Dygd kan jag inte stava till
Espadrill, förnumstighet nej tack.
Ej heller moral eller pekpinnar.
Inget av det är verkningsfullt på den här planhalvan.
Som så mycket annat i livet så behöver viktiga beslut i någon mån vara lustdrivna eller hur?
Det svåraste om jag kokar ner några av tråk-effekterna av ett nyktert liv är möjligheten till lite socialt accepterad glömska. Men det måste finnas vägar runt det, tänker jag.
Och något stort som jag har upptäckt i nykterheten och som är nytt för mig: