av Livvi

Livvi
sön, 2024-05-19 - 10:37

Jag har behövt inse vidden av mitt drickande. Eller jag har ännu inte insett, eller vill inte....men fattar att det är allvarligt. Jag som levt helt vanligt och ingen har märkt något.

Vem är jag ens?

Livvi
sön, 2024-05-19 - 12:09

Jag har den senaste 1-2 månaderna druckit nästan dagligen. Allt har dock gått på som vanligt med jobb, träning och vardagen. Inte ens de närmaste har märkt något. Har till och med varit berusad i deras sällskap (de har varit nyktra men ändå inte märkt).

Så kom dagen när det märktes. Blev ett stort hallå kring detta. Såklart.

Omgivningen tror det är en enskild händelse orsakad av en stressig tid. Jag vet bättre.

Har inte druckit på en dryg vecka och känner (än så länge) inga problem eller sug. Tvärtom ser jag framemot att komma till rätta med mina problem. Äntligen ska det få ett slut.

Dock helt galet att inte dela resan med någon. Har (som jag förstått) haft abstinens med svettningar och röd hud. Fortfarande liksom trög i huvudet. Så i stället för drickande undanhåller jag nu abstinens.

Omgivningen tycker det är drastiskt att sluta dricka men stöttar naturligtvis.

Jag är orolig för om det finns andra hälsoproblem, leverbesvär osv.

Det är bara märkligt att inse detta om mig själv. Att det var så illa. Nästan så det inte går att ta in.

Jag är rädd att jag ska återgå till att (i likhet med omgivningen) tro att jag inte har alkoholproblem, utan bara "lite stress".

Amanda L
sön, 2024-05-19 - 19:27

@Livvi En sak som är så himla skönt med att vara nykter är att man får sluta mörka, gömma, ljuga. Man kan säga som det är! jag tror att du skulle må så mycket bättre om du vågade berätta, åtminstone för någon, om ditt drickande och om hur du mår nu.
Det är inte heller "drastiskt" att sluta dricka alkohol om man inte mår bra av det eller i synnerhet om man blivit beroende.
Ingen skulle tycka att det var drastiskt att sluta äta jordnötter om du var nötallergiker...
Det är bara det otroligt alkoholpåverkade, ja helt alkoholindränkta samhället som gör att folk tror att man inte kan leva utan alkohol eller åtminstone att man får en hemsk tillvaro.
Men så är det inte alls, det går alldeles utmärkt att leva utan sprit!

Det är snarare så att den som inte klarar av att dricka måttligt inte heller mår bra. Ständiga misslyckanden, fyllor, minnesluckor, nya försök och ny ångest är inte något bra liv.
Och det går lätt att se många som kommer hit till AH har det så. Samtidigt är alkoholromantiken stark. Guldkanter och mys kopplas till alkohol trots att det ofta slutar med ångest från helvetet...
De mår inte alls bra, men beroendet kan ändå vara svårt att bryta.
Det gäller därför att ta chansen när man får den, när fönstret har öppnats, som det nu gjort för dig.

Ta all hjälp du kan få och försök berätta. Här har du också en massa vänner som du kan haka på.
Med ton av erfarenheter :)
Det är viktigt att inte inbilla sig att man "bara" drack lite för mycket, att man nu "bara" ska dricka lite mindre. Det är ditt beroende som talar. Som vill ha drogen. Det är såklart vägen tillbaka till ruta ett. (Du vet ju innerst inne att du inte klarar det.)
Läs gärna om hur alkoholen påverkar hjärnan och våra tankar i Annie Grace bok: Tänka klart. Det hjälper att stå emot...

Jag hoppas du fortsätter att skriva och läsa här, kanske går igenom Alkoholprogrammet. Själv slutade jag dricka för snart 15 månader sen, med hjälp av AH.
Och mycket stöd och tips härifrån. Jag mår jättebra och har bara ångrat att jag inte slutade tidigare.
Lycka till :) :)

Livvi
mån, 2024-05-20 - 06:47

@Amanda L Tack för kloka och peppade ord! Härligt att du kommit så långt i din resa.

För egen del känner jag bara "äntligen" om att sluta dricka. Nästan lite euforisk....kanske så det brukar vara? Och sen plötsligt en vändning?

Om omgivningen visste hur det varit hade dom inte tyckt det varit drastiskt att sluta.

Jag vet att jag borde berätta. Var väldigt nära igår till en släkting. Men hejdade mig halvvägs. Bad att få ringa tillbaka under kommande vecka.

