Idag slutar jag dricka alkohol på ett tag. Har varit alldeles för mycket sista året, ungefär ett år sedan sist jag försökte sluta.

Anledningar till att jag slutar:
* Varje gång jag dricker dricker jag mer än vad jag tänkt (och väldigt stora mängder)
* Jag tänker på alkohol flera gånger om dagen, och på nästa gång man får dricka
* Varje vecka är det en eller flera dagar jag vaknar med ångest på grund av mitt drickande
* Jag är genetiskt betingad att bli alkoholist
* I min ålder har jag många många år på mig att fortsätta trenden neråt, och det kommer bara bli svårare och svårare. Jag tror jag kommer hinna hamna riktigt illa ute under min livstid om man extrapolerar denna trend
* Jag förstör mina relationer. Inte värt att riskera mer.
* Jag är avundsjuk på alla härliga berättelser om folk som inte dricker alkohol här

Rädslor jag behöver hantera:
* Att tvingas förklara mig och stå för det. Har många relationer, bland annat genom jobbet, där det finns en mycket osund alkoholkultur, och den behöver jag ifrågasätta
* Att jag kommer ha det tråkigare socialt
* Att aldrig mer få känna alkoholruset

Har velat sluta länge och förösökt i omgångar, och har lyckats hålla upp i allt från en vecka till ett år senaste 10 åren. Men det har blivit mindre och mindre.
Har börjat lura mig själv sista tiden - har känt att jag har varit i ett läge där "jag håller på och sluta" eller "håller på och drar ner" men det har i själva verket blivit mer.

Detta är dag två nykter. Helst av allt skulle jag vilja ta en stor whiskey och sätta mig ner framför TVn, men det blir citronvatten istället.

Stingo

Det var en bra lista. Håll dig med här, så kan du snart själv skriva härliga berättelser om att inte dricka.

till forumet. Mycket av det du skriver stämmer bra på mig och min utveckling. Vad jag sakta börjar förstå är att det är inte ett tråkigt liv som väntar utan alkohol, utan ett mycket rikare och roligare. Det gäller att förstå det och här inne finns många vittnesmål om att det faktiskt är så när alkoholen blivit vår fiende. Men det får ta sin tid att komma över puckeln som det innebär att lägga ned och av.

sjundeseptember2014

Tack för välkomnandet. Idag känns det som en befrielse att jag har tagit beslutet att bara låta bli. Samtidigt börjar det mest direkta minnet av fredagen avta (hemma lördag morgon), och det är nu jag brukar skaka det av mig och köra på en ny vända. För mig har det alltid gått i tredagarscykler
Dag 1: Alkohol, För mycket. Totalt
Dag 2: Bakfull, ångest, inget direkt sug. Vill bara hem och krascha
Dag 3: Känner mig pigg och fräsch. Uppåt, och snart dags för att gå på det igen.
Dag 4: Går på det igen

Med denna kalkyl borde alltså morgondagen vara dagen då det är dags för några öl. Inget krökande, bara sådär 6-8 öl efter jobbet, och hemma vid 23:00. Det är ju ändå tisdag.

Faktorer som triggar mitt drickande:
* Att det har gått tillräckligt (2-3 dagar) länge sedan förra omgången
* Oavsett detta, såfort det är planerat. Säger alltid ja till alla tillfällen som erbjuds, och laddar inför det. "Jag har ju lovat att hänga med..."
* När jag är trött och stressad. Jobbar jag för mycket blir det vin för att varva ner.

Tor

Välkommen - bra med fler som vill kämpa här för ett liv utan alkohol. Massor av stöd och tips på denna sajt. Skriv av dig här. Nu kör vi!

Moa

Jag känner igen mig i stort sett på alla punkterna. Rädslan/skammen för att andra ska veta mitt problem, längtan efter ruset, att mista det avslappnade och roliga sociala, osv, osv...
Men nu är det dags att ta tag i alkoholmissbruket och vinna ett liv utan ångest och rädsla att bli påkommen!
Jag är inne på dygn tre som nykter och har egentligen svårt att tro att jag ska lyckas. Men att komma hit och ta del av det andra skriver stöttar mitt beslut. Tillsammans ska vi klara det!

sjundeseptember2014

Jag tror det höll i en vecka. Kanske lite mer, jag minns faktiskt inte. Jag kommer inte ihåg att jag tog beslutet att börja dricka igen, det bara blev, precis enligt cykeln jag beskrev innan. Jag minns att jag tänkte på den här tråden och att jag borde skriva här, men det blev inte av. Inte ens den där veckan när jag var fast i mitt beslut gick jag in här och skrev, som att jag redan då började förbereda mig på att börja dricka alkohol igen. Nu är det inte den sjundeseptember2014 utan istället den 25 october. Men jag behåller mitt nick, om så bara för att påminna mig själv om mekanismen där man börjar dricka.
Jag har en väldigt bra anledning till nu (förutom minnesluckorna och det sociala fiaskot igår): jag skall bli pappa. Jag vill vara än bra mycket bättre förebild än min egen pappa.

