Hejsan, det här får ses som en presentation av mig samtidigt som jag hoppas att det kan ge någon annan styrka och motivation som behöver det.

Jag är gift, har barn, hus, bil och ett bra jobb MEN har likt förbannat alkoholproblem. Jag har nu sedan en dryg månad lagt drickandet helt bakom mig, jag har berättat allt för min fru och några nära vänner, varav de flesta inte hade någon aning om det (förutom min fru som på något vis alltid vetat). Alkoholism är en sjukdom som kommer smygande på en och sakta sakta eskalerar tills den når en nivå som blir ohanterlig.

Själv insåg jag att jag var tvungen att förändra mitt liv då jag vaknade upp i en portgång i en annan stad fem på morgonen utan att veta var jag var trots att vi bara skulle gå ut och ta några öl. Jag rannsakade mig själv och kom fram till att jag hade druckit minst 2-3 öl om dagen i över ett år (det är på vardagarna) och några flaskor vin samt 6-12 öl under helgerna då det inte var fest. Det hela eskalerade under sommaren då jag i god sed drack vin varje dag under fem veckor och gick över till att bara köpa öl som var 8% och uppåt på systemet med motiveringen att "det var kul att testa lite nya sorter".

Jag har bara en månad nykter under bältet, vilket betyder att jag fortfarande inte gått ut offentligt med mina problem till "alla". Jag känner skam för mitt beteende, och växlar mellan lycka och ångest över att inte dricka mer. För att motivera mig själv att aldrig dricka mer har jag här sammanfattat en lista över saker jag gjort när jag varit full:

* Slagit en tjej
* Däckat i ett badkar
* Spytt på krogen
* Spytt ner mina kläder
* Däckat på en toalett
* Skitigt på mig
* Spytt på mitt jobb
* Liftat på motorväg
* Spytt ner min kompis badrum
* Kört rattfull
* Spytt ner min kompis soffa
* Däckat i en dusch
* Däckat på jobbet
* Cyklat omkull och fått sy ansiktet
* Cyklat ned i ett dike
* Cyklat in i en häck
* Somnat under tiden jag cyklat
* Däckat på trappen till mitt hus
* Spytt ner min toalett
* Druckit framför mina barn
* Druckit mer än alla andra
* Druckit i smyg hemma
* Däckat i en portgång
* Kört alkoholpåverkad otaliga gånger

Det konstiga är att även fast jag kan titta på det inlägget och se att den personen som skrivit det här har uppenbara problem så är det fortfarande svårt att acceptera att det är jag som har problem. Alkohol är så djupt rotad i vår samhällskultur att jag känner mig misslyckad och skev för att jag ska vara en sån där som inte kan hantera det.

Jag är rädd över att behöva tacka nej, jag är rädd över att behöva stå för vem jag är, jag är rädd för att folk ska tycka jag är mindre värd. Jag är rädd för att jag ska göra andra obekväma i sociala sammanhang där det bjuds alkohol, jag är rädd för att tappa mitt sociala liv (vilket jävla liv att skryta över med tanke på ovanstående bedrifter).

Jag är helt enkelt rädd för att vara jag.

Helst vill jag att jag bara ska kunna mörka det, att ingen ska märka något och att jag ska kunna låtsas som att det aldrig har hänt, att det aldrig existerat. Men jag vet också att med den attityden kommer jag aldrig komma vidare, jag måste våga stå för mig själv, våga vara stark.

Jag måste våga trycka på "Spara" knappen längst ner på den här sidan.

Vanlig

Fantastiskt att få ett svar från någon som inte dömer en. Den totala ärligheten är lika mycket för mig själv som för att dela med mig. Bara att få skriva av sig är otroligt skönt när man inte vet var man ska vända sig.

Tack.

så lika i allt vi skriver här. Hatar alkoholen och suger i mig allt du skriver, för jag måste också vara ärlig om jag inte ska gå under i alkoholträsket. Vi måste ta oss ur detta, och forumet är vår räddning tror jag!
Vi hörs,

Här är din berättelse mer eller mindre vanlig ja. Vi vet nog alla vad du pratar om. Bra att du skrev, nu har du erkänt för dej själv och det är ett stort steg. Att skriva här hjälpte mej, nu har jag varit nykter i två år och fyra månader. Innan dess hade jag några återfall genom alla åren som jag försökt sluta. Nu har jag verkligen slutat. Det har du också. Det är värt att kämpa lite. Du kan.

