Läser alla era historier och ser att jag inte är ensam. Blir tokig av detta ljugande!!! Finns det något jag kan göra för att ha bevis för honom att han dricker? Han är full, stinker sprit men blånekar....

Jaaa...har funderat på det. Ursch, hemskt att behöva vara polis i sitt eget hem. Tänker att de mätarna som inte kostar skjortan "ljuger"...Tack för svar. Orkar snart inte mer, har letat och hittat flaskor överallt. Han kan inte behålla arbete, dricker sig full när hans dotter är på besök.... om jag slänger ut honom hamnar han på gatan...

Du kommer aldrig att få honom att blåsa. Jag ljuger när jag har druckit det är så pinsamt. Och sen när frågan kommer just när man är berusad så är det lättare att ljuga även om man vet att det är dumt.
Vet inte vad du ska med bevisen till. Du vet, han vet. Nu vet jag inte om han tar ansvar för det när han är nykter, det gör jag. Men egentligen kan du kallt konstatera att han har druckit. Frågan är onödig. Vill han inte erkänna eller prata om problemet i nyktert tillstånd finns det inget du kan göra. Sätt ner foten och se till att han flyttareller söker hjälp. Vet att det är lättare sagt än gjort, men det eskalerar om han inte ens vill se problemet.

Ja det har du så rätt i... han är en fin människa men har stora problem med alkohol. Han går till en samtalsperson men vet inte om det hjälper... AA vill han inte gå till. Hittat så många ölburkar och spritflaskor gömda, orkar inte leta mer.... Och avskyr hur jag blir när han dricker. Har börjat processen att avsluta nu men han har inte ens värdigheten att lämna mig. Som en kvarnsten finns han kvar...han har ingenstans att gå. Det är det värsta....

Han har inte ens värdighet att lämna dig, men ska det inte vara tvärtom att du visar dig själv värdighet och lämnar honom, om någon ska lämna. Håller med ovanstående att vad ska du med bevisen till? Man har mycket mer nytta av att titta på sig själv även om det är smärtsamt. Du har allt att vinna på det och dessutom det enda du kan påverka.❤

Ja det har du så rätt i....Ingen vet om detta runt mig, håller det gömt och isolerar oss. Jag jobbar, han behåller inga jobb. Nu skulle jag behöva jobba extra för att lösa vissa bitar, orsakat av honom men vågar inte jobba kväll...dottern hemma och orolig för att han ska dricka. Jag hör hur det låter, helt ohållbart. Var så arg i går, gapade och skrek, sa fula saker och kallade honom en det ena än det andra. Det är en ful bild av mig själv jag har på näthinnan... När jag ber honom göra en plan och flytta sitter han bara stilla. Han har ingenstans att gå, kan inte hyra en bostad osv.... Känns som han är en kvarsten runt min hals jag aldrig kommer bli av med.

Vilken svår situation du befinner dig i, men inte olöslig. Vet inte skälet till att din sambo inte kan få en bostad, men socialförvaltningen har ansvaret för personer som saknar boende och försörjning. Det är dit han får vända sig. Låter som du måste komma ifrån honom inte minst för dotterns skull. Sedan är det självfallet inte lätt och mycket som behöver lösas, men viktigt är att det är hans ansvar att ordna boede och försörjning. Sedan tycker jag du ska berätta för personer du har förtroende för hur din situation ser ut. Det brukar kännas skönt och du kan få andra personers syn på saken, kanske råd och förslag på lösningar. Lycka till!

Han åkte nu, i går kväll åkte han med bussen , långt, långt bort till sin hemstad. Där finns bara destruktiva minnen och nu kastar han sig dit för att fixa sitt liv säger han. Jag har en fråga, kan man av stress upplevas som full när man inte är det? Prata osammanhängande, vingla och sluddra? Han skulle måla en altandörr och ser ut som en 3-åring målat, färg överallt, på väggen, på handtaget .... Och han är arg för att jag säger att han druckigt för det har han INTE gjort. Blir så osäker , fast jag tror jag vet... Jag var tydlig med att jag vet inte hur jag vill ha det framöver, orkade inte helt prata klarspråk. Fast ser i hans ögon att nu faller han, paniken. Vi har det så bra när han inte dricker men detta fungerar inte längre... Kom hem och började rensa ut och slänga och tokstäda... Bytte sängkläder och känner endast lättnad, bara lättnad-ingen saknad alls....

Margareta_333

Min Karl inbillade mig i ett år att han pga stressreaktioner betedde sig som full... han lurade tom sin psykolog...

Jag har mkt utbildning och erfarenheter kring utmattning och stress, jag vet att det kan ge alla möjliga konstiga symtom inkl yrsel, ostadighet, tom förlamning...

Jag gick på det, visade sig senare att han varit full, varenda gång... men jag är inte bitter.... ?

Känner igen lättnaden, känner samma...

Menar du det...för jag ser samma saker när han är full som när han svär vid gud att han ej dricker. Och där står jag som en byfåne och gör andningsövningar... Herre jösses.
Blir så förbannad att jag vill slå honom. När han sitter och äter som en bebis i nya soffan.... Tomatsås överallt. Han lovar att han ska gå upp på övervåningen och sova när han blir så men när det väl händer blir han som en treåring, Nope, han ska inte.... fy fan börjar bli sjukt förbannad.

Nu ringer han och jag hör att han är onykter. "Jag är snart hemma" säger han och jag bara känner att det låter som ett hot. Han skulle åka hem och fixa ett sitt liv var dealen. Trodde dock det skulle ta ett litet tag före han lät alkoholen ta tag i honom men det tog inte många dagar. Han måste höra på mitt tonläge och min röst att jag tar avstånd, men han bara lådsas som ingenting. Har inte sagt detta till någon, tänker att det får jag göra längre fram. Känner ett tryck över bröstet konstant... Besvikelsen är stor. Jag måste sopa ekonomiskt nu, idag kom en till överaskning. Han bara lämnar och låter mig fixa. Inte ok åt ngt håll. Så svårt detta är...