Jag kvinna bor tillsammans med en alkoholist, sedan snart 6 år - sedan. Jag behöver komma eller prata med någon. Här är det kaous i mitt huvud. Jag bara gråter hela tiden. Snälla ta kontakt med mig här. Jag vet inte hur jag tar kontakt. . Jag behöver prata. Tack/ besviken

Jessie

Här är många som har det som du, jag är en av dom och kämpar just nu med diverse saker.
Jag har fått tips att gå till tex alnon där man träffas människor som lever som vi.
Jag hat sj inte gjort det än men fundera starkt på det eftersom man bli lite knäpp när alla känslor svallar i en huvud. Ena dan tycker/tänker man så för att andra dagen tänker helt annat.
Man vet knappt ut el in och det är lätt att man tappar sug sj på vägen.
Det jag äntligen har förstått är att du kan inte hjälpa din man, du kan vara där som ett stöd så länge du inte mår dåligt över det.
Om det ska bli en förändring ang hans drickande måste han helt vilja sj. Min man tog beslutet och var nykter i 3v med antabus för familjens skull vilket inte varade mer än 3v. Han måste ja viljan sj innefrån.
Men, skriv här, ös ut allt, det hjälper och det finns underbara människor här som stöttar dig under tiden!
Kram

Besviken

Tack Jessie, för ditt svar. Skönt. Jag är så trött på att vara slav för han. Han har ingen respekt alls. Allt han kallar mig för. Han har slagit mig. Han kissar ner sig varje natt. Han gick på AA 2 ggr. Men det var också alla ggr. Jag känner att jag vet inte om jag vill hjälpa han längre. Det blir ett hat tillsammans med en ilska jag aldrig går ut. (Har väldigt svårt för att bli arg) Att aldrig vara accepterad. På något vis. Man ska tåla allt vad han gör och säger. Han visar 2 sidor hos sig. Ute ibland folk och på jobbet, är han en kol, sjysst, ärlig, härlig, rolig, pålitlig, kompis/arbetskamrat. Men så fort han kommit in i hallen stängt dörren, så är det som om bsra vända en hand. På sekunden blir han riktigt otäck. Det går så fruktansvärt fort i växlingarna i hans humör, att man inte hinner med alls. Hoppas vi hörs snart igen. Kram

etanoldrift

Jag förstår att du har en väldigt pressad situation, med en människa som har (på grund av alkoholen) psykopatiska drag..
När det är så illa att han psykiskt (kanske även fysiskt?) misshandlar dig och trycker ner dig så tycker jag att du tar kontakt med Kvinnofridslinjen 020-50 50 50.. Ring och prata med någon Jag tror att du behöver hjälp NU, för att kunna ta dig vidare
Och det låter som du behöver komma bort från mannen först! För du kan tyvärr inte göra någonting själv åt hans beteende.. Snälla ring dit!

Leverjag

Besviken,
Usch, det låter riktigt illa. Jag hade en relation en gång som kunde kostat mig livet. Fick fly till slut och efter två år och rättegång blev jag fri. Men, det jag vill säga till dig är att du bryts ner mer och mer och han kommer att trappa upp misshandeln. Han har redan passerat gränsen och du är kvar och det triggar hans självhat, skuld och förakt. Det är farligt för dig att stanna. Du måste bort och få stöd. Har du någonstans att ta vägen nu tillfälligt tills du har fått reda ut dina känslor lite? Honom kan du aldrig hjälpa!

Usch, vad jag mår dåligt när jag läser dina rader och minns också lite av det helvete jag var i för 22-25 år sedan. (Nu ett helt annat och normalt liv. Det kan du också få!)

Kram

Hemskt. Jag tycker att du ska flytta om det går eller överväga detta. Ar du någon som du kan bo hos några dagar?

