Senaste kommentarerna i forumet

Jag har själv lyckats hålla mig nykter i 7 månader nu varav 1 månad på behandling. Det är för jävla jobbigt och jag kunde inte alls tro på dom som sa att det blir bättre. Nu har det gått 7 månader och det har blivit bättre men kampen har jag kvar fast på ett annat sätt. Det gäller att inte låta spritdjävulen lura sig och ibland kanske inte en dag räcker, utan man får ta en timme i taget i början.
Det är viktigt att ha någon att prata med när suget kommer så man kan ringa eller skriva till den istället för att ta första glaset.

Det finns så mycket som blir bättre när man slipper leva med alla lögner och ångest som alkoholen ger.
Vi kämpar tillsammans!!

Låter som du har gjort stora framsteg rabarber! För mig var dagen bra. Har börjat cykla till jobbet och ta en omväg. Det blir 8 km t.o.r. Tränar mig i att inte stressa på vägen utan försöka ta intryck, känna vårens lukter osv. Som jag skrivit förut är vardagsdrickande inte ett så stort problem för mig utan jag har ofta varit helt vit måndag-fredag. Utan det jag försöker ta itu med är att sluta supa på helgerna för jag får ångest och abstinens av det i flera dagar. Jag har gjort människor illa med mitt kopiösa helgsupande och bläckor. Usch.

Jag är otroligt glad för din skull rabarber, att det går så bra. Hoppas styrkan håller i sig på morgondagens AW och gör den inte det tar vi bara nya tag. Tack för stödet! Nu ska jag ta tag i en mastodont-tvätt. Hade glömt den så löpningen fick stå åt sidan men jag
har ju cyklat idag och igår iaf.

Lycka till! Jag kämpar med dig, systemet e stängt o ja har ingen a hemma, suget e borta o känns faktiskt bra.

Från en som är på dygn 4 - det blir bättre! De första två nätterna sov jag bara 1-2 timmar. Den första natten var hemsk. Vred mig i lakanen, svettades som en gris, kunde inte ligga still. Fy. Sedan har det lättat något. Har fortfarande svårt att sova, men ligger still, svettningarna borta, ångesten dämpad. Jag tänker att "jag vilar ju i alla fall, det är ju bra". Testade Valeriana igår och då gick det lättare att slappna av. Jag tror också att det händer så mycket i huvudet på oss nu, så tankarna far och flyger. Så det bidrar ju också till svårigheten att slappna av och somna.

Men som sagt, det blir bättre! Dag för dag! Piggare, nöjdare, gladare! Och den kraft man känner över att man har tagit sig över ett hinder efter en annan. Det känns otroligt härligt.

Starkt jobbat som tagit steget! Håll i det!

Styrkekramar!

Från en som är på dygn 4 - det blir bättre! De första två nätterna sov jag bara 1-2 timmar. Den första natten var hemsk. Vred mig i lakanen, svettades som en gris, kunde inte ligga still. Fy. Sedan har det lättat något. Har fortfarande svårt att sova, men ligger still, svettningarna borta, ångesten dämpad. Jag tänker att "jag vilar ju i alla fall, det är ju bra". Testade Valeriana igår och då gick det lättare att slappna av. Jag tror också att det händer så mycket i huvudet på oss nu, så tankarna far och flyger. Så det bidrar ju också till svårigheten att slappna av och somna.

Men som sagt, det blir bättre! Dag för dag! Piggare, nöjdare, gladare! Och den kraft man känner över att man har tagit sig över ett hinder efter en annan. Det känns otroligt härligt.

Starkt jobbat som tagit steget! Håll i det!

Styrkekramar!

sen jag hittade hit till alkoholhjälpen, och mitt liv har verkligen förändrats.
Jag har haft några bakslag sen dess då jag druckit för en kväll ( blivit full) ca 3 ggr tror jag det är på dessa 5 månader, och så har jag druckit några folköl vid ett tillfälle.
När jag jämför hur mitt liv såg ut tidigare då jag drack i stort sett alla lediga dagar så är det en enorm förändring för mig.

