av Självomhändertagande

Självomhändertagande
fre, 2020-05-22 - 10:16

Jag har tagit bort vad jag själv har skrivit i mina tidigare trådar. De var alltför utlämnande av mitt ex och till viss del även mig själv.

Jag känner till, hur en del som inte borde (inom vården) pratar med varandra. Som det är i övrigt. Att folk pratar. Grannar. Kollegor. Vänner. Skvaller. Även om jag är anonym här så kändes det som jag var alltför öppen. Då valde jag att ta bort det.

Jag skrev allt som jag behövde för att få ur mig det, vilket ledde till en väldigt bra process där jag utvecklades och förstod ännu mer. Det här forumet har hjälpt mig så oerhört mycket och jag är så tacksam.

Jag utreds nu för adhd och får syn på saker som jag behövt få syn på tidigare. Som att jag reagerar och tolkar på ett sätt, som kan få mig i en viss sinnesstämning som jag inte helt kan hantera just i det ögonblicket.

Jag "går igång" på ord. Trots att jag har kunskaper om att stanna upp och observera, inte reagera och agera direkt utan stanna kvar och bara observerar en stund. Adhd är inte lätt, men det är intressant.

Jag lär mig något om mig själv varje dag.

När jag registrerade mig här på forumet i december så hade jag verkligen en process att jobba med och genom detta forum fick jag insikten i att fortsätta sätta gränser och bli mer tydlig.

Jag blev mer eller mindre beroende av att vara här regelbundet för att ta del av andras berättelser, lära mig genom att öva på att göra som en del av er gjort. Jag behövde uppleva och känna efter hur det känns i min kropp att förändra så mycket som jag har gjort i mitt liv den senaste tiden.

Det är en process att landa i ny kunskap, testa, landa igen och hitta balansen i livets olika skeenden och scenarier.

Det har varit så läkande och rehabiliterande att skriva med flera av er och jag är så tacksam för att jag hittade hit.

En sak har jag just börjat uppleva och det är att jag kommer på mig varje dag sedan en tid att känna, just nu lever jag det liv som jag önskar. Just nu gör jag precis det jag alltid velat göra. Just nu väljer jag allt jag vill och inte vill.

Just nu är jag så tacksam för alla mina år av psykisk ohälsa och medberoende. Just nu mår jag bättre än någonsin.

Just nu är jag balanserad. Jag känner ofta av min adhd och jag ser vad som är vad. Det är en hjälp att förstå. Ibland blir jag onödigt irriterad och då är jag kanske inte i balans, men jag är medveten om vad som är vad.

Alla känslor är ok att känna. Ibland är det bra att stanna upp och se på varför det är som det är. Acceptera, förändra, gråta, ilskna till eller skratta.

Att känna efter och göra det som känns bra. En dag i taget. En förändring om dagen. Eller inte förändra alls. Kanske bara landa i det som är. Observera och observera lite till.

Stilla sig.

Att veta vart en är på väg. Att bara gå på vägen och känna efter hur stegen känns. Att stanna upp och se på en blomma eller fågel. Istället för att komma till ett vägskäl.

Plocka blomman och prata med fågeln.

Några tankar som kom.

Lev ditt liv precis som du vill. Lev. Öva. Lär. Var dig själv kär.

Nu ska jag krama min katt. Hon bad just om min uppmärksamhet och jag har tid att gosa med henne en stund.

Självomhändertagande
ons, 2020-06-17 - 06:56

Jag har fått syn på alla mina omstarter. Adhd utredningen börjar närma sig sitt slut av frågor och i början så var jag helt färdig efter ett 90 minuters samtal. Jag valde alltid att cykla, springa eller styrketräna innan varje samtal, eftersom jag visste att jag skulle behöva träna för att ha en skarpare hjärna inför alla frågor.

Nu kan jag sitta i en meditation innan och gå en promenad för att jag behöver den varje morgon för att få morgonljuset. Jag blir inte så trött längre, snarare att jag har fått massor av insikter.

Jag har fått ökad självkännedom sa min sjukgymnast när vi pratade på telefon igår. Hon har känt mig i flera år och det är första gången vi har ett uppföljningssamtal där jag önskar berätta om hur adhd utredningen fått mig att få syn på varför jag påbörjat utan att avsluta massor av projekt i mitt liv, idéer som kostat mycket pengar och tid.

Erfarenheter.

Jag blockade mitt ex på nytt och jag bestämde mig för att han ska få vara blockad under några veckor nu, då jag ska arbetat med ett skrivande. Jag kan inte tillåta ha han störtade, skicka mig bilder från vår "lyckliga" tid tillsammans, ja inte lyckliga, men då jag inte kände till eller förstod att han hade allvarliga alkoholproblem.

Vi bilade med hans fina bil genom Europa och jag tyckte att det var jobbigt att han hade en sådan magnet till bil. Jag gillar att vara osynlig och anonym även om jag tidigare gillat uppmärksamhet.

Uppmärksamheten är inte att jag vill vara någon, jag förstår idag att mitt H i adHd är min hyperaktivitet och den delen som gillar att bli lyssnad och sedd.

Nu förstår jag allting.

Jag förstår att stilla mig och vara villig att se vad jag har.

Jag har min bästa sommar någonsin och det har jag tack vare corona. Det låter inte klokt, men så är det.

