av flupp

Försöker sätta ord på det hela.
Min fru är på väg ifrån mig. Vi ska testa bli särbos.
Hon har sen andra barnet periodvis depressioner och medicineras emot det med 30mg citalopram varje morgon + övriga mediciner losec mm.
Med tanke på tetrorna jag hittar, dricker hon ungefär 1 tetra/vecka, ibland mer.

Vi har två barn, vi ska ha delad vårdnad.
Jag tror vi fortfarande älskar varandra, men vi kan inte leva ihop.
Hon anser att jag är problemet varför hon inte kan sova,må bra, träna ossv..
Jag kan inte se henne sitta och dricka vin varje kväll. Och jag påtalar det.
Hon flyttar till stan, jag blir kvar på landet

Jag är kluven, eftersom att jag tror att det inte kommer bli bättre, tar man inte itu med sina problem finns dom kvar och växer...
Skillnaden är att jag kommer slippa se henne dricka..kommer jag att må bättre av det? Oron är konstant.

Ullabulla
tors, 2015-02-19 - 12:10

I början kommer du kanske att lida mycket.Av att inte få vara nära,kunna kontrollera osv.
Men du har börjat en lång resa mot eget tillfrisknande om du vill låta dig själv göra det.
Att du försöker kontrollera ett missbruk gör att du håller fast både henne och dig själv i nån sorts inbillad kontroll.Du att du vet hur mycket hon dricker och hon att hon antagligen fortsätter dricka och skyller en del av problemet med det på dig.
Dvs att du är orsaken till att hon behöver sitt vin.När hon nu flyttar så skulle jag tro att hennes drickande ökar,men det är ju svårt att sia om nu.Då slipper du den skuldbördan att du ev har orsakat hennes mående.Läs skriv och begrunda,det har gjort underverk för mig och min egen acceptans av läget.

Jag har själv i 20 år varit medveten om problemet med min sambos drickande.
Men först när han lättade ankar och flyttade till vår stuga så började mitt arbete med mig själv på allvar.Följ gärna min tråd och se om något liknar er historia.Idag mår jag förhållandevis bra,men dessa 9 månader har bitvis varit riktigt riktigt tunga.Dels pga hans eskalerande alkoholmissbruk men också för de problem jag burit på själv och sluppit ta itu med så länge han stod för de i mina ögon största problemen.

flupp
tors, 2015-02-19 - 12:33

Har själv valt att vara helvit sen i augusti för att orka med situationen. Alkohol/droger är för mig oviktigt, jag klarar mig utan.
Inser att jag dragit på mig offerkoftan egentligen, för vi båda har problem och båda del i varandras problem. Fast jag väljer aktivt att slippa se henne.
Jag vill inte se när hon dricker längre. Det gör för ont i mig.
Har nog med livserfarenhet för att inse att ibland måste man vända ryggen till, för att ta tillvara på vad som finns kvar.
Tyvärr är det logik, och känslorna gör att det kommer fortsätta göra ont.
Hon har inte flyttat än.Bodelningen är inte klar. Men vinet .. finns där och påminner mig varför jag vill att hon flyttar.
Gissar att jag bara ser början på uppförsbacken..

Rosette
tors, 2015-02-19 - 14:20

Hej Flupp, och välkommen till forumet! Du och din fru ska bli särbos och du känner en dubbelhet kring det som händer er samtidigt har du svårt att vara kvar i det som det är nu. Det låter klokt att du funderar över egna gränser och hur du vill ha det i ditt liv. Fortsätt gärna skriva och läsa här på forumet, hoppas det kan vara till någon hjälp för dig. / Rosette Alkoholhjälpen

flupp
sön, 2015-02-22 - 11:10

Detta är en ensidig story, så .. ja, ni får juh inte höra hur hon upplever det hela.
Igår en underbar dag, med familje shopping och allmänt skönt. På kvällen ska fru och barn se mello, och jag åker ut i skogen.
Någon gång efter mello kommer jag hem igen, till en lättsluddrande fru, som sitter och är dryg och ja, allmänt missnöjd med mig som person..
Åker ut igen.
Då passar hon på att förklara sin sida av storyn för dottern 11år... *suck* Och leka primadonna på fb..
Drama ..
Var ute och gick emellan 22-03.. för att vara säker på att hon skulle sova när jag kom hem. Orkar inte diskutera när hon druckit, vilket är oftast.. (enligt mig..)
Idag får jag sån tur är, vara ensam.. så jag kan lugna ner mig. Och försöka formulera mig inför kvällens drabbning... jag TÅL inte att hon dricker alkohol och käkar tabletter..

