Hej! Är ny medlem här på forumet och hoppar in här direkt. Nykter sen lite mer än 6 månader. Gått på gruppbehandling 3 dagar per vecka i 8 veckor. Går på efterbehandling 1 kväll per vecka nu. Jag är glad över mitt beslut att vara nykter och stolt över att jag lyckats!
Ikväll är det påskafton och jag är ledig. Har lärt mig att suget ibland dyker upp plötsligt och oväntat, ibland ökar det succesivt och många gånger har jag inget sug alls. Det går upp och ner helt enkelt och jag antar att det är "som det ska". Senaste veckorna har jag haft ett smygande sug, men jag är medveten om det och kan hantera det.
Hur som, har ätit påskmiddag ikväll hos min far ihop med syskonen som är på besök. Min far kan lugnt kallas för alkoholist, han dricker duktigt stora mängder vin och sprit varje dag. Mina syskon är svårt att säga, jag träffar dom inte alltför ofta. Men ett är iallafall säkert, när det är släktträff så åker ölen, vinet, nubben och whiskeyn fram. Det är jobbigt det där. Så dubbelt, blir både törstig och känner avsmak, det är ett sånt invant mönster att det ska drickas. Och släkten hjälper mig inte direkt, tar inte min nykterhet på allvar. Utan det ska bjudas och erbjudas och varje gång jag tackar nej så sneglas det och mumlas. Och samtidigt som suget infinner sig så känner jag sån tacksamhet över min nykterhet och att slippa delta i det jag vet kommer urarta till allt från bråk till sentimentalt ältande framåt kvällen. Ändå känner jag mig utanför och ensam, för i min släkt är det kutym att dricka. Den som inte dricker platsar inte in utan betraktas som snobbig, överlägsen och lite udda. Så det är inte utan att jag, när jag lämnade kalaset klockan sju när folket började fyllna till, känner mig sorgsen och nedstämd. Inte för att jag saknar drickat, utan för att jag saknar en nära familj som skulle kunna stötta mig istället för att truga mig.
Ja det är som det är. Jag hoppas iallafall att alla har det bra där ute, att ni sköter om er och är rädda om er själva! Kram!

Säg Ja till livet

Jag är också ny på forumet sedan några dagar, efter att ha läst ett par veckor. Jag kände mig ledsen för din skull när jag läste din berättelse, så himla trist med en omgivning som snarare stjälper än hjälper. Du måste vara en stark person som tagit beslutet att stå emot trots att du då inte får ingå fullt ut i gemenskapen. Självklart har du gjort rätt val och så mycket bättre det måste vara att kunna fortsätta vara nykter och stolt än att ge vika för grupptryck!! Önskar dig all lycka på din fortsatta väg och stort GRATTIS till att du redan kommit så långt!

Problembarn

Grattis till din nykterhet jag lyckas hålla mig nykter i 6 veckor tog sedan en pubkväll med kompisarna min fru va stolt över mig när jag kom hem eftersom jag inte va full. Dock hade jag minnesluckor. Påsk helg nytt återfall påskdagen nykter. Hur funkar din terapi ? Funderat på att prova aa men vet inte kanske är där bara äldre jag är snart 30 klara inte dricka mer varje gång jag dricker blir mina perioder längre och mitt uppförande sämre och stora minnesluckor

Taesa

Hej på dig! Jag har haft ett långt missbruk, ända sen tonåren och är idag 43. Har försökt sluta åtskilliga gånger utan att lyckas. I somras bestämde jag att det fick vara nog och vände mig till kommunens alkoholmottagning. Man får vara anonym, inget skrivs om en. Det enda dom ville ha var ett telefonnr så dom kan nå en.
Efter några enskilda samtal med en terapuet så föreslogs en gruppbehandling på 8 veckor. Har alltid varit livrädd för sånt, men tänkte att om jag nu misslyckats så många gånger på egen hand så kanske det är värt att testa något helt annat. Lite var min tanke att göra precis tvärtemot vad jag brukar. Gick dit med sån ångest så det går knappt att beskriva. Idag är jag evigt tacksam att jag gjorde det!! Gruppen är idag min trygghet, det är där jag kan prata om sånt jag inte kan prata någon annanstans om.
Just min behandling har varit inspirerad av tolvstegsprogrammet. Dock är den helt fristående från AA. Vi har haft 2 terapuefter som själva är fd missbrukare. Upplägget har varit att vi varje gång diskuterat utifrån ett "tema". Sen har vi fått individuellt utvalda uppgifter som vi delat. Har varit jobbigt, svårt och tungt men också extremt befriande. Att höra andras historier, att dela deras tankar och funderingar ger så mycket. För mig har den gemenskapen varit A och O.
Jag har själv ingen kontakt med AA, men funderar på att gå på mitt första möte på torsdag. Känns läskigt, det där med tillit till andra är svårt för mig.
Jag hoppas det går bra för dig, sköt om dig! Kram

Taesa

Efter min 8 veckors behandling har jag ett års efterbehandling. Det innebär att grupoen träffas och mer inriktar sig på att prata om livet som nykter, vardagssituationer och hur man hanterar det. Osv.