av Flowerchild_

Flowerchild_
fre, 2020-03-06 - 19:45

Hej! Har den senaste tiden börjat fundera över när det räknas som att närstående dricker för mycket. Mina föräldrar dricker nämligen varje dag, men enbart vin för det mesta. Det blir flera glas per dag, kanske 3-4 boxar per förälder och vecka, är det för mycket? Mamma somnar i soffan så gott som varje kväll, och ska hålla på att ställa märkliga frågor. På pappa märks det inte lika mycket, mer än att han bli impulsiv och störande. Men liksom de dricker ytterst sällan före klockan 6 på kvällen. Men högtider och liknande, framför allt med mammas sida av släkten brukar sluta på alla möjliga kaotiska vis. Kan beror på att så gott hela mammas släkt har alkohol problem.
Är uppväxt med detta så det är väldigt normaliserat för min del. Går nu i nian och har funderat över detta ett bra tag nu. Ett tag mådde jag väldigt dåligt över det och tappade matlusten, men det är bättre nu.
Men åter till ämnet, klassas det som att de dricker "för mycket" eller har jag bara övertänkt allt?

Pennyh
fre, 2020-03-06 - 19:56

Jag säger det rakt ut bara...Ja, de dricker på tok för mycket. Jag brukade vara en sån mamma nämligen? som drack vin varje dag...
Du behöver stöd och hjälp av någon, du ska inte behöva bära detta inom dig. Mina barn är inte jättemycket äldre än dig och de har aldrig vågat säga något, den som till slut bröt isen var min nya man...vilket jag tackar för. Jag har nu varit nykter i 22 dagar...
Finns det andra anhöriga du kan prata med? Kurator?
På den här sidan hittar du många kloka ord från andra i din situation men även hur vi som har ett beroende fungerar.
Kram ?

Flowerchild_
fre, 2020-03-06 - 20:07

Tack för ditt svar. Fick i höstas kontakt med en tjej vars mamma är psykiskt sjuk via ett forum jag är medlem på. Det var med hennes hjälp jag började fundera över detta. Innan levde jag i tron om att allas föräldrar drack. Förra veckan tog jag mod till mig att berätta för några vänner, något av det jobbigaste jag gjort helt ärligt. Skammen är stor. Blev även så en dag att min kompis pappa tvingades köra hem mig då mina egna inte kunde köra... Kunde inte sluta säga förlåt, sa det säkert 10 gånger. Har fått ett telefonnummer till en kurator, men vågar inte ta kontakt...
Har planer på att flytta på deltid för gymnasiet nästa år, men är oroligt för min lillebror då. Då blir han ensam med våra föräldrar. Dessutom är han hemmasittare sedan 2 år och under utredning för npf... Så är massa stohej där också. Måste berömma dig för att ha varit nykter oxå, och hoppas du kan fortsätta med det <3

gros19
fre, 2020-03-06 - 20:46

Vilket ansvar. Ja vill jag säga DINA FÖRÄLDRAR ÄR ALKOHOLISTER det är min åsikt. Mycket, mycket allvarligt och jag vill också säga att du måste få proffessionell hjälp. Barn ska inte behöva bära detta och inte ta förädraransvar, vilket du gör för din bror. Brukar inte tycka synd om människor, men jag tycker det är väldigt synd om dig som växt upp under de omständigheter du beskriver. Att känna skam för att föräldrarna dricker, alla dessa känslor som föräldrarna ska bära. Kuratorn ska du ringa omedelbart och sedan hade jag önskat att du fått börja i någon anhöriggrupp, finns även för barn till missbrukande föräldrar. Bra att träffa andra i din situation. Du måste få hjälp det är det allra viktigaste. Bär inte detta själv utan berätta så du får uppleva ett friskt sätt att se på din situation.
Kram och lycka till

