Nu har jag varit nykter i ett halvår.
Har sedan 14-årsåldern druckit mej redlös i stort sett varje helg samt i längre perioder då och då.
Nu är jag 42.
Så länge jag kan minnas har jag haft ett destruktivt beteende och inte tyckt att jag duger som jag är.
När jag väl satte igång att dricka fanns det inget stopp. Jag njöt av att slippa tänka på alla måsten och att alla mina spärrar släppte.
De sista åren började jag även ta återställare när jag hade möjlighet och var då stupfull hela dagen efter också.
När jag gick på fester och middagar hos vänner hade jag alltid med mig en liten petflaska med ren sprit.
Den tog jag glupska klunkar ur när ingen såg och blev därmed alltid den som var redlöst berusad och vännerna undrade hur jag kunde tåla så lite...
Baksmällorna var fasansfulla... jag brukade må dåligt ända till onsdagen om jag hade druckit fre-lör och jobbet blev åsidosatt.
Nog för att jag gick dit för det mesta, men jag var ju som en zombie. Ångesten och självföraktet låg som en betongklump i kroppen och jag ville bara ligga i fosterställning under ett täcke.
Men när fredagen kom var det glömt och jag korkade glatt upp vinflaskorna igen.
Missbruket har även fört med sig att jag har hamnat i många dåliga förhållanden.
Ofta med killar som också gillar att dricka förstås. Katastrof...!

För ett halvår sedan satte jag STOPP!
Nu får det bannemej vara nog! Flera människor i min närhet har dukat under på grund av alkohol och jag tänkte att det ska INTE hända mig!
Jag var på väg rakt ner i alkoholistträsket och har lärt mig att det är omöjligt att göra någonting åt sin situation om man själv inte inser sina problem.
Så det gjorde jag... insåg alltså... pissjobbigt!
Första veckorna kändes jättekonstiga... vad gör man istället för att dricka och vara bakis?
När jag skulle på fest första gången i nyktert tillstånd var jag väldigt orolig... det är bland det värsta jag vet att umgås med fulla människor när man själv är nykter!
Döm om min förvåning när jag upptäckte att de flesta dricker med måtta. Eftersom jag alltid har varit dyngrak på fester har jag ju inte haft någon uppfattning om hur andra beter sig!
Min livskvalitet har blivit så mycket bättre och jag ägnar min nyvunna tid åt att pyssla med kreativa saker som gör mig glad.
Syr, målar, sjunger, bakar mm. Vilken känsla det är att vakna på lördags & söndagsmorgonen UTAN baksmälla!
Det känns som att min hjärna har "vaknat till liv" igen och jag tänker mycket klarare.
Tampas fortfarande med vissa destruktiva tankar, men de är inte på långa vägar så mörka och hemska som de var när jag drack.
Visst är jag sugen på att ta ett glas med alkoholhaltig dryck ibland men jag vet att det inte går.
Jag nöjer mej ALDRIG med ett glas, då kan det kvitta.
Har gjort slut med flaskan och den relationen vill jag aldrig ha tillbaka.
Hej 2015, vi ska vara tillsammans i nyktert tillstånd!

Trötter

för att du berättar! Jag kämpar ännu med eländet så det betyder mycket att få läsa din historia!!
Ha ett jättebra 2015!

Trötter

Anders 48

Härlig läsning, fortsätt på den vägen.....jag känner igen mig en hel del i din berättelse, bl.a. det med att börja ta återställare. Det började jag nog med i 25-årsåldern. Då tyckte man bara att det var ett skönt sätt att få bort bakfyllan - och det räckte oftast med en. Sen blev det ju som du säger så att det ibland blev ytterligare alkohol dagen efter och det ledde till ytterligare en heldag på fyllan.

