Vet varken ut eller in längre.Jag var så inställd på att lämna detta destruktiva liv som vi lever.Jag hade kontakt med kvinnojouren som ville hjälpa mig.Men jag föll tillbaka igen i vårt gamla mönster.Min man skulle ta tag i sitt drickande o lägga in sig på nämndemansgården efter påsk.Han började på AA möten och var så positiv till att ta hjälp.Den där bekvämligheten att släppa allt jobbigt som man måste ta tag i när man ska bryta upp kändes som en befrielse.Att få stanna kvar i sitt hus som man trivs så bra i.Vi har bott här i 35 år.Vi har haft bra dagar och hoppet om att allt ska bli bra kom snabbt tillbaka.Kanske blir det bra denna gången.Vi har gått igenom dessa olika perioder i så många år nu.Det går på nån sorts rutin.Så märkte jag att han var lite halvfull igen och tvivlet och ångesten kom tillbaka.Så i helgen skulle han bara dricka lite öl men det blev till fyra dagars drickande.Nu ikväll var han så full redan på eftermiddagen så han vinglade!Det blev ett fruktansvärt bråk och hans värsta sidor kom fram igen.Jag känner mig som en fullständig idiot och skäms så fruktansvärt för att jag inte kan ta mig ur detta.Jag har svikit både mig själv och alla som velat hjälpa mig.

User37399

Skäms inte. Gör ett nytt försök att ta dig ur och kontakta kvinnojouren imorgon?
Men du måste ju verkligen vilja om det ska fungera och det tror jag du vill även om det är utmanande.

Var inte så hård emot dej själv. Jag undrade hur jag kunde gå på alla lögner om en bättre framtid och fick från en psykolog att det går inte att genomskåda en lögn när det inte är en lögn JUST DÅ när alkoholisten lovar bot och bättring, problemet är att beroendepersonligheten tar över och cykeln börjar om… du har inte gjort något fel. Hur skulle du se på en vän som snubblat som du gjorde? Skulle du sträcka ut en hand? Behandla dej själv som du skulle bemöta och råda en vän.

@sliten61
Var snäll med dig själv!
Du hoppades!
Det blev inte som du önskade.
Varje dag är en ny dag.
Vad vill du nu?
Livet är en resa. Och alla utmaningar är en process.
Jag snubblar ibland i mina val. Nu för tiden så är jag medveten om vilka val jag gör. Och det är inte alltid de valen blir så bra.
Men då lär jag mig av det. Observerar att det är så. Och så släpper jag taget om det.
Och så provar jag acceptera att det är inte alltid är enkelt och det behöver inte vara svårt.
Det är. Och det blir.
Man kan bara göra det bästa.
I det som är just nu.
Det är också en del av resan. Att vara medveten om att inte veta, vad nästa steg blir.
En samtalskontakt kan hjälpa en att sortera.
Det är klokt att du skriver här. Och sätter ord på dina tankar.
Ta hand om dig!