Flowerchild_
fre, 2020-03-06 - 21:29

Är det verkligen så illa? Har alltid intalat mig att de bara är lätt alkohol beroende. Behövde aldrig göra hushållssysslor eller liknande på grund av deras drickande när jag var yngre. Kan i för sig bero på att mamma gick in i vägen när jag var 4 och var sjukskriven i 10 år. Samtidigt vet jag att det finns de som inte klarar av skolan på grund av deras föräldrars situation. Men jag har alltid haft bra betyg och ingen ogiltig frånvaro. När jag berättade för en vän lite kortfattat frågade hon hur jag alltid kunde vara så glad. Ha, falska fasader och en konst jag behärskar. Har berättat för några människor och alla nästintill tvingar mig att gå till kuratorn, så antar att jag måste ta tag i det...
Har ju haft soc på besök också, men det har bara varit för min lillebrors situation. De har ju regerat på mina föräldrars alkohol samling, men de har avfärdat det som ett samlar intresse. Liksom jag vet att mina föräldrar ändå försöker hjälpa min bror, men han stänger in sig själv ännu mer på grund av deras drickande. Men skolan ger honom inte den hjälp han behöver och mina föräldrar gör aldrig skolarbete med honom, så det åker jag på.
En internet vän till mig rekommenderade mig att ta kontakt med maskrosbarn, vilket hon tydligen gjort. Men är samtidigt rädd att mina föräldrar ska få reda på allt och anklaga mig för att förstora upp allt.
Liksom det finns bra dagar, fine, det finns inga helt nyktra dagar men det finns dagar när det inte slutar i kaos.

Sisyfos
lör, 2020-03-07 - 05:47

Dina föräldrar dricker galet mycket. Jag har druckit för mycket (och då kanske högst 2l/vecka) och deltar nu i ett projekt där man fyller i hur mycket man dricker varje vecka, Högst 7 glas på en vecka får man ha för att inte hamna på rött (risk för skador och beroende). Nu verkar det vara en rätt hård gräns, andra ställen anger 9 standardglas för kvinnor och 14 för män som övre gräs om man inte ska få skador. Det är drygt en flaska för kvinnor i veckan. Dina föräldrar dricker 12 Flaskor var per vecka. Väldigt farligt! Det är sällan någon som skriver på beroendesidorna är i närheten av den konsumtionen och alla som skriver där vet hur dåligt alkohol är, man får ångest, fysiska besvär etc...,
Du är i den åldern då du egentligen med all rätt kan konfrontera dina föräldrar med den här typen av information (jag har själv tonårsbarn). Nu menar jag inte att du behöver ställa till bråk, men fråga dem hur de ser på sitt drickande om du kan prata med dem. De behöver troligtvis hjälp att ta sig ur det. De behöver också insikt i att de är beroende. Så jag tycker absolut att du ska prata med någon. En kvinna inne på beroendesodorna slutade dricka när hennes tonårsdotter skvallrade för mammans arbetsgivare och hon blev tvungen att ta tag i det. hon var inte glad just då, men i slutändan var det det bästa som kunde hända. Alla vi som skriver därinne på beroendesidorna vet vilken skitdrog alkohol är, än värre om dina föräldrar kombinerar det med antidepressiva eller nåt. Du ska inte behöva fundera över det här ansvaret för din bror. Förstår att du inte kan låta bli, men du skulle göra helt rätt om du pratar med nån även om dina föräldrar blir arga just nu, om de kommer ur sitt missbruk kanske de också ser och får ett bättre liv utan alkohol. Hoppas du vågar!

Flowerchild_
lör, 2020-03-07 - 09:28

Nu när du sätter upp siffrorna sådär så verkar det ju rätt sjukt... Har aldrig riktigt tänkt på att det blir så sjukt mycket. Påpekade för mamma för ett tag sedan att jag ansåg att hon drack lite mycket. Hon förnekade att hon var beroende utan att hon bara tyckte om vin. Hon bättrade sig lite, börjar inte förrän klockan 7 (ibland 8) nu men det går fort efter det klockslaget. Jag är 100% säker på att de aldrig skulle erkänna om de var beroende, de har för mycket stolthet för det. Dessutom tror jag en stor del av släkten behöver hjälp... min morfar dricker ofantliga mängder whiskey och min mormor dricker också. Min morbror dricker ofta ett helt flak öl en fredagskväll och sen ett till på lördagen. Min moster har varit/är beroende av morfintabletter... Och även min andra moster har varit i ett missbruk men är ute nu. Och en av anledningarna till min farfars död var alkohol... Känner att jag ligger risigt till. Gällande det sociala och biologiska arvet löper jag en risk för att bli som dem...
Hennes dotter måste ha varit väldigt modig, hade nog aldrig vågat det. Tror inte de tar några sådana tabletter, dock tar mamma x-antal tabletter för allt möjligt så jag vet inte.
Ska se om jag kan ta mod till mig för att göra det, kan ju börja med att försöka kontakta kuratorn iallafall...
Tack så mycket för all hjälp också!

