Hej !

Sitter nu inne på dag 2 i nykterhet. Ångesten från Torsdagen är brutal och äter upp mig inifrån. Vill aldrig någonsin igen dricka alkohol. Kan inte kasta bort mitt liv längre.
Problemet är så stort. Man förstör precis allt men av någon outgrundlig anledning så får man för sig att man kan dricka. Det går inte. Inte änns en droppe. Vad är det i mig som vill att jag ska må dåligt. Hur kan alkoholen vara starkare.

Hjälp !

Ebba

Fy fan.
Jag vet hur det känns.

KAPITULERA!
Gråt, skrik,svettas,skaka,darra,ha värk,hjärtklappning,känna ett inbillat hot.

Sen, sakta sakta vakna till liv igen.
Känna hjärtat så lugnare slag.
Stormen var liksom över.
Rädd var jag, jävligt rädd, men för varje dag och natt (nätterna var hemska) som gick som jag inte drack lättade det och det blir bara lättare och lättare. Nykter är det naturliga tillståndet för kroppen, så självklart lättar det.

Kämpa.
Det är enda sättet.
Kapitulera.

Kram

Ebba

Jag kanske lät lite flummig ville bara så gärna hjälpa dig på något sätt och skrev som det var för mig...

Tobias

Tack för dina varma ord Ebba!

Jag har gett upp, Det värsta har börjat lämna min kropp nu i form av skakningar och svett. Det ända som vägrar lämna är tankarna. Men de är som vanligt. Kommer ta några dagar igen för att bygga upp mig till den gräns att jag faktiskt kan se mig själv i spegeln igen. Men nu får det helt enkelt vara nog.

Jag är rädd men jag vet att jag kan klara av det.
Även om vägen är lång.

Tack

Ebba

Vi vet nog lika väl både du,jag och alla andra här hur lurigt det är för sen när man väl återhämtat sig kan man ju dricka igen :(

Listig.Falsk.Stark.
Är alkoholen.

Shit vad jag hoppas att du nu (som jag har gjort) lyckas hitta ut ur alkoholens mörka och fuktiga grotta.

Som alla säger och som är ett bra råd - fortsätt att skriva/läsa här.
DU ÄR INTE ENSAM.
/Ebba, nykter 3 månader plus 'p playo

Ebba

var vidriga.

Varför man gör så mot sig själv?
Man söker en ro man aldrig finner.
Om man inte klarar att lägga av.
Då. Kan man faktiskt finna den ron.

I många dagar har man flytt utan att vilja inse att det enda rätta är att stanna kvar.
Sluta fly.
Det går inte för vart man än går följer man själv med.

Tobias

Tack återigen !

Det är lite så jag tänker också. Har flytt från problemen jämt när dom dykit upp tidigare. Känner att jag helt enkelt inte orkar fly längre. får liksom stå mitt kast och ta tag i det från botten. Även om dagen har varit tung idag så vet jag att jag kommer att vakna upp nykter imorgon. Sen vad jag ska göra då. det får jag helt enkelt lösa imorgon.

Tack återigen för omtanken. Och ska absolut försöka uppdatera om min förhoppningsvis sundare livsstil.

Tobias

Dag 3, Ångesten har fortfarande inte lämnat mig helt. Vill bara lämna allt. Sätta mig i ett mörkt rum och vänta tills allt känns bra igen. Har folk i min närhet hela tiden och försöker hela tiden bidra med ett leende som jag antar att alla kan se igenom. Känns så oäkta rakt igenom. Var på Middag igår där naturligtvis alkohol fanns med i bilden. Var inte så svårt att hålla sig ifrån den. Svårare att förklara varför man valde att ta bilen.

Nu är det inte så många timmar kvar att hålla ihop. Imorgon blir en bättre dag. En ny dag.

Ebba

Vad jag känner igen mig.
Minns tillbaka på min första vecka.
Jag fick till och med klåda på kroppen.
Bra jobbat!

Tobias

Det är som du skriver i ett tidigare inlägg Ebba. Det är egentligen inte de här dagarna man behöver vara orolig. Det är dom dagarna när självkänslan börjat krypa tillbaka. Dom dagarna man anser sig själv att kunna belöna sig med att dricka. Det är tur att jag har en väldigt stöttande tjej kvar. Och jag anser att det även är ett privilegium att kunna prata av sig här med likasinnade. Jag kan berätta för folk i min närhet men jag vet också att dom aldrig riktigt kommer att förstå. Min flickvän erbjöd sig att sluta dricka tillsammans med mig men jag känner att det är absolut inget jag kan eller kommer att kräva av henne. Även om jag tror att det skulle underlätta. Min pappa hade samma problem som jag har men lyckades sluta. Och det är väl lite så jag känner idag. Fan den som ger sig. Idag har jag allt kvar men imorgon kanske det är för sent. Hur man blir övertalad av sitt "alter ego" till att göra det man egentligen motsätter sig mest. Det är så skrämmande när man tänker på det.

Jag mår så mycket bättre utav att skriva av mig här och jag känner det direkt jag har skickat mitt inlägg. Jag hoppas bara att jag är stark nog att sitta här även de dagar då det känns bra.

Ledsen för lite långt inlägg. Hade tydligen mer jag ville få ur mig.

<3

Ebba

Helt underbart.
Man vill inte skada någon.
Borde räcka med att man själv mår dåligt.

Min familj förstår inte heller helt och jag tror det beror på att jag aldrig har varit ärlig mot dom...
Usch.
Det är inte lätt men du, kolla min tråd.
Den är typ 7000 mil lång.
Skriv långt om du känner för det, då behöver du det.

Jag tycker om att läsa det du skriver så tack för att du skriver.

/Ebba

Tobias

Hej Ebba ! Tackar som frågar. Jo det funkar. En väldigt omtumlande dag men helt klart givande. Hur mår du ? Hoppas att allt är bra och att du är stark =) Håller på att läsa din tråd och som du säger. den är väldigt lång och väldigt inspirerande. Kommer absolut vara med och kommentera i den så fort jag har läst klart den.

Tobias

En väldigt omtumlande dag. När jag slår upp ögonlocken kan jag höra hur regnet piskar mot fönsterrutan och motivationen för att änns kliva upp ur sängen är lika med noll. Måste träffa och prata med människor, jag orkar inte. Istället för att som vanligt ta bilen till jobbet väljer jag att vandra. det som normalt tar mig 7 minuter i bil blir till 40 minuter till fots. Jag stoppar i hörlurarna och kliver ut i regnet. första 100 - 500 meterna går jag med blicken nerborrad i backen och vill absolut inte möta blicken med någon. Köper den dagliga dosan snus och pratar lite snabbt med handlaren som avslutar med ett léende och önskar mig en bra dag. Kliver ut i regnet igen och surar ner mig. En bra låt i hörlurarna och något händer. Jag börjar gå snabbare och huvudet lyfter sig av någon outgrundlig anledning. Jag symboliserar gången till jobbet med den vägen jag måste ta nu med alkoholen. kan möta människors blickar och jag vill bara öka tempot. Känslorna i min kropp löper Amok. Som ett jäkla inferno av både sorg och lycka. Kan inte minnas att jag kännt något liknande någonsin förut. Vet absolut inte vilket som är starkast men jag kommer ihåg att jag vid ett tillfälle bara ville gråta. Vet faktiskt inte varför. Allt lugnar ned sig och jag känner mig bara varm inombords. På nått sätt glad. Ångesten har precis lämnat mig, jag mår bra igen.

Jag avslutar med att springa till jobbet (rädd att komma försent).

Väl på jobbet sätter jag mig ner och en kollega kommer fram och erbjuder mig att hänga med på fest i helgen. "vi tänkte bara ta ett par bira och umgås lite". Första tanken är att han måste fan skämta. haha, kan inte folk bara låta mig vara ett tag. Resten av dagen är bra och jag känner att jag är påväg tillbaka igen. Så i sin helhet har dagen varit bra. Jävla skum morgon med ovanligare känslostormar än vad jag är van vid.

steglitsan

Och grattis till dag 4 halvvägs genom veckan nu!

Du kan nog vänta dig en liten berg och dalbana av tankar och känslor. För är det något nykterheten bjuder in till så är det grubbleri. Men det är värt det. Hur kasst man mår över gamla synder, avhållsamhet eller sorg så är det ingenting mot fylleångesten. Ingenting.

Ebba

det är underbart att vara nykter.
Helt underbart.
Allt blir plötsligt på riktigt och sant.

Det gamla äckliga befrias man från och kliver ur det liksom REN.

Jag tror på dig Tobias.

Tobias

Nu har det gått ett tag och jag har faktiskt inte skrivit av mig så mycket, Haft ett ganska hektiskt schema i livet vilket är ganska skönt. Får en att lägga fokus på annat ! Har börjat Fota/filma igen vilket alltid har varit en stor hobby. Men i det stora hela så är jag fortfarande nykter och jag har faktiskt inget sug av att dricka för tillfället heller. Väldigt skön lördag morgon att kunna gå runt och känna att man faktiskt kan göra precis vad man vill. Inte bakis, ingen ångest och känslan av att veta att man har koll är fantastisk !

Ebba

Jag blir glad och det du skriver påminner mig om något jag har börjat ta förgivet - nämligen det sköna i att vakna nykter och ha koll.