Se klart
mån, 2024-05-20 - 10:45

Jag har varit nykter i (måste kolla appen) 1595 dagar, det är ungefär 4,5 år.
Jag är fortfarande lycklig över att jag slipper. Jag var inte en sån som drack bort hus och hem- men hade kanske blivit? Missbruk det olika ut och innerst inne vet vi, vi som vet.
Att rämna är att också öppna upp. För nytt. Ett fönster på glänt, möjligheter. Ge dig själv chansen. Heja!

Livvi
tis, 2024-05-21 - 07:12

@Se klart Tack för pepp! Att höra att andra lyckats betyder mycket för mig. Ni finns där ute, så många - och ni gjorde det! Och du har rätt; att rämna ändrar ovillkorligen riktningen.

Fortfarande nykter. Inte känt att jag vill dricka. Ser klarare ut i ögonen. Dock är jag väldigt trött och kort i andhämtningen. Ont på konstiga ställen (knävecken) och klåda under fötterna.

Ett risktecken är dock att jag ibland tänker att det inte var så illa. Jag kan inte riktigt ta till mig att jag drack varje dag. Jag tränar mycket och trodde jag var hälsosam, men inser att kroppen måste tagit mycket stryk. Planerar att göra en hälsokontroll.

Se klart
tis, 2024-05-21 - 17:38

Läs ditt första inlägg! Det är knepigt att identifiera sig som missbrukare, eller alkoholist- ibland är vi inte ens nere på nån botten, men det finns ett sug i magen som ropar neråt. Jag tror du vet vad jag menar. Man kan backa bort från ett stup. Det är bättre än att kravla sig upp från botten. 🤗

Amanda L
tis, 2024-05-21 - 19:26

@Livvi Det är fint att du känner eufori. Ditt inre säger nog att du hittat en mycket bättre väg...
Så lite tjat : Apropå det där med att berätta för någon. Jag hade också lite svårt i början och jag tror att det inte bara handlar om skam utan också om att vilja ha dörren på glänt till att börja dricka igen!
Jojo. Har man inte berättat är det ju ingen som vet om man misslyckats...
Det är faktiskt vanligt att inte vilja berätta av den anledningen.
Och även anledningen till att göra det!
Du vet då att du har tagit ett viktigt beslut – på riktigt. Och någon mer vet…
Och du kommer att må så mycket bättre, kan nästan sätta lova det. :)

Livvi
ons, 2024-05-22 - 07:26

@Amanda L åh, det stämmer allihop...det där om varför jag inte vill berätta...

Det känns som att jag är två personer samtidigt. En som lever i förnekelse om alkoholen och en som har (i vart fall viss) insikt. Så himla förvirrande.

Jag ska börja med att gå till AA och berätta där. Det känns lättare med personer jag inre känner sedan tidigare, och som har liknande erfarenhet. Det blir steg 1 i processen att erkänna och ta tag i skuld/skam.

Processen att inte röra alkohol rent faktiskt går bra. Jag är inte sugen. Föreställde mig ett glas vin i kvällssolen igår och ville inte ha. Tänkte på lukten av gin och kände känslan av att vakna bakfull. Jag vet att svårare tider kommer, och att jag bara kommit ett myrsteg. Men just nu är det ändå skönt att den "rätta vägen" inte är en kamp i detta avseende. Imorgon är dag 10 utan alkohol (tvåsiffrigt) och det är ett mål att nå iaf.

Jag har ordnat helgen så att det inte finns aktiviteter där alkohol förekommer. Det har iofs inte varit ett problem med fester o middagar, eftersom jag druckit hemma ensam. Men ändå. Jag ska inte sitta still.

Amanda L
ons, 2024-05-22 - 18:49

@Livvi Bra att du funderar och prövar. hur du ska göra Känns som du går åt rätt håll.
Det där att det känns som att man är två personer har med hjärnan att göra. Den del av hjärnan som ska analysera och bestämma är hjärnloben. En annan del i hjärnan har hand om belöningscentret. När man blir beroende så är det belöningscentrum som så att säga tar över eller försöker ta över hjärnlobens roll. Beroendehjärnan vill enbart ha drogen, till varje pris och den har en massa listiga förslag för att få den.
Så när din kloka hjärna tänkt ut att du inte ska dricka, kan du ändå till din egen förvåning ha ändrat dig bara några timmar senare. Det förekommer en ständig förhandling och kamp mellan hjärnans olika delar. Och det är jobbigt och utmattande.
Hur det fungerar förklarar Annie Grace i sin bok Tänka klart.
Den här kampen upphör när du inte druckit på ett längre tag. Beroendet somnar in och kvar finns bara din kloka pannlog som får återta chefsskapet... :):)
Alltså lugnt och skönt!

