Senaste kommentarerna i forumet

Har nu sökt hjälp, det var så skönt att få hjälp. Prövar nu aotal. Har ni några erfarenheter av medicinsk behandling!
Har ju bytt mitt matmissbruk till alkoholmissbruk....

Precis så är det Orka, precis så.
Vi får jobba på att må bra helt enkelt.

Att vara slav under A känner jag igen mig i allt för väl. Det är skumt hur det gick från att vara kontrollerat till icke kontrollerat. Vet inte när det hände. Kanske fem år sedan, kanske tio.. Det talas om sunda alkoholvanor men det slår mig att det inte finns några sådana.

Att försöka kombinera ett nyktert liv med ett många gånger alkoholistyrt samhälle är skitsvårt. Det handlar ju så mycket om skam, att behöva " ta en vit helg" eller bara vilja hålla upp ett tag. Det bekräftar ju att en reflekterat över sina alkoholvanor och bestämt att det blivit för mycket. För mig ligger det så mycket skam i det.

Jag går hos en psykolog, för andra problem. Har lekt med tanken att berätta för hen om A men vågar inte än. Är dock helt medveten om att det behövs för att komma vidare. Men jag måste först komma på vad jag ska komma vidare med.. Jag vill ju fortfarande dricka alkohol, när jag ska på jobbmiddag, när jag har semester eller när något ska firas. Men bestämmer jag mig för att det är så mitt förhållande till A ska se ut vet jag ju att min alkoholist tar över och på nåt vänster kommer rättfärdiga de där glasen när jag kommer hem från jobbet. Och helgfirar-drickandet. Det går alltså inte att kombinera. "Sunda alkoholvanor" är inget för mig. Måste bara fatta det.

Stor kram och tack för att du stöttar! Och stor eloge till din styrka och övertygelse, det är fascinerande och inger hopp!

Den här pressen och prestationsbaserade ångesten antar jag spelar viss roll i mitt beroende. Det är så jag funkar, att måsta bevisa någonting och klara av saker innan jag ens börjat har färgat hela mitt liv.

Det är nog en anledning till att jag tror att jag kommer misslyckas.. För jag känner min alkoholist. Det är typ den enda del av mig jag verkligen kan säga hur den fungerar. Låter det krångligt.

Känner att allt jag skriver låter krångligt, det är så många tankar som vill hamna här. Det är skönt att läsa vad ni andra berättar, det ger mig faktiskt lite tro på min alkoholist.

Dag två utan A. Jag ska klappa mig själv på axeln hela dagen tror jag.

att inte vara ensam, fast det är ju samtidigt tragiskt. Nåväl, påsken gick bra förutom på skärtorsdag då det blev ett återfall.
Ska träffa min rådgivare nu i veckan, vilket är positivt, hon ger mycket energi.
Vi stöttar varandra Lena och Suss. Idag blir ytterligare en vit dag.
Kramar

Tack Sysifos och Maharion för kloka ord, tror inte heller att han kommer vara helt ärlig men har gett honom den chansen och lämnat över till honom.
I dag vardag igen men ledig ännu en dag, skall träffa läkaren med de blå ögonen som ser rakt igenom mig.
Är med lättare steg jag går dit denna gången, underligt hur denna människan påverkat mitt liv.
Mening eller ödet ibland i livet möter vi människor som påverkar oss mycket mer än både de och man själv förstår.
Men tror att denna unga läkare räddade mitt liv genom att vara helt ärlig och se igenom min fasad.
Att spöket hoppar fram och viskar att du kan dricka vin och du har alltid skött ditt jobb så det kan inte vara så farligt.
Men vet att öppnar jag den dörren så kommer jag falla, för är fortfarande överkänslig för stress och vill bara fly och stänga ned.
Alla har sitt sätt att försöka nå till ro och lugn, mitt är att försöka välja bort alkohol och lära mig hantera livet det som varit, som det är och framtiden utan att gå in i dimman.
Så möter denna veckan nykter/ kramar och styrka till er hjältar

Kämpa Bollan. Du kommer igen. Du verkar ha en stark vilja att vara nykter. Och som aeromagnus sa så kanske medicin är rätt metod ibland. Kram

Hej på er alla, ny spelare på plan. Har flerårigt vindrickande bakom mig, vet knappt hur jag ska påbörja min historia men just nu är jag mest intresserad av att få tips på avgiftningen. Efter ett par timmar börjar jag skaka, hjärnan slutar fungera och jag blir oerhört arg och frustrerad på allt och alla. Ungefär som blodsockerfall..

Jaha! Då var det dags igen! Dags att ännu en gång ta sig i kragen och börja om! Att kravla upp ur skiten och ta sig i kragen! Att det ska vara så jävla svårt! Men nu jäklar tar vi tag i det igen! Fortsätter min resa mot ett hälsosammare liv!

