite..... Å vad tror du din sambo kommer säga när jag ringer honom och frågar vad som hänt.... jag svarade att han kommer svara att jag har psykiska problem och få det att låta som att det var mitt fel att han dragit mig i håret, hotat med att sticka kniven i mig när jag sover och vevat med en 10 kg jordsäck, som han skulle kasta efter mig när jag sprungit ut på vår balkong, på 8 våningen...... För att komma undan honom........!! Och mycket riktigt, anmälan lades ner. Det blev inget åtal.
För är det nått min sambo kan så är det att snacka omkull folk och manipulera och få sin vilja igenom.

Så när detta som hände i somras.... När han tog grepp på mig som jag inte kunde komma ur och släpade ut mig på en grusplan utanför huset där vi var, och höll fast mig och sa att han skulle döda mig, och jag fick sår och blåmärken över allt och var tvungen att skrika det högsta jag kunde för att komma loss, för att han skulle vakna ur sin psykos så kände jag att polisanmälan var överflödig..... De skulle ändå bara håna mig och inte göra något åt saken..... För tack vare att jag tidigare mått psykiskt dåligt, vänds det mot mig och jag kommer klassas som den som är galen......

Det är en helt annan historia som jag gärna berättar en annan gång. Men nu måste jag gå upp och ta mig till jobbet.

Tack återigen Ebba Aeromagnus och äppelknyte för er omtanke och era goda råd!!
Det betyder hur mycket som helst för mig!! Å vet att jag läser det ni skriver och svarar så snart jag kan!!

Kraaaaaaaaaaaaaaam på er!!

Ebba

Fina och kloka Segra, här behöver man inte svara och känna dåligt samvete och stress för att man inte hinner/orkar/kan svara.
Här läser man hur mycket man vill, när man vill och skriver av sig om man vill när helst det passar.
Vi förväntar oss absolut inga svar.
Jag vet hur du har det eftersom att jag själv har varit i det.
Vi bryr oss helhjärtat om dig ska du veta.

Precis som du är inne på, att bryta sig loss är och kan vara en lång process och något som oftast inte sker pang bom om inte något extremt allvarligt sker.

Din process har börjat och du VET verkligen redan vad som är rätt och vad som är fel. Du har kommit långt. Du har slutat att försvara hans beteende om så bara inombords.

Vilka kloka barn du har, de brås nog på dig :)

Jag har ju också gått på alanon och förstår din känsla. Har också upplevt att det är mycket ältande och lättskötta människor på alanon och det tror jag beror på att många är så djupt nere i medberoende och inte kommit så långt i processen samt lever jobbiga liv och är utmattade, slutkörda och sönder av stress och press. Men oj, alanon har gett mig underbara förebilder också. Starka människor som tagit sig ur det.

Tror på dig!

/Ebba

Ebba

Åh, inte lättskötta :) Lättstötta!

(Menar inget illa med lättstötta dock. Det var jag själv lång tid. Tyckte till exempel att alla som sa att jag skulle lämna och tänka på mig själv saknade hjärta och medkänsla. Vadå lämna? Överge en stackare som håller på att knarka ihjäl sig. Herregud det kan man ju inte göra, måste ju laga mat och mata honom så han inte torkar ut och jag måste ju vara vaken om så till 04:00 för att se så att han kommer hem. Trots att jag ska upp och jobba dagen efter...)

Segra

Vilken hemsk historia du berättar!! Låter ju vedervärdigt att ha det som du haft det!!! Tack för att du delar med dig och får mig att fatta hur galet jag har det!!! Jag sitter ju i snudd på samma skit.... Men har inte tagit mig loss än...

Hinner bara skriva lite kort...
Sambon ringde till jobbet och sa att han köpt vin.... Där och då, när det är kollegor som hör kan jag inte säga.... nämen va faaaan!!! Som jag har lust till!!!
I nästa andetag säger han att han ska börja med lite wiskey innan jag kommer hem....

Jag blir så jävla arg, ledsen, rädd och förtvivlad!!

Det är TORSDAG idag.... Han klarade inte ens sig till fredag, som han lovat att han skulle!! För tusende gången!!!!!

Håll tummarna för mig alla som läser detta att det blir en lugn kväll!!!!

Gode gud giv mig styrka!!!

Amen!!!