Livvi
tors, 2024-05-23 - 06:56

Jag ska definitivt läsa. Tycker om att förstå och veta. Två olika delar av hjärnan som dividerar med varandra så tydligt... På ett sätt fascinerande. Och skrämmande. Min hjärna är en beroendehjärna alltså 🤫

Kunde inte somna i går. Vaknar med huvudvärk, tunga ögon och torr mun. Svullna fingrar och fötter/underben. Känns preeeciiis som en bakfylla, men det är det inte som tur är. Värmen? Konstigt för jag brukar inte ha ont av varmt väder. Drack ändå massa vatten i går.

Det här med kroppens skick oroar mig (också). Vad har jag gjort?

Tacksam över att jag inte är bakfull iaf. Behöver inte vara orolig för att jag skrivit något på mobilen eller lämnat ett stökigt kök efter nattamat. Ska ta mig igenom dagen och förhoppningsvis sova ikväll. Det blir isf nr 10 utan alkohol. Ett delmål!

Ny dag
tors, 2024-05-23 - 08:09

@Livvi Har precis samma uppvaknande som du idag. Känns liksom orättvist då vi båda somnade nyktra. Jag tror inte det är en fara med kroppens skick utan helt enkelt att vi har både bra och dåliga dagar såväl mentalt som kroppsligt. En signal att du kanske behöver vila och låta dig själv läka o ta det lugnt. Själv hade jag mardrömmar inatt och maken sade att jag flera gånger skrikit under natten. Jag är på min dag 18 efter sista återfallet så sviterna efter a borde definitivt lämnat kroppen. Grattis till dag 10 och tvåsiffrigt 💪👍🥰! Vi finns här för varandra och jag kan starkt rekommendera läsning av Allen Carr, Craig Nakken och Annie Grace för att stärka hjärnan. Även boken Hjärnstark av Anders Hansen är hjälpsam. Jag lyssnar omväxlande på dessa och jag är övertygad om att endast genom att förändra banorna i det undermedvetna kan man få en nykterhet utan sk vita knogar. I böckerna förklarar Annie resp Allen hur det funkar. Och jag själv tror på indoktrinering/repetition. Så byggdes iaf mitt beroende upp…, kram 🥰 🌱

Livvi
tors, 2024-05-23 - 20:39

@Ny dag Jaså, då var vi två :) Tack för lästipsen, och heja heja till dina nyktra dagar. Det stärker att tänka på alla er som kämpar där ute precis som jag.

Tyvärr fortsatte min dag vara dålig. Stress, deadlines, teknikstrul.... Nästan som ett skämt. Dåligt skämt.

Jag känner ingen vilja att dricka i alla fall. Så konstigt. Varför nu? Detta har varit typiska känslor och händelser att dricka på förut.

Håller på att gå under av skam och besvikelse på mig själv.

Så konstigt att plötsligt inte känna alkoholsug utan i stället nästan avsky.

Livvi
sön, 2024-05-26 - 13:06

Ingen alkohol över helgen och inga svårigheter att undvika. Jag hoppas tuffa vidare på detta sätt ett tag till.

Igår sa någon att jag var fin. Frågade om jag sminkat mig annorlunda. Jag hade knappt sminkat mig. Antar alkoholstoppet gjort min hy mindre grå, ringarna under ögonen mindre synliga och blicken klarare. Känner mig även bättre i magen.

Livvi
tis, 2024-05-28 - 14:38

Det är satan en kamp att erkänna för sig själv att man är beroende och alkoholist. Jag kan fortfarande inte.

Inser att jag agerar som om det vore ett vägval; alltså att definera sig som alkoholist eller inte. Det är dock inte alls ett val, utan ett faktum.

Jag är så rädd.

Förstår inte hur jag hamnade där jag hamnade. Alkohol har inte varit framträdande eller viktigt i mitt liv. Det blev dock ett skevt förhållande när jag började använda det för att dämpa negativa känslor. Inga festnätter här inte. Det var vissa konflikter/ händelser som tog hårt på mig, och som jag inte direkt kunde påverka. Därpå ett förbud att prata om hur jag påverkades och mådde. Min närmaste hanterade det hela genom att sticka huvudet i sanden. Den strategin fungerade inte om jag tog upp ämnet.

