Har, som så många andra, läst här till och från under långa perioder i flera års tid. Bara det är ju ett tecken på att allt inte står rätt till. Nu känner jag mig dock redo att börja skriva själv. Mina erfarenheter av alkohol sträcker sig tillbaka ca tio år då jag började festa ganska hårt under studenttiden och jag insåg allt oftare att jag tappar kontrollen när jag väl dricker. Jag har inga större problem att gå längre perioder utan alkohol men så kommer en festkväll och jag tappar omdömet fullständigt. Jag insåg innan sommaren att jag hade hamnat i en mörk spiral som jag inte riktigt kunde ta mig ur. Ett antal händelser avseende boende och arbete hade lett till att jag på pappret levde min dröm. Men varför kändes det inte så? Jag gick till vårdcentralen och fick antidepressiva utskrivet och går på det fortfarande. Känner en enorm förbättring men vill nu också, en gång för alla, komma till bukt med alkoholen. En dröm vore att leva ett liv utan alkohol. Men jag vet inte om jag orkar stå emot det sociala. Som singel i 30-års åldern i Sthlm lever jag och mina vänner till stor del av min tid på stans barer. Det är naturligt att gå och äta middag och/eller ta ett glas på vardagarna. Däremot har vissa av de mer festliga vardagarna slutat i karatefyllor som absolut påverkat mig dagen efter på jobbet, något som för mig är helt oacceptabelt och som gör mig livrädd. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag ska ta bort alkohol helt och hållet ur mitt liv. Men jag kan inte tillåta mig själv att få minnesluckor mer, det skrämmer vettet ur mig. Var ska detta sluta?? Ibland är jag övertygad om att jag borde bryta med alkoholen tvärt, vid andra tillfällen tror jag att jag NU kan börja konsumera alkohol måttligt, försöker jag bara lura mig själv?

LenaNyman

Hoppas Vickan69 ser detta och känner sig träffad av berömmet. Känns liksom så besvärligt att leta upp en människa till och ge samma eloge.

:)

steglitsan

Tittar på Ally McBeal och minns 90-talet och hur det präglade hur jag trodde att det skulle bli ute i arbetslivet. Hur jag skulle ha en stammisbar där jag hängde varje kväll efter jobbet. Det fick jag också, DET stället där "alla" hänger på. Att alltid komma in, känna sig snygg och umgås med framgångsrika människor gav mig på bekräftelse. Men bekräftelse på vad? Vad skulle jag egentligen missa om jag inte varit där? Inte ett skit. I slutändan var männen som raggade på mig gifta, på besök eller helt enkelt inte intresserade av mig. egentligen.

Var på besök på det stället ett par gånger den senaste tiden efter ett längre uppehåll. En av vakterna kan jag inte se i ögonen. Ibland tänker jag att jag ska gå dit var och varannan dag och dricka alkoholfritt bara för att visa att jag minsann inte är så tragisk som han tror. Men han vet. Han vet bättre än många av min vänner. Jävla skit.

Vickan69

Hej!
Jag är en mycket orädd person men har tyvärr väldig skräck för blixten. Slog ner när jag var barn i sommarstuga. Jag försöker vara lugn men hoppar till verkligen, VARJE gång. Idag var jobbigt. Jag blir stressad och strömmen gick. Ljus och smäll samtidigt. Då kan jag inte styra mig längre. Vet att det är fascinerande och vackert men då måste det vara på håll. Jag är helt slut efter dagens anspänning...

Har också varit Ally och haft stammishak. Rött bortkastad tid. Inget att grubbla över, gjort är gjort. Onödigt, dumt, ett behov av närhet och bekräftelse osv men sedan går man vidare. Man hinner faktiskt leva många slags liv och kan ändra sig. Du är inte ensam. Känner många som lagt alla möjliga destruktiva liv bakom sig och blommat ut eller hittat sin harmoni.

Kram

steglitsan

Jag har börjat lyssna på Fyllepodden som produceras i samarbete med IQ. Jag tycker nog att den är av varierande kvalité. Men ett avsnitt som jag lyssnat på i kväll är det med Kristoffer Triumf. Han pratar om de där drömmarna som jag skrev om tidigare idag som man får i samband med de antidepressiva men framför allt så pratar han om beslutet om att helt och hållet sluta dricka och ta droger för ett år sen.

steglitsan

Åh älskar kommentaren: "Inget att grubbla över. Gjort är gjort". Så enkelt men ändå så förbannat sant.