MalmMia
lör, 2020-03-07 - 10:30

Så mycket du har och fortfarande får utstå. Lilla söta vän, jag har en dotter i din ålder som mår dåligt över sin pappas drickande. Jag och hon har sökt hjälp på många olika sätt. Så min största uppmaning till dig är att söka upp en kurator eller annan vuxen att prata med. Du behöver stöttning i detta tuffa. Sen får ni tillsammans göra en plan framåt, men börja med att sträcka ut en hand för att få hjälp?. Jag skickar dig stor omtanke, stöttning och en enorm kram?

Flowerchild_
lör, 2020-03-07 - 11:42

Tack så mycket för ditt svar. Jag önskar dig och din dotter ett stort lycka till också, ni kommer klara det <3 Tack för alla tips, antar att jag måste ta tag i att söka hjälp ändå.

Adde
sön, 2020-03-08 - 13:43

håller ju med alla svar du fått !! Dina föräldrar dricker på tok för mycket och du och din bror hamnar i en knasig situation. Jag tycker lika som ovan att du ska ta kontakt med Maskrosbarn och Trygga barnen ! De känner igen er situation och kan ge er stöd och hjälp. Du ska absolut inte ta föräldraansvaret själv !! Och med den familjebakgrunden du har så ligger du väldigt illa till för eget missbruk framöver.

Här är lite om hur barnen reagerar i en missbrukarfamilj : https://accentmagasin.se/missbruk/gomda-bakom-rollerna/

Ta hand om dig och ta emot hjälp !
Kram !

Självomhändertagande
sön, 2020-03-08 - 22:01

Hej vännen, jag läste denna tråd tidigare och blev så berörd av din situation. Ville fundera på vad kan jag säga. Du har fått fint stöd här. Jag har aldrig sett mina föräldrar berusade, men jag levde med en alkoholist länge och därför skaffade jag inte barn med honom. Jag vet inte hur det är att vara ett barn och uppleva ett medberoende, men jag vet vad ett medberoende är. Du är inte ansvarig för din bror, men det är fullt förståeligt att du tänker på hur det ska gå för honom om du flyttar på deltid för gymnasiet. Genom att du skriver här så vill du få det bättre. Du har redan börjat genom att prata med dina vänner. Bra gjort. Liksom att skriva här. Att säga det högt och skriva det hjälper. Du är modig och stark. Det är bra att du tar ansvar för ditt eget liv när dina föräldrar missar en stor del av vad det innebär att vara en förälder. Du är tyvärr långt ifrån att vara ensam i din situation och jag är säker på att du kommer att se till att du får den hjälp du behöver. Du gör så rätt och ta all hjälp du behöver!

Flowerchild_
mån, 2020-03-09 - 00:06

Måste säga tack till allihop som skrivit i tråden, era råd och ert stöd har faktiskt hjälpt. Framför allt har jag det hjälp mig på vägen till att acceptera det hela. Har förnekat att det är ett problem och inte normalt så länge att det tar sin tid att acceptera hur det ligger till. Men jag jobbar på det. När jag berättade för den första personen så kände jag mig som en förrädare, som om jag berättade något som inte fick komma ut. Som tur är börjar den känslan lägga sig nu. Det värsta är väl att min lillebror fortfarande tror att det är fullkomligt normalt för föräldrar att dricka så, precis som jag brukade göra. Men efter att ha läst allas svar känner jag ändå något slags hopp, det kommer bli bra till slut. Kanske kan jag en dag ha mod nog att berätta för farmor, något säger mig att hon skulle förstå (min farfar var ju alkoholist), dessutom tror jag faktiskt att även hon anser att mina föräldrar dricker för mycket. Men det läskigaste är ändå det där med sociala arvet. Jag vill verkligen inte bli som resten av släkten, men ibland kan jag redan nu känna en "dragning" till alkohol, hur blir det då när jag blir äldre? Kommer helt klart satsa på att vara så gott som nykterist. Men framför allt är jag tacksam för alla kommentarer jag fått <3

MalmMia
mån, 2020-03-09 - 06:21

Fantastiskt att du tagit ett steg till hjälp, att berätta. Låt allting ta sin tid, du kommer att känna när du är redo för nästa steg. Att skriva här var första steget. Du är ingen förrädare, det är inte du som har gjort fel, det är dina föräldrar som dricker för mycket. Du ska inte heller skämmas för det dom gör. Så klok du också är med dina tankar om alkohol. Var försiktig som du tänker. Modig och stark ord som beskriver dig.