Mål för nästa vecka:
* Uppdatera denna tråd varje dag
* Inte dricka alkohol

Stingo

Och måste säga att jag aldrig mått bättre, fast det är en klycha.

Välkommen på nytt och lycka till. Att uppleva sitt barn skall man nog unna sig att göra nykter.

LenaNyman

... och på tredje dagen var LenaNyman återuppstånden och mådde tillräckligt bra för att supa till igen. Kort minne, liksom. Känner igen mig väldigt mycket i det du skriver överlag, måste jag säga. Nu i dag är jag inne på 36:e dagen som alkoholfri och fasen vad det känns bra! Det är en annan feeling än att vara så här behagligt full förvisso (innan det vänder och drängfyllan slår in) men det är värt det. Och nu har du ju snart en "liten" anledning att verkligen ta tag i det här. Jag kan bara råda dig att fortsätta skriva. Man börjar fatta grejer, reflektera, vända och vrida. Och det är ett jobb, man ska inte inbilla sig nåt annat. Men vinsterna finns där.

Vi syns och hörs, 79:an!

/Lena

När suget kommer bör du ha en beredskap. Gör något, håll dig sysselsatt ha en strategi så kanske det går lättare. De första tre dagarna är värst, sedan avtar suget succesivt. Du är som jag en periodare. Jag drack också i omgångar. Till en början blev jag onykter, senare full, senare kalasfull och senare så jävla full att jag däckade och inte kunde ta hand om mig. Sorgligt men sant. Lycka till.

sjundeseptember2014

Lena: Idag är det då tredje dagen, har haft en bakfylledag och en nykter dag. Rastlösheten och tomheten känns fysiskt som ett spritt i benet och som en jagad oroskänsla och samtidigt tristess mentalt. Idag har jag inte druckit något utan åkt hem och läst en bok istället.

Magnus: När du säger periodare tänker jag mig en person som i perioder dricker hämningslöst, det har jag aldrig gjort. Men visst, mina allt tätare nyktra försök och allt mer alkoholindränkta perioder där emellan skulle ju så att säga precis sluta där om man extrapolerar. Tack för tipset om att ha något planerat, träning hjälper för det fysiska rastlösheten men inte för känslan av tristess/tomhet.

Och, fånigast av allt, jag sitter och rationaliserar järnet. Skall åka utomlands om några veckor och hälsa på en god vän jag inte träffat på länge. Han kommer bli besviken om jag är nykter det vet jag (så bra känner vi varandra). Jag vet ju rationellt sätt att jag inte skall ta hänsyn till det, men det tar ändå emot.

LenaNyman

... den kommande nykterheten på något annat? Jag tänker på dig som ska bli pappa. Jag har inga barn och planerar ärligt talat inte för några heller men jag googlade och hittade en sida där man ser utvecklingen på fostret vecka för vecka:

http://www.babyvarlden.se/Gravid/Vecka-for-vecka1/

Man kan lite tänka sig att du och lilla pyret växer tillsammans. På var sitt håll men ändå ihop, så att säga. Kanske tomhetskänslan låter sig distraheras lite också då.

Just det, nu är du inne på dag tre. KÖR BARA PÅ! Låt det bli dag fyra också. Det här slarvdrickandet är ju bara för förkastligt.

Kram på dig, 79:an!

/L

sjundeseptember2014

Lena: Absolut, jag tror på att fokusera på andra saker. Tyvärr så har jag druckit i helgen då jag varit på resa, och jag hade nog undermedvetet tänkt att jag skulle dricka då. Det fanns sociala förväntningar och jag hade inte satt upp garden. Otroligt dåligt samvete för det nu, det som började så bombastiskt i den här tråden har ju bara blivit ett bevis för hur patetiskt dålig kontroll jag har på mitt drickande.

Men - jag är kvar här. Och jag ger absolut inte upp. Det är nya tag imorgon! Det är en process, där jag pratar mycket med mina vänner och verkligen försöker se mitt beteende för vad det är. Jag måste montera ner alla rationaliseringsmurar ("Det är rocknroll", "alla andra...", "inte så farligt...") och bara ha den nakna sanningen kvar.

Det är sjukt bra att ha det här forumet att skriva av sig i. Jag får be om ursäkt för att det är lite navelskådande.

Man kan ju faktiskt dricka med måtta. Problemet med oss är att just måtta kan bli omåttligt också och vi vet inte när. Om du nu var salongsberusad så kanske du inte ska vara så ond mot dig själv. Förstår dock din känsla när man ställer upp mål som man sedan medvetet bryter.

Fillifjonkan

…jo tack. de där ursäkterna har man ju lurat sig själv med… så jag vet precis vad du menar Sjundeseptember2014! Jag har varit nykter i snart fyra veckor. Mår väl ok bortsett från ångest som kommer och går. Men i alla fall - så kan de där tankarna/ursäkterna du beskriver dyka upp i huvudet. Så jag kämpar alltså också för den nakna sanningen. Att alkohol och jag själv är EN FRUKTANSVÄRT DÅLIG KOMBO! Kram o lycka till