Hahaha vi behöver inte krångla till det. Tack!

Kram

steglitsan

Har dragit mig för att gå och lägga mig. Morgondagen väntar och då måste jag leka vuxen. Just morgondagen har jag våndats inför ett tag, ska bli skönt när den är över. Då kan jag pusta ut igen. Men tills dess håller jag andan. Vi ses i utandningen. <3

steglitsan

Tack Vickan! Nu är dagen över och jag är helt utmattad. Utan att gå in på närmare detaljer så var de ett stort möte med ett gäng människor (mest göbbar) som tycker saker & ting och som gärna klampar in på mitt område. Det vet ju alltid hur man ska göra saker och ting bäst. Stundtals var det jobbigt för jag är fortfarande så pass grön i min yrkesroll att jag tar kritiken personlig och framför allt så tror jag att all kritik är rätt.Jag tror dock att min chef har min rygg och det känns ändå viktigast. Men det kommer det bli dags för mig att bevisa mig i höst. Jag ska försöka omvandla detta till revanschlusta istället för prestationsångest. I höst ska jag äga. Och vara nykter.

steglitsan

Min första halsduk är snart färdigvirkad och den blir urtjusig om jag får säga det själv! Jag säger; Winter, bring it on! Ska göra ytterligare en, sen tar jag beställningar ;)

LenaNyman

Jag vill ha en jättelång, du kommer att vara sysselsatt till våren!
:)
Trevligt att läsa om hur du tänker om mötet. Prestationsångest är kontraproduktivt men revanschlusta ger utrymme för gammal hederlig jävlar anamma.

steglitsan

Åh Tack! Ja det är det sannerligen, äntligen börjar jag komma ner i varv! :)

steglitsan

Då har det gått en vecka sedan jag tog mitt senaste glas. Det är förvisso inte ovanligt att det går ett par veckor mellan alkoholtillfällena men någon gång faller jag alltid dit igen. När jag väl festat till det. Det enda jag verkligen vill är att aldrig någonsin få en minneslucka och kalasfylla igen. Snälla du där ovan, se till att det inte händer.

Men den här veckan är trots allt annorlunda. Jag gör det för första gången med andra (här) och det känns som att det är annorlunda denna gång.

Idag skulle jag gått på middag efter jobbet men kände mig för trött och osugen. Så då tänkte jag på mina löften som bland annat handlar om att aldrig kompromissa med mig själv. Har jag ingen lust så gör jag det inte. Så jag ställde in, och inte gick världen under för det. Istället ses vi troligtvis till helgen istället. Jahopp.

Glöm inte Djävulsdansen ikväll på SVT1!

Puss

steglitsan

Jag kan ha ätit den godaste kanelbullen i världen. Tyvärr ligger bageriet bara ett stenkast från mig och påväg till/från jobbet. Hur sjutton ska detta gå?

steglitsan

I natt drömde jag för första gången på länge att jag var stupfull. Det gör jag ofta när jag slutat dricka. Känslan är så fruktansvärd. Idag insåg jag det först på jobbet att jag drömt det och då pustade jag ut. Tänk att det bara var en dröm. Denna gång.

steglitsan

Upplevde ett härligt flow på jobbet idag och på vägen hem tänkte jag tankar som "åh vad lyckligt lottad jag är som får göra så här mycket roligt" och "wihoo imorgon får jag komma tillbaka och jobba -kul!". Det, mina vänner, har jag inte känt på väldigt lång tid. Jag har inte någon förhoppning om att känslorna kommer vara bestående för all framtid. MEN jag är övertygad om att de inte skulle infunnit sig om jag druckit den senaste veckan. Det finns så många fördelar kring att vara alkoholfri förutom fyllan/minnesluckorna/bakisångesten och allt annat som är direkt förknippat med a. Att jag gick hem med lätta steg och för en gångs skull kände lycka över tillvaron är en sådan bonus och ynnest (kanske en självklarhet för många) för att jag valt att vara utan.