Corona har gett mig ramar. Jag valde att isolera mig hos mina föräldrar och jag hjälper dem, jag träffar nya vänner i skogen varje vecka och vi börjar hälsa på varandra med namn.

Jag hjälpte en kvinna som snubblade förra veckan. Det gick bra med henne och hon kunde promenera vidare. Vi fick ett så fint samtal och hon hade lyssnat på ett råd jag gav henne. Det hade fungerat jättebra.

I min barndomsskog.

Nu läser jag på nytt sätt för första gången i mitt liv. I böcker jag vill läsa. För att jag vill och jag har tid. Förr läste jag för att jag måste eller borde, nu läser jag, förkovrar mig och njuter. Har gjort schema sedan ett par veckor och jag ser mina pauser och mitt läsande efter att jag utför allt annat jag ska göra.

Adhd utredningen gav mig ett nytt liv.

Jag förstår hur lätt det kan vara att själv hamna i ett missbruk och jag förstår hur lätt det är att bli medberoende.

Gränser, struktur, planering och stöd.

Då kan en göra det en verkligen vill. Jag vågar ta upp en dröm om att utbilda mig stort ändå. Fast jag tar en kurs i taget.

Det är mitt liv nu. Jag ser alla möjligheter att få leva ett lugnare och mer harmonisk liv nu.

När jag förstår vad jag behöver. För att ha det så.

Ullabulla
ons, 2020-07-15 - 08:11

Har läst lite om att du börjat ha kontakt med ditt ex och nu också börjar få din sömn störd.
Jag hade mycket svårt att låta mitt drickande ex vara utan hade iaf kontakt en gång i veckan ibland mer.

Jag kunde helt enkelt inte bryta kontakten av en massa skäl.
Till slut såg jag mitt eget mönster.
Jag hade en inre oro som behövde stillas och sökte därför honom eller någon annan i nöd för att få ned min egen ångestnivå genom att råda/upplysa eller kontrollera andra.

Naturligtvis i all välmening.
När jag läser dina inlägg så får jag en känsla av att det kanske finns en risk att du iom kontakten med ditt ex riskerar att hamna i återfall.
Dvs river upp mycket av den styrka du byggt upp under många år.

Är jag ute och cyklar så be mig hålla klaffen?

Självomhändertagande
ons, 2020-07-15 - 09:13

Hejsan!

Tusen tack. Du är på helt rätt spår. Jag insåg detta själv under gårdagen. Det är så svårt ibland med balans, all balans.

Jag tar till mig alla råd av Anders Hansen från alla hans böcker om träning, skärmtid osv. Nu gick jag och la min mobil i ett annat rum igår kväll. Sedan tog jag en vid behovs sömn tablett och så la jag mig i sängen och gjorde en kroppsskanning.

Skrev en rapport till min psykiater idag och är så tacksam för det samarbete jag har med henne.

Tack också för att du skriver det här och påminner mig. Det är lite som "journalanteckningar" här inne.

Jättebra.

Jag stöttar mitt ex i en process där han är vittne i en rättsprocess och det är en process som ständigt drar ut på tiden, av olika skäl. Jag känner till hela storyn och det är en svår resa. Många människor som blivit av med mycket pengar i tron att investeringarna ska öka som utlovat.

För mig är det oerhört intressant att se hur tidningar skrivit om detta, hur rättssystemet fungerar med polis (ekobrott) och när den huvudmisstänkte lyckas muta en del i processen som gör att denna aldrig kommer att bli dömd.

Det skulle kunna bli en riktigt bra eller dålig serie, men det är sorgligt, på riktigt. Jag har upplevt hot, då mitt ex upplevde hot och jag har sett mycket bakom kulisserna.

I verkligheten blir människor som inte tidigare missbrukar alkoholister, fruar blir av med sina pengar då det tror på männen, vilket jag också gjorde. Kvinnor stöttar med hushåll, ekonomi och männen leker. Med liv. I denna story.

Nej, jag ska aldrig skriva om detta. Det är hemskt. Allt faller. Vissa tar livet av sig. Pga enorma skulder. Och vissa dör i missbruk. De som aldrig skulle ha missbrukat.

Det är som om snabba cash och solsidan möter exit. Helt jävla galet. Såklart det påverkar min nattsömn.

Tack Ullabulla.

Kram ?

Banankaka
ons, 2020-07-15 - 14:05

Jag är också tacksam över forumet!

Du har gjort en så fantastisk resa Självomhändertagande. Du reflekterar och observerar, lär dig och utvecklas. Det är så stort.

Angående ditt ex tänkte jag först att du kanske också skulle prova 3-månaders regeln. Stänga av honom i 3 månader så du vänjer dig att vara utan honom.

Men det går inte nu när du stöttar honom i den här stora härvan.

Fortsätt glädjas över allt du hittills kommit fram till och njut av sommaren. Du skriver så fina mindfulness-ögonblick. Ut o spring i barndomsskogen och njut av sommaren. Kanske där är svamp?

Hör av dig till den andra killen om du vill. Tror du kan må bra av lite uppmärksamhet från någon som är bra.

Kan skriva mer senare.

Massa kramar!

