av Syrra

Syrra
mån, 2026-02-16 - 23:47

Väldigt svårt att vara medberoende till sitt vuxna barn som är i 50 årsåldern. Han vill gärna bo hos oss men har egen lägenhet. Jag vet att han dricker mer när han är hemma hos sig. Egentligen vet jag inte om han dricker i smyg. Det har absolut hänt men är inte lätt att se. Vi har hjälpt honom ekonomiskt för att det inte ska bli ekonomisk katastrof. Det kan man ju naturligtvis ifrågasätta. Tycker det är väldigt svårt och jag går absolut på tå för lugnets skull. Han skyller ofta på andra och när man ställer jobbiga frågor så beror det ju på att jag inte förstår hur jobbigt han har det eftersom han inte just nu får träffa sina nu vuxna döttrar. Det är så synd om honom. Jag funderar på och tror att jag/vi borde konfrontera honom med för han jobbiga frågor, fast han blir arg, men det är svårt. Han hotar också då att avsluta livet. Känns som man är i en rävsax! Hur man gör blir det fel.