Jag vet inte om jag är alkoholist, men jag ligger definitivt i riskzonen. Jag är strax över 25 år och har ända sedan jag var i 16-17-årsåldern druckit mycket. Jag kan inte motstå den där känslan av att allt bara lägger sig ett tag, och att man vid tredje-fjärde glaset hittar ny energi, blir peppad, rolig, glad.

Min akilleshäl är det där med lugnet. Man tar ett glas och kan plötsligt bara slappna av, släppa saker, koppla bort stress och allt stökigt i livet. Och det är här som vardagsdrickandet kommer in. Jag är en person som det senaste året satt i system att få gå på afterwork i princip varje dag. Med kollegor, ex-kollegor, gamla kompisar, nya kompisar, kompisars kompisar eller så ”missar jag tåget” och sätter mig i baren på stationen i väntan på nästa.

Så här har det varit i över ett år, men det är inget som fått mig att höja på ögonbrynen, det har däremot en rad händelser som inträffat den senaste månaden gjort.

Jag blir alltid nere på hösten och äter ganska starka antidepressiva mediciner (ssri). Jag har alltid varit (blivit?) en person som tål väldigt mycket alkohol, men den senaste månaden har det spårat ordentligt flera gånger. Alldeles för många morgnar har jag vaknat upp praktiskt taget utan minne från kvällen och natten. Sedan har det visat sig att jag gjort riktigt dumma saker, saker som jag aldrig skulle få för mig att göra i nyktert tillstånd. Jag minns fragment av utekvällar då jag på väg till toaletten gått förbi baren och shottar, att jag säger att jag ska gå och köpa en öl, men i själva verket köper en öl och en shot som jag drar i mig innan jag går tillbaka. Jag kan inte stå ut med känslan av att inte bli full, jag dricker och dricker men blir inte full - sedan bara slår det, och ja, spårar. Det är som att någon annan står vid spakarna, och jag bara dricker. Och beter mig som en idiot. Och vill dö dagen efter.

Jag förstår ju att jag måste göra något åt detta, men samtidigt så är fan alkoholen min livlina, känns det som. Jag pallar inte att deala med livet om inte jag får det där andningshålet som alkoholen ger mig. Jag vet inte vad jag ska göra. Just nu känns det som att alkoholen är min bästa vän och min värsta fiende. Men mitt liv är så jävla rörigt, jag har ingen fast punkt i livet, privat, i jobbet, eller ens boende - allt är kaos och då är fan alkoholen min vän. Den gör att jag taggar ner, att jag träffar vänner, att jag kommer ut.

Jag vet inte riktigt vad jag vill ha sagt, men det känns som att min relation till alkohol är problematisk, men att bilden även är nyanserad. Är det någon som känner igen sig? Någon som har råd till mig? Jag har väldigt dålig självdiciplin, jag har försökt trappa ned men det går inte så bra. Jag bestämmer mig för EN öl, inte mer, men så blir det fem-sex och nån drink och en shot på det..

Meredith11

Det låter besvärligt, jag känner mig inte bäst på att ge råd om detta. Jag tycker det låter som att du dricker mer än vad som är hälsosamt. Någon form av beroende låter det också som. Jag tycker inte det låter som något du kan ta i tu med själv. Om du vore min lillasyster skulle jag gå med dig till vårdcentralen och få en remiss till en beroendeterapeut. Ju tidigare desto bättre. Du kan ju också ringa ett sånt där info-nummer och få råd om vart du ska vända dig.
Men just nu är du inte särskilt rädd om dig själv! Lyckatillkramar, och läs gärna om andras erfarenheter här. Många verkar ha fått god hjälp av forumet.

vanligtjej

Tack för era svar. Jag har tänkt väldigt mycket på detta sedan jag skrev mitt inlägg, har redan blivit bjuden på alkohol två gånger idag (dock inte sökt upp det (men tackat ja)). Fan den är överallt.

Blev helt tårögd när du skrev "om du vore min lillasyster", Meredith11, så sjukt. Hade jag varit min lillasyster, hade jag gjort det samma, men man tänker inte så när det handlar om en själv.