Hur gick påskhelgen då?? Både bra och dåligt kan man väl säga, vi var på middag på påskaftonen och jag har väl egentligen inget bra svar på det hela men det blev 4 starköl under eftermiddagen/ kvällen.
Det som var bra med det hela var att jag drack måttligt och blev inte berusad och stoppade efter 4 öl, det sämre var att jag skulle egentligen inte dricka något alls och ångrade mig lite efteråt.
Hade det varit påskhelgen för ett årsedan så skulle jag druckit torsdag till söndag och varit totalt förstörd på måndagen.

Nu inbillar jag mig inte att jag kan dricka måttligt helt plötsligt, det spårar ur förr eller senare om jag försöker, det vet jag, mitt mål är fortfarande ett nyktert liv.

Livet blir ju inte dans på rosor bara för att man är nykter, men jag kan bestämt konstatera att livet är bra mycket skönare att leva nu, att slippa ångesten, att vakna bakis och inte kunna köra bil m.m.

Allt blir en vana ju längre man låter tiden gå, gamla dåliga vanor försvinner sakta bort och ersätts med nya, det tar sin tid och det är inte lätt men det går.

Trevlig kväll ?

... För att du håller på mig, ingen vet hur jag haft det, även om vissa säkert anar. Startade dagen med 1/2 dl calvados (fanns inte mer i flaskan...) och det lugnade mig så pass att jag klarade av arbetsdagen, men svettas som en gris har jag gjort. Mer a blir det inte idag! Hoppas jag inte vaknar i samma skick inatt, bara. Behöver sömn!

Och hur känns det?

Min andra arbetsdag och den gick bra. Känns i kroppen nu på dag 4 att det börjar hända saker! Mycket mer ork, tar backar med raska steg, viss stelhet och ont i benen är så gott som borta. Känner mig piggare och gladare! Det flashar fortfarande förbi fina bilder av röda vinglas ibland, men det är inget som håller i sig någon längre stund. Igår när jag satt och tittade på en film och de hällde upp rödvin i glas, hoppade det till lite i magen. Åh så gott, tänkte jag. En kort stund. Stor klunk mineralvatten och så var det över. Känner mig så motiverad! Jag hoppas verkligen det håller i sig.

Ska på AW med en kompis imorgon. Känner faktiskt ingen ångest för det. Det blir ett stadigt glas mineralvatten - eller så festar jag till det med ett glas Tonic med citron och is ;) Det ska bli en spännande utmaning. Och kompisen kommer bli en smula överraskad. "Rabarber utan vin?". Kommer skaka hens världsbild lite hehe.

Hoppas att allt är bra, känns gott och att du håller i!

Styrkekramar

Prickis! Men vad bra att du också är här, vad är en drogrådgivare?

Jag förstår precis vad du går igenom. Just att hålla abstinensen i schack. Jag upplever att ångesten ofta växer när man går så - och att det krävs mer och mer, och det ganska så fort.

Ta hjälp igen, och igen, eller så många gånger det behövs.
Du kommer ju inte att ångra det efteråt.
När leder alkohol någonsin till något bra - på sikt?

Idag har det mesta av ångesten och det mörka försvunnit. Tankarna är bra mycket ljusare än för bara två dagar sedan.
När jag vaknade i morse njöt jag av att inte vara bakfull eller ångestfull och skakig.
Senare på eftermiddagen märker jag hur tankarna börjar tänja lite på gränserna kring min alkoholstrategi.
En öl vore ju gott, vad kan det göra?
Den tanken motade jag bort, men därefter kändes allt bara så tomt. Utan alkohol vad händer då?
Jag blev lite nervös nån timma och det känns - och man tror - att bara alkohol kan råda bot på det.
Tji fick jag, nu ännu någon timma senare är tankarna på topp igen och inte det minsta sug. Bara en tacksamhet att jag inte tog den där ölen...

Normalt brukar jag sätta igång en ny period 7-14 dagar efter den sista. Så hoppas jag inte fallet ska bli nu.

Ja jag gör väl ett nytt försök i forumet, även om jag börjar undra om jag inte borde skriva i "fortsatt som alltid" forumet. Började dagen igår med att hälla sista slurken vodka i kaffet och sen tog jag en shot till o så var den flaskan tom. Men sen nyktrade jag till och räddade dagen med och gå på gymmet. Idag känner jag dels för att inte dricka, men blir så jävla deprimerad o apatisk av o inte dricka så jag tänker alltid på det ändå. Vill liksom inte göra någonting utan alkohol mer än o sitta hemma o sura.

