Träffade en man för snart 6 år sedan, han hade bra jobb och var snyggt klädd och rolig. Men jag reagerade tidigt på att det var så viktigt med vin varje fredag och lördag. Han drack sig alltid berusad varje kväll. I början tyckte jag han var lite rolig, men tillslut tröttnade jag.
Sen på vardagar var det alltid ett par öl, minst 7,2. Ibland gick vi ut, alltid mycket fylla för hans del.
Kom på honom ngn gång med att dricka mer än han visade. Och att han hällde i sig en öl på förmiddagen ngn gång.
Slog mig aldrig att han var alkoholist, har aldrig levt i något sådant tidigare.
Vid ett tillfälle körde han full, blev tagen och hade 1,70 i blodet.
Skulle skaffa alkolås, men hade för höga värden, ändå kämpade han med provtagningar i nåt år,så blev aldrig ngt med det.
Vi bröt upp en period, då kändes det som hans missbruk eskalerade.
När vi sedan blev ihop igen, då drack han mer än innan. Jag fick nog. Han bröt ihop och sökte hjälp. Men drack ändå i ”smyg” när jag jobbade.
Vi har haft mycket problem i relationen pga alkoholen. Jag hittade mycket gömt osv.
Han svänger enormt i humöret. På 5 minuter kan han både skratta, gråta och skrika.
Han blir aggressiv, kan ha långa utbrott. Och 2 sekunder senare vara helt ”normal”.
Han var ifrån alkoholen i ett helt år. (Han satt inne). Direkt när han kom ut började han dricka igen.
Han sökte hjälp, började gå på samtal och äta Campral.
Jag tänkte att nu, nu har han sökt hjälp. Tagit ett straff och pratade om att han tagit tag i livet.

Nu ses vi bara varannan vecka, vi bor inte ihop längre. Han dricker nästan varje dag när jag jobbar, nyktrar till under kvällen. På morgonen är han skakis, svettas, mår illa. Kräks ibland och är dålig i magen, sen börjar han om och dricker. Han försöker ibland vara helt nykter, men upplever att han mest ”vilar i kapp då”
”Oftast” den veckan vi ses är han ”lagom” full.

Men så fort jag åker ifrån honom, då kör han stenhårt hela veckan. Han ringer och smsar konstant. Varvar kärleksfull med hotfullt.
Ibland blir det tyst, då sover han eller sitter på ett fyllehak med liknande.
Jag tycker han struntar i mycket, han stökar runt hemma och är allmänt ofräsch.
Men när jag kommer då städar han, byter i sängar och försöker.

Jag är så rädd för att lämna honom, älskar honom. Samtidigt som man inte orkar.
Jag är så medberoende och hela mitt liv går ut på hur han mår, hur han dricker osv.

Ibland när han är nykter säger han att han vill ha hjälp, att han vill sluta och ska söka hjälp igen.
Men när han väl dricker så nekar han.

Vad kan jag göra? Eller har det gått så långt så jag måste lämna. Eller kommer han bryta ihop snart och välja nykterhet.

Rörigt, men mitt huvud är rörigt 😫

Hej,
Vad du har kämpat.. Men det finns gränser och jag tycker han helt går över gränsen när han blir hotfull. Du kan inte laga honom och han verkar inte ta emot den hjälp han fått och blivit erbjuden. Jag tycker du ska prioritera dig och ditt liv nu. Vill du verkligen att han ska ha en plats i det?

@Kennie
Ja det känns som att man kämpar och kämpar medans han själv bara skiter i allt.
Känns som att han på nåt vis ändå lyckas hålla sig flytande, men inte mer än så.
Men han är expert på att göra sig till offer, alla överger honom, alla är elaka.
Medans han minsann är en sån bra människa.
Ingen självinsikt alls.
Han har otroligt fina sidor såklart, annars hade jag gett upp. Men alla utbrott, hot och även fysiskt våld i fyllan. Alla humörskiftningar.

Jag är nog mest rädd för vad som händer med honom om jag lämnar. Samtidigt som jag är rädd för att han ska ändras och att jag missar det.

Som sagt, tusen tankar, inga svar.
Har aldrig levt nära någon som missbrukar tidigare.

