Då kom dagen då maken sa att han var orolig för mig och att jag verkar så "borta" på kvällarna. Jag berättade direkt. Jag smygdricker för att orka med vår familjesituation. Den blir ju inte bättre av det såklart, jag är medveten om det. Sån fruktansvärt skam. Han är fantastiskt stöttande och förstående. Men usch vad svårt det är att hantera alla frågor och besvikelser. Han vill veta detaljer, jag vill fokusera på idag och imorgon. Jag har inget sug och vaknade pigg utan ångest. Men så kommer alla frågor och ångesten sköljer över mig. Vill försvinna ett par veckor och få fokusera på att hantera mina egna känslor först. Men jag förstår också att jag är skyldig honom ärlighet och svar lika mycket som jag är skyldig honom förändring.

@Molnet Tack snälla du! Det känns förvånansvärt lätt att inte dricka. Faktiskt. Det kommer säkert dagar när det blir jättesvårt men just nu är det lätt. Det svåra är att behöva åka hem och bemöta besvikelsen!

@Lobster jag har 100% förståelse att du vill fokusera på dig själv, här och nu och morgondagen. Jag rekommenderar också att du gör det. Går det på något sätt att få din respektive att fokusera på att stödja dig och lägga frågorna åt sidan ett tag. Jag har ingen aning om din familjesituation som du nämner men du har tillräckligt mycket att hantera själv och du vet att din respektive är besviken på dig, ingenting blir bättre av att det ska ältas just nu. Det finns massor av tid att djupdyka i er relation sinom tid (ge det ett par veckor) då kan du även vara en konstruktiv part i att ta relationen vidare. Nu är fokus på att hålla dig nykter och sätta nyktra rutiner men ni måste ta tag i frågorna/frågeställningarna förr eller sedan.

@JHL Ja, det är precis så! Barnen kom idag så jag hoppas att det blir mindre plats till djupa diskussioner. Han är fantastiskt stöttande men såklart chockad och vill veta detaljer. De är jobbiga att erkänna!
Tack för att du skriver till mig! Det gör så mycket att titta in här!❤️

@Lobster Hej och välkommen tillbaka! Vad modig du är som berättat sanningen för din man. Jag såg tillbaka i din tråd och minns att vi tidigare pratade om att vi var i liknande situationer med bonusbarn och en jobbig, störande exfru. Att vi många gånger drack för att orka med familjesituationen och konstellationen. Många tråkiga och slitande bråk kring det med alkohol inblandat.

Jag berättade också till slut ”allt” för min man, om mitt smusslande, smygande och gömmande. Om att jag tankade vin både före och efter, i det flesta situationer. Och att jag inte orkar mer, att jag kommer att gå under och att vi måste göra detta tillsammans. Han blev paff när han hörde ”allt” och förstod allvaret. Han är också förstående och stöttande, min största supporter. Han var lite orolig första tiden för han var så osäker på om jag verkligen skulle klara av att sluta dricka, mest orolig för hur besviken jag skulle bli på mig själv. Men denna gång var jag så bestämd och motiverad, för jag pallade inte med att ha min ångesttillvaro, mina jobbiga destruktiva tankar, alla slitande bråk emellanåt och oro för att bli lämnad mer. Jag hade normaliserat denna tillvaro. Så jag skulle visa honom och framförallt göra detta för mig själv, ta mig upp ur alkoholbubbla som nästan tärde ihjäl mig.

Och idag har jag varit nykter i över 3,5 år! Mitt bästa beslut någonsin och som gjort mitt, vårt och familjens liv till ett bra och mer kärleksfullt liv. Alkoholångesten är borta, tankarna är och känslorna är balanserade, vi har inga slitande bråk, vi pratar oss igenom på ett respektfullt sätt och jag är så mycket tryggare i mig själv och inte rädd för att bli lämnad. Jag kan hantera motstånd på ett så mycket bättre sätt och exet triggar inte mig på samma sätt längre, knappt alls.

Det som jag tycker vi gör bra är att vi försöker prata om ”problem” som en gemensam sak ”utanför” oss. Att jag är i en ”ring” som min person, maken i sin ”ring” och det problemet i en egen ”ring”. Då kan vi prata om problemet utan att det ska vara mitt eller hans problem. Tex om vi pratar hans barn, hans ex, då behöver inte han gå i försvar på samma sätt. Vi kan då prata om vad som är mina behov, hans behov i det hela. Lyssna på vad vi har för behov, så att vi ska förstå varandra bättre. Sen komma fram till en lösning som tar hänsyn till våra behov, vi får ge och ta men komma fram till något som vi båda kan acceptera och som funkar. Även om något tex betyder mer för mig att vi gör, så kan han acceptera det och vice versa. På detta sätt har vi lärt oss så mycket mer om varandra och våra behov. Vi är mer omtänksamma, varsamma och respektfulla mot varandra. Vi älskar verkligen varandra så mycket och det har varit styrkan i att få det att fungera. Att jag/vi slutade dricka har varit en förutsättning för att må bra och för kunna leva tillsammans och må bra i vårt äktenskap.

Oj, detta blev långt! Hoppas det kan ge dig något. Som nykter kan man göra en verklig förändring som blir hållbar och bestående. Sköt om dig och bra jobbat!❤️