av Kaveldun

Kaveldun
sön, 2022-08-14 - 11:21

Sista akten

Att starta en ny tråd här har inte varit självklart för mig. Jag har varit här förut och kom då en bit på väg men ramlade sedan tillbaka ner i gamla mönster .. med lite olika variationer. Nyktra perioder varvat med perioder av ohälsosamt drickande …nästan enbart i ensamhet och så dolt som möjligt. Att jag inte tog kampen för nykterhet på ännu större allvar är något jag skäms rejält över och det har hindrat mig från att skriva/delta här. Så tjatigt med någon som lägger ut texten och sedan inte håller! Jag har under de år jag inte varit aktiv här ändå läst trådar - inte hela tiden men då och då . Jag har gjort några enstaka spridda - och tycker jag själv - tveksamma och oklara inlägg men mest betraktat alla på håll. Med beundran, bävan, längtan, oro osv. Beundran inför den envishet och beständighet många av er visat i den resa det innebär att bli nykter och leva ett nyktert liv.
Det som ofta är en initial kamp men som efter ett tag - i alla fall för flera - verkar bli ngt som är mer eller mindre självklart. Men aldrig så självklart att ni inte noterar och lyfter vinster, tacksamhet, lugn osv.
Det är fascinerande att läsa trådarna från början till slut och se/höra när det liksom vänder ..när kampen blir mindre svår och nykterheten brer ut sig nästan som ett ljus mellan raderna. Livet går vidare …inte ständigt soligt och lätt men med en botten och ett lugn som gör hela skillnaden. Jag vill tacka alla er som beskrivit/beskriver den resan. Och såklart även alla som beskriver en mindre rak utveckling ( ingen är helt rak förstås). Att följa er har varit en lykta i mörkret ..för att använda en sliten bild. Men just så.
Denna sommar har jag verkligen försökt se på mina mönster och mitt drickande så uppriktigt jag kan. Jag känner väldigt bokstavligt att det är ’sista akten’ för mig. Det handlar om ålder - jag har fyllt 60 år och nu går jag in i den sista akten ( som om jag inte förändrar livet inte lär bli särskilt lång utan snarare en kort prolog). Vad gäller nykterheten och att bli en nykter människa så är det också ’sista akten’ och här är jag osäker på om åldern spelar så stor roll utan det är snarare att jag är så helvetes trött och less på dessa försök och perioder som är halvhjärtade och håller på några veckor/månader ..för att sedan upphöra. Det är så urbota urledsamt att på detta långsamma, segdragna sätt ta livet av sig. Ibland har jag tänkt att om jag inte blir nykter kan jag ju lika gärna supa ihjäl mig. Ja - det är ju precis det som sker förresten …i mitt fall i det fördolda och på lite dyra viner - som jag efter två glas kan byta ut mot vilket skitvin som helst som finns tillgängligt.
För att inte bli alltför långdragen - vilket jag ändå blir - ska jag kort beskriva livet sedan jag lämnade forumet sist.
Jag var redan då i en ganska stressig jobbsituation med mkt ansvar. Av olika anledningar fick sedan vår organisations högsta ledning gå och jag blev erbjuden det jobbet. Det innebar för mig att jag skulle bli chef över tidigare chefskollegor och även ha det yttersta ansvaret för många människor, verksamhet, ekonomi osv.
Jag var ytterst tveksam till att kliva upp men tackade efter ett tag ändå ja med reservationen att jag i första vändan ville göra det tidsbegränsat med en möjlighet för mig att omvärdera beslutet efter 1,5 år. Så blev det.
Jag ska inte gå in i långa utläggningar kring hur detta har varit mer än att det förstås inneburit ännu längre dagar, många kvällar och ibland även helger av arbete. Initialt också förstås en period där jag behövde ’bevisa’ att jag hade ’befälet’ och få med mig kollegor och organisation. På det stora hela har det gått bra. Bra i meningen att min arbetsgivare och fd chefskollegor och medarbetare visat uppskattning …och verksamheten har utvecklats. Ingen dans på rosor såklart och varken konfliktfritt eller väldigt lätt. Men ändå.
