av Sunken

Hej har läst mycket i forumet men aldrig skrivit nått .

Har fest druckit sen jag var 15. ( "är numera 30. Plussare ) Spårade redan ur då med minnesluckor och bråk etc.

För ett par år sen hände saker i mitt liv som gjorde mig mer deprimerad och jag började dricka varje dag . Har princip druckit 2 år i sträck med 3 månaders uppehåll .

Dricker väl 1 liter vin om dan i snitt och fyllor på helgen .

Tycker mig få otrolig abstinens när jag slutar . Har lyckats trappa ner förut och slutat . Men varit svårt nu då man är så nedgången.

Har bestämt mig för sluta nu efter denna vecka ska jag vara "uttrappad"

Ikaros
tis, 2017-03-14 - 23:33

Hej Sunken
När man druckit så mycket och så länge som du behöver man vanligtvis medicinsk hjälp med avgiftning. Kontakta en beroendemottagning eller din vårdcentral om detta. Försöker du avgifta dig själv skall du vara särskilt observant på dagarna 2 till 5. Får du då kraftiga skakningar och/eller hallucinationer måste du omedelbart komma under behandling. Detta eftersom det då kan vara ett delirium tremens som obehandlat kan ha en dödlighet på c:a 25%.

Ja, förutom detta gratulerar jag dig till insikten att ditt drickande inte är hållbart i längden.
Hälsningar från en gammal ärrad "fyllhund".
Ikaros

Sunken
ons, 2017-03-15 - 15:47

Tack för svar det värmer .
Förr var jag väl lite mer av en helgalkis men blev nog ofta 3 ggr i veckan. Och hårt . Men på den tiden vare lättare att sluta . Nu när man fastnat i varje dag drickande äre svårt ta sig ur . Då ja får dem skakningarna efter nån dag när jag försökt gått " cold turkey" .

Är rädd för hamna i register om jag lägger in mig .

Håller på trappar ner nu ska hålla mig observant , har daglig kontakt med familj /. Vänner om detta

Sunken
ons, 2017-03-15 - 16:37

JAG har 2 barn sen tidigare relation , varranan vecka . Och jag tänker de kan bli nått problem ?
Problem när man söker jobb ?
Allt kommer ju finnas i journalerna

Sunken
ons, 2017-03-15 - 17:18

Precis de jag är rädd för .
En seriös nedtrappning med stöd kanske. Kan underlätta abstinensen ?

Nån som har en nedtrappningsplan som fungerat för dem ?

MondayMorning
ons, 2017-03-15 - 17:31

stämplad. Jag går på A klinik och har låsta journaler.
En arbetsgivare kan ju inte se dina journaler.
Inte ens min vårdcentral kan läsa min journaler från
min A-klinik.

I USA har man på CV'n att man går på AA och
har gjort de 12 stegen. Det är en merit.

Och har mediciner som fungerar bra för mig.
Utskrivet av alkoholläkare.

Sen är det ju så att enbart mediciner fungerar inte.
Jobbet måste man göra själv.

Sunken
ons, 2017-03-15 - 17:36

De är att sluta på ett säkert sätt jag behöver hjälp med . Efteråt funkar de nog då ja kommer få hjälp med med problem som orsakat mitt drickande .
Är väl kanske för rädd ? 'Men trots allt druckit under väldigt lång tid . Flytt problem och ångest . Känner mig redo att trappa ner till 0 .

Lägga in sig är ditt bästa tips ? Alla kommer då få reda om problemen . Vet ej om mitt ex ser så gott på de .

MondayMorning
ons, 2017-03-15 - 17:53

Jag är periodiskt beroende. Jag är alltså ingen expert på att trappa ner.
Jag har aldrig gjort det. Har alltså långa nyktra perioder (månader) som bryts av ca. en veckas kopiöst drickande.
Sen ställer jag mig bara upp och går vidare i en lång nykter period.

Jag vet inte ens om man kan lägga in sig på sjukhus för att trappa ner?
Man får ju knappt komma in om man har brutit benet nu för tiden...

Har du börjat fasa ut? Isf hur mår du?

Ps ditt X borde se det som att du gör något åt dina problem och inget annat :)

MondayMorning
ons, 2017-03-15 - 18:01

"Därför att det får konsekvenser"

Jag är övertygad om att mitt liv hade fått väldigt mycket större konsekvenser om jag INTE hade sökt hjälp.
Typ att jag hade fått hjärtstillestånd eller så.
Man får väl ställa det i relation antar jag.

Synd att du har fått negativa erfarenheter av att ta hjälp......

Sunken
ons, 2017-03-15 - 18:04

Ok. Vad är kopiöst drickande då ?:).
Lättare för mig sluta förut då ja aldrig drack extremt många Dar i följd.

Har trappat ner några ggr ligger på lägre nivå än förr . Men ibland blire för mycket .

SÄtter upp en regel att jag inte får dricka ute där de lätt kan bli mer än tänkt.

Gick ned med 30 % igår och ska ner till 50 procent ikväll av det jag druckit dagligen under de senaste månaderna.
Därefter saktare tempo . Kör samma alkohol och mäter med deciliter mått .

Ska också försöka lägga intaget så sent som möjligt .

Det är tanken . Är de för snabb nedtrappning eller för sakta ? Vad tror ni?

Känner mig väldigt motiverad , dock rädd för farlig abstinens .

MondayMorning
ons, 2017-03-15 - 18:15

Hmmm sist fick jag i mig typ 8 liter starksprit på 7-8 dagar.
(Gin, Vodka, Whiskey)

Jag borde säkert ha fasat ut det men som sagt jag ställer mig upp, borstar av mig och går vidare.
Och går sedan in en bra, nykter period.
Tills nästa återfall tas.