Förstår att det finns fina sidor också. Men våld är farligt och nedbrytande. Jag tror du skulle behöva prata med någon som kan hjälpa dig att se ditt eget värde. Varför ska du offra ditt liv för hans när han inte ens försöker? Prioriterar han någonsin dig, hur du mår?

@Kennie
Nej du har rätt. Alkoholen går i första hand. Men samtidigt den veckan vi ses, då väljer han ändå att dricka mindre (ljuga om att han dricker iof)
Han håller alltid tider, prioriterar alltid att umgås med mig. Jag behöver aldrig bli besviken på ngt vi bestämt. Känns som han försöker verkligen. Men att ibland tar känslorna över, just att han pendlar i humöret.
Men så fort jag åker därifrån så kommer tjafset, hoten och ilskan och han dricker nästan dygnet runt.
Samtidigt som han tappar all kontroll och bli maniskt svartsjuk och anklagar mig för allt möjligt.

Jag hör själv hur det låter.

Jag lever ett ordnat liv med jobb, bil, och ekonomi.
Han gör det inte. Knappt några vänner kvar, inget jobb sen ngr år tillbaka och inget körkort. Hans dagar får ut på att gå till bolaget, Ica och ta en öl på ett fylleshak. Sen hem till ensamheten och dricka.

Jag är nog värd bättre.

Men ofta tänker jag, kan jag göra nåt. Kan jag hjälpa honom.

Tänk om han tappar allt när jag ger upp.
Eller tänk om han bättrar sig, och jag går missar om det.

Du hör ju hur skadad jag blivit av allt.

Du kan inte ansvara för om han tappar allt, det är hans val och skulle förmodligen ske även om du är kvar i bilden dock ev med längre tidsperspektiv.
Om han bättrar sig kan ni ev ta upp kontakten igen om du fortfarande är intresserad dvs.
Om han har alkoholproblem, utan jobb och inget kontaktnät. Han behöver själv ta ansvar och lösa sina problem. Ta varningssignalerna på alvar och bryt denna kontakt. Livet är fört kort.

@Samsung50 Han har syskon som han träffar ibland. Men de dricker bara ihop.
Han har vuxna barn som han träffar sällan, mest på hans villkor när han behöver hjälp med ngt. Men han har en exfru som handlar, tvättar och lånar ut pengar. Även hon skjutsar runt på honom. De är lika medberoende som mig.
Jag lånar dock aldrig ut pengar.

Men du har rätt, skulle han ändra sig så kan vi återuppta kontakten framöver.

Men jag hoppas ju så innerligt att han ska skärpa sig, blir nykter och ta tag i livet.
Jag älskar den nyktra, snälla goa personen. Om han ens finns.
Man tycker han är så när botten man kan bli snart. Borde han inte vakna upp och förstå.
Han tror ju själv att bara han får jobb. Men hur ska han kunna få det. Och isf hur ska han ens kunna behålla det.

av det du skriver tyder inget på att han nått botten eller kommer förändras. Söker han jobb aktivt? Jag tror han bör ta hjälp först med alkoholen innan han kan få ett jobb.
Var går din gräns? Är det värt att vänta på en ev förändring. Hur ser ert liv ut om tio år?
Jag lever själv med en man som dricker för mycket. Vi bor ihop och har barn så svårare att komma ifrån och bryta.

@Samsung50
Han försöker, men hur aktivt vet jag inte.
Han har fått ngn utbildning på distans via arbetsförmedlingen. Han är aktiv där när han måste. Typ loggar in i tid, har på datorn under föreläsningar.
Men gör bara det han absolut måste och kanske knappt ens det.
Den veckan vi inte ses som sagt så är det extremt mycket fylla.
Den andra veckan är det lugnare.
Men jag tror jag lurar mig själv.
Han har oftast en vinflaska några öl och en liten spritflaska i kylen, det mesta är slut på morgonen. Och ofta innan vi ska äta frukost tar han en öl eller två i ”smyg”.

Jag tror att när jag tror han är nykter så har han ändå druckit. För när han vaknar har han ju sjuka abstinenssymptom.

En vecka försökte han sluta dricka, han skakade, svettades, sprang på toa, kräktes, hallucinerade på nätterna.
Trodde han hade en spindel i ansiktet, trodde det knackade på dörren. Hög feber, tills han började dricka efter 3 dagar.

Åkte precis dit, han stank gammal fylla. Var lite lätt skakis. Grina när jag hämtade mina saker och lämnade hans. Kramade mig och sa att han älskar mig.

En del av mig är lättad, den andra vill bara skrika och tjuta.

Vet inte om jag kommer klara att bryta.
Varit hemm en kvart och redan fått 2 sms. Vill bara bryta ihop.

Ta det lugnt nu och låt det landa. Och tänk att om du går tillbaks nu kommer det fortsätta som förut. Och så vill du inte ha det. I mina öron låter han väldigt manipulativ och ser till att ha flera personer som möjliggör hans drickande. Med er som skyddsnät behöver han inte ta fullt ansvar för sin situation. Har du någon du kan prata med? Han har ett val- han kan söka hjälp för sin alkoholism. Och du kan inte göra det åt honom, han måste vilja själv.

@Kennie
Ja det är nog så, många som underlättar för honom.
Men som nykter är det så svårt att förstå hur han kan välja att fortsätta dricka när han förlorat jobb, körkort och barnen knappt hälsar på. Vi har stora relationsproblem och han påstår att han älskar mig och att jag får honom att må så bra. Förstår inte hur man kan tycka att man inte har problem när livet rasar.
Han pratar om andra som super för mycket eller är alkoholister.

Jag får höra ibland att han får utbrott på folk på affären osv. Så det är inte bara mig han bråkar med. Han rycker ihop med andra familjemedlemmar.

@Kennie
När jag åkte därifrån var han nykter.
Han har ringt och smsat massor, nu tyst 1 timma. Jag får direkt ont i magen och orolig. Ser ju på hans sms att han börjat dricka.
Men jag vet, han är vuxen. Bara han själv kan bestämma. Bara han själv kan ta ansvar.

Jag måste nog söka hjälp. Men vet inte hur eller vart.
Jag förstår ju att jag är medberoende.

Hej,
Det finns ju anhöriggrupper för medberoende. Googla, det finns nog både online och fysiskt. Sen kan du säkert få samtalsstöd enskilt om du vill. Ta hand om dig och ge dig själv tid att fundera på vad du vill och inte vad han behöver.

@Kennie Tack, ska kolla upp det.
Man är så korkad så hade nästan hoppats att nån här inne skulle svara. Oj, ja han är nära botten. Snart söker han hjälp. Nej skämt och sido.
Men jag ska kolla upp samtalshjälp. Innan jag intalar mig själv att det inte är så farligt.

Jag vill leva med honom, den nyktra honom. Han är mitt livs kärlek, har aldrig upplevt sån passion och haft så kul ihop med ngn.
Utan alkoholen är han fantastisk.

Men får helt enkelt inse att han är fast och just nu inte vill ha hjälp.
Jag måste välja mig.

Jag vill leva med honom, den nyktra honom. Han är mitt livs kärlek, har aldrig upplevt sån passion och haft så kul ihop med ngn.
Utan alkoholen är han fantastisk.

Men får helt enkelt inse att han är fast och just nu inte vill ha hjälp.
Jag måste välja mig.

den nyktra personen finns inte just nu. Om man dricker morgon lunch och kväll, hur ska man då kunna ha en relation. Det blir ju bara som en mamma som tar hand om sitt barn. Inte en klar tanke. Min man dricker inte varje dag men de kvällar han kommer hem o har druckit så vill jag inte prata med honom. Jag hör hur han pratar i telefon men sin familj eller vänner. Lovar att hjälpa dem och fixa massa saker. Inget att detta blir något av. Bara massa svammel som den berusade personen tycker låter bra och rimligt dålig säkert glömt dagen efter. Jag är själv så trött på detta svammel och planer som aldrig blir något av.

Ja, svårt att planera. Stångade mig blodig med mitt nuvarande ex. Fick nyligen höra att han druckit så mycket att han blivit aggressiv mot en anhörig.
Slutade med polisen för honom.
Kände bara lättnad över att ha kommit ur det där, fastän det tog lite för länge, trots hans "fina sidor" ...
Kram.