Efter ett år och nästan en månads nykterhet är det dags för ett avstamp. Velade lite mellan att helt avsluta aktiviteten på forumet eller att flytta min tråd hit, till det vidare livet. Det vidare livet, det är väl det som pågår hela tiden...?
Året som nykter har varit ett i stort sett bra år. Hade jag vetat att det skulle vara så bra hade jag slutat långt tidigare ;) det har varit värt all möda i början, mitten och slutet. För det är klart att det är viss möda, som Pellepennan skrev, varför skulle man inte sakna att kunna måttlighetsdricka, det kan vara mycket gott, det är socialt mm, men den tiden är över. Jag har haft ovärderlig hjälp av forumvännerna, under en ganska lång tid var det nästan bara jag, Pellepennan och konstnären (och några till) som häckade här, efter nyår hände något och nu strömmar det till medlemmar i en nästan tröstlös takt. Jag upphör inte att förundras över hur många vi är som har problem med alkoholen.

Jag har de senaste 2 månaderna upplevt en av de jobbigaste perioderna i mitt liv, med kränkningar och anklagelser som ingen ska behöva få kastade på sig. Det har nästan kostat mig mitt äktenskap (och mitt förstånd) för att låta melodramatisk. Men, jag har inte druckit något, och nu när båten verkar ha slutat gunga som allra värst kan jag kosta på mig att känna att, shit vad bra - har jag inte behövt alkoholen nu, kommer jag aldrig mer att behöva den. Känn på den... Det finns andra sätt. Bättre sätt. Tanken kom verkligen över mig ikväll, det finns inget som kan göra mig lika illa som jag själv gjorde mig, under åren jag drack för mycket, och nu när jag inte gör det, och klarat av detta utan alkohol så är jag STARK. Jag klarar mig, och jag är inte värd att trampas på.

Vid min ett-årsdag köpte jag mig en fin, dyr ring med evighetssymbolen. Varje gång jag tittar på den känner jag mig stark. Jag har klarat ett helt år. Jag tänker inte längre att det är en uppoffring att avstå alkoholen, det är ganska naturligt i de allra flesta tillfällena. Jag velar som sagt lite kring forumet, kändes som att "ska jag starta en ny tråd för att säga att jag funderar på att droppa av ett tag...?", men även om jag inte känner att jag har så mycket att tillföra längre, och mina problem inte längre är alkoholrelaterade så känner jag att när jag kommer hit vill jag göra det här.
/m

m-m

Tack för påhälsningar ? Det är bra med mig, skönt med jobb och att mer än halva januari gått...

Ja, Vilja, hur gick mina tankar? Min alkoholhistoria finns nerskriven i min gamla tråd, och hur mina tankar gick när jag i oktober 2013 bestämde mig för att det fick vara nog. Jag har under den här tiden lärt mig mycket om mig själv både genom att skriva och läsa här (vi är inte så unika som vi gärna vill tro...), genom att upptäcka andra sidor av livet och mig själv genom att utesluta alkohol, och genom att gå i terapi.
Jag, liksom många andra, vill väl gärna tro att vi lär oss något och vill prova att se om vi förändrats.... Jag var inte beredd på att ta ett livslångt beslut om att avstå från alkohol, utan ville och vill väl fortfarande få ett mindre komplicerat förhållande till alkohol, men att klara att dricka måttligt. Och varför känns det så viktigt? Ja, jag har funderat på det, pratat mycket med min man, det är svårt att skriva om det här, där många vill och känner att det är alkoholfritt som gäller. När jag gick i terapi sa min psykolog att för att kunna ta itu och jobba med beroendet behövde jag fundera över både vilka positiva och vilka negativa saker det fanns med alkoholen, om jag inte la upp alla kort på bordet så är det svårt att jobba med det. Jag tycker att det finns vissa saker som är trevligt med den, bl.a. att dela en flaska vin med mannen en fredagskväll, eller att ta ett glas ute på en after work med kollegorna, och det är väl det jag vill åt, och kunna göra. Jag inser att det riskerar att spåra ur, vilket jag skrev om i mitt inlägg i december, och det finns saker som jag lärt mig under de här åren, bl.a. hur viktigt det är med mat och träning och vardagsrutiner.
Ja, jag antar att mitt inlägg kan framkalla en del huvudskakningar och tankar om att jag lurar mig själv och allt möjligt men jag vill jobba med att klara att leva mitt liv med en måttlig alkoholkonsumtion. Det var på ett sätt enklare att avstå helt för att slippa tänka på vid vilka situationer och hur mycket, men jag vill försöka att få detta att fungera.
/m

m-m

Orka, orka, orka. Det är vad jag tänker just nu. Orka i olika perspektiv. Orka komma upp, komma igen,
orka tro, orka veta vad jag vill. Orka tänka klart. När jag skrev sist handlade det om att jag tänkte att
jag var ute på hal is. Det är jag fortfarande. Tokdricker inte, men dricker för mycket och för ofta.
Fyller på vinglaset på to-lö kväll i för hög takt, och lurar mig med att köpa flaskor istället för box, men
det hjälper inte när jag köper fler flaskor istället.
I helgen som gick blev det vindrickande torsdag till söndag. Med bakfyllekänsla på jobbet i fredags.
Och total ångest i måndags. Igår. Hade gäster i söndags och jag blev för onykter. Det är som att
kroppen säger ifrån före hjärnan. Framstod nog inte som så onykter som jag var, men helt klart var
det alldeles för mycket. Vill inte gå in på några detaljer, men fick mig en rejäl tankeställare. Och nu
har jag ångest och känner mig helt nere i skosulorna. Vill inte skriva här, känns som ett nederlag, att
behöva erkänna att jag tappat kontrollen. Jag som vill (fortfarande) vara duktig, vet inte var jag har
mig själv längre.
Sitter nu på jobbet och skriver och tänker på hur usel jag känner mig, istället för att ta itu med saker
som jag borde… Bläääk.
/m