Sisyfos
mån, 2020-03-09 - 06:36

Att erkänna att man är beroende eller alkoholist sitter extremt långt inne, så det tar kanske ett tag, men jag tror att det är bra att du påpekar det för din mamma så kanske hon börjar tänka. Bara det att hon bättrade sig, visar väl att hon också vet. Vin är inte vilken dricka som helst, men det är säkert ännu svårare när det är så normaliserat hos familj och hos vänner och som du så riktigt också beskriver, så förbjudet att nämna, det ska på nåt sätt hållas hemligt.

Min dotter har också farit illa i det här hemlighetsmakeriet. Det gör ont att tänka på och även om jag på sätt och vis helst ser att ingen annan nånsin får veta, så tycker jag att hon ska göra det hon känner att hon vill och måste. Nu har jag tagit tag i det och dricker väldigt sällan, (och då i smyg) men varje gång hon upptäcker det, så vet jag att hon far illa och det är jobbigt att tänka på eftersom barnen är det viktigaste som finns. Och ändå låter jag inte bli att dricka Jag berättade själv för personer i min omgivning och det har också gjort att vi pratar mer öppet om det och min dotter har kunnat prata med andra och beskriva sin oro... för det är ju det... Jag avskyr tanken på att hon är orolig för mig. Det är jätteviktigt att hon känner att hon får prata om det med de hon behöver. Hon ska inte gå och hålla det inom sig för min skull, då far hon illa. Och egentligen tror jag att det skulle vara så mycket bättre för alla parter om det inte vore förenat med en sån skam, för vi måste kunna prata om det. Man ska egentligen inte som du behöva ha en vag aning om att föräldrarna dricker för mycket när det rör sig om de mängderna.
Och så länge man inte kan reflektera och prata om det så blir det normaliserat och ett socialt arv. Men ett socialt arv är faktiskt något du inte behöver acceptera. Du behöver inte göra som dina föräldrar. Kanske får du samma effekt av alkohol som de får, kanske inte, men du behöver absolut inte den drogen. Helst skulle jag se att ingen nånsin börjar med den, det är en skitdrog, och det är så många som använder den för att medicinera och sen får man lov att medicinera de negativa effekter som man får av alkohol. Och du, berätta och prata med de du behöver. Det är det råd jag ger till min dotter, för hon ska inte hålla något hemligt för min skull som hon mår dåligt av. Jag är heller inte säker på att det bästa för mig är att ”ingen vet”. Lycka till nu!

Självomhändertagande
mån, 2020-03-09 - 09:20

Mitt råd till dig är att börja aldrig, prova inte ens alkohol. Det är en drog som ställer till det på många sätt. Jag citerar Sisyfos.
"Men ett socialt arv är faktiskt något du inte behöver acceptera. Du behöver inte göra som dina föräldrar. Kanske får du samma effekt av alkohol som de får, kanske inte, men du behöver absolut inte den drogen. Helst skulle jag se att ingen nånsin börjar med den, det är en skitdrog, och det är så många som använder den för att medicinera och sen får man lov att medicinera de negativa effekter som man får av alkohol. Och du, berätta och prata med de du behöver."
Det är så många ungdomar idag som tar avstånd från alkohol och de som gör det, är verkliga vinnare i sina liv. Prova gärna på yoga och meditation. Jag praktiserar mindfulness i allt och det är det bästa jag gjort i mitt liv. Det var så jag upptäckte hur jag levde med en alkoholist och hur det påverkade mitt liv. Det var så jag påbörjade resan att sätta gränser, upptäcka hur jag ville leva och idag faktiskt leva det liv jag önskar. Jag behöver inte fly med något och då har jag jobbat med mig själv i många år. Du är klok. Ta hand om dig och ta reda på vad du behöver för att må bra. Det hade varit fint om du kunde få prova på mindfulness i något sammanhang med andra. Kanske kuratorn kan hänvisa dig vidare, eller i bästa fall kanske kuratorn själv kan erbjuda övningar i mindfulness.

Rosette
mån, 2020-03-09 - 12:33

Du hittade hit och tog steget att starta en egen tråd, varmt välkommen! Det krävs mod och kraft att berätta såhär öppet på ett forum hur det är hemma, bra gjort verkligen!