I ngn tråd jag läste här skrev någon att vi som är alkoholister ofta berömmer oss över att vi jobbar ’så bra och hårt’ men att sanningen är den att vi skulle göra ett väldigt mkt bättre jobb om vi var nyktra! Jag minns att jag skrattade när jag läste det och tänker att det är förbannat sant. Det som också hände var att den ökade arbetsbördan i kombination med att jag bor ensam gjorde att jag föll ner i gamla mönster. I alla fall en variation av dem. Jag drack för att koppla av, för att få sova, för att känna ro men även för att fira framgång. Jag varvade drickandet med kortare och längre uppehåll och jag var i princip noga med att inte dricka när jag skulle upp väldigt tidigt ( oftast) eller hålla i viktiga möten osv. Jag har nog druckit mindre än tidigare och jag har förlagt drickandet till dagar när jag vet att jag är ensam och att jag inte ska upp och prestera följande dag.
Med det sagt så är det precis samma skitdrickande som perforerar kroppen och kanske ännu mer själen.
Det som försvann för mig var också tiden för självreflektion. Medveten om att jag låter väl mkt som ett ’offer’ här. Självklart är det så att jag hade kunnat välja att ägna mig åt självreflektion istället för att dricka! Men allt gick i rasande fart och jag var inte stark/klok nog.
Nåväl - innan sommaren valde jag att kliva av den roll jag gått in i ( och det sker inte direkt men till årsskiftet). Jobbet ’gick bra’ men i bakhuvudet kände jag att livet skulle bli ännu mer jobb i kombination med drickande i luckorna . Och sedan skulle det vara slut.
I samma veva fick jag veta att jag ska få ett barnbarn. Jag blev så otroligt rörd och omskakad av det beskedet och kände också hur oändligt gärna jag vill leva och se det lilla barnet växa upp. Hur länge jag lever vet jag ju inte…men jag vill göra vad jag kan för att överleva.
I sommar har jag känt i hela kroppen hur rätt detta beslut är och att jag nu har min sista chans till ett nyktert liv. Kanske låter detta löjligt dramatiskt men det är i alla fall min övertygelse. Torn skrev i ngn tråd att det faktiskt inte är de nyktra dagarna varvade med dagar man dricker som betyder ngt utan att det är den sammanhängande nykterheten som är den avgörande skillnaden. Jag tror att det är sant! Därför spelar det inte så stor roll att jag druckit mindre dessa sista sista år. Min hjärna är ändå ockuperad och sjuk av alkohol och jag är säker på - att för min del i a f - är fullständig nykterhet ända möjligheten till ett annat och värdigt liv. Det var väldigt många år sedan jag trodde ngt annat förresten …men jag har blivit än mer övertygad.
Att jag vågar starta en tråd igen är kanske ändå inte mina mer intellektuella insikter/fakta osv ( de har jag ju haft länge men det har ändå inte räckt!) utan det är ngt annat. Känslan i hela kroppen att det är nu eller aldrig. Inte nu och sedan ett nytt försök om ytterligare tre år.
Nu startar jag denna tråd med ambitionen att skriva här då och då som en form för självreflektion. Det känns lite förmätet att lägga tråden här men jag är för länge sedan förbi stadiet ’att förändra drickandet’. Det tåget gick för länge sedan. Det är nykterhet som gäller för mig om jag ska se mitt barnbarn växa upp. Jag har just nu inget sug alls men vet att alkoholen är listig , stark och falsk. En jävla vän att hålla i handen när det blåser.
En sista reflektion …att nå sin botten kan väl se ut på olika sätt. Jag har ju en segdragen och lång botten. Har inga dramatiska fyllor där andra människor ser eller olyckor eller frånvaro från jobb osv. Men likväl en gyttjebotten. Men för ett tag sedan hade jag en stark upplevelse som kändes som en djupare botten och som fick mig att fatta att det verkligen är sista akten. Jag var med om ngt fantastiskt lyckligt - som involverade båda mina barn och många andra människor. En händelse där jag hade all rätt att känna mig mkt stolt och tacksam och glad. Jag var överväldigad av detta men hanterade det genom att - efter ngn dag - söka ensamheten och dricka. Det var det sätt som jag kunde möta, smälta glädjen.
Det var ännu värre än att dricka på stress och prestation. För vad har man kvar om man inte kan stå ut med glädje?