Det kan ju inte kännas meningslöst, eftersom du vänt dig hit! Du letar ju efter något att hålla dig i och få hjälp och stöd att ta klivet. För innerst inne vill du ju det om jag läser rätt? Ge inte upp innan du börjat!

Det är sant att man blir modigare med hjälp av A, men jag har tänkt när jag har varit sådär skojig att "vem är jag nu? identifierar jag mig med personen som jag "blir" snarare än den jag "är"? Och vilka risker utsätter jag mig för? Är det värt det?

I själva verket är jag trött på att vara slav under vinet. Att hela tiden tänka hinner jag till systemet? klarar jag av att se den här långa filmen utan alkohol? shit, ska vi fika KAFFE efter föreställningen? Det tar upp för mycket av mitt liv. Och så gå runt och lukta vinkärring. Fy fan. Men det tog tid för mig att komma till denna insikt och göra mina första stapplande steg. Du har ju lyckats hålla upp i perioder, så det är kanske en annan sak. Här sitter jag och skryter om 2 dagar ;) Fast vi har alla vår verklighet och hur A påverkar oss/påverkat oss och varför vi behöver den.

Jag tror du är här för att du vill ha en förändring. Att starta den här konversationstråden kan vara en början. Stöd av terapeut kan också vara något att fundera på (jag går själv i terapi vilket har hjälpt mig förstå orsakerna bakom mitt missbruk och stöd i att försöka hantera dem).

Fortsätt skriv! Titta på andras trådar! Och ge inte upp innan! Styrkekram!

...men väl en Måndagskrönika, en ledig annandagspåsk.

Solen har lyst med sin närvaro, och jag har tankat ljuset i mitt sinne så mycket det har gått.
Fixat baksidan, ni vet när man ändrar till sommartid ställer man FRAM klockan en timme, och så även utemöblerna.

Vi har haft två middagsbjudningar, en från varje släkthalva med massor av förberedelser, frugan kan ju inte låta bli att alltid ha ett dignande bord.
Dracks det något då, ja massor men ingen blev ens påverkad, fifty-fifty med den alkoholhaltiga vs den alkoholfria.
Två kassar med glasflaskor som är på väg mot glasigloon.

Hade heller ingen synkning när det gällde godisinköp, vi var tre som kom med fulla godispåsar på skärtorsdagen, så nu håller käklederna på att gå ur led, käkmusklerna vältrimmade och snart ekar det väl av de nytillkomna hålen i tänderna.

Så hur blev påsken då, kanon helt enkelt, har fått massor av grejer gjorda både ute och inne, vi har umgåtts mycket både i familjen och med vår släkt utan att tycka det har varit slitsamt på något som helst sätt.

Roligast har varit idag och igår då jag smet iväg och började mecka med en släpvagn som jag tjackade av en granne somras.
Fick den för en hygglig peng, men det är ett riktigt öken, rostig och skabbig, men inget projekt är för stort för mig, utan en riktig utmaning.
Har under hela vintern köpt en massa delar som jag behöver byta ut och reparera/restaurera/förbättra.
Kan låta konstigt men det går att göra mycket lajbans med en gammal kärra, grabben lånade ut den när jag hade skruvat sönder den i delar, så det blev att göra en snabb manöver och skruva ihop den igen, ena skärmen hängde lite på sniskan men den satt kvar när den återlämnades.
Ena sidan hade färgen inte hunnit torka på men det finns inga flugor ännu som kan fastna i den.
Solen hade gått ner när vi fick tillbaka den och det drog lite i meckarmusklerna när jag stod där startklar i blåstället men fick blåsa av lite snöpligt, inget roligt att mecka i kylan och med pannlampa.

Men lite kul är det ju, den effektiva tiden är bara ca 2/3 delar när man är ett villebråd på garageuppfarten för förbipasserande som vill slänga käft med en, jag är lite av en fixarsnubbe åt hela gatan till både pensionärer och ensamstående fruar.
Är lite rädd att det blev färg på grannens parkett när jag "tvingades" ställa in deras TV-kanaler iförd blåstället.
Det är roligt att man är uppskattad men ibland kan det bli lite för mycket.