Ebba tack för dina ord. Har också varit nära att trilla dit, slog nästan sönder skallen när jag var full när jag var 17, men det fick bra (efter två veckor på sjukhus :/) Nu är det mer att jag somnar i trappuppgångar, ställer till scener sov osv.

Ja, jag ska hänga kvar här. Läsa, skriva, tänka.

Fillifjonkan

Käraste du. Min situation påminner lite om din. Ta tag i det här nu!!! Ring alkohollinjen imorgon! Jag ringde idag :-)

steglitsan

Här har du en till som känner igen sig. När jag drack så kände jag mig ganska vilsen och det var så skönt att ta ett glas vin för att varva ner och umgås. Sen insåg att det var alkoholen jag var tvungen att sluta med för att få ordning på mig själv i jobbet och privat. Jag började på antideppressiva i våras och till en början så drack jag alkohol samtidigt. För mig var det en vidrig kombo. Även om jag lyckades alldeles utmärkt att supa mig redlös även utan antidepp så tyckte jag att det blev ännu värre efter att jag började min medicinering. Jag insåg att det skulle sluta fruktansvärt om jag fortsätta. Att det ännu inte hade hänt kan jag bara tacka min lyckliga stjärna. Det låter som att du har all anledning att tacka din :)

Jag håller på dig, nu kör vi det här. Här är du långt ifrån ensam, välkommen!

vanligtjej

Hej! tack för pepp! Jag läste din tråd igår och tänkte att det kunde ha varit jag, minus barnet. Tror faktiskt att jag ska lyda ditt råd. Är det inte ett jätteproblem idag så kommer det ju garanterat bli det i framtiden.

LenaNyman

Tycker det är bra att du hittat hit. Du skriver insiktsfullt, du är medveten och nånstans inuti dig finns en kraft som vill nåt annat, bara inte hur just nu. Det gör ingenting heller just nu. Bara fortsätt. Du är på rätt väg.

Stor kram.

/Lena

vanligtjej

har varit inne och läst några av dina poster - hög igenkäning :) känns bra, som att jag kommit till rätt forum. Jag har ätit antidepp ett tag och upplever att det går lite upp och ned i kombination med alkohol. Men jag märker att det är när jag är stressad och pressad som det spårar. Intressant det du säger att det kanske är alkoholen som orsakar kaoset, jag har aldrig ens tänkt tanken. Den har liksom alltid varit väldigt närvarande i mitt liv, nästan som en del av mig. Och när jag skriver det inser jag hur jävla sjukt det är.

ja nu kör vi fan. ska ringa vårdcentralen i morgon och kolla vad det finns för hjälp att få.

vanligtjej

Tusen tack LenaNyman, är väldigt glad att jag faktiskt skaffade en profil och började läsa och skriva här. Jag blir väldigt peppad av alla kommentarer och av att läsa andras poster. kram tillbaks!

vanligtjej

Hade egentligen en ganska vanlig dag. Ledig från jobbet och skulle gå på spa med mamma, det blev ett glas vin. Sen en sväng på stan och fem öl. Sen gick vi hem och delade vi på en flaska vin. Mina tankar på förändring var som bortblåsta. suck suck suck.

LillPer

Välkommen hit, jag vet hur det känns att må skit. Jag är helt övertygad om att du behöver hjälp. Det finns att få. Du är ung men verkar redan ha kommit relativt långt ner i spiralen. Du kan ändra detta kära du.
Funderade lite över att du och din mamma drog i er så mycket tillsammans?
Hur känns det egentligen? Eller har jag missuppfattat något?
I vilket fall som helst så vänd detta nu, du kan och du vill.
All kraft till dig.
Tänker på dig, stor kram från LillPer

vanligtjej

Hej där. Nej, det där var vad jag drog i mig själv. Förutom vinflaskan som vi delade. Det känns..... som att det är sån jag är. Jag är för svag för att motstå och har fruktansvärt dålig självdiciplin. Jag vill vända men jag tänker typ "jag har ju tagit tag i det, jag har reflekterat över det, jag slutar i morgon" och så blir det varje gång. har bokat en tid hos en läkare i slutet av månaden. I kväll har jag lovat att gå på ett mingel som min kompis håller i, massa folk man inte känner och massa prestationskrav och bubbel till det - vet ju hur det kommer att sluta. Men det lär väl finnas ett alkoholfritt alternativ, ska försöka hålla mig till det för just nu känns allt skit.

