av nad

nad
tors, 2026-04-16 - 08:52

Jag och min man har levt tillsammans i 15 år. Han utvecklade ett alkoholberoende för 5 år sedan, han tog tag i det. Men föll tillbaka ganska omgående till både alkohol och spel- missbruk. Han använde även en del narkotika, men mest alkohol. När detta kom till min kännedom så tog vi tillsammans tag i problemen och skulder löstes, narkotikan blev ett icke problem samt alkoholen. Detta var för 2 år sedan.

För ca 6 månader sedan kom jag på min man att han drack i smyg. Dolt från mig. Under alla dessa år så har jag sagt att han inte får ljuga för mig, blir suget för stort så måste han säga det till mig. Denna gång sa jag att nu kommer jag lämna för gott, ta barnen och sälja huset. Denna gång började han med antabus vilket fungerade bra. Tills förra veckan. Han har fått börja ta tabletterna hemma, vilket både jag, sjukvården och han trodde han klarade av själv. Jag kom hem efter jobbet och ser på en gång på honom att han är berusad. Jag frågar han rakt ut om han druckit. Han svarar snabbt nej. Jag går och hämtar en dräger. Och säger åt honom att du har en chans till att svara på frågan. Då erkänner han att han druckit.

Än en gång krossas mitt hjärta. Han har återigen ljugit mig rakt i ansiktet. Jag har tappat räkningen på alla gånger han ljugit mig rakt i ansiktet. Jag börjar tappa hoppet mer och mer. Jag vill inte lämna då jag älskar honom, men det börjar ta så hårt på mig och mitt psyke.

Jag har ingen att prata om med detta riktigt. Både för att jag skäms så mycket och känner stor skam, då jag kan känna skuld till hans missbruk. Jag är så trött på att vara den starka och att trippa på tå runt honom. Jag kan inte konfrontera honom fullt ut för att jag är rädd att han ska flippa och missbruka mer. Jag är livrädd att han ska göra dumma saker på grund av missbruk.

Finns det någon där ute som kan vägleda mig? Som känner igen sig i min situation?
Hur får man sin älskade att sluta ljuga? Finns det ljus i mörkret?

/ Nad

Vitvargen
tors, 2026-04-16 - 10:34

@nad, hej och välkommen till forumet! Jag är väl inte rätt person att ge råd här, annat än att jag själv druckit för mycket och för ofta tills ganska nyligen när jag slutade med det. Jag vet litet hur man funkar som beroende, litet om vad som kan trigga, hur man kan tänka och göra för att hålla sig nykter över tid.

Vilken tråkig sits du sitter i, kastas mellan hopp och förtvivlan så här. När det fungerade bra att bli nykter och beroendefri för 2 år sedan, kan du berätta mer om hur det gick till? Och hur följdes detta upp över tid, gick han tex hos någon AA-grupp, psykoterapeut eller liknande? Hur gick detta i så fall?

Som det blivit nu så har du i praktiken blivit en kontrollant/polis, det inre drivet att hålla sig nykter verkar inte ha väckts och vidmakthållits hittills så kanske det finns hopp om att få in honom i kontext där detta kan utvecklas tänker jag.

Jag tror han behöver utforska sina drivkrafter ordentligt och lära sig använda effektiva verktyg att dra sig ur detta sug han inte lärt sig motstå ännu. Han måste ha externa parter som stöd i detta, du kan inte vara hans behandlare eller handledare. Du ska inte känna någon som helst skuld i hur det utvecklats, vid varje tid har du gjort vad en medmänniska kan göra och det gör du även nu.

nad
tors, 2026-04-16 - 20:02

@Vitvargen
Tack! Han gick på aa-möten både digitalt och här i stan. Han hade även en via kommunen han pratade med. Han har nu kontaktat honom igen nu, så jag hoppas de får upp kontakten igen. Han ska även delta i aa-möten nu igen är tanken. Samt att han nu måste in till vårdcentralen 3 dagar i veckan för att ta antabus. Så jag hoppas verkligen att det ska gå vägen. Han vet att min energi börjar att ta slut, jag ser att han försöker. Jag vet att detta är en sjukdom som går att behandla. Hur tror du man kan hitta den inre drivkraften? Är det via beroende vården VC erbjuder och sa-möten? Eller finns det andra ställe att vända sig till? Tar emot alla tips med öppna armar.

Rike
tors, 2026-04-16 - 22:38

@nad
Jag tror det är viktigt - helt avgörande- att han ställer dessa frågor o aktivt söker hjälp, det är inte en vanlig sjukdom som kan behandlas bort..

Vitvargen
tors, 2026-04-16 - 22:52

@nad, jag tycker det låter mycket bra att han har vana av att träffa andra i liknande situation, både fysiskt och digitalt. För min del spelade det väldigt stor roll att jag hittade detta forum en vecka efter att jag och frugan bestämde oss att sluta med alkohol på allvar. Många år av misslyckade försök tidigare, höll kanske en vecka som mest sedan tyckte vi att vi "varit duktiga", "bevisat att vi klarar oss utan" och tyckte att vi kunde dricka litet igen. Rinse and repeat...

Att få ta del av andras upplevelser, känslor, glädjeämnen, bakslag, resa sig upp, strategier, tankesätt, tekniker för avslappning och distraktion, peppning och glada tillrop, medkänsla... ja det var och är ovärderligt för mig. Inte minst detta att skriva själv här om hur det går, försöka peppa andra och stötta. Jag och frugan hade och har fantastiskt bra stöd av varandra också i vår gemensamma nya riktning, målet var satt "på obestämd framtid". Inga tidsmål som vi testat med tidigare.

Frågan om hur man hittar den inre drivkraften är mycket svår, önskar jag kunde presentera en enkel metod. Detta med olika forum där man träffar folk i liknande situation, perfekt när det är anonymt - jag kan ha ett behov av att skriva och bolla saker som jag inte nödvändigtvis pratar om med frugan. Det jag lär mig här tar jag med mig in i vardagen, testar tankesätt, resonemang tillsammans så det är en litet nyfiken drivkraft där.

Sedan är det att andra intressen har fått ta plats och utvecklas, nya kvällsaktiviteter och gamla hobbies på egen hand eller tillsammans. Detta ger också kraft åt det inre drivet. Det finns en spirituell sida av det hela som jag inte skrivit så mycket om men den finns där, hjälpt av mindfulness-liknande tekniker som stärker hantering av jobbiga tankar och skärper fokus.

Som jag skrev i en annan tråd, i början var det rädsla för att bli av med körkortet via PEth-tester som motiverade mig på ett litet mer brutalt sätt som ett hot, många av mina hobbies förutsätter bil. På senare tid när jag ville få ordning på sömnen så skaffade jag en smartklocka som mäter sömnkvalitet, stressnivå, träningsaktivitet och jag upptäckte att detta motiverade mig varsamt att bli mer noga med fysisk aktivitet, arbete, sömn. Så det blev ytterligare en drivkraft, puffar en i rätt riktning på många plan.

Så sammanfattningsvis tror det är väldigt individuellt var man kan hitta sina drivkrafter men det finns en del ställen där man ofta hittar dom, och det är drivkrafter av många olika slag i olika dimensioner som behövs tror jag.

All lycka till dig och er, fortsätt gärna skriva hur det går!