Det glädjer mig att första arbetsdagen inte är en måndag i alla fall, så jag kan inte säga att helgen inte gav mig tid för avkoppling,
eller avkoppling och avkoppling....jag bytte arbetsuppgifter där jag själv hade kontrollen på när och hur det skulle gå tillväga.
Jag fick ta kontrollen över mig själv för en stund och hänge mig åt saker som jag gillar, det är den första grundregeln man får lära sig när man håller på att gå in i väggen.
Ta kontrollen över ditt liv och ge det näring i sådant som du gillar att göra, det sätter eländet i paus och kanske ...kanske så har det lättat när man väl måste ta itu med det som inte är så roligt igen..., om inte fysiskt så kanske i sinnet.
Så känns min första arbetsdag den här veckan, jag är rätt så nöjd med mitt liv, mest över en gammal rostig släpkärra konstigt nog.
Kan knappt bärga mig tills nästa helg, för det är på helgerna jag lever det liv som jag vill leva, nykter dessutom.

Jo det är sant, det blir mycket enklare att leva på helgerna om man inte blandar in alkoholen, åtminstone inte i mitt liv.
Vad andra gör med sina liv är ändå.....deras bekymmer.

Det är så till syvende och sist, vi ansvarar faktiskt för våra egna liv, det ansvaret måste vi ändå ta, alla veckans dagar och nätter.

Berra

Just det är så skönt. Ingen här dömer någon som tar ett steg i fel riktning. De har vi alla gjort, upprepade gånger! Snarare brukar man få peppning o stöd o önskningar om att "komma upp i sadeln" igen. Här behöver du aldrig bevisa något, eller prestera. Tänk på det, och skriv gärna även när du känner att du missat målet.

Kämpa på!/Anders

Till er båda! Ni gör det bra. Stå ut I den ibland vidriga abstinensen. Jag själv mår förhållandevis bra, en vecka efter senaste racet. En del bakgrundsångest som mol, men ok. Har varit ute och ätit med en god vän. Berättade att jag avstod alkohol för att jag har använt den av fel anledning ett antal ggr det senaste året, och att jag lovat mig själv att vara nykter ett tag framöver. Blev ämne för en bra diskussion faktiskt, och kändes väldigt bra.

Vi kämpar vidare!!!

Visst har jag själv vänt på det hela och sett att även "modig" passar in på det jag just nu gör. Men jag litar ju inte på mig själv. Jag har inte sett alkoholen som en livlina, snarare som ett livsberikande medel. Jag blir roligare, smartare och vågar mer. Det blir trevligare att laga mat, läsa en bok, packa skolväskor och borsta barntänder med vin i kroppen. Idéerna flödar och jag blir påhittig. Dock känner jag mig inte så jäkla påhittig morgonen efter.. Då lovar jag mig själv att det är slut, nu tar jag en paus.

Jag förstår hur du menar med livlina. För att uppnå den där personen som jag inbillar mig är jag, måste jag hinka i mig A. Det gör att jag klarar av det liv jag tror att jag vill leva.

Brist på självkänsla och ett borttappat jag antar jag står i skuld till det. Så vart börjar jag då?

Just nu känns det meningslöst. Jag kommer hoppa på det här tåget och kanske hålla ut ett par tre dagar, vara aktiv på forumet och känna mig duktig. Och frisk! Men så trillar jag dit igen och vågar inte krypa till korset utan struntar i den nya livlinan - vilken jag idag anser att den är.

Då smyger jag väl runt här i kulisserna som jag gjort det senaste halvåret.

Hur har du det Eulalia?

Hemskt egentligen detta med 1:a klass. Du är ju inte den första som faller dit härinne. Det finns ju då både en tillfredsställelse i alkoholen och en tillfredsställelse i att få något dyrt gratis. Fullt mänskligt och eg fullständigt förkastligt från bolagens sida. Tror det är för många som är som vi, el som blir som vi - beroende. Och det är svårt att kontrollera beroendet har jag märkt. Tre glas är lite, låt det fortsätta så.

Sunt att resonera kring känslor och beteenden. Glad att man kan göra det här!
Jag som du Sisyfos kan dricka mycket måttligt och inte alls och det är så jag vill ha det. Men vid stress, känslomässig press faller jag lätt tillbaka till smygandet, för att få i mig lite extra.
Och jag för en kick av smyget, fast inte lika mycket som jag får ångest efteråt!
Tokigt beteende.
Påsken har tack och lov varit måttlig och mycket trevlig?

Tack båda! Vad skulle jag göra utan alla er! Styrkekramar tillbaks!

Att bli fri tar tid tror jag. Kanske inte ens möjligt. Jag famlar runt. Känner igen mina betoendemönster och vill inte hamna där igen. Så fri? Nja, jag kanske aldrig kan dricka vin hemma igen ensam, men kanske aldrig heller kommit på tanken om tendenserna till beroende inte fanns där från början. Svårt är det. Och du gör högst rätt som funderar och reflekterar. Det måste börja där.

Du har ju kommit hit! Och söker hjälp. Du har också kommit till en insikt att du vill förändra det som är nu. Det är starkt och modigt.