Mirabelle G-S
tors, 2020-07-23 - 20:51

Hej! Kikar in hos dig och tackar för avtrycket i min tråd. Jag ska faktiskt kolla upp det här med mindfulness och närma mig med ett nyfiket, öppet sinne. Som du nog förstår redan så har jag aldrig varit inne i de banorna tidigare... Reagera, kämpa, strida, göra, agera, förändra... Det har varit mitt stuk livet igenom. Men nu är jag trött. Så trött. Och du tittade in i just rätt tid och påminde mig om att det finns andra sätt att vara. Kram

Självomhändertagande
fre, 2020-07-24 - 10:27

Hej! Vad fint att höra dina ord! Tack för dina ord! Ta väl hand om dig!
Genom att visa medkänsla för dig själv och andra så tror jag att du kan ha stor behållning av att praktisera mindfulness. Och det är en resa!
Kram

Självomhändertagande
fre, 2020-07-24 - 10:32

Tack för dina värmande ord! Jag glömmer ibland om vilken resa jag gjort och det är fint att bli påmind.

Tack också för att du nämner en 3 månaders regel. Jag har börjat fundera på det och nu har jag släppt taget om att prata med honom den närmaste tiden.

Jag tror att jag redan funnit kärleken i den fina mannen som dök upp i mitt liv trots att vi våra läppar ännu inte mötts och inte heller omfamnat varandra med en kram.

Det är det finaste jag upplevt i livet. Genom alla erfarenheter så är det personen jag behöver tycka om och gör jag det så gäller det bara att känna sig själv tänker jag.

Och jag har övat. Velat mer, velat mindre, haft för bråttom och velat skynda, vilket aldrig har varit bra för mig och jag har nog påverkats av min omgivning. Idag ser jag de 30 + som har bråttom och jag minns hur jag hade det. Jag tänker, att de får upptäcka själva. Jag ska inte lägga mig i och det är jätteskönt.

Alla får göra som de vill.

Skriv och berätta när du vill, hur det går.

Jag följer gärna med på din resa.

Stor kram!

Banankaka
mån, 2020-07-27 - 05:17

Jag skriver här då jag är osäker på min egen tråd. Om han läser den. Jag vet inte. Men ofta svarar han på mina frågor jag ställt där.
Kanske bara en tillfällighet.

Vad underbart med kärleken! Särskilt när man vet att det är bra och sunt och man skulle våga satsa.
Tycker det låter så romantiskt med killen du träffar. Vilken längtan ni måste känna.

Jag är lite samma med att skynda mig fram. Har gjort det mycket och tänker lite som dig. Alla får ha sin egen resa och göra som de vill.

Både han och jag har sagt att vi inte vet hur vårt dejtande kommer sluta och försöker vara beredda på att det inte kommer bli något.

Igår kväll tog han upp ölen igen. Att han skulle må bättre utan den, men att "ändå dricker man den". Jag svarade som vanligt ingenting men ångrar det lite. Nästa gång säger jag nog något. Bekräftar honom i att det kanske inte är så lätt att bara sluta. Så jag börjar någonstans.

Frågat honom om han visste hur smart han är. Och oj. Han hade haft jättehögt på ett IQ-test, dock online men från mensa. Kanske inte så konstigt att han ändå klarat av alkoholen såpass som han gjort. Att han läser mycket. En kompis jag berättat för om honom, sa att det är vanligt att högintelligenta missbrukar. Vet inte om det stämmer.

Att han är intelligent fick mig tyvärr inte att gilla honom mindre.

Vad bra att du pausar ditt ex ett tag. Tror det är sunt att vänja sig av med honom lite.

Ska försöka somna om lite så att jag orkar springa.

Tack för dina ord! Jag är gärna med på din resa också.

Stor kram till dig!

Självomhändertagande
mån, 2020-07-27 - 07:36

Då svarar jag dig här! Jag kan tänka mig att det känns märkligt att få svar på frågor som du ställer i detta forum.

Jag läste ditt tidigare inlägg som jag inte svarat på ännu. Jag läste om det ett par gånger och du pratar om intelligens. Det finns en del som säger att jag är intelligent med jag har aldrig gjort något test. Jag tror att mannen som fångat min nyfikenhet ligger högre i intelligens än jag. Fast det är bara vad jag tror. Jag har aldrig sett mig som intelligent, inte ens när en del sagt det till mig med stora ögon. Jag har på ett ointelligent sätt tänkt på dem som kanske lite mindre intelligenta.

Egentligen så gillar jag inte begreppet intelligens och jag tror jag vet varför. När jag läser ditt senaste inlägg i din egen tråd så slår det mig att killen du träffar ger mig en magkänsla av att vara lite som killen jag träffade som tonåring. Den killen som jag var så galet förälskad i, men som var sämst på att vara ärlig och även kommunikation. Nu menar jag inte att killen du pratar om skulle vara som den här killen. Jag fick bara en magkänsla eller kanske mer en deja vu känsla över känslan du är i nu, om jag uppfattar den rätt. Vi gör ju om allt utifrån vårt eget univers.

I alla fall.

Den relationen i min ungdom kom att påverka alla mina relationer senare fram tills nu.

Han snackade om intelligens, han drack alkohol och jag läste Lundell för att förstå varför han skulle ut på en "brajturné" vilket innebar att han skulle till botaniska trädgården i Göteborg och röka braj, för där hade minsann också Uffe rökt braj i sin ungdom.

Det var på glada 90 talet. Jag brände en jävla massa timmar på den här killen och det kom att påverka alla mina val av grabbar, män sedan dess - utom denna man som plötligt dök upp i mitt universum.

