Sitter ensam i soffan o läser kloka inlägg på forumet.
Så skönt att läsa att man inte är ensam fast man känner sig så övergiven o ensam just nu.
Har även ringt alkohollinjen ikväll o pratat o försökt få stöd o peppning där.
Igår kastade jag ut honom igen....
Var en hemsk dag men vet inte om det är någon större skillnad.Nu sista tre veckorna han var hemma,har jag mått jättedåligt.
Oroar mig bara över hans drickande o smusslande med hon på hans jobb.
Oro från morgon till kväll.
Dom få stunder jag mår bra är så korta.
Han ger mig ingen kärlek o närhet heller,verkar mest besvärad om jag vill kramas.
Känns bara som jag klänger på honom.
Har börjat tagit de tabletter jag tidigare fått utskrivna för att kanske må lite bättre.
Fick grymt jobbig ångest förra gången,men prövar nu att ta en halv tablett på kvällen och hoppas jag inte får ökad ångest då.
Vet att det kan ta någon vecka innan dom hjälper.
Han ringde mig idag och sa att han kört bil idag när han druckit fyra glas vin och druckit två starköl.
Jag sa att jag ringer polisen och anmäler dig om du gör det igen.
Han var på väg hem o hämtade sin dator han glömde igår.
Tyvärr så är jag livrädd att han kommer köra igen onykter när han redan tappat sitt omdöme om det mesta redan.
Efter en dag i sin lägenhet misssköter han redan jobbet.
Ja det kommer sluta med ett elände och jag kan bara vara åskådare o se på eländet och det gör så ont i mig.
I morgon ska jag ringa socialen o se om dom kan ge stöd o hjälp jag har sökt hjälp på så många ställen.
Men har inte hittat rätt ännu.