Hej och välkommen hit Vanlig. Ja, som Santorini skriver, här är du vanlig. Jag kan tyvärr kryssa in på ett antal av dina punkter ovan. Sedan kan jag nog lägga till en rad med mindre snygga varianter också. Ingen dömer dig här. Det brukar vi klara av så bra själva ändå... eller hur? Så bra att du lyckats sluta. Alldeles själv. Mycket bra gjort. Nu kan allt bara bli bättre, även om du har mycket jobb framför dig.

Fortsätt gärna och skriv och läs här. Det hjälper i vart fall mig väldigt mycket.

Kram

Jag kan ju bara hålla med om de fledta punkter på din lista. En annan har bluvit lobad två ggr av polusen också innan jag vaknade upp ur alkoholkoman. Det är bea att du vill förändra ditt liv. Jag tycker du gjort en bra och ärlig lista. Det jobbiga är att göra avkall på något och ser det som en bestraffning. Jag tycker du ska ge dig en klapp på axeln och att du gjort ett bra jobb än så länge. Ha a är en jävla skitdrog.

steglitsan

Du är bland vänner, välkommen! Och tack för att du är ärlig. Vi är många som känner igen oss i skammen.

Eureka

Kan skriva under mig själv på många av de punkter du har listat och kan naturligtvis även lägga till en hel del. Hoppas att du blir kvar här och delar med dig av din väg till ett nyktert liv. Välkommen

Vanlig

Tack för alla som svarade och sorry att jag inte hört av mig. Jag vara bara tvungen att skriva av mig, att på något sätt dokumentera eländet så jag inte bara skulle gå tillbaka till mitt vanliga beteende. Sen har jag inte orkat komma tillbaka hit förrän nu.

Två månader har gått och jag har klarat mig från att röra en droppe, å andra sidan så har jag undvikit väldigt många sociala saker som jag skulle varit på i vanliga fall. Väldigt mycket att mitt sociala liv, och i vissa fall även sociala saker förknippade med mitt jobb är extremt förknippade med alkohol. Det är svårt att förhålla sig till det, det känns fortfarande inte okej när alla omkring mig dricker, jag känner ju naturligtvis sug efter spriten då.

Sen så är många i min umgängeskrets så omogna att ett "nej tack, jag dricker inte" inte är accepterat. Man är trist och konstig i deras ögon. Så det enda sättet som går att vara med är att på något sätt hitta på nån rövare om att "jag kör", "jag måste upp tidigt och skjutsa barnen" eller något liknande om jag inte vill gå ut på bred front med varför jag inte dricker.

Hur har ni andra gjort? Hur tydliga har ni varit med era problem för personer omkring er? Förutom min fru har jag bara sagt som det är till två personer, en på mitt jobb, och min barndomskompis som jag är ute och spelar väldigt mycket med. På så sätt har jag "täckt upp" både arbets-sidan och en stor del av livet utanför med någon som kan stödja en på varje front.

Ibland skulle jag bara vilja gå ut med det till alla, men skräcken över att folk ska bli obekväma eller tycka att jag är konstig håller mig tillbaka.

Vore skönt att höra från någon/några som varit med längre hur de hanterat situationen.

Ha det gott!!!

Dregen

Hej vanlig.
Jag är inte där ännu!
Har inte berättat om mitt missbruk för någon .......förutom mig själv och er i forumet.
Men jag har den här veckan jag varit nykter , eller snarare de senaste dagarna funderat på samma sak...........!

Det dricks ju hela tiden i alla sammanhang.......
Jag har visserligen aldrig druckit speciellt mycket i sociala sammanhang..........Men det är ju alltid ett djävla tjat.......
Skyller man på att man har bilen så ska genast någon betala taxi.........osv.....
Så jag vet inte riktigt.........folk får kanske tycka vad de vill........det viktiga är att vi är starka för oss själva ,
Ledsen om detta var ett fattigt svar.......
Kämpa på , du fixar det !