Andrahalvlek
sön, 2022-08-14 - 11:36

Välkommen tillbaka @Kaveldun ❤️ Vi har saknat dig!

”Det är fascinerande att läsa trådarna från början till slut och se/höra när det liksom vänder ..när kampen blir mindre svår och nykterheten brer ut sig nästan som ett ljus mellan raderna. Livet går vidare …inte ständigt soligt och lätt men med en botten och ett lugn som gör hela skillnaden.”

Det sker ett systemskifte efter en tid. Då man verkligen inte vill dricka. Då man har genomskådat alkoholromantiken. Då man inte vill vara en del av den skitindustrin mer. Inte en krona mer ska de få av mig, förutom de pengar som jag lägger på alkoholfri öl. Den delen av alkoholindustrin vill jag gynna.

Det är inget val för mig längre. Jag dricker inte alkohol. Punkt. Det finns numer ingen situation som skulle göra mig obekväm, jag väljer alltid ett alkoholfritt alternativ. Likväl som jag hade valt glutenfritt om jag vore glutenintolerant. Jag pratar om min nykterhet till alla som frågar, men annars säger jag ingenting. Jag är inte min nykterhet. Jag är en hel massa annat.

Och faktum är att alla mina känslor är mer genuina. Mer på djupet. Jag skrattar hjärtligare, jag njuter mer av umgänge, jag njuter mycket mer av allting. Jag blir nog argare och ledsnare också, men även de känslorna behöver man ha närhet till. Just exploderande ilska fick jag jobba lite på att hantera i början minns jag. Det var den första känslan som jag noterade var riktigt stark.

Grattis till lilla blivande barnbarnet ❤️ Det kommer att bli alldeles underbart för dig att få uppleva den starka kärleken helt nykter! Helt utan skav och luddiga filter.

Kram 🐘

Kaveldun
sön, 2022-08-14 - 12:06

Tack @Andrahalvlek - du ihärdiga elefant!
Det där med att lämna alkoholen för gott har du ju verkligen visat genom att stå ut med så mkt och inte falla tillbaka. Jag blev så glad när du kom tillbaka ( ja jag har ju läst utan att skriva själv) och förstår att livet vänder för dig nu.
Vilken kämpe och förebild du är och alltid med så många goda råd i innerfickan ☺️

Se klart
sön, 2022-08-14 - 12:30

Välkommen @kaveldun, jag tänkte på dig senast igår då jag plockade en vildvuxen gul och lite tufsig men mycket vacker blomma som står vid ett vattendrag- där det tidigare måste ha legat ett hus. Intill växer kaveldunen stolta och vackra, precis nu är deras bästa tid och det fick mig att fundera på hur du har det.
Fint att du är här igen.
Och grattis till ett barnbarn, jag fick samma besked igår, en liten människa kommer i mars. Även om 6-åringen tittade skeptiskt på ul-bilden och frågade om det kanske var en sköldpadda?
Sista akten kan bli lång, men du har helt rätt i att vi rör oss mot horisonten i snabb takt- vi vill gå långt och länge.
En sak tänker jag på, och eftersom vi känner varandra sen gammalt så känner jag mig fri att skriva.
Du har en insikt som nästan ingen har när hen kliver in här, jag har följt så många nu. Allvaret som krävs för att kunna göra den förändring som krävs.
En sak som jag har slutat med- TROR jag- är just dessa olika exempel på att ”jag har aldrig” (kräkts, försovit mig till viktigt möte, fyllegrälat med mina barn)
Jag var ganska noga med dem ”aldrig-grejerna” i början. Kanske ville jag hålla någon bakdörr öppen- kanske ville jag intala mig själv att jag var nån annan sorts alkis.
Vi är ju det- inga parkbänkar- konkurser.
Men precis som du beskriver, alkoholismen är progressiv- och förkortar livet. Även för oss som dricker dyrt.
Det som dyrdrickarna har gemensamt med parkbänken är en icke-robust tillvaro. Vi vet aldrig riktigt. Det präglar våra liv på så många sätt och det kräver lång tids nykterhet för att riktigt förstå.
Jag har aldrig- har alltså ingen betydelse för vad som kommer.
Läste i nån amerikansk sobergrupp om just
”I never drink in the morning-until I did. I never hid booze- until I did” ja du fattar.

