Hej! Är ny här, och skönt att få komma in hit och läsa andras historier om alkohol.

Jag har träffat en man för ca 1 1/2 års sen och vi träffades ute på krogen med andra vänner till oss. Han verkade jättetrevlig och vi fann varandra rätt fort genom prat och blickar som byttes.
När vi började ses mer och vi var hos vänner eller ute och dansade så tog vi ett eller två glas vin/öl, och tänkte inte då så mycket på att det var mycket alkohol i bilden. Men saken var den att jag började märka på han att det inte var ett glas vin/öl när vi var ute eller bortbjudna, utan det blev oftare för han fler glas vin/öl då. Jag kunde nöja mig med 1 eller 2 glas vin, medans han fyllde på sitt glas tills han blev full. När han väl blev full så blev han extremt högljudd, och det var bara han som skulle höras på.
Ialla fall tiden gick och jag började förstå att den mängd han dricker och ofta blev allt vanligare. Från helger till mitt i veckan och även affärs resor så hörde jag i telefon att han var berusad.
Jag har två barn 10 och 6 år och som varit med i bilden när det druckits och fest hos honom.
Det sista har jag valt att åka hem till mitt för vill inte att barnen är i den miljön då med hög musik och fulla vuxna som är annorlunda just då.
När han inte dricker så är han världens bästa på alla sätt och go man.
Men som i förra veckan tog jag upp ämnet hur jag känner och mår I detta, och sa att jag vill leva med dig men dina alkoholvanor känns inte okej för mig . Han svarade mig att så här lever jag mitt liv, och råkar jag bli full en fredag/lördag så är det upp till mig. Så du har gjort ett val då sa jag, att du väljer alkohol? Ja, om du ser det så, så gör jag det sa han.
Jag åkte därifrån med tårar och besvikelse och sen dess har vi haft ytlig kontakt.
Vill sist nämna att när vi pratat om detta förut lite försiktigt så blir han jätte irriterad och vill liksom inte känna till sig det.
Vad skall jag göra känner jag? Och hur skall jag nå honom till att vilja lyssna och förstå? Jag vill hjälpa och inte stjälpa honom, vilket jag har förklarat till han.
Hjälp!!

Vilsen76

Av egen erfarenhet och som mitt liv ser ut nu så säger jag att innan du tar mer skada och ev blir medberoende så bör du avsluta den ev relationen Ni har!
Tänk på dig själv o dina barn!

Jag gick helt upp i kärleken och mina barn har både sett och hört alldeles för mycket och det är något jag ångrar djupt!!

Vill du vara rädd för utbrott på fyllan, att mängden ökar, rädslan för både din egen och dina barns säkerhet?
Snälla tänk efter.....

panda123

Tack för rådet vilsen 76. Funderar mycket nu, och vi har åter igen pratat omkring med drickandet. Då sa han flera gånger i samtalet att han förstår och han säger att det blivit för mycket och ofta, men säger att han är inte perfekt och felfri människa och ibland kan det då bli för mycket. Han upplever att det är ibland, medan jag upplever det blivit oftare och mängden mer i glaset. Han själv även sagt att hans förra förhållande tog slut för att det var mycket drickande i bilden, var inte bara den orsaken, men en bit av den.
Jag var jättetydlig hur jag mår i förhållandet och upplevt. Och sa att jag orkar inte mera. Jag älskar honom och vill så gärna finnas där, han säger också att han älskar mig, men han vill fundera hur han vill vidare med oss, och han sa rakt upp och ner att är det mycket omkring mig så tar jag till alkohol och det är mitt sätt att bli "lugn". Han upplever sig lugn med flaskan??!
Jag är förvirrad.....

Mawe301

Tänk efter! Han kommer INTE sluta för att du vill det! Du kan inte hjälpa genom att finnas där så länge han inte själv ser problemet. Tro mig!

panda123

Och vi gjorde våra val och har nu på riktigt brutit upp för gott. Vi har haft berg och dalbana, men jag gjorde nu ett riktigt val och valde att lämna han. Ena stunden känns det Jättejobbigt, och sen nästa stund känns det som en befrielse till mig själv. Jag tvingar mig att tänka att jag har velat hjälpa och stötta många gånger i hans drickande, och haft många diskussioner på dessa två åren att tala om hur jag känner och upplever när han dricker, men gång på gång så har de diskussionerna inte lätt till något bra i slutändan. Han ser sig själv att inte ha problem , och jag är överdriven över det jag uttrycker.
Så min slutgiltiga väg blev ledsamt nog att jag valde att lämna honom för gott.
Fick höra senast från hans vän att han satt för ca en vecka sen själv och drack upp en halv vinbox. Vännen hans frågade varför han gjorde det? Han svarade att jag vet inte och nu efteråt så var det ju fruktansvärt onödigt av mig. Han säger till vännen att han vet om att han dricker för mycket, men att han jobbar på att minska intaget. Den meningen hörde jag också för några månader sen. ..och inget skedde...för stunden bara....men sen åter.
Jag önskar och hoppas ändå att han tar dag i sitt problem och söker hjälp och får rätsida på sitt liv helt och hållet.
Vi har ingen kontakt alls just och jag saknar inte den heller faktiskt.
Jag lägger fokus nu på mig och mina barn och att jag får börja leva åter igen.

Vändningen

Föredömligt agerande, kommunikation och viljan att hjälpa och stötta, men fungerar det inte så gör det inte. Barnen går dessutom först. Tråkigt slut på det hela i sig, men känns som om du gjorde det enda rätta där pandis.

panda123

Och blir alldeles tårögd när jag läser era inlägg. Må hända jag är stark och vet fortfarande att jag gjort rätt, men när det kommer en stund för mig själv så går tankarna till han och det jag känner då är ren förbaskad ilska mot han. Har sååå stor lust just då att lyfta luren och skälla och gapa åt han och ifrågasätta varför??!!
MEN, nä jag hinner sansa mina tankar lika fort och lägger inte min energi på det!!
Det hjälper mig inte ett dugg, och inget skulle ändras ändå, om inte innan så varför nu liksom.. Så tänker jag!! Och då blir mina tankar lugna igen.
Men det är en tuff tid nu vet jag, och jag sagt det förut och säger det igen. Forumet har hjälpt/hjälper mig att jag får stötting av er som skriver, och det har även hjälpt mig att på något sätt ändå förstå den person som står en nära och dens alkoholvanor hur,varför, det kan bli ett problem för han/hon.
I mitt fall har det varit pojkvännen, och jag lärt och vet nu mera.
Tack ni som stöttar, och jag önskar er all lycka och kärlek som ni förtjänar, även den som står er nära detsamma.