av gros19

gros19
tors, 2020-01-16 - 19:46

Hatar mitt barn när han är påverkad, fast egentligen älskar jag honom. Det är därför det blir så smärtsamt. Hatet blir lika starkt som kärleken. Efter drygt 10 år i missbruk och ett oräkneligt antal besvikelser känns det som att nu är det slut, nu säger jag upp kontakten med min son.. Drogfri är han som många andra underbar. Alla tycker om honom, men när han är påverkad finns inte längre den personen där och jag hatar den person han blir. Det är väl rädsla för vad som ska hända om jag säger upp kontakten som är jondret, men känner att jag vill kunna planera mitt liv och sluta hoppas gör man ju inte i alla fall inte som förälder. Men detta innebär en berg och dalbana. Tycker jag senaste halvåret kunnat hantera besvikelser och ändå gå vidare med mitt liv, men idag är det inte så. Att ta steget att ta en paus känns rimligt, kanske inte säga upp kontakten, men börja med en paus och säga att jag hör av mig om och när jag vill ha kontakt. Berätta varför och om hatet jag känner när han är påverkad. Vad tycker ni alla som kämpar denna smärtsamma kamp. Det är för djävligt att behöva ha det så. Kram till er alla ?

InteMera
ons, 2019-12-11 - 18:26

Ta en paus för din egen skull, om det är så du känner. Du har säkert gjort allt och mer därtill för att hjälpa och finnas till hands, utan att det ändrat nåt och du mår allt sämre. Men ett svårt beslut att förmedla till sitt barn! Styrkekram till dig, tyvärr är man maktlös tills missbrukaren själv väljer att vilja hjälpa sig själv.

Nordäng67
ons, 2019-12-11 - 19:52

att en pause låter rimligt och klokt. Så du får andas och ladda batterierna. Lider med dig och förstår hur smärtsamt det måste vara. Ens barn är ju en del av en, ens hjärta liksom. Men DU ska orka också. Kram och styrka ♥️

Ullabulla
ons, 2019-12-11 - 21:39

Runt sig själv och vara hårdhjärtad kan vara klokt när man håller på att gå sönder.
Din son är inte dum.
Han är nykter ibland och förstår säkert.

Kanske sätta regler för dig själv?
Ett telsamtal i veckan/månaden.
En fika på stan per månad OM nykter osv.
Och sen känner du vad du klarar och mår bra av.
Mitt ex bönade och bad när jag träffade ny kärlek att om jag bara gav honom chansen.

Den fick han egentligen ofrivilligt 1.5 år in i min nuvarande relation då jag och min sambo hade 4 månaders uppehåll.
Tog han den för att visa på nykterhet/god vilja-nej.

Så din son har troligen inte drogat klart än.
Sätt en gräns som ditt mammahjärta klarar och försök hålla den.
Då brukar anhörighjärnan lugna ned sig och man ser det orimliga i vad man håller på med.

Att gång på gång dra in den beroende från körbanan för att de håller på att bli överkörda.

Tids nog kravlar han sig kanske in till vägrenen eller kanske tom ärligt ber om hjälp att bli nykter?
Då kanske du kan träda in om han verkar mena det.
Tufft..lider med dig.

gros19
tors, 2019-12-12 - 08:28

Tack för ert genuina intresse av att hjälpa, råda och stötta ovärderligt. Ja gränserna suddas ut och det behövs någon som talar om vad som är rimligt att begära. Har ibland tänkt på motsatsen hur hade min son reagerat om situationen varit tvärtom dvs jag hade haft missbruksproblem. Då hade jag nog förstått, accepterat och kanske även uppmuntrat honom att han inte ha kontakt i nuvarande situation. Kan man verkligen må bra när ens barn missbrukar droger, raserar sitt liv. Lätt är det i alla fall inte. Är ibland t.o.m. avundsjuk på en mamma vars son dog till följd av sitt missbruk. Självklart vill jag inte byta, självklart har hon en otrolig sorg att bära som varar livet ut, men hon slipper oron. Man går verkligen sönder, har inte tänkt så, men man sitter ju ihop med sitt barn så upplever jag det och då är det inte lätt att sätta gränser. Det finns så mycket sorg i att ha ett barn som förstör sitt liv och jag minns när han var riktigt liten och vi var hos fotografen. Min son var alltid glad och jag fick påpeka för fotografen att jag ville ha ett kort när han var allvarlig också. Så blev det så här ..........