Rusia

Tack för er feedback!
Detta är första gången jag skriver ned något om mina erfarenheter och det kändes bra.
Jag pratar inte så mycket om detta med folk förutom mina allra närmaste, därför kändes det väldigt bra att skriva av sig lite här.
Kommer nog att prata mer om det när det har gått längre tid.
När jag väl hade bestämt mig för att sluta med alkohol beställde jag tid på vårdcentralen och grät ut min förtvivlan och skam för en läkare.
Hon var väldigt förstående och jag fick sååå mycket beröm över att jag kommit dit.
Att ha alkoholproblem är ju verkligen inget ovanligt idag, men ändå skämdes jag som bara den...
Lättnaden efteråt var obeskrivbar! Fick så mycket pepp och den kvinnliga läkaren ringde mig varje fredag i ca två månader efteråt för att kolla hur det gick.
Hon ordnade även kuratorhjälp men eftersom det var så lång väntetid fick jag ingen kallelse förrän efter 4 månader.
Kände då att jag inte behövde samtala med kurator så jag avböjde.
Fick även antabus utskrivet men jag har inte tagit dem heller.
Har dock ett rör tillgängligt om jag skulle känna att jag inte riktigt kan lita på mig själv.
Man måste hitta sin egna drivkraft till att bli nykter och ta till de hjälpmedel som passar en.
Det är så olika från person till person.
Tur att det finns massor av olika slags hjälp att få!
Jag har så mycket jag måste jobba med hos mig själv men jag försöker tänka att man kan inte göra allt på en gång!
Försöker ta en dag i taget och inte vara för hård mot mej själv.
<3

Tove 2015

Grattis till ditt nyktra halvår!
Inspirerande läsning som peppar mig att det här ska bannemej fungera den här gången.
Har samma funderingar som du i början... Vad ska man göra med all tid... Fylla den med bra såklart, men va onödig tid jag spenderat på bara alkohol.
En dag i taget är det som gäller.

calle

...av att göra denna förändring är enorm. Jag har precis loggat in och skrivit min berättelse på forumet efter flera månader utan alkohol och känner en otrolig lycka över att vi är fler därute. Vi är ansiktslösa för varandra, men vi har alla mött giftets ansikte. En obehaglig resa, men som man kan göra till en styrka. Den förändringsprocess vi själva lyckats med, hur skör den än är, tycker jag man måste vårda ömt. Det är tungt att dra sig upp ur alkoholens kvicksand. Och den kampen gör oss starka. Lycka till fortsatt!

mod60

Jag är tacksam över att ni som inte druckit på länge skriver och berättar om hur bra ni mår. Det stärker mig väldigt att fortsätta. Jag har nu varit nykter i 18 dagar och det känns kanonbra. Men som Calle skrev, det är tungt att dra sig upp ur alkoholens kvicksand.
Jag måste vara på min vakt och tänka mig för hela tiden. Får inte låta a-djävulen dra ner mig igen. En dag i taget tänker jag hela tiden.....
kram alla där ute som kämpar :)

johanna

Första två v var jättejobbiga. Sen flöt det på bra, men idag är det deppigt och oroligt. Omorganisation på jobbet, känns otryckt.
Kommer just på att idag har jag inte haft en tanke på alkohol, så det kanske inte är så illa i alla fall. Tidigare så har tankar om alkohol hela tiden snurrat i mitt huvud. Längtan iefter att få sitta ned och ta ett glas vin är annars så stark.
Att börja motionera har hjälpt mig, efter 1 mån känner jag att jag vill ut- varje dag, känner mig duktig. Har hela tiden ätit antabus, men har biverkan av dom, huvudvärk varenda em. Måste kolla med läkare om det finns något annat som kan avhålla mig från att dricka, vet du ngt.
Ha det så gott!

Rusia

Härligt att du håller dig ifrån vinet.
Min längtan är också stor ibland, och tyvärr unnar jag mig godis istället... mycket bättre än alkohol, men kilona kommer smygande ett efter ett.
Hoppas på att få orken att börja motionera men just nu har jag ingen motivation alls.
Jag vet tyvärr inte så mycket om mediciner som hjälper till med avhållsamheten, hoppas att din läkare har något bra tips.
Ha en bra dag!

Härligt. När man vaknar ur dimman ser man alla möjligheter man missat. Bara att få vakna pigg och glad. Rusia du skr2v att du drack från 14 års ålder. Dina föräldrar då? Märkte inte dom detta eller var de också glada i glaset.