Hej besviken, välkommen till forumet. Vad bra att du skriver här, det var ett stort steg för dig , starkt! Jag ser att du fått många fina tips och råd här med vart du kan vända dig. Fortsätt gärna också att läsa och skriva här och hoppas det kan vara någon hjälp för dig. Men som de andra skriver, ex kvinnofridslinjen är ett professionellt stöd om man lever i en hotfull relation med psykiskt och/eller fysiskt våld. Det är kostnadsfritt och du kan vara anonym, 020 505050.
Ta hand om dig!
Vänligen
Rosette/Alkoholhjälpen

Besviken

Först vill jag säga ett stort TACK till er alla, för era svar. Jag börjar med att säga
Jag har levt i sådana här förhållanden innan. Tyvärr. Ska också tilläggas att jag själv dricker inte en dropp. Detta förhållandet var väldigt bra dom första 3 åren. Sedan började han att Dricka Dricka & Dricka. Han vill umgås med folk som dricker. Jag känner att jag skäms för att ga hamnat i denna sittuation ännu en gång. Känner även att jag får skylla mig själv. Jag vet att det är fel att känna så här. Jag hittade denna sida pga en vän som tycker att jag behöver hjälp och att få prata av mig. Jag känner att jag kan skriva hur mycket som helst. Men jag kan inte skriva så fort som jag tänker. Jag står för lägenheten. Jag vet inte riktigt hur jag ska bära mig åt. Det känns presis som om jag vill att någon bara ska lyfta mig härifrån. Han både psykiskt och fysiskt misshandlar mig. Å snart är det Jul.. Usch jag vill inte. Kram till er alla.

Besviken

Tack ja -jag känner att jag bryts ner varje dag och stund?? Kram

etanoldrift

Han drack ju tydligen inte när ni träffades.. Visserligen är många alkoholister suveräna på att dölja sitt missbruk, men det är ju inte meningen att vi ska vara "brottsutredare" när vi träffar någon..
För mig tog det faktiskt flera år, innan jag insåg att min man var alkoholist..
Om han luktade alkohol eller det försvann nåt ur nån flaska (på den tiden hade vi ibland nån flaska wisky hemma) så hade han alltid en trovärdig förklaring. Dessutom så uppträdde han inte berusat Jag insåg inte då att han hade en enorm toleransnivå. Långt högre än en normal människa.. Han kunde gå rak och prata fullkomligt normalt, trots att han satt i sig motsvarande ½ flaska vin, ja närmare en hel.. Så jag reagerade inte. DET är ju inget man tänker på i första hand när det gäller alkoholister utan snarare "dåligt ölsinne" somna på golvet och spyor.. (inget av detta hände de första 5 åren)
Dessutom var han trevlig, hade hus och arbete som han skötte.. (tror inte han var hemma och var sjuk nån gång under de första åren) Hyfsad ekonomi för att vara frånskild och ha betalat underhåll till sina barn.
Där smög det sig också på och eskalerade med åren.. Han har aldrig varit fysiskt våldsam, men väldigt "ful i mun" och rentav grälsjuk på slutet.. En massa utbrott som kom som en blixt från klar himmel.. Helt plötsligt så hittade han nåt att reta upp sig på och sen var cirkusen igång (och alla var "idioter"..)
Så stärkt dig med att du är smart nog att börja ta dig därifrån.. Du har just tagit första steget genom att börja skriva här! Och jag rekommenderar starkt att du ringer nåt av de föreslagna telefonnumren så du får någon som kan lotsa dig lite mer i vad du behöver för hjälp!

Leverjag

Jag såg inte heller att han missbrukade. Hade två i mina ögon jättefina år. Nu i efterhand och jag tror han nämnde det ngn gång hade han nog använt både droger och dricka. Men jag förstod inte. Märktes inte. Förstod långt efteråt att han hade mindervärdeskomplex och antagligen ngn psykisk labilitet/störning. Kanske utvecklat av droger, vet inte.

Så en dag, kom Mr Hyde fram. Den onde. Och det kunde plötsligt hända utan att jag vet varför. Visst fanns alkohol med i bilden och hade funnits länge tror jag. Det blev värre de gånger det hände. Då blir man ett vrak. Kan inte förstå hur den man gett sitt hjärta till och som varit så underbar kan göra något sådant. Där börjar nedbrytningen.