Du har fått flera svar här från användare och det låter som att det hjälper dig och att du vet lite mer nu vad det finns för stöd och att du inte överdriver detta och känner en större acceptans för att det är ett problem och allt vad det innebär. Du är ingen förrädare som tar stöd utifrån snarare tvärt om, bra gjort!

Det hörs att du har gjort mycket för att försöka påverka dina föräldrar och bollen ligger hos dem att välja att göra en förändring eller inte. Det finns hjälp att få om de vill ha den. Klokt att fokusera på att ta hand om dig och jättebra att du fått tillbaka matlusten. När du tappade den blev det en varningssignal som du tog på allvar.

Ett nästa steg kan vara att prata med din farmor, det låter jättebra. Det kan vara skönt att inte ”bära” sådana här saker själv, det brukar också kunna vara något som blir hjälpsamt på flera sätt på sikt. Du har en lillebror och han ser inte på det här likadant som du, det låter som även ni pratar med varandra om detta? Om inte kanske både du och han kan vara hjälpta av det, liksom stötta varandra i det.

När det kommer till arvet låter det som du läst på mycket och förstått att arv kan utgöra en riskfaktor, inget säger att det behöver bli så för dig. Det är många människor som dricker på ett problematiskt vis utan att ha ärftliga faktorer inblandade. På samma vis är det många med arv som klarar att dricka alkohol på ett bra sätt som vuxna men har detta med sig som en liten vetskap och tänker extra på det. Liksom rustar sig med flera skyddsfaktorer för att väga upp.

Det låter som att du har en sådan inställning till alkohol redan. Att du är uppmärksam på dragning du redan nu kan känna till den samtidigt som du ser vad den kan göra med människor, läser på, reflekterar och inser att där vill du inte vara.

Du har beslutat att oavsett om du kommer vara nykterist, nästan nykterist eller vad som så tar du lite avstånd från den och redan nu bygger upp skydd mot den på olika vis. Det låter klokt!

Vill också tipsa om en ytterligare möjlighet utöver alla de fina tips du redan fått här, hoppas det är ok, som finns för den som är mellan 15-18 år över internet i grupp, en grupp som kallas ”Grubbel”: https://www.bris.se/for-vuxna-om-barn/bris-gruppstod/gruppstod-online/
Fortsätt såklart också gärna skriva och läsa om du tycker det känns hjälpsamt!

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Flowerchild_
mån, 2020-03-09 - 22:50

Känner att jag säger tack alldeles för ofta, men jag är verkligen tacksam för alla råd och kommentarer jag fått. Trodde först att jag inte skulle få en enda... Framför allt känner jag ett hopp om att allt kommer bli bättre en dag. Även om jag inte fått några bevis för det så väljer jag att tro det. Precis som att välja att tro på det så tror jag att jag kan välja bort det sociala arvet. Hoppas dessutom innerligt att min lillebror och mina kusiner gör detsamma.

Något med den ekonomiska biten stör mig en hel del också. Jag råkar ju veta (råkar veta det mesta, har ett rätt stort kontrollbehov gällande att veta saker) att vi har en lite ansträngd ekonomi just nu. Ändå kan det prioriteras att besöka systemet flera dagar i veckan? För min del är det helt ologiskt, men jag antar att det tyder på just det, de är beroende.

Om man får vara stolt över sig själv är jag nog stolt över att jag vågade berätta för mina vänner och att jag skrev här. Allt hände så fort, inom en vecka hade jag berättat för mina närmsta vänner. Dock tror jag det var bra, för hade det tagit längre tid hade jag aldrig vågat. Men jag tänker fortfarande på vad en av dem sa: "Du ska ju inte veta det där och ha sett det där..". Nej det ska jag väl egentligen inte ha gjort men så blev det. Men jag slipper iallafall ljuga om varför bara en vän får sova över här (har känt henne sen jag var jätteliten, hon har sett det mesta men vi har aldrig pratat om det, förrän nyligen). Anledningen till det är såklart att jag skäms men mina vänner accepterar det och verkar inte döma mig.

Men återigen tack iallafall. Tror verkligen jag behövde åsikter från utomstående och kunnigt folk angående hur saker ligger till. Det göt det lättare att acceptera. Men jag jobbar fortfarande vidare på det. Ska se om jag kan våga kontakta kuratorn i veckan.

Adde
tis, 2020-03-10 - 07:54

är kunnig och modig och gör allt rätt nu !!

Fortsätt skriv här och var öppen hemmavid med din livssituation så behåller du ditt försprång ! Du är en förebild för andra unga !

Kram !!