Igår drack jag 15 öl. 8 stark och 7 folköl. Inte särskilt normalt. Hemma. Själv. Drack varken den 31a eller 1a, därav mängden som fanns hemma. Så, hur mår jag idag? Inte så farligt faktiskt. Är så van att vara sliten.
När jag varit vit några dagar mår jag fantastiskt bra. Och då finns det ju inget bättre än att kröka lite. Så fungerar min hjärna. Ju bättre humör och ju mer energi jag får, desto större blir lusten.
Har gjort allt man ska och kan under åren. Iofs har jag inte lagt in mig men allt annat. Antabus, Naltrexon, AA mm. Piller och psykologi. Gick på kbt.
Jag har förändrat mitt drickande. Förr blev jag opålitlig, knäpp, oskön. Det blir jag aldrig längre. Kan t.o.m. märka och förstå att jag är full när jag är full. Kan lägga band på mig. Men när det blir som igår, finns ingen broms. Allt ska ta slut.
Det här kommer bli min skriva-av-mig-hörna. Kan nog bli givande. Ikväll blir det antabus. Vill vara vit till påsk. Borde klara det.
Trevlig söndag till dig som kanske läser det här.

Vad bra att du tar tag i drickandet. Som du säger så mår man så mycket bättre utan, och det är klart att du klarar att bryta drickandet! Kämpa på och läs och skriv mycket här, det hjälper många!

Välkommen hit!

Ordvalen är så viktiga, vilka signaler vi skickar till vår hjärna. Du ”borde” inte klara det. Du SKA klara det. På samma sätt ska vi föreställa oss hur vi lyckas vara nyktra i alla möjliga situationer, som en förberedelse inför det som ska hända. Tänk innan så detaljerat som möjligt. ”Jag kommer dit, han säger så, den och den kommer och hälsar. Sen sätter vi oss till bords, maten kommer in och jag ber servitören om en alkoholfri öl” och så vidare. Som en generalrepetetion i skallen. Då är chansen stor att det blir precis så!

Med antabus har du dessutom både hängslen och livrem, du kan inte ens dricka eftersom du blir jättesjuk om du gör det. Men det är ändå viktigt att du gör den mentala resan tills du verkligen känner ”Jag vill inte dricka”, för då blir det hållbart i längden.

Kram ?

Hej Kennie och Andrahalvlek. Tack för att ni tycker till. Jag ska kämpa på. Vill hålla ett tag nu. För att få upp farten, hitta takten i nykterheten. Drack 6 folköl igår men tog antabus nu innan jobbet. Ska fortsätta ta den kontinuerligt så att jag täpper till alla luckor.
Ha en härlig måndag!

...kontrollerat okontrollerat. Vet mina mängder, köper aldrig mer än dagsbehovet, nöjd och tillfreds när det är slut. Varje dag. Mer eller mindre. Vita dagar den här veckan - måndag och onsdag.

Många gånger har jag högtidligt/modigt/övertygat sagt att nu ska/måste jag sluta dricka. För alltid. Men så fort ångesten släppt så har den lusten pyst iväg. Men nu, i dagens läge, tänker jag oftare och oftare att det nog är mitt enda alternativ. Har så mycket i livet nu som jag inte vill försaka och förlora. Vet bara inte vad jag ska göra istället.

Har läkartid angående alkoholen snart. Känns skönt.

Tjo.

Anonym26613

Det tar tid att landa i ett beslut. Kan ta flera år innan man är redo eller druckit klart. Själv känner jag just nu att jag sett och erfarit allt som A har att erbjuda. Det blev inte bättre än så. Och nu vill jag se vad nykterheten har att erbjuda.

Ett steg i taget, du går år rätt riktning ???

Tack för din input. Vad skönt att komma fram till den punkt då man ärligt kan känna att det blev inte roligare än så med alkoholen. Ny tid, nytt liv. Lycka till för dig ? Jag ska snart ta rygg på dig.

..är jag i valet och kvalet. Ta en antabus idag och få några rena dagar eller skjuta upp det till imorgon, så man får ta några måndagsöl? Detta eviga planerande och funderande kring alkohol.... Mentalt påfrestande..

Ha en härlig måndag.

Anonym26613

Hoppas du valde antabus och samlar på lite dagar ????

Du anar inte hur nära det var att jag tog Antabusen.. Hade den redo imorse, upplöst i ett glas vatten. Men blev nojig att det var för nära inpå mitt gårdagliga intag så jag hällde ut den. Tog med burken till jobbet för att ta senare men som vanligt hann beroendehjärnan ta över. Blev öl.

När man skäms och rodnar över något som är standard för en själv, som närstående ser dagligen, och man knappt ens vågar skriva det anonymt, till helt okända människor.. Då borde väl något gå in i tänket??

Ha en fin måndagskväll.