Det är något av det finaste, bästa och klokaste man kan ge sig själv tycker jag.

Mycket bättre att komma dit och få stöd än att plågas hemma.

Stor kram!

Du är helt fantastisk!!!
Arg eller inte, det du skriver är så bra, så sant!!
Hoppas du förstår hur mycket du har hjälpt mej.
Mitt liv är förvisso i kaos, men hellre kaos än uppgivet väntande på döden.
Puss och tusen kramar till dej!

Så bra skrivet men ett känsligt ämne som sällan berörs.
Detta händer även när någon överlever svåra sjukdomar och den duktiga personen som vårdat tappar sin roll.
Nu har du nog skapat debatt men en viktig fråga att ta upp.
Så tackar för kloka ord och skall låta de förgylla tankarna under jobbet/kram

Läser lite på "Forum för anhöriga", märker hur arg jag blir. Det där med medberoende stör mig som f.. att det är så få som fattar att de själva är problemet och inte alkoholisten. Ja du läste rätt, en alkoholist är ett problemen men inte deras problem, ja du hörde fortfarande rätt. Det är så svårt för en del att förstå att det är skillnad att ta ansvar för sitt eget liv och ta ansvar för andras, ja du hörde fortfarande rätt. En del är så lätt kränkta och oroliga över andras beteenden istället för att fundera på sitt eget beteende och sina egna val. Men så slutar fanskapet att dricka, o då blir det än värre, för oj nu gick det inte att kontrollera alkoholisten längre, han stod plötsligt på egna ben och klarar sig själv. Oj! Tänk det var inte alkoholisten som var problemet. De känner inte längre igen sin forna partner i den nya nyktra.

Ja, det finns skäl att oroa sig, det finns barn som kommer i kläm, det finns beteenden som inte är acceptabla. Ja, en har rätt att säga ifrån och dra en gräns men inte genom att utöva kontroll och styra andra, det går bara inte, det blir pannkaka.

Jag har själv varit medberoende, inte till en alkoholist, för medberoende handlar inte om att den andre har drogproblem isig, det handlar om ens egen vilja att hjälpa andra för att vi tror att den andre är svag och behöver hjälp som de knappt har bett om, i detta ger vi upp oss själva. Genom detta utövar vi medberoende kontroll av den andre för att säkerställa våra egna behov. Egoistiskt och på ett sjukt sätt gör vi detta, ofta omedvetet. Det har inte något med den andre att göra, det är oss själva vi måste ändra på, alltså vi som är medberoende. Vi måste hitta ett eget liv och inte leva genom den andre. Det är för en medberoende oerhört svårt att släppa taget och släppa kontrollen, att se att den andre har ett eget liv och eget ansvar, vi hittar tusen skäl till att den andre är i behov av oss bara för att känna oss behövda.

Det värsta som kan hända en som är medberoende är att den andra plötsligt blir stark och klarar sig själv! För många tror jag det händer när alkoholisten blir nykter. Det gör så ont och världen rasar samman, universums lagar har plötsligt förändrats.

Det här är inte mitt bättre jag som talar, ledsen för det. Jag raljerar och är allmänt sur. Men jag måste lova mig själv att hålla mig borta från deras forum, för jag kommer bara ställa till det där. För det finns så många som slänger med ordet medberoende för att de tror att de är det fast egentligen bara lever ihop med en som har a-problem. För en alkoholist som lever med en som har medberoende-problematik så är det inte lätt, för vad du än gör som kommer den andre inte bli nöjd, för de har behovet av kontroll och just du är ämnet för den kontrollen. Mitt råd är, be den sluta lägga sig i ditt liv och förklara att det är ditt eget ansvar att sluta dricka, inte någon annans, om de vill hjälpa så får de gärna lyssna och sen hålla truten. De kan på sin höjd få säga mmm, aha, vad jobbigt och ge en kram. Det är du själv som måste hitta din väg att bli nykter och vill du ha hjälp så är du som ska be om hjälp. Om du nu vill hjälpa en som har medberoende-problematik så behöver de stöd att hitta sin egen vilja och syfte med sina val och sitt liv, få dem att sluta leva igenom andra.

