Känner mig tom men stark på samma gång , har lyckats att hålla mig alkoholfri en tid nu. Känner inget sug men en viss irritation har uppstått men annars inget. I juni hände de som inte fick hända. Jag drack vin när jag hade mina barn. De skulle bort på kvällen och vara med en vän och hennes barn. Jag mådde dåligt och tog till alkoholen , hon och barnen hittade mig senare full vilket blev väldigt jobbigt men samtidigt slutet på detta elände jag levt i . Men pappan till barnen beslutade att ta dom över sommaren. Det svider han har helt tappat förtroendet för mig vilket jag förstår.. jag får träffa barnen varje vecka men utomhus och inte hemma hos mig. Allt jag vill är bara att de ska få komma hem igen vi har gemensam vårdnad och imorgon har vi ett möte på soc jag och barnens pappa. Jag har gjort allt vridit ut och in på mig själv. Köpt alkoholmätare, bett soc göra stickkontroller eller hembesök för att få pappan att känna en slags trygghet. Och sedan bara av att gå med i denna grupp gör att jag känner mig starkare än någonsin. Det är skönt att skriva av sig ibland för vissa dagar är tuffare än andra. Jag förstår verkligen pappan men samtidigt är det jobbigt när han trycker ner mig så hårt på sms osv. Det är inte riktigt det jag behöver nu. Jag vet att jag gjort fel absolut. Saknar barnen otroligt mycket nu .