Då erkänner du det för dig själv samtidigt, och det är allra viktigast. Det kan ta sin tid att verkligen bestämma sig. Det räcker inte att vilja sluta dricka, man måste verkligen bestämma sig. Antabus är ett bra hjälpmedel, men du måste göra den mentala resan också. Från ”jag får inte dricka” till ”jag vill inte dricka”.

Och ett bra sätt att nå fram till att verkligen bestämma sig är att skriva och läsa här dagligen.

Ett sätt att göra problemet mer konkret är att göra plus- och minuslistor. Lista fördelarna med att dricka, och nackdelarna. Att få det svart på vitt är nyttigt.

Kram ?

Anonym26613

❤???
Skickar alla mina sympatier
❤???

Så nära. Men du var inte redo. Det är ok att snubbla, MEN inte om vi inte lär oss något från det. Jag tror det är viktigt att du funderar a) varför du drack och b) vad var konsekvenserna.

Uppskattar att du skriver så ärligt ?????

Exakt, skillnaden mellan "Jag vill vilja sluta" och "Jag borde vilja sluta" är så milsvid. Och det gör mig tokig för jag tycker att de borde vara ett så mycket kortare steg att ta.
Listor är jag bra på ??

Tack ??
På a svarar jag - För att jag tror att jag kommer ha tråkigt eller ångra mig om jag inte köper hem drickat.
På b - Konsekvens 1 är att jag känner mig som en dubbelmoralisk svag idiot inför min familj. Konsekvens 2 är väl de framtida hälsoproblem jag lägger grund för.
I övrigt inga direkta jättekonsekvenser. Dricker så jag vet att jag inte blir bakis osv. Kommer i god tid till jobbet. Fixar och donar hemma på morgonen.

Craig Beck brukar säga att med vilken annan drog lägger man hela ansvaret på individen? Om någon brukar heroin till exempel så inser ju alla att det är galet beroendeframkallande och att det är svinsvårt att sluta. Tycker man något om individen så tycker man synd om hen. Men med alkohol är det individen som är ”svag och dubbelmoralisk”, för alltid dömd till att vara en alkis, även om man lyckas att bli nykter.

Och det är helt fel. Vi måste sluta skämmas. Vi har blivit beroende av en drog som är helt galet beroendeframkallande. Punkt. Och det är svinsvårt att sluta. Och varje försök att sluta är hedervärt som sjutton. Heroin är allra mest beroendeframkallande, därefter kommer alkohol. Nikotin kommer först på fjärde plats.

Kan du låta någon annan se till att du faktiskt tar din antabus? Det kan vara bra att ha som hängslen och livrem i början.

Kram ?

Jag håller med dig till stor del men vill ändå ta på mig själv ansvaret för mitt missbruk. Iaf när jag nyktert gör valet att inköpa och ta första klunken. Sen är det kanske nån annan funktion i hjärnan som träder i kraft. Men visst är det en sjuk, stark och bedräglig drog.

Finns ingen annan jag kan eller vill lägga det "ansvaret" på. Men har min läkartid nästa vecka. Det brukar ge mig en inspirerande spark i baken.

Ha en fin dag.

Det är bara vi själva som kan ta itu med drickandet. Men vi ska vara stolta när vi tar itu med det! Inte känna skam för att vi försatt oss i situationen. Man blir beroende när man dricker en beroendeframkallande drog. Och enda sättet är att låta bli helt. Så fort man tillför lite väcks mersug.

Kram ?

Personligen känner jag mig väldigt ostolt. Känner att min tid rinner iväg. Att jag försakar allt jag vill göra. Jag är inte totalbotten men jag är definitivt inte mitt bästa jag. Och det tär i min skalle eftersom jag vet vad jag borde göra och vad jag kan men jag gör ingenting.

Vin Santo

Har läst din tråd och känner att jag skulle vilja veta mer om dig. När började du dricka? Vem var du innan detta började? Har du några hobbies etc. Du skriver naket, ärligt och fint och jag tror det är många här som skulle vilja höra mer ifrån dig :)

Hej och tack för de fina orden. Jag kommer skriva mer om mig själv, olika händelser, tankar och känslor framöver, lite då och då. Helt okronologiskt, bara skriva det som känns givande just då.

Jag började dricka ganska sent, runt 2a ring typ. Tyckte det smakade skit, allting men kände på mig att det var lösningen på min blyghet så jag kämpade på tills jag kunde få i mig så mycket som behövdes. Många år senare hade det utvecklats till att jag drack upp allt, lite till och när det tog slut for man iväg (aldrig med bil) för att skaffa mer.

Tack och lov kom jag ur det beteendet. Idag är jag ärligt talat riktigt bra på att hålla mig till den mängd jag är nöjd med. Blir aldrig tokfull och när det är slut så stannar jag där. Men, dricker fortfarande alldeles för ofta. Och för mycket är det ju ändå såklart.