vanligtjej

Tror att jag ska berätta för min familj och mina vänner hur det ligger till, så att jag inte utsätts för det här vardagsdrickandet i samma utsträckning. Blir på riktigt bjuden på alkohol nästan dagligen som det är just nu.

LillPer

Jag tror inte du har något att förlora (mer än lite stolthet kanske) på att berätta för familj och vänner om din situation. Vad som ibland kan ske då är att de försöker släta över och vips är man där igen. Varför det sker tror jag beror mycket på att de upplever att man överdriver eller vill vara "snäll". Samtidigt kan ingen annan utomstående förstå eller veta hela bilden så som du gör.
Det verkar som du lever i sus o dus med folk som vill bjuda på alkohol dagligen. Är du rockstjärna, månne?
Om man berättar gör man det samtidigt svårare för sig själv att dricka och det är ju oftast bra.
Kan du på något vis komma ifrån drinkmiljöerna? Ingår det i jobbet?
Ta hand om dig.
LP

Min första tanke var, hur har du råd???? Skit i pengar egentligen men du har ju ett beroende det kan vi nog slå fast. Det finns en enda positiv biverkning med alkohol och det är en flykt från nuet och det är vad du skriver om avslappning, inte tänka på bekymmer. Detta är en kortvarig positiv del med alkoholen. Kan du ge några långsiktiga positiva saker med att dricka???................................................................................................................................................................................................................... Ser och känner hur du tänker. Kommit fram till något?????????????????????????????????????????????????????????? Nej tänkte väl det :) det finns inga långsiktiga fördelar, bara nackdelar. Taskig häls, taskig ekonomi, dina kompisar överger dig till slut, förlora jobbet, ångest, depression, skuld, skam, din partner drar tja jag kan hålla på ett tag till. Du är inte ensam min vän, många av oss resonerar precis som du gör. En hel del som dricker kan sluta med anti-depp medicin pga alkohol ger ångest, den skjuter bara upp ångesten tills man slutar sedan blir ångesten värre. Du har en klar abstinens också eftersom du känner att du måste dricka varje dag nästan. Om jag vore i dina kläder så skulle jag försöka att hålla upp en vecka och inte dricka alls. De första dagarna är värst men sedan blir det lättare. När det gått en vecka och du lyckats håll upp en vecka till, ta sedan två veckor. Du kommer ganska snabbt att inse alla fördelar med nykterhet. Skulle det inte gå bra så finns det hjälp. AA är en suverän mötesplats där ,man kan prata om sitt problem utan att få moralpredikningar. Det är helt vanliga människor som du och jag men som fallit offer för sjukdomen. Du har ju faktiskt klarat av det svåraste, att inse att du har problem och det är den svåraste nöten att knäcka. Ojdå mitt inlägg blev lite långt och kanske innehåller lite pekpinnar, men jag är ju lärare i mitt yrke.

vanligtjej

Jag är en helt vanlig tjej. jag är varken rockstjärna eller nåt annat kreddigt. Jag är väl i en ålder och i en bransch (media) där det är mycket utgång, mycket nätverkande och mycket alkohol. Jag vet inte hur jag har råd, men jag har inte så mycket utgifter, och det enda jag gör när jag inte jobbar (vilket jag gör ganska mycket) är att jag går ut. Det är det jag lägger pengar på.

Jag tror att första steget måste bli att berätta för de närmsta. Jag har inget problem med stolthet och jag är rätt säker på att de har jag omkring mig kommer att tycka att det är bra, utan att döma mig. Men om jag berättar finns ingen väg tillbaka, då kommer de att hålla koll på mig.

Aeromagnus, jag förstår ju att alkoholen är en väldigt kortsiktig lösning, men det är likväl en lösning, för stunden. Och jag vet inte om jag pallar att deala med allt. Men det är ingen ursäkt, jag vet.