Jag är så himla glad att du väljer att komma tillbaka. Skam hör inte hemma här, det är återseendet som är fint.
Kram ❤️

Charlie70
sön, 2022-08-14 - 12:35

@Kaveldun Varmt välkommen tillbaka! Det är mycket du beskriver i ditt drickande som jag kan sätta som copy paste på mitt eget drickande. Blev särskilt berörd när du skriver om att du inte ens kan hantera glädje utan att dricka ensam. Så gjorde ju jag också.

Nu har du ett kommande litet liv att älska och vara en förebild för. Stort, stort grattis! Mitt absolut viktigaste antabus har varit just mina barn och kanske framförallt min son som blev väldigt olyckligt drabbad av mitt drickande. Kort period men det räckte för mig.

Kram!

Andrahalvlek
sön, 2022-08-14 - 14:01

@Kaveldun Kan jag, så kan du. Nu är det dags. Det känner jag på mig. Var aktiv på forumet, häng på några rookies och räkna stolt era nyktra dagar och veckor - det är enormt motiverande i all sin enkelhet. Jag firar fortfarande glatt årsdagar och halvårsdagar, ibland jämna hundradagar också. Jag är galet stolt över min nykterhet och vill så gärna visa för andra medlemmar på forumet att det går. Det går faktiskt.

Kram 🐘

Kaveldun
sön, 2022-08-14 - 14:22

Tack för inspel @Se Klart och Charlie70.
Så underbart för mig att ni är kvar här och skriver. Följt/följer er båda förstås.
Se Klart - så fint att du tänkte på mig när du såg Kaveldunen vaja. Varför jag valde det namnet är lite oklart för mig men när jag läser din kommentar tänker jag att Kaveldunet kan se sammanhållet och kontrollerat ut på håll men det blir ju en jävla oreda inomhus om det exploderar:-)
Och jag är tacksam över att du fritt skriver det du tänker och inte ngt annat. Jag förstår - bl a genom att läsa här - att det med tiden - om tiden är nykter vill säga - kommer insikter som inte går att forcera fram. Och att mina ’aldrig full när barnen ser’ osv står för ngt. Det är inte så att jag tror att jag är en annan variant av alkoholist - alkoholism är en progressiv och dödlig sjukdom för alla. Och jag är alkoholist - inte minsta tvivel om den saken. Men nog kan det vara ett ( onödigt) sätt att försöka behålla ngn sorts värdighet. Är så full av skam över mitt drickande men… jag har i alla fall inte…..
Jag vill inget annat än att låsa alla bakdörrar nu. Och någon ’fin’ alkoholist är jag gudbevars inte. Jag har just kräkts i sängen och bara vänt mig om och sovit vidare för att dagen efter gå och lägga mig i ett annat rum - oförmögen att städa upp ( det är en bild som inte lämnar näthinnan och som jag skrivit upp för att kunna ta fram när den falska rösten viskar att ’det nog inte var så farligt ändå’).
Jag är rent konkret i ett skede i livet då jag har haft större möjligheter än många andra att dölja mitt drickande som ju tog fart först efter att barnen flyttat och jag skilt mig. På gott och ont tänker jag ibland. Med mindre barn hemma hade kanske poletten ramlat ner lite snabbare?
Att vara ’duktig på jobbet’ är väl en klassisk alkoholistgrej. Man presterar för att ingen ska märka ngt och för att man går med ständigt dåligt samvete. Sedan går det inte att prestera på topp när man dricker - det uppstår för många fallgropar och skutan är för ostadig.
Jag ska vara uppmärksam på de där ’jag har aldrig’…..tack!
Och Charlie70 - fint att följa din resa.
Att dricka på glädje ( isolera sig och dricka sig full och tänka på allt det fina medan fyllan stiger i hjärnan ) är en så jädra trist grej. Att inte kunna ta in det fina som sker utan att behöva förstärka och omvandla det med alkohol.
När det hände mig så fick jag ändå en ännu större insikt om att jag är sjuk. Att det är ett sjukt beteende. Och att jag bara måste ta mig ur detta om jag vill leva. Annars kan jag lika väl supa ihjäl mig och snabba på DEN resan.
Jag måste ut på andra sidan denna gång…och med andra sidan menar jag en sammanhängande nykterhet - en som jag inte bryter.
Jag kommer med all säkerhet att ha en längre period av trötthet och svajighet nu även om jag är över den första nyktra perioden. Och nu tänker jag jobba mindre och försöka vila mer.
Det är inte på jobbet jag leverera….jag ska gå dit och göra det jag ska men det kommer inte först på min egen dagordning.
Aldrig mer tror jag.

