Jag är 16 år och bor mestadels hos min mamma eftersom att jag tycker synd om henne och jag vet att hon dricker mer när jag inte är där.
Jag har en syster som är 14 och som för några år sedan bestämde att bo hos vår pappa istället eftersom att vår mamma kan bli väldigt arg utan anledningar och då säga elaka saker, som att hon tänker döda katterna om vi inte tar hand om dem och går till pappa.
Hon använder ofta hot för att få som hon vill och är mycket övertalande.
Hur som helst, min mamma dricker varje dag, men hon vill aldrig berätta det utan hon smyger in på sitt rum och dricker ur ett vin-paket. En dag kom jag på henne medans hon slängde in paketet i skåpet och vänder uppmärksamheten på något dåligt som jag gjort istället för att man ska prata om henne.

Jag älskar min mamma mest av allt och gör allt för henne, men jag orkar inte ta hand om henne längre, i onsdags efter skolan åkte vi från Göteborg ner till Skåne och hämtade en valp som vi pratat om länge. På vägen dit märker både jag och min syster hur hon nästan kör av vägen ibland, gasar på, är ofokuserad, tutar utan anledning, nära på att köra in i andra bilar och kör mot rött. Vi sitter vettskrämda i bilen medans hon tror att hon har läget under kontroll. När vi stannar till så säger jag lite snällt att jag vill övningsköra och jag kör då ner till skåne, på vägen tillbaka kör hon igen och halvvägs hem står det en stor poliskontroll där alla bilar måste köra igenom. Hon blåser och det visar över gränsen, detta var då ungefär 8 timmar efter att vi åkt hemifrån. Min mamma ringer pappa och säger att han måste hämta oss, han kommer och hämtar mig och min syster men mamma får inte följa med utan hon måste ta taxi för 3000:-. 8 timmar efter att vi lämnat hemifrån och hon var över gränsen, om vi hade blivit stoppade i början hade det varit mycket mer över gränsen.

Nu idag på en lördag sitter jag och pratar med min mamma som om hon inte tycker att det är en stor grej och att allt istället är min pappas fel för massa konstiga påhittade anledningar, hon berättar att hon vill vara ärlig mot mig och hon har varit såååå duktig och inte druckit på en hel månad, vilket absolut inte är sant men hon förstår inte att hon blir helt förändrad av alkoholen, hon kan inte gå, ligger i soffan hela dagen, babblar om knasiga saker, blir hårdhänt och massa mer.

medans hon berättar att hon är ärlig mot mig berättar hon att i tisdags så drack hon 2 flaskor vin, helt själv och att onsdag till lördag har hon också druckit minst 2 boxar med vin.
medans jag skriver detta ser jag när hon går in på sitt rum, öppnar skåpet, sedan blir det tyst. Jag springer in och hon kastar in boxen. När jag frågar henne blir hon skogstokig och förnekar det. Det är jobbigt att se henne på detta viset dag in dag ut, när hon brukade vara den bästa mamma som fanns! Hon var glad, sprallig, tränade mycket, lagade mycket god mat, tyckte bra om alla, var hjälpsam och snäll. Ibland, när hon inte druckit på några dagar så blir hon världens bästa mamma igen och då är hon min bästa kompis och vi tränar, lagar mat och gör utflykter tillsammans.

När jag ber henne att sluta dricka så fattar hon ingenting, hur kan det vara så hemskt när hon dricket? hur blir jag konstig? Varför? frågar hon hela tiden och 3 minuter efter att jag svarat på frågorna frågar hon samma frågor igen. Sen säger jag att jag tänker flytta till pappa om hon inte slutar att dricka, vilket i ena sekunden får henne att säga förlåt och tycka att hon har gjort fel, och i andra bli skogstokig och säga dåliga saker som pappa har gjort istället, te-x då att han också dricker (men han blir absolut inte som min mamma, han blir rolig och glad vilket gör mig glad) och hon förstår inte att hon blir konstig på detta sättet.
Sen frågar hon mig om hon måste sluta dricka på heltid, och tycker att det är såååå tråkigt och det kan hon inte göra. Sedan kommer hon på att detta måste vara pappas idé och skyller allt på honom. Hon kommer på att han försöker göra livet surt för henne och han då e så elak, men det är ju egentligen allt hennes fel, min pappa vill bara att jag och min syster ska må bra, han hoppas ju att mamma ska må bra också, han vill att vi ska umgås med henne och ha det bra med henne därför försöker han att hjälpa.

Jag vet inte vad jag ska göra åt det, vi har nyss köpt en hundvalp där jag måste ta hand om den, mamma dricker, hon är påväg att förlora jobbet och hon har fått böter på 20:- .
Jag vet att det egentligen inte är barnen som ska ta hand om föräldrarna men jag är den enda hon har kvar, resten av hennes familj är hon ovänner med. Jag vill varken bo hos min mamma eller pappa men jag vill ändå inte att min mamma ska vara ensam!

Autumn1

Vad ledsen jag blir när jag hör hur du har det.
Precis som du skriver är det absolut inte barnen som ska ta hand om de vuxna, utan tvärtom.

Du skriver att du inte vill att din mamma ska bli helt ensam. Men samtidigt är det ju hon själv som väljer att det blir så om hon inte vill sluta dricka. Det är lika svårt för både vuxna och barn att få någon att sluta som själv inte vill det tyvärr.
Jag hittade sidan tryggabarnen.org som är till för barn upp till 25 år som har föräldrar med missbruksproblem. Dit kan man ringa varje dag och så har de också chatt. Ibland hjälper det så jätte mycket att få prata med någon utomstående, så det tycker jag absolut att du ska göra. Kanske skolkuratorn också är ett alternativ?

Hoppas du får en okej fredagskväll med lille hundvalpen!

Av dina ord!

Så ska man inte behöva ha det! Och du ska inte stanna hos din mamma av snällhet, vilket är lättare sagt än gjort!!! Men genom att visa henne att dina hot om flytt inte är bara hot så kanske du kan visa henne att du inte accepterar hennes drickande och hennes bemötande.

Försök prata med någon - kurator låter som en bra ide!

Var rädd om dig, du är värd allt gott!
Kram!

Li-Lo

Så tydligt du beskriver hur du har det. Det låter som att din mamma behöver stöd att ta sig ur sin situtaion. Du vill henne väl. Du beskriver din mamma kärleksfullt och du vet att hon vill vara en god förälder samtidigt som alkoholen nu påverkar henne på ett sätt som utsätter såväl henne som dig och din syster för fara. Jag vill starkt rekommendera dig att kontakta socialtjänsten, du kan ringa dem anonymt som ett första steg.

Jag vet inte hur det är för er men det är vanligt att man i familjer där alkohol förkommer på det sätt som du beskriver att man av olika anledningar inte berättar för andra om hur det är. Det kan finnas farhågor om att den som dricker ska fara än mer illa eller så vill man skydda den som dricker från andras eventuella dömande. Det är jättebra att du börjat skriva om hur du har det. Att berätta är inte att svika det är att synliggöra och därmed öppna upp för förändring. Du är modig som har tagit det här steget.

Fortsätt gärna berätta hur det går för dig.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Ebba

Din mamma är sjuk nu, det förstår man klart och tydligt av det du skriver.
Ingen frisk människa skulle bete sig och utsätta sina barn för det din mamma gör mot er och utsätter er för.

Jag hoppas innerligt att du orkar fortsätta att tänka och handla så klarsynt som du gör och att det din mamma säger och gör (som är fel) inte kommer bryta ner dig så att du tillslut börjar att göra sånt som är fel för dig men bra för din mamma - så att hon inte blir ännu argare eller säger ännu värre saker.

Alkoholism är en sjukdom och när en alkoholist är aktiv (dricker) blir den ofta som förbytt.
Jag brukar se det som att personen är kidnappad av alkoholdjävulen.
Det kan även vara så att din mamma lider av psykisk ohälsa (depression tex) mycket tyder på det av det du berättar.

Alkohol förstör din mamma och förstör eran tillvaro men det ska inte få förstöra dig och det är så otroligt bra att du så fint och klokt kan sätta ord på hur ni har det.
Det är så viktigt och att du inte skräms till tystnad för att din mamma kanske tycker att det vore lugnast så.
Egentligen tycker hennes friska jag att det du gör är rätt men allt rätt du gör och säger blir som ett hot mot henne för hon VET innerst inne att det du säger är rätt.
Det är sjukt för att det inte är friskt, att må och bete sig som din mamma nu gör.

Hur mår du nu och hur känns det?
Har du någon vuxen eller vänner som du litar på som du kan prata med?

STOR KRAM till dig, du förtjänar att må bra och slippa denna oro.