Då var det helg igen och är det samma visa igen för han? På något sätt så känner jag mig likgiltig just nu, på nått sätt så känner jag att jag bryr mig inte vad och hur han mår nu.
Låter kanske elakt grymt och fel skrivet av mig, men jag tror att jag kommit till insikt och börjar förstå vad jag vill ha i mitt liv.
En väninna frågade mig idag, om lust och ta ett glas rött imorgon. Svarade henne okej. Åkte ner till systemet och kände någon slags avsky att gå in i den affären. Fick liksom rysningar i kroppen att besöka affären. Tittade mig runt omkring på människor som var där för samma anledning som jag, och tankarna var att det är nog fler som är säkert i samma situation som jag och min kille. Många tankar gick.
Handlade min flaska vin, och kommer ta ett glas imorgon med min väninna.
Tack vare detta forum så kommer jag mer och mer till insikt att min kille har alkohol problem och de inlägg jag läser stämmer så mycket på det jag levt och lever i.
Jag har svårt att lita på folk, och kommer ha svårt att gå vidare och finna kärlek igen kommer jag ha svårt att släppa mig in i på ett bra tag.
Jag bär på skuldkänslor hela tiden och har svårt att slappna av, tankarna går till han vad gör han, hur mår han, dricker han ikväll igen och hur mycket, är barnen hos han? Får hans barn vara med en drickande fader igen denna helg.
Ja, nu är jag inte med i bilden och ser inget och vill nog inte höra något.
Vi har kontakt och som vi sa att vi har ett "uppehåll" nu för bägges skull, men jag vet inte om jag har lust eller ork att tänka på vad jag vill med oss mer?
Just nu som sagt känner jag mig likgiltig fast jag bryr mig samtidigt.... Totalt förvirring är det...!

Vilsen76

Du kan inte ändra honom så länge han inte vill!
Tankarna på honom, hans liv, hans barn kommer gradvis släppa....
Iofs, vem e jag att komma med goda råd så som jag själv mår och hur jag haft det!!

Stå på dig och prata m dina vänner så dem hjälper dig!
Jag har pratat med mina och dem ska hjälpa mig om jag börjar tänka fel samt kolla upp typ Al-anon

panda123

Det är precis dom råden jag behöver nog höra nu för att få tankarna mer klara och tydliga. Så tack vill jag säga dig.
Och det är sant, jag kan stånga mig i väggen flera gånger och vet ändå att vi möts inte alls nu på nått plan hur mycket vi än har pratat och pratat.
Det är liksom ingen mening. Men ÄNDÅ är det svårt att släppa taget. Vet inte hur jag skall klara lämna han, och rädd att det ev ökar intaget hos han för att vi bryter upp helt. Att då blir det ännu mer drickande.
Mina vänner är guldklimpar och finns där. Det är den sista tiden jag börjat prata med vissa vänner, och ingen kan förstå hur det varit och tycker det är tråkigt för han och mig på olika sätt. Dom dömer ingen och det känns skönt.
Skönt att du har dina vänner som finns för dig.
Ta hand om dig. Du är stark

Vilsen76

Vänner är bra och är det så att han börjar dricka mer pga av att Ni gör slut då ser du tydligt om inte redan nu vad som är viktigast!

Jag hann knappt nämna något för min tjej om hur jag vill ha det efter behandlingen så tog det 3 dagar så gjorde hon istället slut med mig!
Allt var mitt fel, att hon skyllde på alkoholen osv.....hon vill inte ens prata om någonting!
Det är jobbigt men DU kan bara rädda dig själv och inte han, går det inte att prata el diskutera så är det nog lönlöst!

Kolla min tråd "sambo på behandling" så ser du vad jag själv levt och stått ut med!

Hoppas du finner en väg där du själv mår bra,