av petit

petit
tors, 2020-09-17 - 17:14

Jag är en tjej på 26 år. Varit med om en del skit i livet, en mamma som var alkoholist hela mitt liv och som tog sitt liv när jag var 18. Jag har pappa och syskon, så stöd har jag. Men detta vet inte dom om, mina alkoholvanor.
Jag tror och känner att jag har problem. Jag tänker ofta, varje dag, på hur jag ska bli berusad, på vilket sätt, vad ska jag säga så att vi kan gå ut och ta den där ölen. Jag blev nyligen sambo med den finaste och snällaste killen jag någonsin träffat men jag märker nu att mina alkoholvanor är något jag skäms för..
Tidigare har jag levt själv och kunnat göra vad jag vill, men nu, han märker ju att jag vill dricka i stort sett varje dag men han tar det inte så allvarligt för jag blir nästan aldrig full eller beter mig illa.
Samtidigt så är jag väl medveten om att man kan ha problem ändå utan att bete sig så eller bli för full. Och det är väl där jag är.. Jag vill dricka varje dag, eller nej, jag vill inte dricka, jag vill ha berusningen (om än bara lite) varje dag, och jag tror att det är ett problem. Jag ville bara skriva av mig efter att jag läst alla starka människor här, tack.

Kennie
tors, 2020-09-17 - 20:22

Jättebra att du funderar över hur du dricker. Har du fått bearbeta det jobbiga du varit med om? Det låter ju som en sorts flykt, att vilja bli lite bedövad. Och det är lätt att trappa upp när det får grepp om en, det är verkligen en varningssignal när man börjar planera för hur man ska få dricka.. Sluta drick under en bestämd period, till exempel tre månader som de rekommenderar på Alkoholhjälpen, och läs på mycket om alkohol under tiden. Sen kan du ta ett nytt beslut. Tror du har enormt mycket att vinna på att ta tag i detta innan det hunnit gå längre, det blir bara svårare ju längre tiden går. Berätta om din oro för din kille också tycker jag. Att vara nykter är en stor befrielse. Ångest skapad av alkohol försvinner, vardagsglädjen kommer tillbaks, livet börjar glittra igen.. Styrka och värme till dig!

petit
tors, 2020-09-17 - 21:36

Hej och tack för ditt svar. Problemet med mig är att jag inte riktigt kan se den stora befrielsen med att vara nykter, eller se den, jag har svårt att acceptera att 'bara' vara nykter. Jag gillar inte Den känslan. Jag vill ha mer och jag vet att jag kan få mer (känslomässigt/psykiskt) om jag är onykter (vilket jag förstår inte är sanningen heller men ändå så gör jag det). Gör det mig till en hemsk människa? För det är så jag känner. Förmodligen handlar det väldigt mycket om självförakt tyvärr. Jag har tänkt många ggr på att ha en vit vecka, men inte ens det klarar jag, för jag vill inte? Men samtidigt så vill jag?

Det låter förmodligen väldigt omoget och ja, så är det nog, men samtidigt så har jag förstått någonting med min alkoholkonsumtion eftersom jag valde att skriva här. Jag känner att det är av Fel anledning jag vill dricka, jag vill dricka för att vara normal, mitt normala jag, det är rätt sjukt nu när jag skriver det.

Det känns väldigt tråkigt att ha ett liv utan någonting, och det i sig förstår jag låter/är väldigt tragiskt. Jag vet inte. Jag dricker nu ikväll och har gjort det dem senaste månaderna. Varje dag, inte mycket, men ändå lite varje dag för att (som du skriver) förmodligen fly och bli bedövad.

Angående min mamma så har jag gått i så mycket terapi, och hos så många olika. Det känns som att det ligger hos mig, att jag inte kan acceptera saker o ting.

Oavsett, tack snälla för ditt svar. Jag uppskattar det verkligen <3
Massa kramar!

Rule74
tors, 2020-09-17 - 22:27

Först vill jag säga att det är ett väldigt bra steg att börja skriva här. Du är så ung, men redan har du ett risktänk. Oavsett om du väljer att fortsätta att dricka i den omfattning du gör, så kommer det förr eller senare att få konsekvenser. Din kille kommer att börja ifrågasätta och vilja se förändring. Och det är ingen kul känsla eller situation att hamna i. När dina nära börjar se på dig på ett annat sätt, att de blir oroliga när du dricker. Hur tänker du på framtiden? Hur vill du leva och vara? Fundera på detta och försök att låta din kropp och hjärna vila från alkoholen ett tag bara för att kunna ta ett nyktert beslut om hur du vill leva ditt fortsatta liv.
Ta hand om dig - du verkar vara en fin människa som inte ska behöva gå i din mammas skugga<3.

Kennie
fre, 2020-09-18 - 12:50

Jag tycker inte alls att man är en hemsk människa för att man har en beroendeproblematik. En sak som alkoholen gör som jag tycker att det är viktigt att veta är att den tar över hjärnans belöningssystem. Det gör att när du inte fyller på med alkohol så känns det som att något fattas. Inga klassiska beroendesymptom, så det är lätt att missa kopplingen. När du sen dricker släpper oron/deppigheten/tristessen för stunden, och man tror man mår bra av alkohol, när vad som egentligen hänt är att den lindrar beroendesymptomen som den själv skapat. Sen kan det vara så att om man redan dricker varje dag så kan man behöva professionell hjälp i början. Mycket ny beroendevård går inte ut på att man måste sluta helt, utan att man ska få kontroll över alkoholen. Jag tycker du ska ta kontakt med sjukvården och be om hjälp. Du har inget att skämmas för, tvärtom, du är klok som redan nu förstår att det är allvar. Angående terapi och att gå vidare, jag tänker att vissa händelser går inte att bli helt fri från, de kommer alltid påverka en, men det går att ha ett bra liv ändå.
Ta hand om dig och häng kvar här!