Min mamma och jag levde under många år under min pappas kontroll med framför allt psykisk misshandel. När han blev full tog han ut sin ilska och besvikelse över oss. Mina föräldrar är separerade sen många år, men har trots det fortsatt en vänskapsrelation som stundvis är trevlig och varm, men i perioder väldigt destruktiv (beroende på om han är i en drickarperiod eller inte). Senaste veckorna har min mamma blivit sjuk och han har börjat ringa henne under sena kvällar och nätter när han är full och upprörd över att hon inte tar kontakt med honom (även när hon låg på sjukhus). Har gått emot det jag gjort tidigare och ringt upp och ifrågasatt honom tidigt morgonen efter ett sånt samtal. Han blev arg men erkände efter mycket om och men att det var fel, men fortsätter terrorisera henne. Hon har gått med på att blockera hans nummer kväll/natt. Vad mer kan vi göra?
Hon bor nära honom, men inte inom gränsen för att han kan ta sig dit onykter. Men vi båda är ändå rädda för det och lider av ptsd.
Min halvbror och hans familj bor ännu närmare honom och är i beroendeställning och vågar därför inte sätta gränser eller träffas utan hans insyn/kontroll. Vill inte ge upp kontakten med mina släktingar men ibland känns det som enda utvägen tills den dag min pappa inte finns mer. Livet "på andra sidan" av det akuta medberoendet är otroligt harmoniskt och fint, men det smärtar mig enormt att delar av min familj står kvar och får ta hans smällar, troligtvis även dom som var menade för mig och min mamma eftersom att han är så arg för att han inte har kontroll längre. Känslan av skuld och ansvar är tung trots att jag vet att den inte är min och att jag önskar så starkt att det vore annorlunda.