Kaveldun
sön, 2022-08-14 - 15:41

Måste bara tillägga att episoden när jag kräktes i sängen skedde för knappt ett år sedan. Och att jag efter det - varvat nyktra perioder med riskfyllt drickande. Tänker att ordet ’just’ ställde till det…som att det hände just nu.
Detta tillägg kanske låter som ytterligare ett sätt att distansera mig från alkoholen - som att jag är en ’bättre’ alkoholist eller att jag inte är illa ute.
Men anledningen till att jag tar upp det handlar mer om att det varit en så stor spärr för mig att skriva här igen. Det är inte ngt jag gör lättvindigt. Jag behövde en period av nykterhet och en mkt stark - både intellektuell och känslomässig vilja - att ta mig vidare för att kunna sjösätta en ny tråd.
Jag är förstås inte helt säker på om jag kommer att klara av det denna gång ( heller) men jag vet att det är det absolut viktigaste jag har att jobba med. Och att livet - om jag inte slutar dricka - aldrig blir fullt ut levande igen. Oavsett allt annat.
Jag vill vara en människa som det går att lita på. Som jag litar på.

Andrahalvlek
sön, 2022-08-14 - 17:15

@Kaveldun Jag kräktes också i sängen. Natten efter mitt 50-årskalas, som min äldsta dotter fixade till mig som en överraskning. Dagen efter la jag alla kuddar och filtar ovanpå kräkset, när hon kom in och kröp ner i sängen och frågade om jag var nöjd med kalaset.
- Det luktar konstigt?
- Det måste komma utifrån.
Mitt hjärta höll på att studsa ur bröstet, men hon upptäckte det aldrig tack och lov. Det var i oktober 2019. Den 9/2 2020 blev jag nykter.

Kram 🐘

Andrahalvlek
sön, 2022-08-14 - 17:18

När man skriver här tvingas man sätta ord på tankar och känslor. Det ramlar ner polletter på löpande band. Man ser mönster på ett annat sätt. Och att sen få ta del av andras reflektioner gör allt bara bättre. Vi är varandras bollplank.

Kram 🐘

Se klart
sön, 2022-08-14 - 20:33

Kära @kaveldun känn dig inte nånsin tvingad att varken förklara eller redogöra för. Jag vet med mig själv att jag kan använda ord för att förhålla mig på olika sätt och jag har fortfarande kämpigt med att tex kalla mig alkoholist! Jag är ytterst försiktigt med hur jag pratar kring mitt icke-drickande med andra.
Så det var på intet sätt någon kritik eller att verka smart.
Jag är säker på att du klarar att bli nykter, och att den tiden är nu.
Jag är själv inte så himla aktiv på forumet men kommer att hänga med dig på resan nu. Lets do this som man säger. Ta en stund i taget och som du redan vet så kommer många chanser att undersöka allt möjligt jox där under.
Jag har precis som du- gått överstyr när barnen flyttade och inga tider att hålla likt bandyträningar lördag morgon.
Och likt dig har jag sent om sider fattat att jobbet inte ska äga mig, inget ska äga mig.
Kram 🥰

