av kraxan

kraxan
tors, 2024-10-10 - 01:08

Ett märkligt Ä smög sig in i titeln.
Jag har alltid varit en dansglad partytjej som jonglerat med studier, arbete, mat och sömn. Alkoholen fanns alltid där och visst drack jag, men lagom eftersom jag ville dansa. Innan barnen + under graviditeten la jag förstås av. Något år insåg jag att "min tid som vuxen" kunde inkludera ett glas vin. Barn 2 fyra år senare samma procedur. Men sedan jag lämnades för 6 år sedan, tar jag mig mina friheter. Jag är heltidssingelmorsa och skjutsar en massa, men jag längtar varje kväll till att lugnet ska spridas i kroppen. Jag vey att jag måste sluta, men kruxet har blivit att det är "min" tid. Jag drar fel slutsats. Hur ska jag tänka?

Carisie
tors, 2024-10-10 - 05:29

@kraxan God morgon och välkommen 🙏🏼 Jag vill vända på det och fråga hur DU vill ha det?
Om du läser ett par trådar kommer du att upptäcka att folk inte vill sluta men att de måste pga att drickandet börjat ge konsekvenser-har du fått konsekvenser? Vissa kommer att skrivit att de önskat de slutat innan konsekvenserna kom. Vissa har velat dricka måttligt men återfallit och upptäcker mödor med att deala med återfallen. Några har alkohol som snuttefilt och andra som sömnmedicin. Vad som enar oss är att vi bestämt oss för att ändra på det hela - med olika strategier och mål. Vad som enar oss är också hur bra vi mår utan alkohol (vem kunde ha trott)? 😅 De allra flesta kommer att säga att det är lättare att avstå än att dricka måttligt.

Men vad vill du? Det finns ett självhjälpsprogram som är toppen. Alkoholkalendern är min favorit. Poddar- själv älskar jag "en beroendepodd" och " bara en till". Sen är diskussionerna och stödet i forumet ovärderliga.

🩵

Fenix1981
mån, 2024-10-14 - 14:25

Hej
Jag e oxå där att jag tidigare kunnat dricka måttligt, kunnat låta bli helt i perioder när det "krävs av en" (typ som när du var gravid), har även missbrukat droger förr, inte på många år dock.

Nu har jag känt ett sug efter alkohol, och dricker på det, dagligen.
Är "heltidspappa", har 4st nätter/mån som min dotter har umgänge med sin mamma.

Kände igen mig i att det e "min tid" när dottern sover.
Det e mina timmar.
Har absolut inget krävande barn, världens lättaste roliga unge.
Så inte att jag e slutkörd eller så...
Bara blivit en vana/beroende...

Tack för att du delar med dig 🙏