Jag har bett universum om en man som varken tänker på materiella ting, (de är de tråkigast som finns - helt självupptagna och kanske bra i hm....ja du vet, men inte på riktig romantik, eller inte som jag önskar ha det). Jag har aldrig gått igång på presenter och säger att det är inte någon idé att komma med sådant.

Jag vill ha närhet i vardagen, jag vill kommunicera och jag vill leva mitt liv. Inte för att visa något på sociala medier. Jag kräks faktiskt på de som inte är närvarande i mötet med vänner. Har haft ett sådant umgänge förut då mitt ex var framgångsrik och en förebild för många i hans umgängeskrets som yngre man.

När jag såg allt fjäskande då han hade mycket pengar och fina bilar osv. Helt patetisk. Sedan när hans ekonomi dök då visades de rätta ansiktena och det var intressant.

Jag förstod ju att det var så, då jag observerade redan som liten unge och ungdom. Jag fick frierier från ett par framgångsrika söner till framgångsrika pappor och de satt där vid två vitt skilda tillfällen och bedyrade att de kunde ge mig allt och vi var på dejt. Och jag minns inte vad jag sa, men jag förstod att de hade missat en hel del.

När jag väl träffade mitt ex sa jag "Du kan inte köpa mig". Jag är inte din prydnad eller representant på affärsmiddagar eller i ett affärsliv. Punkt. Efter att vi hade varit tillsammans en tid. Jag såg hur kvinnorna hade låtit sig köpas, en päls, lite diamanter, några resor, ett hus, en herrgård, hästar, ja osv.

Och jag såg något jag inte sett tidigare och jag kräktes, på allt. Allt är bara fasader. Jag vill leva och jag är ingen docka som någon ska klä upp. Jag antar att jag hade tur som hade en anledning att bryta med det livet, vi flyttade till mitt hem.

Nu kom jag av mig på ett sätt, men jag har en poäng med denna berättelse och det är att han jag var så förälskad i som ung. Han pratade om de här stora pengarna, om en blev riktigt rik så fantiserade han om saker en kunde göra då.

Alla fantiserar väl om det antar jag. Men att leva med mycket pengar och umgås med "rika" människor kan vara farligt på flera sätt. Jag har sett för mycket och jag har hört för mycket. Det finns en serie som är ganska vidrig, men som visar en inblick vad jag sett.

Den heter EXIT och visas på SVT play.

Jag drar iväg, igen. Jag vill komma till saken och saken är att du behöver verkligen lyssna till vad du vill. Hur du vill ha det. Hur du vill leva. Vill du kramas länge i sängen en morgon så ska du göra det. Jag ville det, mitt ex stank alkohol varje morgon, om han inte satt i köket eller i badrummet och drack alkohol på morgonen. Då hade han ofta suttit där hela natten och var full på morgonen.

När jag vaknade och längtade efter att bara kramas en stund. Då var han inte där. Då var han full.

Så idag när jag och denna man inte ens har gett varandra en kram då vi både är noggranna med folkhälsomyndighetens rekommendationer, då känns den där kramen så otroligt åtråvärd och faktiskt lite sensuell.

Jag hörde Anna Bennichs sommarprat och jag tyckte att det var så fint, som hon sa. Det är de där små gesterna som betyder något. Jag skulle gärna ösa på och jag gillar också dramaturgi. Hon har rätt, enligt mig. Det är de där små sakerna som betyder något. Sms med orden "Jag tycker om dig" och att våga vara öppen med sig själv, om en vet vad en vill. Att våga säga det. Att våga vara sårbar. Det är så fint. Lite som när en var barn och sa det en ville, rakt ut.

Vad vill jag. Ok. Hur ska jag framföra det. Jag vet inte alltid, men jag testar. Jag tänker själv, att det här är det första tillfället i livet där varken alkohol kommer störa processen i att lära känna. Jag är inte intresserad av att ha intimitet med någon som jag inte känner fullt ut. Och det beror på att jag tycker om sex. Om det är för bra så kan jag bli förälskad av fel grund och sedan efter månader insett att jag borde ha väntat tills jag lärt känna människan.

Min önskan till universum var att finna en livspartner som accepterar mig som jag är och jag ska acceptera han som han är. Detta efter att jag redan "sållat" bort det som inte finns i min värld. Jag lever hälsosamt och det behöver förstås min framtida livspartner också göra.

Och jag värdesätter hälsan före allt annat.

Hoppas att du har fått eller får en skön löpning!

Stor kram till dig!

Banankaka
mån, 2020-07-27 - 10:51

Jo, Självomhändertagande. Du är så intelligent. Det lyser igenom allt du skriver. 

Jag vet inte heller hur intelligent jag är, bara gjort ett test för många år sedan som länkades från illustrerad vetenskap. Men jag hade rökt så mycket cannabis och förstod inte förrän på slutet att det gick på tid, så hann inte med alla frågor. Men oavsett, så hade nog jag inte kommit upp i den här killens intelligensnivå. Jag blev så förvånad när han sa det, eftersom flera av dem som han umgås med varje dag inte alls är på samma nivå. Jag har typ sett ner på dom. Precis som du skrev, så tänker jag dem som mindre intelligenta och det är säkert ointelligent i sig. 

Jag älskar när du bubblar ur dig saker! Det är så kul att läsa. 