Kaveldun
sön, 2022-08-14 - 21:23

Jag tyckte varken du var smart på ngt negativt sätt eller onödigt kritisk @ Se Klart.
Utan snarare att du såg något klart:-)
För mig är många inlägg här som en skola - en ovanlig skola där lärarna också går i skolan. Och där jag samtidigt är min egen - undersökande - lärare.
Precis som du skriver @ Andrahalvlek så ser man saker och mönster när man sätter dem på pränt.
Ikväll känner jag mig så tacksam över att jag skrivit in mig i skolan igen! Att denna plats finns.
Det är höstterminen som ska börja och jag blir faktiskt lite gråtfärdig när du skriver att du tror att jag ska klara det och att du ska hänga här ibland Se Klart.
Du och många andra här har varit så viktiga för mig ….även under den långa period jag varit tyst. Så många meningar jag har memorerat och återkommer till - inte bara Torns ord om att det är den långvariga/obrutna nykterheten som betyder mest.
Jag tror också att det ska gå nu. Jag är rädd för stora ord eftersom jag misslyckats under så lång tid. Men något känns annorlunda och jag vill så oerhört gärna leva och se hur det går med allt.
Nu ska jag vässa pennan och stanna i skolan - min egen och alla andras.
Det är ju en skola som premierar andra saker än den konventionella. Och på ngt plan verkar den pågå för evigt.

Torn
sön, 2022-08-14 - 21:53

@Kaveldun Välkommen tillbaka!🤗 Du skriver att något känns annorlunda, det är bra, riktigt bra. Jag tror att det är det som gör att du kommer lyckas bli fri från alkoholen för gott nu. Det måste till en genuin känsla av att det får vara nog en gång för alla. För egen del så var det det som gjorde susen. En extra kraft och vilja på något sätt, som jag aldrig hade känt tidigare. Något helt annorlunda.

Kram

Ny dag
sön, 2022-08-14 - 22:53

@Kaveldun Välkommen tillbaka, jag känner så igen mig själv i din berättelse och då jag är i början av min resa denna gång och slår gärna följe längs vägen här. Jag har läst här p forumet under flera års tid och gjort otaliga försök att minska, dricka måttligt etc men som så många andra inte klarat det i längden. Nu har jag 26 nyktra dagar som gått förhållandevis enkelt men nu när vardagen drar igång imorgon så kommer det nog att bli tuffare. Kram 🥰 och fortsätt kämpa, du känns väldigt bottnad i att inte ta det där första glaset! ❤️

Kaveldun
sön, 2022-08-14 - 23:17

Tack @ Ny dag!
26 nyktra dagar är en bra början och jag slår väldigt gärna följe med dig. Att vi behöver varandra/andra är en sak som är säker. Så fint med en klasskamrat.
Och tack Torn. Ja den riktigt genuina viljan behövs. På så sätt är ju resan mot lång nykterhet både ngt man gör tillsammans med andra - och ngt man gör ensam. Att faktiskt inte ta första glaset och att behålla kursen . Det är ju inte minst relationen med sig själv man behöver reparera och utveckla.
Jag hamnar så lätt ’ i huvudet/det intellektuella’ …men det räcker inte här. Det spelar ingen roll hur mkt jag vet om alkoholism och nykterhet om inte känslorna är med. Och jag måste jag ’göra nykterhet’ - aktivt.
Tack alla som skrev i min tråd i dag ☘️☘️

Se klart
mån, 2022-08-15 - 08:27

Jag tänker inte att du ”misslyckats under lång tid” utan har processat ett stort och livsviktigt beslut.
Ett enda råd; skriv hur det än är. När en släpper taget om forumet beror det oftare på skammen än något annat. Och skammen måste man jobba mycket med- som nykter. Skam genomsyrar oss på så många vis- ibland/för några av oss är drickandet till och med ett symptom på skam-sjuka.
(Sen blandas allt ihop i oaptitlig soppa.. )
Men det går över- så småningom.
Så släpp inte taget. Njut av måndag om möjligt 🥺😍

Geggan
mån, 2022-08-15 - 09:49

Hej @Kaveldun ! Jag önskar dig också välkommen! Jag känner igen mig i så mycket som du skriver om. Så galet många år som jag höll på med detta fram och tillbaka. Men så en vacker dag förra hösten var det nog. Som genom ett mirakel kom detta forum i min väg, fattar fortfarande inte hur. Här har jag fått känna igen mig, ventilera stort och smått, fått stöd, goda råd och medkänsla. Det är nu det ska ske!