Så sitter man här igen.
26 år.
Allt började med ätstörning vid 14 års ålder. Följt av ett stort sjävskadebeteende med självmordsförsök och inläggningar på psyket. 2009 använde jag alkoholen för att döva ångesten, fick en överjävlig avgiftning. Antabus och nykter ca 4 månader. Sedan dess druckit "normalt" med perioder där jag druckit mer i smyg.
Idag anses jag frisk, snart färdig socionom. Har en terapeut som jag träffar varann vecka. Senaste månaderna har jag börjat dricka mer igen då jag blev lämnad av sambon. Min terapeut tar det inte på allvar. Dricker mer och mer, ca 20 cl sprit 4 ggr i veckan och vill inte sluta.
Vågar inte ta kontakt med någon i min kommun då de snart är mina arbetskamrater.
Var kan jag vända mig?

Varför vill du inte sluta? Tänk dig för, du är bara 26 år. Jag är 57 och har känns det som kämpat med alkoholen hela mitt liv. Visste jag vad jag vet nu skulle jag slutat med alkohol när jag var i din ålder. Jag kan berätta mkt som hänt men det känns onödigt. Vänd dig till din husläkare så kan du få medicin till hjälp. Du har allt att vinna.

MåBättre

Hej Barajag och välkommen hit!

Tycker det är bra att du själv reflekterar över din alkoholkonsumtion och inser att den inte kommer att vara så värst hållbar i längden. Du skriver att din terapeut inte tar detta särskilt seriöst, är du seriös när du beskriver problemet?

Vidare anser jag att samhället är skevt när en socionom inte törs/kan erkänna att denne har fel och brister såsom eventuella alkoholproblem. För mig vore det absolut värsta om det finns X antal förnekande aktiva alkolister som ska ta ansvar och hjälpa barn, familjer osv i knipa. Då väljer då jag 100ggr mer den som insett sitt problem och som jobbar med det.

Nåväl, jag förstår din rädsla att söka hjälp. Mitt tips är att försöka ta upp diskussionen med terapeuten igen och diskutera vilka alternativ du har och om/hur det påverkar din anonymitet osv (konsekvenser).

Min gissning är att om du tar tag i detta nu och sedan börjar jobba så kommer du få en drivkraft av att hjälpa andra människor som stöttar dig i din egen resa. Om du inte tar tag i det är risken att du inte kommer att kunna ge det som behövs för de människor som verkligen behöver din hjälp.

Jag hoppas allt kommer att gå bra för dig och starkt av dig att börja skriva här!

All lycka till!