Sedan jag blev medlem här har jag tänkt varje dag att nu, nu räcker det, men jag har uppenbarligen svårt att stå emot när det kommer till kritan.

Tack för era svar.

vanligtjej

Sitter på tåget mot Stockholm men skakiga händer och skakiga ben. Känner mig tom. Känner mig otillräcklig och ledsen. Känner kärlek till alla runt omkring mig, och sorg för att det känns som att jag vill ge mer. Vill älska någon, trots det var det vara några veckor sedan jag och min pojkvän sedan ett år tillbaka separerade.

Jag skrev till ett annat ex igår och han frågade varför. Jag vet inte. Vi pratade och allt kändes bra, men nu känns det bara som att mitt liv gått in i en loop. Som att jag erkänner mig besegrad att accepterar att jag är på botten igen. Går till honom för att jag vet att han har varit där, och för att vi gjort det här förr. Om vi följer samma mönster så väntar en tid av längtan, kärlek och krossade hjärtan. I den ordningen. Vi är inte bra för varandra. Känns som att jag är i ett limbo och en stadig väg utför i alla fall är en riktning. Även om den är i fel håll.

Tar ett djupt antag och till och med andningen är skakig. Lyssnar på Asha Ali. Fryser. Slår hårt på tangenterna. Pulsen smattrar i halsen.

När tåget kommer fram måste jag prestera. Och jag måste göra det utan att dricka alkohol. Jag ett litet torrt höstlöv som darrar på ett naket novemberträd. Snart måste jag släppa och det känns inte som att jag kommer att klara av det.

Stigsdotter

Något i dina texter fastnar hos mig. Du har en insikt som jag önskar att jag hade när jag var i din ålder. För mig tog det många år att inse att det var alkoholen som gjorde att jag mådde dåligt. När jag var yngre var det inte lika lätt eller "oskämmigt" att söka hjälp för depression. Jag var över 35 när jag äntligen sökte hjälp för att jag mådde dåligt och för att jag "kanske drack lite för mycket". Hade turen att komma till en läkare som nog tyckte att jag var deprimerad och behövde medicin men menade på att medicinen inte skulle ha någon positiv inverkan på mig så länge som jag drack som jag gjorde. Tanken hade nog också slagit mig att det kanske, kanske var alkohlen som gjorde mig deprimerad? Alkohol har ju alltid funnits i mitt liv, och jag har mer eller mindre alltid mått dåligt! Kunde det finnas ett samband?

Idag har jag inte druckit på över 1 år och 9 månader. Alltså, livet är ju inte lätt och är verkligen inte kul varje dag. Men jag mår så mycket bättre! Jag kan hantera livet på ett helt annat sätt idag och jag behöver inte alkoholen för att stå ut. Livet skall levas, inte överlevas.

Om du är kvar i Stockholm i eftermiddag så vill jag tipsa om Vasagruppens AA-möte klockan 17.00, karlbergsvägen 32B i Vasastan. De brukar vara bra, fullt med alla möjliga bra människor och man får gärna bara lyssna! Sköt om dig, kram

vanligtjej

Stockholmsbesöket gick åt skogen. Grundade inför minglet med två alkoholfria drinkar med en kompis. Vi pratade och jag berättade att jag tyckte att det fanns en problematik kring alkoholen. Sen gick vi dit, där fans inget alkoholfritt, vi tog varsitt glas bubbel och det gick väl bra tills hon gick hem. Sen bar det iväg, mer bubbel + utgång å massa öl. Kom hem tre, Hade lovat att komma vid elva. Det hände inget allvarligt och var väl inte den vildaste av nätter, men jag blir så jävla besviken på mig själv. Vill ha det där läkarbesöket NU.

LenaNyman

Du hade ju intentionen. Tror helt enkelt att du inte var beredd på scenariot att det inte fanns nåt alkoholfritt på minglet och så blev du överrumplad liksom. Du har viljan i dig, vanligtjej, nu ska du bara utarbeta strategierna.