Ja, nu är det söndagmorgon igen...vaknar och är bakis igen...
Jag behöver hjälp att bryta vanan att helgdricka! Det är kanske inte är alkoholen i sej som är problemet, utan mer det sociala umgänget på kvarterspuben. Men det innebär ju öl! Jag sitter i princip aldrig och berusar mej själv hemma. En öl eller wirre vid matlagning i så fall.
Men jag känner att dey eskalerar nu! Det är numera både fre och lördag. Det tar några dagar innan jag känner mej pigg och glad igen och börjar då se fram emot helgen! Till saken hör att jag för närvarande är arbetslös, så jag träffar inte så mycket vänner under veckan. Så när helgen kommer har jag social torka och vill träffa folk! Älskar också att sjunga karaoke och är det nästan varje helg på nån av pubarna i mitt närområde. Jag stormtrivs! Får uppskattning för min sång, solar mej fint i minuternas berömmelse. Känner mej glad och nöjd, men ändå någonstans i mitt inre, ett vemod... Och det är alkoholen skulle jag tro. Gå ut och vara nykter är för mej idagsläget ingen möjlighet. Jag behöver hjälp att bryta helgvanan innan alkoholen fastnar i mej på allvar! Kan tillägga att jag kan ha öl hemma hela veckan utan att ens tänka på att dricka.
Jag har förstått att "helgalkis" inte är ovanlig! Men vad ska jag göra? Snälla, hjälp mej!

AnnaPanna

Hej blues! Oj vad jag känner igen mig i dig. Jag är också en klassisk "helgdrickare" och jag har precis samma mönster som du. Kan inte hålla mig borta från utelivet. För en vecka sedan gick allt åt helvette (som det gjort tusen gånger förut) och jag slutade på akuten. Då bestämde jag mig för att ännu en gång ta tag i mitt drickande och besökte mitt första aa-möte. Man hittar på den ena ursäkten efter den andra. "Jag dricker ju inte på veckorna iaf!" Eller "Alla andra går ju ut!". Men innerst inne vet man när man har ett problem. Nu har jag haft min första helg utan alkohol på otroligt länge och jag har helt enkelt bestämt mig. Har samma mönster som dig. Ångest och deppig i flera dagar för att sen gå på a igen på helgen. Forumet har hjälpt mig jättemycket den här veckan. Att hålla mig på banan och inte skjuta allt under mattan nu när helgen kom.

Kanske du kan bestämma dig, som jag gjorde, för att NU RÄCKER DET! Vad tror du? Det är bara vi som kan förändra vårt eget öde, självklart med hjälp av stöd runtomkring. Forumet kan hjälpa mycket, det har det gjort för mig. En vecka nykter nu, du kan också klara det! Gå in och läs min tråd så kanske du kan få inspiration. Jag är också i startgroparna.

Mvh AnnaPanna

blues

Hej AnnaPanna! Tack för ditt svar!! Jag har läst runt lite, dina och andras inlägg. Så intressant och vilken fin peppning det finns här! Har också varit partypingla av och till i många år... Men jag känner att a börjar ta kontrollen över mej istället för tvärtom...är så rädd för vad det kan ta vägen! Känner så väl igen ursäkterna, ujujuj, "Jag dricker ju sällan eller aldrig på vardagarna" osv
Känslan på torsdag kväll, det är fredag i morrn, yihaa, energin flödar... Fy fasen vad svårt det är att beskriva dessa känslor!! Har inte yppat mina tankar kring detta till någon. När man väl skriver ner detta så blir sanningen lite hårdare/tuffare...

Bakfyllan för idag har släppt, men känner mej väldigt skör...
Hälsning / blues

AnnaPanna

Jag känner igen mig jättemycket i känslorna när helgen närmar sig. Det är då jag tycker det blir tydligt att man har med en drog att göra. Och att vår känsla inför a skiljer sig gentemot andras. För vissa är ett glas vin just bara ett glas vin. För mig är det en helt annan känsla. Som du säger kan energin flöda långt innan man ska ta glaset. Det är som en kick, ett flöde av energi och man dras verkligen in i vad som komma skall. När man sen tagit första glaset så vill man bara eskalera. Mer mer mer.

När man sätter ord på det så blir det verkligt. Då blir det svårare att fly sanningen. Skriv av dig så mycket du kan. Jag vet att det hjälper. Ta en dag i taget (eller för oss kanske "en helg i taget" passar bättre). Det går! Kram

nya_mia

Håller med om att man kan känna ett vemod tillsammans med alkohol. Ett vemod, en oförklarlig tomhet och längtan. Jag tror det är för att alkohol skänker en "falsk""glädjekick för stunden. Jag har bara varit nykter några veckor och är beslutsam att hitta den äkta glädjen istället. Lycka till!

Skaffa en hobby som ger dig glädje och träffa folk. Kanske spela och sjunga? Låter ju kanske torrt men att vara sysellsatt med saker har räddat en del.