Nordäng67
tors, 2019-12-12 - 10:46

när det gäller människor man älskar aldrig går att komma över eller ta bort. Men man kan nog lära sig att hantera sorgen och förhålla sig till den på ett sätt som gör ens eget liv hanterbart. Håller med dig att man typ sitter ihop med sina barn. Behöver inte vara jättestora dilemman innan man som förälder skall påverkas. Är det stora saker som i ditt fall så blir det något som äter upp en in ifrån. Har märkt med mig själv att när man slutar hoppas på förändring hos någon annan känns det lättare. Ett sätt att skapa lite distans och gränser mellan sig själv och den andra personen. Och också blir det som att åtminstone mentalt lägga över ansvaret där det hör hemma. Förstår dig verkligen. det är oerhört svårt när det gäller ens eget kött och blod. Ha inte dåligt samvete när det gäller din "avundsjuka" på mamman med sonen som dött av missbruk. Har haft liknande tankar och känslor runt min mamma. Lättare att sörja någon som är död än att sörja någon som lever destruktivt. Den innebär ju inte att man vill att personen skall dö utan man önskar sig ett lättare sätt att sörja. Många kramar från en mamma till en mamma ♥️

Adde
tors, 2019-12-12 - 19:31

del år sen kände jag en kvinna som hade tagit sig ur sitt beroende och gjort sin läxa väl när det gäller att förändra sig själv. Hon hade ett bra liv ända tills hennes son tog upp familjetraditionen med för mycket alkohol. Hon var på väg att bli rejält medberoende.

Tack vare självhjälpsprogrammet i AA så förstod hon vart det barkade så hon började använda samma program fast inom Al-anon.
Och det enbart för att kunna hantera sig själv i en svår situation, inte för sonens skull.

En kväll ringde han när han hade klättrat upp på ett broräcke för att ta livet av sig och ville "bara" säga farväl.

Hon talade om för sonen att det var enbart hans egna val och att hon varken kunde eller ville göra något åt saken.

Jag minns när jag hörde hennes delning att det var en tuff tant (ja hon var go' tant då :-)) ) som orkade säga så åt sin son men förstod samtidigt att hon hade helt rätt. Hon hade förstått programmet och visste vad som gäller och då blir allt enklare.

Det slutade med att sonen självmant klättrade ner och efter ett tag tog beslutet att bli nykter.

Allt slutar inte så bra men det visar hur viktigt det är att sätta gränser för sin egen skull. Jag har ju själv en grabb som lever i ett dysfunktionellt förhållande som han inte klarar att ta sig ur men hjälp vill han absolut inte ha. Jag klarar att se på det med neutrala ögon men hans syster lider fan när han inte orkar höra av sig. Likaså med hans mor. I det fallet är inte alkohol inblandat utan det är psykisk ohälsa tillsammans med div piller från beredvilliga läkare hos hans "sambo"

För mig som alkis är det oerhört viktigt att sätta gränser när jag hjälper andra annars finns risken att jag dras med ner i skiten och då är återfallet nära. Jag är den viktigaste personen i mitt liv och det gäller i högsta grad även anhöriga !

Ta hand om er !!

gros19
tors, 2019-12-12 - 20:08

Så rätt och så fint du skriver, stämmer så bra. Det handlar så mycket om sorg. Mobilen ringer och jag ser att det är min son och blir glad. När sedan jag svarar märker jag att han är påverkad och glädjen byts i sorg. Tack för dina ord ??

gros19
tors, 2019-12-12 - 20:12

Jo alanon och anhörigprogram på Nämndemansgården har hjälpt mig mycket och mestadels kan jag hantera situationen ganska bra. Känslorna hänger dock inte med riktigt. Även om jag gör rätt så är det ändå väldigt plågsamt. Men gränser som du skriver om behöver jag hjälp med. Tack ?

gros19
lör, 2019-12-21 - 10:59

Det är mycket som snurrar i en anhörigs huvud, men det är även en förändring jag märker. Oron är inte längre lika stor längre. Jag slängde (utan att ha läst) sex mail som jag vet min son skrev i natt när han var påverkad. Han är inte lika intressant längre, inte huvudpersonen som allt kretsar runt.. Förut hade jag lusläst mailen, flera gånger och sedan tolkat i all oändlighet, för man kan ju inte lita på vad en missbrukare säger. Orden har ingen betydelse.

Har haft svårt med sjukdomsbegreppet även om jag tycker om AA s program. Det har känts som jag har inte rätt till mina känslor för att det handlar om en sjuk person som man hela tiden ska ta hänsyn till och som samtidigt aldrig tar hänsyn till dig. Men nu är det ju så att inom AA ser man alkoholism och missbruk som en familjesjukdom och det innebär ju att även jag är sjuk och därmed har rättr rätt till samma hänsynstagande. Sedan är det ju julen - har lovat att min son får komma hit om han är nykter, men det kan man ju inte lita på I alla fall fantastiskt, obegripligt och väldigt skönt att slippa denna förlamande oro, dränerad på all energi. Önskar er alla lite ro iuletid det är ju så det ska vara om ni glömt det.
Kram ??

