Oroar mig för sonen.
Han kämpar på i skolan.Trivs på sin nya skola.Går första året på gymnasiet.
Går inte bra...men han kämpar och går ialla fall dit.
Hans pappa sms ofta tydligenVill att dom ska träffas.Men han orkar inte. Vet inte om jag ska prata om det.
Han blir så besvärad när jag frågar.
Han vill ju ta en paus från honom men klarar inte av att säga det.
Och nu är det jul snart och hans store bröder kommer åka till Farmor på dagen o då kommer han dit.
och han vet inte om han orkar träffa honom.
Sist när dom skulle ses när sonen fyllde år så drack han och satt o pratade illa om mig o min nya kille.Och att han mådde så dåligt bla bla....osv..
Vi har en kontakt.som vi snart skall träffa på bup.
Han vill ha medicin så han inte oroar sig så mycket.
Han har så.ont i magen hela tiden.Han är lätt irriterad. Stänger in sig på rummet när han är hemma.Jag har så dåligt samvete för att jag umgås med.min nya kille.
Hade lovat att vi skulle bo själva vilket vi gör. Han har sina barn varannan vecka och då träffas vi inte så mycket.Men den andra veckan sover han oftast över hos mig. När jag träffade honom så kändes det så rätt.
Han får mig att må så bra....trodde inte man kunde bli så trygg med en ny man efter att man levt med samma kille/man i 28år.
Hur ska jag hjälpa sonen på bästa sätt???? Lider med hono och oroar mig så mycket.
önskar att han får börja må bra snart som jag gör nu efter skilsmässan och att man får distans till allt elände o jobbigt som vi levde i länge...