Kvaddad
mån, 2015-02-23 - 09:54

Men varför stannade du inte hemma med fru och barn och var social?
Vad skulle du ut.i skogen att göra.
Hade jag varit din fru hade jag känt mej väldigt övergiven.

Ullabulla
mån, 2015-02-23 - 11:39

som utomstående är ju ett flyktbeteende från er båda.Hon in i dimman med hjälp av alkohol och tabletter.Du ut i skogen från din familj där du "borde vara".
Men ibland så pallar man inte att se hur trasigt allting är och väljer därför att fly.I början,innan man inser att man som anhörig också bär en del av bördan i att relationen är dålig så är det enkelt att bara lägga bördan på den som dricker.De är tacksamma och synliga offer och naturligtvis en stor del i att läget är tungt.
Men som anhörig tar man sig rätten att sura,gnälla och skälla och tycka att allt vore toppen bara de avstod alkohol eller andra berusningsmedel.

Det är ju sällan så enkelt,speciellt en bit ini ett missbruk.Det är svårt att vara neutral glad och vänlig mot den som dricker i det läge de är nykter.Då vill man passa på att ta igen för en hel del gammal skit som man tycker man har rätt till att dra upp.
Flupp-jag tycker att du bör uppsöka ett alanonmöte för att börja få mer fokus på dig själv och hur du kan må bättre i detta.Din fru och hennes mående är hennes ansvar.
Att du är arg och bitter och irriterad hjälper varken dig eller henne ett dugg.Även om det är fullt förståeligt.

flupp
mån, 2015-02-23 - 12:52

Klart jag flyr. Jag vill inte vara med/hos henne när hon dricker.
Hon vill inte ta konflikten.
Problemet är helt enkelt att jag börjar förlora respekten för henne.
Jag har en resa bakom mig, som jag inte vill ha ogjord. Därav att jag dömer henne, lika hårt som jag dömer mig själv. Man är sin egen lyckas slav.
Har inga planer på att följa med ner i djupet. Om jag trott att det hade hjälpt, och att hon ville ha hjälp, skulle jag stått bakom henne i vått och torrt. Nu upplever hon att jag är problemet, (vilket jag kanske är...) så då backar jag undan, för hennes skull.

Ja, jag ÄR arg,bitter,ledsen,orolig..det kan du ge dig fan på att jag är!

Ullabulla
mån, 2015-02-23 - 13:28

Och motar bort alla känslor av ilska och irritation och bara accepterar läget?
I mitt fall så kom ångesten som en skenande buffel och välte omkull mig så att jag flydde igen och igen och igen.
Till sist så tog vår resa slut och jag slapp fly och kunde stanna.

flupp
mån, 2015-02-23 - 14:23

Hon flyttar.
Särbos? Vänner?
Föräldrar kommer vi vara varken vi vill eller inte..
Resten kommer framtiden att utvisa. Det enda jag vet, är att det kommer inte vara som det varit, och det kommer inte vara som idag.
Å faktiskt, så vet jag att det är bättre än det är idag.

Kvaddad
tis, 2015-02-24 - 12:17

Jag tror det hade gjort stor skillnad om du stannat.
Min man har också ett förhållande med skogen som han ofta föredrar framför mig, vare sig jag är nykter eller full.
Lätt att känna sej överflödig då.
Flaskan stannar ju åtminstone kvar i alla lägen......

flupp
tis, 2015-02-24 - 12:45

Ja, fast..nä.
Alltså ta detta på rätt sätt..
Men det spelar ingen roll om jag är hemma eller inte.. När jag är hemma sitter hon ensam och lägger pussel, pysslar med tvätten, städar en garderob... och dricker vin.
Hon undviker mig , och jag henne.. Och om det nu var så att hennes nykterhet skulle vara beroende på mig, hade vi varit fel ute iaf.