Adde
lör, 2019-12-21 - 11:40

och medberoende följer i stort sett samma kurva i sin resp sjukdom. Den som finns i länken är för oss beroende medan den för anhöriga har jag ännu inte hittat på nätet, jag har den bara i pappersform. Jag var nere på den näst sista punkten i den vänstra kurvan innan jag klappade ihop och bad om hjälp.

Och DU !!! Du har all rätt i världen till dina egna känslor !! Du är den viktigaste person i ditt liv, det får du aldrig glömma.

https://vfsormland.se/wp-content/uploads/2014/06/Presentation1.png

gros19
lör, 2019-12-21 - 12:27

Allt man får veta är till nytta. Måste också säga att den bästa hjälpen som anhörig har jag fått av människor med missbruk/beroende. Har genomgått två anhörigprogram på Nämndemansgården. Ett av dom med enbart anhöriga och det andra med personer som var i behandling på Nämndemansgården och som gjorde sin anhörigvecka. Jätteskillnad och det jag minns mest och som på något sätt var mest värdefullt för mig var vad de människor som var i behandling sa. Varför kan jag inte riktigt säga, men det fanns så mycket kärlek mellan anhöriga och beroende. Ska läsa länken. ❤

Adde
lör, 2019-12-21 - 17:20

fick vara med 4 dagar på en Familjevecka när jag gjorde min behandling.
På måndagen samlades de anhöriga själva och bekantade sig med varandra och så fick jag och en till komma in på tisdagen.
Satan vad jag var nervös då !!! Kände mig som en riksalkis som skulle hudflängas av arga anhöriga men det blev inte alls så !!!
Av mina kanonbra 4 veckor så var den veckan absolut bäst !!! Vi fick bra kontakt direkt och kunde stötta varandra över gränserna på ett sätt jag aldrig trodde var möjligt ! Dessutom "hittade" vi en "ovetande" alkis hos de anhöriga :-))) Häftigt !!

Alla, precis alla, anhöriga och beroende skulle få gå en Familjevecka !!

gros19
sön, 2019-12-22 - 22:24

Varför ska jag ha kontakt med min son som är aktiv i missbruk? Enligt mitt sätt att se finns han inte då, inte den " riktiga" personen den han egentligen är. Undrar om det överhuvudtaget finns något positivt hos en person som missbrukar. Jag kan inte komma på något. Kan hitta mängder med anledningar att inte ha kontakt och faktiskt inte en enda att vi ska ha kontakt. Oro inför julen. Hoppades och gladdes åt att han skulle komma hem och vara nykter, ingen alkohol och inga droger. Inser idag att det finns många tecken som tyder på att så blir det inte. Dessa förbannade tecken som man tolkar istället för att kunna ha ett normalt samtal där man kan lita på vad personen säger. Glädjen inför julen är borta och har ersatts av den välbekanta oron. Så här vill jag inte ha det. Hoppas mågon av er får en fin jul.

gros19
mån, 2019-12-30 - 16:38

Hatar mitt barn, fast egentligen älskar jag ju honom. Utan kärlek inget hat. Det är mycket som är plågsamt i en nära relation med en person som har ett missbruk, men det allra värsta tycker jag är när man inte längre känner kärlek. Just det är så svårt när man upplever sorg, oro, skräck, skam, skuld, ilska osv. Man måste genomlida alla dessa känslor för att hitta tillbaka till kärleken, vilket inte innebär att allt blir bra, men jag upplever mig hel som människa. Just nu är det så, men det växlar.

gros19
tis, 2019-12-31 - 13:38

Tack så fint att någon bryr sig det bär jag med mig. Ett Gott Nytt År önskar jag dig.
Kram❤

Blade Runner
tis, 2019-12-31 - 13:51

Jag känner hur du kämpar. Lägg ännu mer av den energin/kampen på dig, det är du värd och då kanske du kan skapa andrum med alla känslor som kretsar kring din son. Att prioritera sig själv betyder inte att du inte bryr dig om honom.
Kram
Blade Runner

gros19
ons, 2020-01-01 - 20:29

Absolut riktigt att prioritera sig själv betyder inte att jag inte bryr mig om min son. Det är faktiskt så att min son uppskattar att jag gör saker för mig själv och det avlastar honom från mycket skuld. Det finns så mycket fint hos honom så det är så tragiskt att han inte kan hantera livet utan alkohol och andra droger. När jag gick anhörigprogram tyckte han det var jättebra. Själv vill han ju vara nykter och drogfri, men han har ännu knte lyckats med det.
Kram och tack ❤ och Ett Gott Nytt År!