Hertan

Jag håller med dig om att det är svårt och har själv funderat en del på hur mycket jag ska berätta. Jag har varit nykter fem veckor. Det är ju lite beroende på vilket sällskap man är i också. Min sambo sa något jäkligt bra för ett tag sen: "Varför kan du inte bara göra nykterheten till ditt signum. Du ska ju inte ursäkta att du inte dricker. Det är ju coolt. Var stolt över det istället". Jag fick krafter av det. Jag har kommit ur ett missbruk och det är jag jäkligt stolt över! Missbrukare kan vem som helst bli, men att ta sig ur det krävs en styrka som man ska vara väldigt stolt över. Vill man inte göra så stor grej av att säga nej tack kan man ju istället försöka skämta bort det med "min man/fru fru uppskattar inte att jag vaknar upp i andra städer och inte minns någonting". Bara det är ju en bra anledning till att man inte vill dricka :). Det finns ingen skam i att inte dricka, glöm inte det! Skammen över det förflutna ska du göra om till lärdomar och göra någonting vettigt av! Lycka till!

Stigsdotter

Glöm inte det. Det någon annan känner och tycker får stå för dem! Precis som Hertan skriver - var stolt över att du inte dricker längre, det är någonting bra!

Naturligtvis beror det på vilka människor man omger sig med och hur det dricks i de kretsar man befinner sig. Min erfarenhet är ändå att folk i allmänhet bryr sig mycket mindre om vad jag har i glaset än vad jag tidigare trodde. De flesta struntar fullkomligt i om jag har vin eller cola i mitt glas! De som bryr sig, de som tråkar mig - ja, det är de människor som själva har ett litet problem. Kanske har de bara inte upptäckt det eller så har de det och stör sig lite avundsjukt på att jag inte håller dem sällskap längre...

Till de flesta människor säger jag helt enkelt att jag mår bra av att inte dricka alkohol. Känner jag för att skoja till det kan jag säga att "nej jag har druckit alldeles tillräckligt genom åren!". Det där med att säga att jag mår bra av att inte dricka alkohol tycker jag fungerar - ingen kan väl knappast säga emot det! En del har frågat lite mer och då får man anpassa det efter situationen.

Visst kan en del bli obekväma eller tycka att en som inte dricker är konstig. Handen på hjärtat, tyckte vi inte själva det förut? Jag har insett att jag till och med fått med från min uppväxt att folk som spottar i glaset är konstiga, religösa tokar eller bara idioter i största allmänhet. Inte uttalat så vad jag kan minnas, men själva inställningen... Visst har jag tyckt att folk som inte dricker är tråkmånsar, men vad är det för larv egentligen? Jisses, det är ju bara en dryck!! Eller? Ja faktiskt! Men egentligen är det en sinnesförändrande drog som ställer till en massa sattyg med våra kroppar, hjärnor och våra samhällen och som gör att vi ser snett på andra som inte befinner sig i fördärvet med oss!

Jämför nötallergiker - gud vad trist du är, ska du inte ha dig en liten jordnöt i alla fall. Bara en??

AnnaPanna

Ny här på forumet och hittade din lista över saker du gjort på fyllan. Tänk vad man förtränger. Läste din lista och insåg att ja, jag har faktiskt förträngt att jag kört rattfull. Rejält full. Med en svindyr husbil där folk låg och sov. En husbil för miljoner kronor som inte var min med människoliv som stod på spel. En av många vidriga fylleaktiviteter man lyckats med. Ändå fortsätter man sukta efter festlighetens rus. Dags för mig också att skriva ihop en lista fylld av all skit man lyckats med, kanske bra att ha nu när man sitter här i sin självömkan och tycker att livet är surt eftersom "jag inte kan dricka men alla andra kan..."

Känner igen reaktionen från vänner och omgivning. Jag är också livrädd. Vem ska jag vara nu när jag inte kan vara den festliga AnnaPanna? En tomhet uppstår. Hoppas vi tar oss ut den obekväma rädslan!

steglitsan

Hej Vanlig! Det finns en mening som jag återkommit till i ditt första inlägg sen i oktober då jag läste det för första gången "Själv insåg jag att jag var tvungen att förändra mitt liv då jag vaknade upp i en portgång i en annan stad fem på morgonen utan att veta var jag var trots att vi bara skulle gå ut och ta några öl." Den där meningen var jag för ett par månader sen. De där kvällarna som egentligen bara skulle bli "något glas" som slutat med att jag vaknar upp ur bläckan på natten/morgonen hemma hos en främling/på en bänk i en busskur/var som helst där jag inte är trygg. Det skrämmer skiten ur mig fortfarande. Den meningen är det som gör mig övertygad om att inte börja dricka så fort mitt psyke börjar inbilla mig om att jag egentligen inte har något problem. Hahahahah vilket skämt.

Tack för att du delat med dig. Nu ska jag läsa meningen ett par ggr till innan jag går och lägger mig.