Träffade jurist igår. Papper påskrivna av oss båda och ska skickas in till rätten, värderingsman bokad.
Så blir det. Jag tänker inte må dåligt för att hon gör det. Vi är ansvariga för det liv vi lever.

flupp
tis, 2015-02-24 - 12:59

Har inge över för drama. Gemensamma vänner och arbetskollegor har inget med detta att göra. Facebook är inte rätt form för det helt enkelt.
Hade hon postat här inne, hade jag inte brytt mig alls. Kanske snarare positivt.
Skapar inget, bara förstör.. och kostar kraft och tid.
Anledningen att ni får uppleva drama från min sida är enkel.. jag är anonym,det är en bra form på gnället.. Ni ger mig feedback anonymt och rakt.
Gissar att möjligtvis om frun hittade tråden, att just hon skulle kunna veta vet som skrivit tråden.. Men i övrigt är det perfekt...

Ullabulla
tis, 2015-02-24 - 13:06

jag måste nu gå emellan lite här.. det är inte så skoj att umgås med en som dricker och som dessutom har alkoholproblem.
Det är väldigt lätt att som nykter partner gå in i försvar,ilska och annat som skyddar en mot det faktum att den man lever med faktiskt väljer att droga sig mitt framför ögonen på en.
Sämre betyg kan man inte få som partner,att man inte är värd en nykter och dräglig samvaro.Att man som nykter måste ha strategier för att skydda sig själv och sitt självsliv blir ett måste efter ett tag i en relation där det dricks för mycket.
Skällsord och brist på respekt hör ju inte hemma i nån relation,men inte alkohol i överflöd heller.Hoppas jag inte trampar på alltför många tår här.Jag försöker låta bli att generalisera.
Ibland är det ju den nyktra parten som står för skället och obehaget och den som dricker som flyr in i dimman för att slippa.Ingen nämnd ingen glömd..

Kvaddad
ons, 2015-02-25 - 13:15

Ja Ulla-Bulla du har helt rätt.
Det är väldigt komplicerat.
Mina tår trampade du i alla fall inte på :)
By thé way - nykter nu i 18 dagar och det börjar faktiskt kännas lite bättre.
Sover hyfsat, inte lika mycket mardrömmar, gått ner två kilo......
Skriver detta som en uppmuntrans till de som gör sina första två vidriga alkortis veckor.
Håll ut - det blir bättre!!!

flupp
ons, 2015-02-25 - 14:54

Inte mina tår heller :)

Nä, jag bryter ihop ibland, men det är bara hålla blicken på målet.
Hon ska ut på egna ben. Då kan en förändring ske för oss båda, och förändring är bra.
Jag är mitt eget ansvar. Hon får ta sitt ansvar.
Har inga planer på att må mer dåligt för hennes skull.
Blir det ingen förändring när hon flyttar, är vi redan skilda, och ekonomin ordnad.

Ullabulla
ons, 2015-02-25 - 16:33

om mig Flupp så kommer du att må ganska vedervärdigt.Man tror att nu börjar det fria livet utan kontroll och bättre mående.Men så roligt ska vi inte ha det :) Nu kommer ångesten ensamheten och tomheten ångande.
Tidigare hade vi vår drickande partner att fokusera på och nu måste vi ta hand om oss själva.Du är man och kanske har bättre förstånd att se att problemet är hennes och verkligen mena det.Då finns det ju hopp att du ska klara den här övergången galantare än vad jag gjorde.I mitt fall så var både skulden att han mådde dåligt och drack min,fast jag med förnuftet visste att det inte var sant.
Först nu börjar jag se honom som en egen person som tagit alla dessa steg bort från oss och vår relation pga sitt drickande.
Men i början så är det svårt att skilja ut känslorna från varann.Jag önskar dig lycka till,och var inte så hård mot din fd käresta.Hon är inte frisk och har antagligen inte varit det på länge.
Förståelse och förlåtelse värmer hjärtat bättre än ilska och bitterhet.

fialotta
ons, 2015-02-25 - 22:58

Jag är i omvänd situation mot dig.. min sambo vägrar inse sitt alkoholberoende o smyger med det o tror inte jag märker... detta trotts han lovar ta tag i det... jag orkar inte med han full o alla hans lögner för att kunna dricka... leva särbo är inget alternativ här. Antingen får han visa o ta tag i det annars e vår tid över...