Han fick aldrig ett bra liv, det gick utför sedan. En jätteintelligent och begåvad ung man. Han dog ung tog jag reda på för ett par år sedan.

De är alltid trevliga och charmiga utåt men där ingen ser händer det. Medberoendet och hjärntvätten som håller kvar vid det fina och kärleken. Ånger och fantastiska sidor efter misshandel. Man går sönder, bli trasig i psyket och sitter i en fälla och skäms. Skäms för att man har valt en sådan kille, för att man stannat när det hänt, förlåtit, inte lyckats bättre i sitt liv, varit så korkad. I den skammen blir man isolerad, rädd, beroende och svag. Det blir ännu svårare att ta hjälp och komma ur situationen.

Du ska inte skämmas! Fick reda på, i samband med rättegången, att en känd brottsmålsadvokat blivit misshandlad hela sitt liv av hennes man, också advokat. Träffade en välutbildad psykolog och socionom som berättade för mig att det kan hända vem som helst. Hon hade också varit med om det tidigare i livet.

Jag blev expert på att se dessa män efter det. Vet inte vad det var. Det var en vibration, deras charm och kontrollbehov. Kunde känna direkt om ett par hade den relationen. Det finns något hos dem som gör att de luktar sig till kvinnor som kan fastna i deras garn också. Men man lär sig och utvecklas. Ibland är det bara en djävla otur. Det viktiga hur man tar sig loss och reparerar sig själv efteråt.

Jobbigt att han bor hos dig. Då behöver du sparka ut honom eller byta lägenhet. Du kan få hjälp med den biten av familj, soc, polis osv. De vågar inte inför andra.

Du behöver också bearbeta detta efteråt, gå i terapi/samtal för att komma vidare. Det går att läka. Det går att ändras och få ett bra liv!

Men vad du än gör, ring och prata med proffsen först, ta hjälp, berätta, gråt, hitta strategier, smid planer och en väg ur detta, där du inte är ensam och får hjälp.

Inget att skämmas över. Var försiktig och ta kontakt med proffsen som kan hjälpa dig. ❤️❤️❤️

Besviken

Jag är så glad att ni skriver till mig. Jag bara gråter. Det du skrev, Lever jag. Var väldigt bra skrivet. Tack. Han här dricker enbart öl. (Vad jag har sett här hemma) han dricker 6.0 och 7.2... varje kväll 6st. Kommer hem ifrån jobb, bytar inte om, duschar inte. Dricker sina öl. Tar din sömntablett och somnar med dina ostbågar varje kväll. Jag går in efter en stund torkar av han i ansikte och i hans del av säng +tapet. Han ligger och spottar ut ostbågarna som han har kvar i munnen innan han somnar. Han blir vansinnig på mig då i sömnen och kallar mig vad som helst. Jag har sovit på soffan i många veckor nu. Bara för att sängen är nerpissad och kladdig. När jag säger till han att jag vill att han ska sluta att äta i sängen. Få säger han att det avgör väl han. Och att jag bara klagar på han och allt han gör. Jag är sjukpensionär emellanåt har jag väldiga smärtor. Men då säger han att jag är sjuk hela tiden och har ont överallt. Han tycker att jag även är en samhällsparasit som lever på försäkringskassan och att han betalar min lön. Jag ska säga att jag Tror jag är en väldigt stark person. Jag har mist väldigt många anhöriga och vänner i canser genom åren. Hår på begravning varje år i många år. Är som sagt va väldigt dålig emellanåt. Lyckats att gå ner 54 kilo själv. Ytterligare 35 kilo för ett halv år sedan. För 5 veckor sedan slutade jag att röka. Fick en lunginflammation blev väldigt dålig. Dom trodde jag hade fått kol, men det var bara astma. Nu har dom hittat ngt i mitt blod. Läkaren sa att han inte tror det ör canser men för säkerhetsskull vill jag skicka dig till hematologen. Vi får se hur det går. Ja jag vet att det är mycket med mig. Men psykisk misshandel är nog ta mig faan värst. Jag tvättar varje dag efter han. Jag handlar. Jag städar. Jag gpr ut med hunden. Ändå jobbar han mest säger han, jag är bara lat och klagar på smärtor. Just nu tog han ut mina sängkläder för att nu ska han sova. Jag sa till han att snälla ät inte där inne för att det går inte att tvätta tapeterna. Då säger han skrik inte åt mig. Jag har jobbat hela dagen, jag har inte pratat med dig jag har undvikit det. Sa han. Och du pratar inte med mig när jag kommer hem. Du frågar bara hur det har varit på jobbet. Sa han. Du har inte ens lagat ngn matlåda till mig för imorgon. Så bara håll käften. Sa han. Jag längtar så efter att få soca i en säng. Jag vill veta om det är något jag gör fel. Blir så fruktansvärt ledsen??? Kram alla.