Sunken
ons, 2017-03-15 - 18:21

Ok ja de är hårt nog aldrig fått i mig så mycket på en vecka . Ja nog rätt ta smällen om man hållit på så kort tid , annars kanske man hamnar i långvarigt drickande . Starkt oavsett

Vad brukar dina återfall ske av ?
De är dock nästa problem för mig . 'Men gäller verkligen va vaksam om ja kommer ur detta . Antagligen har man förstört sig så man aldrig kan dricka mer .
Dock så har ju problemen funnits där jämnt att 1-2 öl inte duger .

MondayMorning
ons, 2017-03-15 - 18:31

Jag har ingen ångest, är inte deprimerad, har en enorm livslust, är driven som fan, alltid glad, har det socialt väldigt bra ordnat (vänner, familj, kärlek, jobb)

Så jag vet inte. Det är det vi försöker utreda på A-kliniken.
Man misstänker ADHD och att det kan vara det som är den utlösande faktorn.
Utredning pågår ........

Det är det som är bra med att ta hjälp, man får hjälp att reda ut varför.
Mina återfall är aldrig planerade. Dom bara blir till. Som ett ryck.

Gäller att hålla garden högt hela tiden för min del, får aldrig koppla av.
Då kan min hjärna koppla om på 2 sekunder och kaoset är ett faktum...

Sunken
ons, 2017-03-15 - 18:41

Ja har pratat med alkoholterapeuter och sånt efter jag fått en lobb på mig .

Har också adhd och börjar få hjälp med de snart . Vilket också är viktigt att jag blir nykter för kunna utnyttja.

Förstår vad du menar med garden . Risk för återfall för mig kommer komma längre fram .
Troligtvis ingen fara i början om ja väl kommit ur detta .

MondayMorning
ons, 2017-03-15 - 18:59

Har man utvecklat sjukdomen kan man aldrig sänka näven.
Då gäller det att hålla den högt för resten av livet.

Vi kommer aldrig komma ur sjukdomen....
Den är kronisk när du väl har klivit över.
Bara att fatta och inse.

Sunken
ons, 2017-03-15 - 19:13

DU har rätt. Lättare sluta på nått sätt dock om man tänker de inte är för evigt .
Men alkoholen kommer bara trassla till det för mig, För inte tala om vad som kan hända om man. Blir för full ute ...

MondayMorning
ons, 2017-03-15 - 19:26

För mig gäller 0 för resten av mitt liv. 1 cl skulle dra igång min hjärna direkt.
Då är jag körd igen och jag pallar inte den uppförsbacken.
Jag har förlikat mig med det och känner bara att det är befriande.
En tung fotboja som har hakats av...

Inget jag sörjer just nu. Men imorgon kan jag tycka och känna annorlunda.

AlkoDHyperD
ons, 2017-03-15 - 20:09

Tänkte faktiskt på detta när jag var på vårdcentralen dagen efter mitt senaste återfall (rätt mycket sprit per dag i förhållande till min vikt på 50 kg) och la fram hela skiten för den stackars läkaren (ADHD-style...). Ville kolla EKG och ta prover mm. Det enda han gjorde var att konstatera att det inte luktade alkohol (borde tydligen gjort det, inte vet jag) anteckna missbruk i journalen och be mig ta det med min psykläkare. Efteråt förbannade jag mig själv för att jag nu inte kommer att kunna få mediciner som är beroendeframkallande om jag nu skulle behöva, eller anse mig behöva det.
Men, va fan. Behöver jag fler beroenden egentligen. Om det står i journalen att jag har en beroendesjukdom är det ju för att jag inte TÅL beroendeframkallande mediciner! Jag blir ju beroende på två sekunder av allt möjligt och omöjligt.
Så nu skiter jag i att det står så i journalen. Jag har mina väl fungerande mediciner mot ADHD och humörsvängningar och sömnstörningar. Jag har en kunnig och hjälpsam psykdoktor som vet om mina diagnoser, och socialtjänsten har jag mycket kontakt med rörande min äldsta dotters problem. Jag har varit öppen med allt där utan att få dömande. De har till och med överlåtit en del saker åt mig som egentligen skulle skett på behandlingshem (för dottern alltså) pga kompetens och välfungerande. Och jag har berättat om återfallen och min historia som alkoholmissbrukare i ungdomen! Kanske har jag bara tur, eller så är ärlighet något man kan bli hjälpt av också.

Pärlan
ons, 2017-03-15 - 23:17

Sunken, jag är i liknande situation. Också strax över 3å med barn från en tidigare relation. När jag insåg att jag behövde hjälp lade jag korten på bordet till alla inklusive exet. Särskilt exet tyckte jag väl för jag tyckte han hade rätt att veta eftersom vi har barn ihop. Och nej, kan väl inte påstå att han är nöjd. Han kunde väl inte heller hantera det så smidigt första veckan efter att jag berättat utan var väldigt skuldbeläggande och anklagande och ställde flera krav som jag visste inte skulle gå att ordna. Men jag förstår att han reagerade ur oro. För min del kändes det viktigt att han visste för det blev som ytterligare en spark i baken att ta itu med mig själv och också hålla mig nykter nu. Hade nog inte klarat att hålla nykterheten länge om inte jag berättat åt föräldrar, ex, vänner och jobb.. Snart 3 veckor sedan nu och det är ju bara början men ändå längsta uppehållet på 1,5 år..