Det är lite skönt att vara arg ibland och dessutom nykter ;)

PS. Ordet medberoende är en olycklig översättning av eng. "codependency" och som står för "codependent relationships". eng, addiction och dependancy har i svenskan samma översättning "beroende" även fast det är två olika saker DS.

För att du tänker på mig! Jo, jag klarade mig igenom de jobbiga timmarna igår - det går lättare och lättare! Men sömnen, äsch. Sömn är väl over-rated? Jag har väl fått några fler timmar i natt. Kanske 4. Och ska man tänka positivt, så är det ju 2 fler än både igår och i förrgår! Heja det!

Valeriana hjälpte väl inte så bra som jag hade tänkt. Och eftersom jag dricker så mycket mineralvatten, så måste jag ju springa på toa titt som tätt! Precis när man kände att sömnen var på gång.. Fast hellre det, kanske.

Så nu NorthernSoul, är det dag 4. FAN, vad bra vi är!

Heja oss och alla andra som kämpar!

May the Force be with us!!

Tack för dina vackra och inspirerande ord! De behövde jag verkligen när jag läste dem kl 2 i natt för att jag inte kunde somna. Värmde och stärkte mig! TACK! Hade det inte varit för dig och detta Forum hade jag aldrig klarat mig så här långt! Dag 4 nu och det går framåt. Har brottat ner demoner på vägen och känner mig starkare för varje dag som går. Med det jag får av dig och andra här så känner jag mig full av tillförsikt att jag ska fixa det här!

Kärlek från mig <3

Har också sovit sådär..... Mycket tankar och ångest för allt... Inget sug än men vet att det kommer och fasar för det! Men en dag i taget vänner! Nu tar vi dag 2!

Insikter hjälper till i striden med spöket och är en spännande resa att se sina svagheter. För att sedan rensa undan och bygga något starkt av det.
Du gör detta så bra och att vara snäll mot dig själv är viktigast det är du värd.
Kram och hoppas du får en bra dag

Läkarbesöket gick bra och det kändes skönt har en ny tid om två månader vilket känns bra.
Drömmer väldigt mycket just nu, är som drömmarna vill visa var min stress kommer ifrån.
Lever fortfarande som jag överlevt en hemsk sjukdom och är tacksam för varje dag som viljan besegrar begäret.
För det kommer stunder när spöket nästan övertygat mig om att jag är värd eller behöver fly, vila osv.
Men än så länge är rädslan, stoltheten det som segrar och viljan att jobba med mig själv.
Att se sambandet varför jag är som jag är, men även se konsekvenser av mina val.
Vem vet om jag lyckas kanske jag finner den riktiga levande.
Så njut av våren/ kram och styrka till er hjältar som kämpar

Tyvärr är det så att här finns alltid alkohol hemma. Vodka, wiskey, conjac och öl. Oftast finns det vin också men det är oftast jag som köper vinet och har jag inte råd så lirkar jag så att sambon köper en flaska.
Sambon dricker öl så gott som varje dag. En eller två och ibland fler. Han har heller inget problem med att jag dricker FÖRUTOM när jag blir för full. Jag börjar tro att vi båda är både beroende och medberoende.

Jag borde verkligen inte dricka nu med ansvaret över djuren som är dräktiga och ska lamma och föla inom snar framtid. Jag behöver verkligen vara alert på alla tecken på fölning hos min häst.

Kosten missköter jag bara när jag är och precis varit bakis. Så ja....jag är fyllefet och det blir bara värre....passar inte i mina kläder längre. Jag vill kunna använda mina kläder och inte konstant köpa större storlek.

Puss och kram alla kämpar

Har inte provat mediciner. Men min rådgivare har informerat vad som finns. Har inte tagit det beslutet ännu.
Känns lite sådär att gå till vårdcentralen och få in det i mina journaler. Jag är feg, jag vet !!

Jag har hittat tillbaka också. Det har gått lite upp och ner men nu har jag skaffat hjälp och går hos en drogrådgivare som är kanon.
Har ingen egen tråd men skriver under karin65.

Prickis

Dag 2, skönt att vara nykter igår och inte så tung i huvudet idag. Sov så där men är ändå relativt utvilad. Bråk med ungdomarna igår och då kändes det extra skönt att vara spik nykter. Önskar er en fin onsdag!