Leverjag

Hur vill du leva. Har du tänkt på det?

Har du funderat på hur du skulle vilja leva med de förutsättningar som finns. Vad går att ändra och vad går inte att ändra. Vilka möjligheter har du, faktiskt. Kan vara bra att rita upp för att få lite struktur i skallen.

Vad är ditt liv värt? Vad tycker du att du är värd? Vad har du för drömmar och vilka är dina gränser. Vad gör dig glad? Vad tycker du om att göra? Vad hindrar dig att göra dessa saker förutom smärtor? Kan vara bra att påminna sig om och försöka minnas..

Du verkar stark som slutat med cigaretter och minskat i vikt. Vad fick dig att kämpa för de besluten?

En alkis blir hjärnskadad och ofta aggressiv och värre blir det med tiden. Vad har han för liv? Har han berättat något om sitt liv innan ni träffades. Gör han något annat än jobbar och dricker? Det finns bara en fortsättning och det vet du, innerst inne.

Du kan inte leva så, med en nerpissad säng, neddrogad och arg gubbe som grisar ner och som dessutom misshandlar dig!!

Cancern tar många liv, båda stora och små och många upplever det på nära håll. Jag påminns om detta ofta. De kämpar, anhöriga sörjer och vi som inte är sjuka ska ta vara på våra liv så länge vi har dem och Om vi vill och orkar stötta dem som kämpar mot cancern.

Ring imorgon när han är på jobbet, så du får rätt stöd.

Kram

Fy fan är min första reaktion. Dra och låt honom ligga där och fräsa ostbågar, låt honom tvätta själv släng allt i en påse. Du måste ta dig ur denna relation om inte du ska bryta ihop. Ja den psykiska misshandeln han utsätter dig för är ju värst. Kör han bli på morgonen när han druckit? Isf kan du ju kontakta polis för åker man fast för rattfylla så kan man få mer än frivillig vård. Vet radikalt det sista men du ska ju inte behöva leva så. Har du ingen kompis du kan sova hos några dagar.

Vill bara säga att jag läst ditt livsöde. Även jag lever med en alkoholist. Fruktansvärt vad du går igenom. Ville bara sända dig styrkekramar, för alla kloka här på sidan har redan gett dig så goda råd. Bra att du skriver här, för det underlättar när man vet att man inte är ensam.

Besviken

Tack för svar. Detta har ju blivit vardag för mig. Ser det som att det är min skyldighet. Men jag är klyven. Han säger till mig att han hör aldrig ngt positivt ifrån mig. Jag bara klagar på han och hans beteende säger han. Det kanske jag gör. Det kanske är mitt fel. Men det är så tråkigt att plocka och göra rent efter han hela tiden. Mina barn är utflugna. Det är ju som om och börja om på nytt. Usch

Besviken

Hej Magnus ja han kör bil till jobbet 6 dagar i veckan (varje dag) jag vågar inte ringa polisen. Han säger att han hinner förbränna all alkohol på 7 timmar. Jag vet inte men det verkar konstigt.