Känns som att outa för läkare/vänner. Inge hör egentligen. Jag ber om hjälp men får ingen. Jag vet att det bara är jag som kan hjälpa mig. Men när man försöker gräva en grop utan spade är det svårt:) jag skulle så gärna vilja ha en nykter alkoholist som bollplank! Gärna någon som kämpat med livets svårigheter såsom utsatthet. Jag vet egentligen inte varför jag skriver här då ingen i min närhet lyssnat. Men mitt hjärta behövde ordet:)