PP

Det är ett trevligt återseende. Nja, inte för dig naturligtvis och anledningen som för dig hit är ju inte så kul.
Men ändå fint att se att du i stora drag har hälsan och finns någon stans därute! Ja å så det där med drickat.
Finns väl inte så mycket mer slugt att komma med än att du kanske behöver checka in ett tag på Forumet igen?
Du är så välkommen att göra det, finns inget att skämmas för, det vet du. Jag var som du vet längre i drickandet än du var,
så för mig är det ganska klart att det inte ska experimenteras. Och ska jag vara ärlig så låter det ganska jobbigt.

Är ju övertygad att du ändrar detta nu, du vet ju hur det går till ;-)

//PP

Alkohol gör ont. Återfall ger dubbel ångest. Försök avbryta om du kan.
Sänder här ett förstående stöd från en med egna erfarenheter.

/Pi31415

m-m

PP, Vilja och Pi31415.
PP - ja, det är jobbigt som f-n att laborera. Ska utveckla detta mer senare, men jag vill gärna att det ska fungera med något glas någon gång ibland... Hör hur jag låter... ? Men just nu får det vara forumet som gäller. Har läst mkt på senaste tiden men inte skrivit. Läst dina inlägg och hoppas att du hittar tillbaka till energin och glädjen - jag har också varit där... The black dog - du vet ?

Vilja - ja, för tillfället är det nog så att utåt sett så är det nog inte så farligt med drickandet, och det finns nog de som inte skulle förstå min ångest - samtidigt som jag vet att några skulle tycka att det är alldeles för mycket. Jag har vännner i båda lägren, dock är numera de flesta i det där man är mycket måttlig med drickandet, och inte alls dricker vin fem kvällar i rad bara för att det är sol och trots att man ska upp och jobba. Och i alla fall inte så mycket som jag druckit.

Pi - ja, både mer och mindre ångest. Mer eftersom jag tänker att det är onödigt, mindre eftersom jag ändå har kunnat klara både att vara måttlig och helt utan och egentligen har verktygen för att göra det igen. Jag ska bara orka....

/m

PP

Minns mycket väl den svarta hunden. Mitt problem just då var nog att jag var allt för upptagen med att hantera både det som skedde i mitt liv och den nya nykterheten, så jag "lyssnade" inte riktigt på det budskapet. Fångad i egna tankar, tankar som bara malt mer mer.
Men nu är jag där. Det ska "fixas" och jag ska vidare i ett vidare livet, mer nöjd än någonsin innan ?

Ja, du ser, målet är högt ställt....

Ja, utveckla gärna ett tag framöver här på forumet. Sist gjorde det ju bara nytta och ingen skada. Ja, nu är vi tillbaka "på banan" alla tre. De tre musketörerna som hösten 2013 gemensamt tog fighten. Vi var ganska ensamma här just då. Sån otrolig tur att ni fanns där just när jag var redo att göra en förändring. Har redan gett er medalj för det, men gör det så gärna igen!

Stor kram M

//PP

m-m

Har läst och läst och tänkt. Det är lätt att fastna i tankarna och inte komma vidare. Jag försöker sortera ut vad som är vad, vad är problemet, vilka redskap har jag hur kommer jag vidare - var är jag nu? Jag vet att jag inte står på samma plats som jag gjorde på hösten 2013 när jag började skriva, och startade mitt långa uppehåll. Jag dricker inte på samma sätt nu, och har inte gjort sedan dess, jag är mer medveten och kan oftast hålla mig på en bra nivå. Men - ändå så tappar jag bort mig emellanåt. Jag märker att kroppen och hjärnan reagerar annorlunda nu, behövs inte lika mycket för att känna mig berusad, eller få minnesluckor. Och det som är märkligt är att egentligen gillar jag inte berusningskänslan längre. Jag gillar att dela en flaska vin med mannen, sitta och prata, känna smaken och sedan är det oftast bra. Men vid juletid blev det lite för mycket, och nu har det blivit för mycket. För fint väder och för mörkt och eländigt - det kanske inte är min grej....

Det är också lätt att falla i allt-eller-intet-fällan; kan jag inte låta bli helt så kan jag lika väl dricka för mycket... Typ - har jag tagit en godisbit kan jag likaväl äta upp hela påsen. Mannen tycker att jag skuldbelägger mig själv för mycket. Och det gör jag kanske. Tänker att jag är svag och att jag slösat bort mitt arbete med mig själv som jag gjort, men vet ju egentligen att det inte är så. Resan jag har gjort med mig själv är guld värd och jag har lärt mig oerhört mycket om mig själv. Och jag är inte där jag var innan. Många beskriver att de, när man börjar dricka efter att ha haft ett långt uppehåll dricker mer än tidigare, för att komma ikapp på något vis. Där är jag inte. Tack för det i alla fall.
Jaja, nya tag... Läst i många trådar som jag inte läst i innan, många som kämpar på olika sätt härinne på forumet, en del har precis börjat och andra kommit längre. Jag är imponerad av er och önskar er lycka till! Ha en bra torsdagskväll.
/m

konstnären

Godmorgon till dig. Jag hoppas du mår bra.
Kramar Konstnären