Jag känner igen mig så väl i din historia. A var min livslina, utan den drabbades jag av oerhörd ångest. Vågade inte vara utan. Har haft panikattacker, trauman i livet ingen medicin hjälpte bättre än alkoholen. Jag kände att jag knappt kunde överleva utan den.

Alla här har vår egen historia om när vi kom till insikt, vilka mål vi sätter framför oss för en förändring. Själv har jag fått massor med stöd i min process genom att läsa alla fantastiska livsberättelser - som är starka och ärliga - här på forumet. Alla är otroligt stöttande och man kan ställa alla "dumma" frågor (inga frågor är dumma för övrigt).

Jag har inte (förrän nu) haft en enda vit dag på 10 år. De senaste 5 åren har allt eskalerat och jag kan inte gå utan alkohol. Alls. Jag dricker lite hela tiden. Blir inte full och raglar runt, men jag är konstant salongsberusad kan man säga. Till slut fick jag nog. Gick ju som i en dimma hela tiden. Jag klarade också allt jobb, barn, hem. "Funktionell alkolist" är det något som heter. Det är nog jag. Jag är "bara" inne på min 2:a vita dag - men för mig är det jättestort. Första dagen var oerhört tuff, idag har det gått riktigt bra. Eller OK i alla fall. Känner hopp och känner mig motiverad att fortsätta. Jag dog inte av att inte dricka alkohol! Inte heller hamnade jag på psykakuten! Fantastiskt! Mitt mål är att bli helt A-fri, men jag sätter inte det i pannan på mig nu utan tar varje timme, var dag i taget. Och förlorar jag fotfästet är det viktigt att jag inte förtvivlar och ger upp, utan ska resa på mig igen.

Se det här som ett första steg! Ett modigt steg.

Tack för att du delar din berättelse. Lycka till!

Håll ut Rabarber! Det värsta är snart gjort. Tycker att du är otroligt stark som kämpar. Ge inte upp! Styrkekramar!

Hoppas du kan sova rabarber. Just detta har jag tur med. Kan oftast sova närsomhelst oavsett oro eller ångest.

Men då är vi ju kompisar som håller samma dygnsräkning! Vad härligt! Då kan vi hålla extra koll på varandra och peppa :) Jag läste någonstans i forumet att flera också håller koll på antalet vinflaskor de INTE dricker, som någon form av boost (och antagligen en förfärlig upptäckt samtidigt). Så jag kan konstatera att jag då inte har druckit 3 flaskor hitintills. Det måste ju kroppen bli jätteglad av :)

Idag har det gått förvånansvärt bra (jämfört med igår). Tänkte till och med att om jag fick samma ångestattack ikväll som jag fick igår, då skulle jag faktiskt ta mig ett glas vin. Men det behövdes inte! Heja Ramlösa! Jag klunkar i mig litervis. Det hjälper. Och försöker hålla matklockan så att jag äter (även om aptiten inte är på topp). Nu bävar jag bara för sömnen som mer eller mindre var obefintlig i natt. Och att jag ska vara på jobbet imorgon och fixa det - det blir min nya svåra prövning. Men jag har som sagt till mig själv att jag tar det här timme för timme, dag för dag.

Och igen - starkt att ta steget! Vi fixar det här!

varför jag inte kan ta ett glas vin.
I veckan blir det några dagars arbete på annan ort. Kommer att möta upp några kollegor, som vi brukar blir det middag och vin till maten.
Ingen kan tro att jag har ett destruktivt förhållande till alkohol. Sköter mig i jobbsammanhang, dricker ytterst måttligt, bara något glas vin.
Tänker nu att det där fixar jag. Jag kan ju sköta mig. Det är inte så farligt att ta ett glas vin till maten. Det är ok..väl?
Nu behöver jag komma ihåg att det inte är ok. Jag vet ju aldrig när mitt ohämmade drickande slår till. Ett glas på jobbmiddagen på onsdag kommer att få mig att tro att jag kan hantera ett glas vin till maten..nåja två.. när jag kommit hem på fredag. Som garanterat blir så
att jag köper hem en till flaska vin till helgen därpå. För jag kunde ju dricka måttligt de senaste gångerna...jag kunde ju det..

Jag vill inte trilla dit igen. Jag vill må bra och känna mig fri från alla alkoholistiska mönster. Så det så!

Kämpa rabarber. Dygn 3 för oss imorgon! Vi är väl båda nya här. Har aldrig druckit till vardags så mycket men var så trött på söndags och måndagsångesten efter mina helgrace med A. Började prata så mycket skit och sårade folk jag gillar osv. Kan inte längre stå för hälften av all skit jag häver ur mig på fyllan. Det är inte jag. Lycka till!