Eller hur. Det är attraktivt med intelligens. Synd att killen du träffade som tonåring var oärlig och dålig på kommunikation. Men du lärde dig mycket och det har genomsyrat dig hela livet. Min kille sa (dagen efter att jag skrev i min tråd att jag skulle kolla om han menar det han säger) att jag kan lita på att allt han säger är sant. Det känns också så, han skryter inte och berättar lika mycket dåliga saker han gjort och varit med om.

Han snackar väldigt mycket med alla. Väldigt kommunikativ. Särskilt när han druckit ett par öl. Fast med mig har han varit väldigt tyst ibland. Särskilt när vi dejtade några gånger förra året, och jag inte heller sa något. Även om jag inte är så ung längre, så har jag kvar det där "ingen ska få ligga med mig" - tänket. Så jag satt mest och tänkte på vad jag skulle göra om han hade försökt något då. Om jag ville ligga eller inte. Men han försökte aldrig.
 
Heller aldrig gått igång på materiella saker. En gång träffade jag en av prinsarna från Saudiarabien på en restaurang, Majed, och jag skulle fylla år någon dag senare. "What do you like? Jewelries? Cars?" Vi pratade ibland på telefon men han ville bara komma med ett privatplan och hämta mig. Eh.. nej tack till att bli kidnappad till något harem. Efter 11 september blev jag rädd att någon underrättelsetjänst hade koll på mig efter samtalen med det kungahuset och jag bröt kontakten helt. Jag var aldrig intresserad av honom. Mest lite smickrad kanske.
Mitt ex som ville att vi skulle ha en lägenhet på Manhattan hade ju också pengar. Han är nån chef på New York Times idag. Dock väldigt snäll och vi hade roligt. Men jag ville leva mitt eget liv och inte hans. Jag behöver inte mycket pengar för att må bra.

Oj, sorry jag babblar.

Exit-serien har jag sett. Då förstår jag lite vad du har sett.

Du skriver så bra att man ska göra det man själv vill. Håller med dig så mycket om det. Inte fastna i någon annans liv som man inte vill ha. Jag hade bestämt att jag skulle leva ensam. Med några djur som sällskap och ett gästhus så att folk kan hälsa på. Det är väl därför jag är med den här killen idag. För att jag såg honom och tänkte på när vi dejtade förra året. Att det inte behöver vara så allvarligt utan att vi bara kan umgås och ha lite kul bara. Jag ska ju ändå leva ensam och flytta härifrån om något år. Och nu.. nu tänker både jag och han att vi hör ihop. Våra cirklar har rört sig i varandras hela livet och vi har inte träffats förrän nu. Att det kanske är meningen.

Men sakta! Jag ska känna efter sakta. "Lev livet lite sakta, du hinner fram ändå" - är ett uttryck jag, åtminstone försöker, leva efter nuförtiden. Jag brukar annars vara lite otålig.

Du skriver så bra om alkoholen och ditt ex. Jag vill inte ha det så. Krama någon som luktar öl resten av livet. 

Jag sätter också hälsan främst. Här har han en del att lära. När vi delade en pizza senast och jag sa att han kanske skulle behöva en hel, så sa han att han får i sig kolhydrater från ölen också. Förvisso sant att öl innehåller kolhydrater, men det var kanske kalorier han skulle menat om han visste.

Stor kram till dig!

Banankaka
tis, 2020-07-28 - 06:24

Du skriver i en annan tråd, säkert också i min fast jag inte riktigt tänkt på det ännu, att ditt ex vet om varför han dricker och att han inte gör något åt det.

De mår ju inte bra. Det är väl det som det handlar om.

Både jag och min kille hade trasiga barndomar. Hans pappa drack ihjäl sig. Min mamma dricker också, men mest på helgerna när jag var liten, och hon gav mig ingen kärlek. Skillnaden är kanske att jag bearbetat det mesta av min och jag mår bra idag. Jag rökte så mycket cannabis och ofta ensam, så jag har tänkt mycket på min barndom och varför jag är som jag är. Min kille har också rökt mycket förut, men han har nog inte varit så mycket ensam och tänkt på sådant.

Hoppas det är ok att jag frågar om ditt ex. Hade han också en jobbig barndom? Det verkar vanligt. Ville han inte bearbeta den eller prata om den?

Min kille tycker säkert att han är ok, eftersom han inte dricker lika mycket som sin farsa. Men eftersom han pratar mycket om att man mår bättre utan alkohol så förstår han nog att han har problem.

Jag reflekterar lite bara, och har inte kommit så långt med det.

Självomhändertagande
tis, 2020-07-28 - 06:33

Hej, tack för alla dina ord. Det där med intelligens kanske jag ska kolla upp en dag. För nyfikenhetens skull. Det är enkelt att avfärda vissa kommentarer med att vifta på handen och säga "äsch, inte är väl jag..." Att jag är klok har varit enkelt att acceptera, då klokhet kommer genom erfarenhet tänker jag. Men intelligent är ett väldigt starkt ord. Och svårt att ta till sig när en inte har lärt sig att ta till sig vissa saker. Men jag övar. På mycket.

Jag får en del flash backs från mitt liv. Jag förstår att min förmodade adhd kan göra att jag tröttnat på vissa människor ofta och blivit fångad av nya människor (som yngre). Som vuxen samlar jag på människor och jag skriver anteckningar om trevliga människor som jag pratar med i butiker där jag haft något ärende. Då jag är medveten om vår planet så springer jag inte ofta tillbaka till butikerna, men har kommit på att jag träffar ganska mycket människor som jag börjar prata med. Det kan vara på busshållplatsen eller i skogen och då är det förstås människor som har samma behov som mig. Jag behöver prata, men jag behöver inte bli kompis med alla, även om jag gärna blir det. Över tid så visar det sig vem en fortsätter att prata med på busshållplatsen, på bussen eller i skogen. Det är som helt naturligt för mig och det är många gånger jag tänker att jag borde bo i ett mindre samhälle där människor hjälper varandra mer. Har sett det där en del av min släkt finns. Och det finns också en baksida med mindre samhällen. Skitprat. Jag läser att du har tankar att inte bli så långvarig där du bor nu. Vet du vad det beror på. Jag har levt med den känslan tidigare och jag har landat i svar varför jag kände så. Varför jag flyttade och bodde utomlands. Jag har inte jobbat med just den frågan, däremot så landade jag i den under mina meditationer och när jag jobbade med tillit, acceptans, släppa taget så ville jag inte flytta längre. Jag vill nog skapa ett nytt hem en dag, men det behöver inte ske nu. Och jag vill stanna kvar. När det gäller mig och min flykt så har jag lärt mig att möta allt som sker i stunden. Jag har mött mig själv länge och det har varit bra möten. Jag har förlåtit mig själv för att jag som yngre inte visste bättre. Jag har varit tacksam för allt jag erfarit och lärt mig. Och precis som du verkar vara, så har jag varit på ett sätt att jag inte kunnat köpas. Och det är nog för att det är så vi är. Att ha så starkt behov av frihet. Egen vilja.

Jag läser dina rader "Våra cirklar har rört sig i varandras hela livet och vi har inte träffats förrän nu. Att det kanske är meningen." och jag tycker att det låter så fint. Sedan läser jag "När vi delade en pizza senast och jag sa att han kanske skulle behöva en hel, så sa han att han får i sig kolhydrater från ölen också." och det kunde ha knutit sig i min mage förr av ord om öl och kolhydrater, men det gör inte det längre.

Det är här sakta är så bra. Du behöver ta reda på vad han vill med alkoholen. Lika mycket som du kanske ska lägga på dig själv och ta reda på vad du vill nu eller vad du vill i framtiden. Var vill du vara om ett år eller om fem år. Var vill du vara om 20 år. Välj själv. Jag tycker själv att det är en bra övning att tänka på vad jag vill berätta för mitt äldre jag redan nu. Jag har skrivit en del till mitt yngre jag och så kom jag på någon gång att jag ville leka med tanken på att skriva till mitt äldre jag. Det fick mig att våga lite mer tror jag. Att vara i mitt nu och att våga vara i mitt nu. Jag har en del äldre vänner och då menar jag 80 +. Jag lyssnar mycket på dem och de lyssnar mycket på mig. Våra samtal om livet har bekräftat att jag har gjort bra val. De är de viktigaste relationerna som betyder något.

Och relationen till sig själv är den absolut viktigaste. Så då ställer jag dig frågor, för dig att fundera på och att svara på för dig själv över tid.

Vad värdesätter du i livet. Hur vill du leva. Hur ska du göra för att få det livet.

Om du skulle radera att du tänkt så här:
"Jag hade bestämt att jag skulle leva ensam. Med några djur som sällskap och ett gästhus så att folk kan hälsa på."

Och skapa en ny tanke om hur du vill leva. Hur tror du att den skulle vara då?

Vad hindrar dig för att få det du vill ha?

Jag är så glad att höra att du inte föll för prinsens försök att fånga dig. Det låter lite skrämmande och jag har sett hur andra har charmats av prinsar hit och dit. Fast då har det varit i andra kulturer och inte lika skrämmande, men förstås är det skrämmande hela fenomenet när det blir tydligt att en man vill köpa en kvinna och att kvinnor låter sig bli köpa.

Kanske tur ändå, vill jag säga lite slarvigt, för annars antar jag att det skulle vara mer kidnappningar än det som redan pågår och alla avslöjas ju inte. Vilken hemsk tanke som dök upp nu i mitt huvud. Hur många kvinnor lever kidnappade av män i världen.

Jag gillar också när du babblar. Jättekul att skriva med dig!

"Lev livet lite sakta, du hinner fram ändå". Underbart uttryck och det kanske är det som är framgången för ett innehållsrikt liv. Varför skynda till graven. Det gäller att uppleva livet.

Stor kram till dig!

Självomhändertagande
tis, 2020-07-28 - 06:45

var ett helvete för mitt ex. I skolan med mobbing. Han var rädd varje dag. I flera år. Ja, han har druckit för att kunna berätta, för han behövde berätta och i början orkade jag inte lyssna, sen lyssnade jag och jag lyssnade om och om igen. Jag har bett honom prata med en professionell då jag inte kan hjälpa honom med det trauma som satt enorma spår och påverkat hela hans liv. Jag förstår honom varför han flyr och jag önskar att han kunde ta emot den hjälpen och bearbeta. Han har haft möjlighet till det. Det är inte alltid den finns. Jag förstår även hans behov av det materiella han behövde, det klassiska "jag ska minsann visa dem" osv. Han har visat en del av dem, men det gjorde ingen skillnad. Han plågas ännu av den obearbetade barndomen och för att orka leva i och möta världen så behöver han alkoholen. Vilket jag sorgligt nog kan förstå, eftersom det behöver bearbetas. Han lider uppenbarligen av PTSD. Men han är rädd för piller och psykiatrin, eftersom han såg hur vissa mediciner slog ut mig. Han har även andra vänner med diagnoser och en del av dem har spårat ur totalt. Mediciner och alkoholmissbruk är ingen bra kombo.

Banankaka
tis, 2020-07-28 - 07:46

Du skriver så bra saker! Tack själv för dina ord.

Innan jag börjar svara, måste jag fråga om "Jag förstår att min förmodade adhd kan göra att jag tröttnat på vissa människor ofta och blivit fångad av nya människor (som yngre)." Är det vanligt som adhd? För jag känner så mycket igen mig (egentligen i mycket av det du skriver). Jag kanske inte pratar lika mkt som dig, ibland bara, men tycker också om äldre människor som har erfarenheter man kan ta del av. Ett tag hängde jag mycket med en 80-årig granne. Hon var gammal hippie, och vi rökte ibland. Det var så coolt att röka med henne och prata med henne. Tyvärr gick hon bort för några år sedan.

Du skriver bra frågor att reflektera över. Varför jag vill flytta, och var jag ser mig själv inom de närmaste åren osv. Mycket bra! Skälet är väl att jag längtar hemåt och vill bo på ett ställe för resten av livet. Men jag har inte bråttom. Jag sparar lite pengar så länge. Har ett jobb jag trivs bra på och naturen nedanför porten. Killen bor 30 meter ifrån mig.

Funderar som dig på ett mindre samhälle. Att det är trevligt när man känner varandra. Skitprat är tråkigt men man behöver kanske inte lyssna eller bry sig om det handlar om en själv.

Hur vill du själv ha det? Eller du har inte landat i det ännu?

Jag vill vara fri som en fågel. Det har jag alltid sagt.

Vad han vill med alkoholen kanske nästan jag kan svara på. Säkert du också med ditt ex. Dom vill må bra och förstår kanske inte hur (eller att) man kan må bra utan. Igår ringde han upp en barndomsvän och hade på högtalare så att jag fick vara med. Han lät ganska vettig, men lite hård sådär och kallade min kille för kukhuvud ibland. Min kille verkade lyssna på honom. Kan nog vara bra att åka förbi honom på vår resa till hemtrakterna i augusti.

Är glad att du mediterar! Jag gör det bara ibland. Bland annat på Yogan en vän till mig har. Men jag är lite för rastlös. Hoppas det blir bättre.

Jag ska fundera vidare på frågorna du ställer. Det är så bra och kul att skriva med dig.

Hoppas du får en fin dag! Kunde inte somna om igår, så det blev ingen löpning. Men idag så!

Stor kram på dig!

Banankaka
tis, 2020-07-28 - 09:13

Fy det låter hemskt.
Jag var också rädd varenda dag. För min mamma. Man visste aldrig vilket humör hon var på och man fick ofta en smäll i huvudet. Men försöker se på det som att det kunde varit värre. Idag förnekar hon allt. Tycker att jag och min bror hade det bra eftersom vi fick mat på bordet och hade rena kläder. Men jag är tacksam över att jag åtminstone fick lite kärlek de första åren, vilka är dom viktigaste, så att man blev ganska empatisk till skillnad från henne.

Jag frågade min kille för någon vecka sen om han mår bra inuti, utan att egentligen veta att man dricker för att må bra. Han svarade att han börjar må bättre. Att hans födelsedag inte är lika jobbig längre (hans farsa söp ihjäl sig samma dag som min kille fyllde 20) och att han börjar komma över att hans mamma dog för några år sedan.

Tänker att det är där jag ska börja. Inte snacka så mycket om alkoholen utan mer om måendet, barndomen, bearbetning av den osv
Försöka gå den vägen istället, och se om den vägen leder nån vart.

Självomhändertagande
ons, 2020-07-29 - 07:20

Du skriver också bra saker!

Om adhd, och att du känner igen dig i många saker som jag skriver och om det skulle vara så att det kan vara hjälpsamt för dig att utredas, då kan du be om en utredning. I mitt fall så har jag förstått att mina idéer som sprutar ut har jag prövat förverkliga. Och jag har inte ofta ägnat någon större tankeverksamhet på konsekvenserna. Och det har fått konsekvenser, stora konsekvenser. Så här i efterhand har jag valt att se allt som erfarenheter. Jag har spenderat pengar jag borde ha investerat i hus. Du skriver att du sparar till hus och att du vill flytta hemåt - bra med tydligt mål och plan!

Jag har haft massor av sparandeformer, i fonder, aktier och på flera konton och jag har aldrig haft en tanke på hur utan bara att ha det, eftersom jag har arbetat inom bank fast inte som ekonom, så har jag lärt mig att jag borde ha olika former av sparande, men inte vetat hur och varför!

I alla fall.

När du är ung och sparar till en cykel då är det tydligt hur mycket du behöver jobba och lägga undan. Om du är äldre och sparar till en insats för en bostadsrätt i en stad eller om du vill köpa ett fritidshus någonstans vid havet eller i fjällen, då är det lite svårare att beräkna vad du behöver spara och hur länge beroende på när det där huset ska köpas.

