av Lillasyster_n

Lillasyster_n
mån, 2020-07-06 - 08:40

Hej, det är min första gång här. Första gång överhuvudtaget i den här situationen. Jag trodde inte att det behövdes, men mina tankar har förvirrat mig senaste dagarna. Här kanske jag kan trassla ut.
Jag sitter efter två vita veckor och känner både glädje och sorg. Glädjen över att alkohol inte gett mig ångest, felprioriteringar, bakfylla, fått mig att avstå aktiviteter som gör mig gott. Sårat någon jag tycker om.. Glädje över att vara pigg och alert, en aning rastlös men uträttat mer än vad jag kunnat gjort på länge. Att jag har haft nätter med 8 timmars avkopplande nykter sömn. Bevisat för mig själv, att jag inte behöver alkohol varma sommarkvällar..
Jag behöver inte vara orolig för att sätta mig i bilen tidiga mornar, vardag som helg. Behöver inte vara rädd att någon kommer på oväntat besök. Allt är bättre. Jag vet att allt är bättre. Men senaste dagarna har jag också känt sorg. Alkoholen har varit min bästa kompis och min värsta fiende. Och det är svårt att bryta med sin bästa vän. Jag känner enormt sug ibland, som plötsligt hugger tag i mig. Och jag vet att det går över. Jag har gjort min research, en dag i taget, en stund i taget - det går över. Jag har satt upp målet att vara nykter hela sommaren, för att förändra vanor. När jag tog det här beslutet för två veckor sedan, var inte botten nådd, jag låg inte i diket, jag insåg bara att jag körde alldeles för nära kanten - och att om jag inte gjorde någon slags förändring, skulle jag åka av. Och jag är stolt över mig själv för det beslutet.
Men idag är det svårt. För jag har svårt att se en dag i taget. Har svårt att infinna mig i att det kanske är slut med min bästa vän. Jag känner inte för att dricka. Det är inte det. Jag känner uppgivenhet att det kanske inte bara är för sommaren, utan för all framtid. Och den förändringen är stor att hantera. För vem är jag utan vin en fredagskväll, eller en ljummen onsdag framför grillen? Hon som alltid livar upp personalfesten, eller är social och pratglad på middagar. Jag måste lära mig att hantera allt som är tråkigt i livet, det jag livade upp med alkohol. Jag måste hantera att vara själv utan alkohol. Att ha tråkigt ensam utan att dricka. Jag har inte varit ensam på två veckor, jag tror det har varit ett vinnande koncept. Jag ska inte vara själv på hela sommaren. För jag vill klara det här.
Men det är tråkigt att känna sorg, över någonting som i grunden inte ger mig speciellt mycket glädje, mer än för stunden. Det är konstigt. Totalt ologiskt.
Och jag trodde inte att jag behövde logga in ett alkoholforum för att berätta detta, mest för mig själv. Men här är jag. Och det känns kanske lite bättre. I all stingslighet och förvirring. Det är en stor förändring, och jag vet att jag inte ska bli överväldigad. Men jag har haft svårt senaste dagarna att tänka kortsiktigt. Kanske för att jag är klar i huvudet.
Det är fint att veta att man inte är ensam, att det finns så många i samma situation. Det behövs.

Ensam1984
mån, 2020-07-06 - 09:03

Hej och välkommen till vårt lilla hörn, vad bra att du kommit hit och får skriva av dig lite. Du ställer de frågorna som de allra flesta ställer sig i början. Vem är jag egentligen utan A? Kanske är det en person som finns därunder som man inte ens känner?

Mitt förslag är att verkligen lära känna dig själv igen när din nyktra resa pågår, för det blir lite av en pånyttfödelse. Det är läskigt, men innerst inne i sig själv, opåverkad så är man ju faktiskt en person som måste hantera tråkiga saker, som kanske inte är så social som man önskar osv... antingen accepterar man det, försöker göra någonting åt det, ja... eller så dricker man. Men då tillkommer andra konsekvenser.

Lev det liv du förtjänar!

Och är det så att man inte har problem med A så är det ju heller inget svårt att avstå!? Eller?

Kram

Se klart
mån, 2020-07-06 - 09:07

Jag körde inte heller hela vägen ner i diket men backade undan från stupets kant.
Helt krasst är det så att sorgen går över och att få NYA svar på vem du är om du inte livar upp personalfesten vore väl rätt inteessant. Nån annan kunde kanske rentav ansvara för det. Och utvecklingspotentialen i att fortsätta liva upp personalfester eller fyllna till vid grillen är mkt små. Vi vet hur det slutar.
Läs om postakut abstinens. Eller läs Rebecka Åhlunds bok Jag som var så rolig att dricka vin med.
Lycka till.

Ångestmoln
mån, 2020-07-06 - 16:24

Känner så igen mig i det du skriver! Du sätter verkligen ord på exakt så som det är för mig också, allting! Försök tänka att du inte är ensam om att känna så här och att suget faktiskt går över. Man ångrar ju aldrig en nykter dag men många gånger har man ångrat att man druckit, den tanken hjälper mig litegrann. Och precis som du skriver- en dag i taget. Det är det viktigaste, att tänk för långt framåt blir övermäktigt. Det är du och ingen annan som för glaset till munnen, det är vara du själv som kan förhindra det. Lite klyschigt men så är det ju... ?

Kennie
mån, 2020-07-06 - 21:17

Precis som du så beslutade jag mig också för att ta en paus från alkohol, tre månader var mitt mål. Jag känner igen mig i mycket av det du skriver, den sociala som drar igång festen, vinet i solen, och dessutom att det inte hunnit gå så snett ännu, men att man ändå känner att man måste panikbromsa. Jag ser det som att vår instinkt är klokare än vi själva. Ungefär som att djur flyr när de känner doften av brandrök, de behöver inte vänta på elden för att förstå faran. Men det kan ändå göra det svårt, och man lurar sig lätt att tänka att det inte var så farligt, men egentligen vet man.. Känner också igen mig i att egentligen inte ens vilja dricka, men ändå tycka att det väl är något man behöver i sitt liv. Eller tyckte, snarare. Det som är så bra med att åtminstone först tänka sig en begränsad nykter period är att det inte känns så slutgiltigt och skrämmande, och under tiden hinner hjärnan ställa om sig, man lär sig mer om alkohol, och så smyger känslan sig på av att verkligen inte ha någon lust att dricka, och att man inte längre sörjer alkoholen. Tiden får saker att falla på plats. Och jag har märkt att de vänner jag brukar ha roligt med är det lika roligt att träffa med alkoholfritt i glaset. Det samma gäller för de där speciella stunderna, alkoholfritt rosé funkar lika bra. För mig har det hjälpt att läsa mycket om alkohol, boken Se klart tipsade om är jättebra! Och alla klipp på Youtube som Andra halvlek nämner ger också mycket.
Ta en dag i taget och lita på din grundkänsla, som verkar vara lättnad och glädje över att slippa all skit som alkohol ställer till med...