Jag förstår inte hur jag vågade vara påverkad mitt i vardagen. Och hur det inte märktes under så lång tid. Lukt? Simmiga ögon? Och inte minst talet!!! Jag märkte själv hur jag tappade ord och var sämst på att artikulera.

Jag har varit på Systemet på lunchen och betalat kontant. Läst i flera trådar att det i det närmaste är att likställa med att ha en blinkande skylt med ordet "Alkoholist".

Livvi
tis, 2024-05-28 - 15:15

Risk för syftningsfel, ser jag nu.

Jag har alltså INTE varit på Systemet på lunchen i dag eller ens i närtid, utan vid tidigare tillfälle.

Det är inte suget som är mitt problem just nu. Det är det här med insikt, erkännande, acceptans, självbild m.m.

Jag vet ärligt inte hur mycket jag drack. Hällde upp en slatt här och där när tillfälle fanns. Men jag kunde halsa en halv flaska okylt vitt vin i tvättstugan och sedan fortsätta steka köttbullar som om inget hänt.

vår2022
tis, 2024-05-28 - 15:22

@Livvi Jag kan inte heller förstå att jag har betett mig som jag gjorde när jag drack. Druckit på arbetstid har också skett😱. Gick så långt att jag tog återställare på morgonen. Mina alkoholberoende tankar levde i en instängd värld inom mig själv. Tankarna malde runt i en cirkel och jag hade inte riktigt kontakt med världen utanför, även om jag utåt sett fungerade. Men det skulle alla gånger har gått illa om jag fortsatt att dricka. Det är nu över 2,5 år sedan jag drack sist. Det är en stor skillnad på mina tankar idag och mina tankar då. På ett sätt kan man säga att det lite är som två olika personer sett till hur jag tänkte. Då massor av alkoholångest, oro, skuld och skam, idag lugn, sansad och balanserad.

Jag var också rädd innan jag tog beslutet om att aldrig mer dricka. Hur skulle det gå? Skulle jag fixa det? Hur tråkigt och grått skulle mitt liv bli? Vad skulle jag göra istället för att dricka för att dämpa oro och ångest eller när jag ville fira och höja stämningen? Det är läskigt med förändringar och denna förändring att dricka, som var en så stor del av mitt liv.

Idag är jag så otroligt tacksam över mitt beslut och modet att våga sluta dricka. Det är en spännande resa att få kontakt med sitt innersta jag och sina behov. Om man nyfiket närmar sig och undersöker vad som finns där inunder. Att ta bort alla lager av nedtryckta känslor och ta upp det äkta och sanna känslorna i ljuset. Eller att sluta sticka huvudet i sanden och bli tyst som du berättar om. Att hitta den väg som jag vill vandra på i mitt liv och fylla livet med det som jag värderar mest. Det har gjort mig hel och att jag idag tycker om mig för den jag är.

Idag är det inget problem för mig att tänka att jag har en alkoholberoende hjärna. När jag inte matar den med alkohol så märks det inte och hjärnan fungerar som den ska. Det jag dock aldrig får glömma är att inte ta det första glaset för då aktiveras den och jag blir en alkoholist igen pga jag har ett alkoholberoende. Det tog lite tid innan skammen lagt sig och att jag kunde tänka så😁. Det jag var tidigare kan jag inte påverka och det viktigaste är vad jag gör framåt, det kan jag påverka.

Fortsätt som du gör för du gör det så bra!❤️

Ny dag
tis, 2024-05-28 - 15:28

@Livvi Du är inte ensam 😞 med att ha ett förråd i typ tvättstugan…. Har berättat för min man om mina favoritgömställen. 🙈. Så jäkla skämmigt att jag, klok, välutbildad, väluppfostrad etc har nedlåtit mig att falla så djupt. Beroende är en fruktansvärd sjukdom och det finns bara ett sätt att bli fri och det är att acceptera att man utvecklat ett beroende samt att aldrig ta första glaset. Låter ju lätt men vi här vet att det är så svårt när suget pockar på. Men det är många som klarat det så varför inte du och jag? Vi följer i vår2022 fotspår. 🥰

Livvi
ons, 2024-05-29 - 14:07

@vår2022 På något sätt skönt att höra du har samma upplevelse av att vara olika personer, och trots att det gått två år. Det ger hopp om att förändring är möjlig. Att det finns vettiga personer som blev ovettiga, men att det går att lämna bakom sig. Här är ju för övrigt lösningen på problem klar: sluta drick.

Önskar jag kan vara nykter som du en längre period, med avsikten för alltid. Och känna sig bekväm och säker i detta. Tack för pepp. Det hjälper så mkt!