Jag har haft medel som jag spenderat på väldigt tokiga, roliga och värdelösa saker, men allt det är erfarenheter. Jag gick inte under på 90 talet och jag har inte heller gått under nu.

Min förmodade adhd har gjort att jag har gått igång på "kickar" som jag inte känt till. Med män, flirtar, för tidigare resor med de jag ansåg att jag hade lärt känna och att jag visste vilka de var. Jag hade fel i samtliga fall och jag har lärt mig av mina erfarenheter. En var gift och hade visst fått en minneslucka. Då hade vi känt varandra i två år och jag skulle aldrig någonsin inleda en relation med en gift man.

Så, då har dessa "kickar" inte varit så hjälpsamma i mitt liv. Jag är inte en tonåring längre, även om jag känner mig som en ganska erfaren tonåring. Jag är ung i själen, i sättet och precis lika glad som jag var som tonåring.

Jag har facit idag. På mitt liv. Jag har plöjt alla böcker jag har kommit över om adhd och jag har också vänner med adhd som säger att jag har det. Nu har jag blivit utredd för adhd och får veta besked efter psykologens semester.

Så jag förstår att mina bus som barn, alla mina kompisar jag hade och tröttnade på, liksom i ungdomen, killen jag var så kär i tog all min uppmärksamhet och fokus och jag kunde inte koncentrera mig.

Det är min koncentration som är största problemet, jag vill läsa en viss utbildning och då behöver jag extra stöd för studier. Därför behövde jag bli utredd. Därför var den utredningen hjälpsam för mig.

Jag ser det redan idag. Och jag prövar planera och skapa en struktur, men det är så svårt. För jag fastnar ofta, börjar med en sak och sedan så har jag påbörjat något helt annat. Så där håller det på - hela tiden. Jag har larm som avbryter mig, när jag måste avsluta en sak - även om jag inte ens kommit igång och börjat med uppgiften.

Jag skriver post it lappar om mina "måsten" och då använder jag inte gärna orden måsten. Men jag måste betala räkningar i tid. Jag måste avrunda på kvällen och stänga skärmar, mobil i annat rum osv.

Jag har annars mat, sömn, fysisk träning och mindfulnessträning inpräntat sedan flera år de utgör grunden till min livsstil och de har blivit mina viktigaste behov att lyssna på för att leva medicinfri.

Nu pausar jag då min klocka faktiskt har ringt och jag ska göra annat.

Skriver igen.

Ha en underbar dag!

Banankaka
ons, 2020-07-29 - 09:11

Vad härlig du är! Dig hade jag nog kunnat snacka med hur mycket som helst.

Nja.. jag mest undrade om det var så med adhd. Läste väldigt mycket psykologi förr. Särskilt om vissa personlighetsstörningar. ADHD har jag väl alltid tänkt att jag kanske haft/har men att det är så lite nu att det inte spelar så stor roll. Jag har lugnat ner mig och kanske inte hade så kraftig.

Umgicks mycket med en vän när han läste till läkare och särskilt under deras psykologi-kurs. Läraren började med att säga att psykopater är överrepresenterade i deras klass, Många smarta (finns misslyckade oxå) psykopater har 5.0 och många läser till läkare. Sen sa han att de kommer känna igen sig i varenda diagnos, för man har personlighetsdrag från alla olika diagnoser. De flesta är en mix av allt.

Min typ kille måste ha adhd iaf. Fast han nog inte fattar det. Idéerna sprutar ut och han snackar jävligt mycket. Om allt. Du nämner aktier, Han frågade mig om det igår och jag sa att jag är all-in med alla mina sparpengar på en högrisk-aktie som jag väntar på att ska bli uppköpta. På ett av hans tidigare jobb hade de "spelat" lite på aktiemarknaden med småpengar, mest för att se vem som vann av dom. Han hade handlat mycket med derivater. Jag kan typ inget om det men det lät som han visste en del.

Men adhd ser jag inte som något jobbigt. Aspergers däremot. De är så jäkla svart-vita och kan ha empati-problem.

Mindfulness är bra! Men jag förlorade en av mina vänner. Jag var i mindfulness under några av våra telefonsamtal, och satt och tänkte för mycket på vad hon sa. Tredje dagen hon klagade på något hos sin syster, så sa jag att hon borde ringa till henne istället för till mig. Reda ut det och prata med henne om det. Tror det lät konstigt och okänsligt från min sida. Eller det blev det stört iallafall.

Det låter som att du kämpar framåt iaf med adhd:n. Det är det viktigaste. Försöker få rutiner osv. Om du lever efter alla lappar, så blir det säkert ett naturligt beteende för dig till slut.

Måste nog själv sätta rutiner om jag är hos min typ kille om kvällarna. För han snackar så mycket att jag inte kommer hem i tid. Jag brukar vakna mellan 5 och 6. Så kan inte sitta hos honom till 24. Larm är en bra idé.

Nu måste jag också sluta och ska till kompisen lantställe. Hon vill väl höra om mer om min fängelsevistelse. Får se hur mycket jag berättar. Men jag har faktiskt tänkt på säga saker om mig själv. Vi satt båda i en styrelse för en organisation något år, och hon har sagt att det bästa från den tiden var att hon fick lära känna mig. Jag har mått lite dåligt över att hon faktiskt inte har en aning om vem jag är. På tal om adhd, så får vi det väldigt tillsammans, och leker som små barn. Hon är över 50 och härlig hon också.

Stor kram till dig!